Skitgubbe

Historik och namnens ursprung

Skitgubbes historia kan spåras tillbaka till det finska spelet myllymatti, som första gången omnämns år 1808. Det finska namnet är en sammansättning av mylly, som betyder kvarn, och Matti, den finska formen av namnet Mats. Figuren Mylly Matti, mjölnaren, är en del av finsk folklore och beskrivs som en godhjärtad och lättlurad karl. När spelet kom till Sverige översattes namnet till mjölnarmatte, vilket är känt från 1875. Detta långa namn förenklades snart till mjölis, vilket dokumenterats sedan 1890, och mas, känt sedan 1905. Namnet mas kan tolkas både som en beskrivning av en lat person och som en omformning av namnet Mats. Det mer vulgära namnet skitgubbe har varit i bruk sedan 1953, men det användes inte i formell spellitteratur förrän under 1980-talet. De första svenska reglerna publicerades i handboken Kortoxen 1949 under namnet mas. Idag används både skitgubbe och mas, där mas är vanligare i regioner där namnet skitgubbe reserverats för spelet vändtia.

Spelets utbredning sträcker sig utanför Norden. I tyskspråkiga kretsar i Baltikum spelades ett närbesläktat spel kallat Müller-Matz, en direkt översättning av myllymatti. I Ryssland fanns spelet melniki, vilket betyder mjölnare. Reglerna för det ryska spelet påminner mycket om en svensk variant som beskrivs i Kortoxen under namnet mas med uppslagen trumf, vilket möjligen kan vara en tidig eller ursprunglig form av spelet. I dagens Finland kallas spelet koira, som betyder hund, och i Norge spelas ett liknande spel som heter mattis. Det är oklart exakt hur spelets regler har utvecklats över tid, men dess popularitet i Sverige är given.

Spelets grundidé och upplägg

Skitgubbe är ett kortspel som utmärks av att det bara finns en förlorare, den så kallade skitgubben, medan det inte utses någon vinnare i traditionell mening. Spelet går ut på att undvika att vara den sista spelaren som sitter med kort på handen. Det spelas med en vanlig kortlek om femtiotvå kort utan jokrar, och valörerna följer den vanliga rangordningen med ess som högst och tvåa som lägst. Spelet är indelat i två helt skilda faser. I den första fasen är målet att samla på sig kort för att skapa en så fördelaktig utgångsposition som möjligt. I den andra fasen vänder spelet helt och målet blir istället att bli av med sina kort så snabbt som möjligt. Övergången mellan faserna sker när talongen, den högen med okända kort som ligger på bordet, är tömd och spelarna enbart spelar med de kort de redan har tagit.

En given börjar med att givaren delar ut tre kort till varje spelare, vanligtvis ett och ett, med början hos spelaren till vänster. Resterande kort bildar en talong som placeras med baksidan upp i mitten av bordet. Under den första fasen är det vanligt att färgen på korten inte spelar någon roll, vilket är en ovanlig egenskap för ett sticktagningsspel. Det finns dock en äldre och numera sällsynt variant där man spelar med en uppslagen trumf, och där stick måste vinnas med antingen det högsta kortet i den utspelade färgen eller med trumf.

Första fasen: Två-spelarstick

I denna variant av spelets första fas deltar endast två spelare i varje stick. Spelaren till vänster om givaren inleder genom att spela ut ett kort till det första sticket. Spelaren närmast till vänster spelar sedan också ett kort. Den som lägger det kort med högst valör vinner sticket och tar alla korten i det. Om båda spelarna lägger kort av exakt samma valör inträffar ett så kallat motlägg eller stuns. Spelarna spelar då varsitt kort till, och om de igen spelar samma valör fortsätter processen tills en vinnare koras. Efter varje spelat kort drar spelaren omedelbart ett nytt kort från talongen så att de hela tiden har tre kort på handen. En spelare som inte är nöjd med sina kort har möjlighet att chansa eller våga, det vill säga spela det översta okända kortet från talongen direkt till sticket.

