Wiki fredag 23 oktober 2026
Nyfiken På

Svenska nöjesnyheter, film, musik och poddar, och ett uppslagsverk om rösterna och ansiktena bakom.

Lyssna på poddenNyfiken på med Kristin Kaspersen Spotify Apple

Begoniasläktet

Begoniasläktet (Begonia) är ett omfattande släkte av blommande växter som tillhör familjen begoniaväxter. Med över 1 800 arter är det ett av de artrikaste släktena bland gömfröväxterna. Arterna är huvudsakligen marklevande örter som ursprungligen kommer från subtropiska och tropiska regioner i Amerika, Afrika och Asien. De är kända för sina ofta färggranna blommor och dekorativa, asymmetriska blad. Släktet har gett upphov till ett stort antal odlade sorter och hybrider som är populära inom trädgårdsodling.

Beskrivning och utseende

Begoniasläktet omfattar en enorm mångfald av arter som varierar kraftigt i storlek och utseende. Växterna kan vara mindre än en fot höga, medan den nyligen upptäckta arten Begonia giganticaulis kan överstiga tolv fot i höjd. De flesta arter är marklevande örter, men det finns även epifyter som växer på andra växter. De marklevande arterna har vanligen antingen upprätta stjälkar, rhizomer eller knölar som underjordiska lagringsorgan. Bladen är ett karakteristiskt drag hos begoniorna och är ofta stora och visar ett varierat mönster eller är marmorerade. Ett annat typiskt kännetecken är att bladen är asymmetriska, vilket innebär att vänster och höger sida av bladet är olika stora. Blommorna förekommer i en bred palett av färger utom blått, från vitt och rosa till rött, orange och gult. Storleken på blommorna varierar från mycket små till blommor som är lika stora som tallrikar. Begoniorna är sambyggare, vilket betyder att han- och honblommor finns på samma individväxt. Hanblommorna innehåller många ståndare, medan honblommorna har ett stort underståndigt fruktämne och två till fyra grenade eller vridna märken. Frukten är hos de flesta arterna en vingad kapsel som innehåller ett stort antal mycket små frön, även om bärliknande frukter också förekommer.

Ursprung och utbredning

Begonias släktets ursprung är Afrikas kontinent, som anses vara diversitetscentrum för arterna. De flesta nu levande arter utvecklades troligen under Pleistocenepoken. På grund av brist på fossila bevis har man genom fylogenetiska studier dragit slutsatsen att släktet uppstod någon gång mellan Paleogen och Miocen, för ungefär 20 till 65 miljoner år sedan, med den mest sannolika perioden mellan mellersta Miocen och Oligocen. Under den varma perioden under mellersta Miocen expanderade många tropiska växter, potentiellt även begonior, in i Asien. En teori är att den nuvarande mångfalden av begonior i Kina och Sydostasien härrör från migration och spridning av afrikanska förfäder genom Himalaya österut. Himalayabergskedjan bildades för ungefär 35 miljoner år sedan, och tiden för begonias förfäders ankomst till regionen beräknas till cirka 15 miljoner år sedan, vilket sammanfaller med uppkomsten av de högsta höjderna i Himalaya. Man spekulerar att bergsmiljöer norr om den indiska kontinenten kan ha fungerat som en bro för begonias spridning österut. Spridningen till Amerika antas ha skett på ett liknande sätt, där arterna nu växer från södra Mexiko till spetsen av Argentina. De afrikanska förfäderna till begoniasläktet spred sig till den neotropiska regionen minst två separata gånger. I dag finns begonior naturligt i subtropiska och tropiska fuktiga klimat i Syd- och Centralamerika, Afrika och södra Asien.

Odling och skötsel

De olika grupperna av begonior har något olika skötselkrav, men de flesta arterna kommer från tropiska regioner och kräver därför varma temperaturer. De flesta är skogsbottenväxter som trivs i lätt skugga, och få tål fullt solsken, särskilt i varmare klimat. Generellt kräver begonior ett väldränerat odlingssubstrat som varken är konstant blött eller tillåts torka ut helt. Många begonior växer och blommar året runt, med undantag för knölbegonior som vanligtvis har en viloperiod. Under denna viloperiod kan knölarna förvaras på ett svalt och torrt ställe. Begonior ur semperflorensgruppen, även kallade vaxbegonior, odlas ofta som rabattväxter utomhus. Vaxbegonior är mycket attraktiva, anpassar sig väl när de förs inomhus för övervintring och kan leva i upp till fyra till fem år. En nyare grupp hybrider härstammande från denna grupp marknadsförs som Dragonwing-begonior, som är betydligt större både i blad och blomma. Knölbegonior används ofta som krukväxter. Även om de flesta begoniaarter är tropiska eller subtropiska, är den kinesiska arten Begonia grandis härdig till USDA-härdighetszon 6 och är allmänt känd som den härdiga begonian. De flesta begonior kan odlas utomhus året runt i subtropiskt eller tropiskt klimat, men i tempererat klimat odlas de utomhus som ettåriga växter eller som inomhus- eller växthusväxter. De flesta begonior förökar sig lätt genom delning eller från stamsticklingar. Dessutom kan vissa förökas från bladsticklingar eller till och med sektioner av blad, särskilt medlemmarna i de rhizomatösa och rex-grupperna.

Horticulturell klassificering och namn

Begoniasläktet är ovanligt eftersom olika arter, även från olika kontinenter, är lätta att korsa med varandra. Detta har lett till att ett stort antal sorter och hybrider har tagits fram. Begoniasällskap och begoniaodlare klassificerar därför begonior i olika grupper beroende på deras utseende och växtsätt. För att beskriva blomformerna används ibland specifika förkortningar. Dessa förkortningar inkluderar termer för enkla blommor, blommor med rynkade kanter, kamelialiknande blommor, narcissliknande blommor med trumpetformad mitt, och blommor som liknar rosor eller nejlikor. Andra termer beskriver blommor med tvåfärgade kanter eller marmorerade mönster. Gruppen Hanging Basket avser arter med hängande eller nedhängande stjälkar, medan Multiflora syftar på låga, buskiga och kompakta växter med många små blommor. Termen Non-Stop hänvisar till en kameliaformad knölhybrid som under vissa förhållanden kan blomma kontinuerligt året runt.

Historia och etymologi

Släktnamnet Begonia myntades av den franske munken och botanisten Charles Plumier. Han upptäckte sex nya arter i Antillerna och namngav släktet för att hedra Michel Bégon, en före detta guvernör över den franska kolonin Saint-Domingue, som idag är Haiti. Michel Bégon var en fransk politiker som utsågs till guvernör på Haiti, där han bland annat samlade på sällsynta växter. Charles Plumier var bekant med Bégon och uppkallade växten efter honom. Den första gången namnet Begonia användes i tryck var år 1700, i en publikation av Joseph Pitton de Tournefort. År 1753 sammanslog Carl Linnaeus de ursprungliga sex arterna till en enda art, Begonia obliqua. Detta namn publicerades i hans verk Species Plantarum och har använts sedan dess.

Vanliga frågor om Begoniasläktet

Var växer begonior vilt?

Begonior växer vilt i subtropiska och tropiska fuktiga klimat. De är ursprungliga i regioner i Syd- och Centralamerika, Afrika och södra Asien. I Amerika växer de från södra Mexiko till spetsen av Argentina. Afrika anses vara diversitetscentrum för släktet, och många arter har sedan spritt sig till andra kontinenter via migration. En viktig migrationsväg antas ha gått genom bergspass i Himalaya till Asien.

Hur ser begoniors blad ut?

Begoniors blad är ett karakteristiskt kännetecken. De är ofta stora och kan vara mönstrade eller marmorerade med olika färger. Ett avgörande drag är att bladen är asymmetriska, vilket innebär att vänster och höger sida av bladet är olika stora. Denna asymmetri gör dem lätta att känna igen. Bladen varierar också i storlek och form mellan de många olika arterna och hybriderna.

Kan begonior odlas utomhus i Sverige?

I Sveriges tempererade klimat odlas de flesta begonior utomhus som ettåriga sommarblommor eller i krukor under sommaren. De flesta arter är tropiska och klarar inte frost. Ett undantag är den kinesiska arten Begonia grandis, som är härdig och kan klara vintern i härdighetszon 6, vilket motsvarar mildare delar av Sverige med skydd. De flesta begonior föredrar lätt skugga och ett väldränerat jordsubstrat. Under vintern måste känsliga arter förvaras inomhus eller i ett växthus.

Hur förökar man begonior?

Begonior är generellt lätta att föröka. De flesta arter kan förökas genom delning av plantan eller genom att ta stamsticklingar. Vissa grupper, särskilt de rhizomatösa och rex-begoniorna, kan även förökas från bladsticklingar eller till och med från sektioner av ett blad. Knölbegonior har en viloperiod, och deras knölar kan delas och planteras om när viloperioden är över. Denna enkla förökning är en anledning till släktets popularitet bland odlare.

Vad är skillnaden på han- och honblommor hos begonior?

Begonior är sambyggare, vilket innebär att både han- och honblommor finns på samma planta. Hanblommorna är vanligen mer iögonfallande och innehåller många ståndare. Honblommorna har istället ett stort underståndigt fruktämne och två till fyra grenade eller vridna märken. Efter befruktning utvecklas hos de flesta arterna frukten till en vingad kapsel som innehåller många mycket små frön. Denna uppsättning av båda könen på en planta underlättar befruktning.

Vilka är några vanliga odlingsgrupper av begonior?

Vanliga grupper inkluderar semperflorens- eller vaxbegonior, som är buskiga och ofta används som rabattväxter. Knölbegonior har underjordiska knölar och en viloperiod, och de odlas ofta i krukor. Rhizomatösa begonior sprider sig via jordstammar (rhizomer) och har ofta dekorativa blad. Rex-begonior, en undergrupp av rhizomatösa, är särskilt kända för sina färgstarka och mönstrade blad. Hängbegonior, som marknadsförs som Hanging Basket eller Pendula, har hängande växtsätt. En modern hybridgrupp är Dragonwing-begonior, som är större än vanliga vaxbegonior.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.

Relaterade artiklar

Alla djur och natur →