Sticktagningen fortsätter med att vinnaren av föregående stick spelar ut till nästa stick. Den andre spelaren till sticket är alltid den som sitter närmast till vänster om den som spelade ut. Processen fortsätter tills talongen är slut. Spelaren som drar det allra sista kortet från talongen får varken titta på det eller spela det, utan låter det ligga med baksidan upp bredvid sig. Därefter fortsätter spelarna att spela med de kort de har på handen. Om en spelare som ska spela ut eller vara med i ett stick inte har några kort kvar, går turen vidare till nästa spelare medsols. Spelet avslutas när det inte finns tillräckligt många spelare med kort kvar för att bilda ett komplett stick med två deltagare. Om ett sista stick inte kan avgöras på grund av ett motlägg och en spelare har slut på kort, tar spelarna tillbaka de kort de spelade och lägger dem till sina redan tagna högar.

Första fasen: Alla-spelarstick

Denna variant, som numera anses vara den vanligaste, innebär att alla spelare deltar i varje stick. Spelaren till vänster om givaren inleder genom att spela ut ett eller flera kort av samma valör. Varje efterföljande spelare i turordning medsols spelar sedan också ett eller flera kort av samma valör sinsemellan. Spelaren som spelar det eller de korten med högst valör vinner sticket. Om flera spelare delar den högsta valören inträffar ett motlägg. Dessa spelare spelar då på nytt till sticket i samma ordning, och den som då spelar högst vinner. Om oavgjort läge kvarstår upprepas processen. Efter varje gång en spelare spelat kort drar de upp lika många nya kort från talongen för att alltid behålla tre kort på handen.

När ett stick och eventuella motlägg är avgjorda inträder en fas som kallas att slänga på eller sluffa. Spelare som vill kan då lägga ytterligare kort på stickhögen, men enbart av de valörer som redan finns där. Detta påverkar inte vem som vann sticket, men gör att spelarna kan bli av med oönskade kort. För varje kort som slängs på drar spelaren ett nytt från talongen. Det är tillåtet att slänga på kort av flera olika valörer, men man får inte slänga på fler kort efter att man har dragit ersättningskort. Det finns flera valfria regler kring slängandet. En variant säger att man bara får slänga på kort av den valör man själv spelade i sticket. En annan variant tillåter vem som helst att slänga på kort när som helst efter det första utspelet. Ytterligare valfria regler kan tvinga spelare att göra motlägg om de kan, eller definiera att ett motlägg i en valör slår alla kort som bara spelats i en exemplar.

Andra fasen och spelets slut

När den första fasen är över och alla kort är fördelade bland spelarna, inleds den andra och avslutande fasen. Här ändras spelets dynamik radikalt. Målet är inte längre att samla kort, utan att bli av med dem så fort som möjligt. Spelarna spelar kort från sina händer i turordning medsols. Normalt spelar man ett kort i taget, och den som spelar det högsta kortet vinner sticket och får spela ut nästa gång. Vinnaren av ett stick tar dock inte längre korten i sticket till sin egen hög, utan lämnar dem på bordet. Sticktagningsprocessen i denna fas liknar ofta den från första fasen med alla-spelarstick, men utan möjligheten att dra nya kort eller slänga på.

Spelet pågår tills alla utom en spelare har blivit av med sina kort. Den spelare som sist har kvar kort på handen har förlorat och blir utnämnd till skitgubbe. I vissa kretsar åläggs den förlorade spelaren att göra ett ljud som en get, vilket lägger till ett skämtsamt straffelement. Eftersom spelet endast utser en förlorare, och inte någon vinnare, handlar det om kollektivt motstånd mot att bli den sista. Detta skapar en spännande dynamik där allianser kan formas och brytas under spelets gång, även om reglerna i sig inte innehåller något formellt partnerskap.

Variationer och spridning

Skitgubbe är ett spel med ett exceptionellt stort antal regelvarianter, vilket gör att det kan se väldigt olika ut från hushåll till hushåll. De två huvudvarianterna för den första fasen, med endast två spelare per stick eller med alla spelare deltagande, är de mest grundläggande skillnaderna. Utöver detta finns det många valfria regler och lokala sedvänjor som påverkar spelet. Exempel på sådana är regler om när man får eller måste slänga på kort, hur motlägg exakt hanteras och om man spelar med eller utan trumf. Den äldre varianten med uppslagen trumf, som beskrivits i historiska källor, spelar numera en mycket liten roll.

Spelets popularitet i Sverige är enligt spelexperten Dan Glimne mycket hög. Dess spridning i olika former över Norden och Baltikum talar för att det rör sig om ett spel med djupa historiska rötter. Namnvarianterna speglar också kulturella skillnader. Medan svenskarna använder termer som mas och skitgubbe, har finnarna övergått till att kalla spelet koira, alltså hund. Liknande spel finns i Norge under namnet mattis. Oavsett namn och lokala regler delar dessa spel den grundläggande strukturen med en uppsamlande fas följd av en avverkande fas, där den som sitter kvar med kort blir den narrifierade förloraren.

Vanliga frågor om Skitgubbe

Hur går spelet Skitgubbe till?

Skitgubbe spelas i två distinkta faser med en vanlig kortlek. I den första fasen delas tre kort ut till varje spelare och resterande kort bildar en talong. Spelarna spelar sedan kort i stick med målet att samla på sig så många kort som möjligt. Det finns två huvudsakliga sätt: antingen spelar bara två spelare till varje stick, eller så spelar alla spelare till varje stick. Efter varje spelat kort drar man nytt från talongen. När talongen är slut börjar den andra fasen. Då är målet tvärtom att bli av med sina kort så snabbt som möjligt. Den spelare som sist har kvar kort på handen förlorar och blir skitgubbe.

Vad betyder namnen Mas och Mjölnarmatte?

Namnet Mas har varit i bruk sedan 1905 och kan tolkas som en beskrivning av en lat eller senfärdig person, eller som en omformning av namnet Mats. Mjölnarmatte är en äldre och mer beskrivande benämning, känd sedan 1875, som är en direkt översättning av spelets finska ursprungsnamn Myllymatti. Mylly betyder kvarn och Matti är den finska formen av Mats. Namnet härrör alltså från den finska folklorefiguren Mylly Matti, mjölnaren, som beskrivs som en godhjärtad och lättlurad karl. Dessa namn föregick det nu vanliga namnet skitgubbe.

Hur gammalt är spelet Skitgubbe?

Spelet har rötter tillbaka till det finska spelet Myllymatti, som första gången omnämns skriftligt år 1808. I Sverige dokumenterades det först under namnet Mjölnarmatte 1875. Den förenklade varianten Mjölis är känd från 1890 och namnet Mas från 1905. Namnet Skitgubbe har varit i bruk sedan 1953. De första tryckta svenska reglerna publicerades i spellitteraturen Kortoxen år 1949, där spelet kallades Mas. Det tog alltså många decennier av muntlig tradition innan spelet blev nedtecknat.

Vad är ett motlägg i Skitgubbe?

Ett motlägg, som även kallas att stunsa, inträffar när två eller fler spelare spelar kort av exakt samma valör till ett stick. I varianten där endast två spelare deltar leder detta till att de spelar ytterligare ett kort var för att bryta dödläget. I varianten där alla spelar deltar innebär ett motlägg att de spelare som delar den högsta valören spelar på nytt för att avgöra sticket. Motlägg är en central mekanik som kan förlänga ett stick avsevärt och ge spelare möjlighet att slänga på ytterligare kort av samma valör.

Vad innebär det att 'slänga på' kort?

Att slänga på kort, eller sluffa, är en möjlighet som förekommer i varianten av spelet där alla spelare deltar i varje stick. När ett stick är avgjort, men innan korten läggs åt sidan, får spelare som vill lägga ytterligare kort på stickhögen. Detta får dock endast göras med kort av de valörer som redan finns i sticket. Syftet är att bli av med oönskade kort från handen. För varje kort som slängs på drar spelaren ett nytt kort från talongen så att man alltid har tre kort. Denna handling påverkar inte vem som vann sticket.

Spelas Skitgubbe i andra länder?

Ja, spelet har närbesläktade varianter i flera länder. I Finland, där spelet har sitt ursprung, kallas det numera för Koira, vilket betyder hund. I Norge spelas ett liknande spel som heter Mattis. Historiskt fanns det även relaterade spel i tyskspråkiga områden i Baltikum under namnet Müller-Matz och i Ryssland under namnet Melniki, som betyder mjölnare. Reglerna för det ryska spelet påminner om en svensk variant med uppslagen trumf. Detta visar på spelets historiska spridning i Norden och Östeuropa.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.