Kille

Historia och ursprung

Killespelets historia sträcker sig tillbaka till det medeltida franska hasardspelet Coucou, som uppfanns runt år 1500. I slutet av 1600-talet skapade en italiensk tillverkare en specialanpassad kortlek för detta spel, som fick namnet Cuccú efter sitt högsta kort. Denna ursprungliga lek hade 38 kort, uppdelade i två sviter med 19 kort i varje. Elva av dessa var nummerkort (0–10), medan de återstående var motivkort. Bland dessa fanns fem kort som rankades högre än nummerkorten: Värdshuset, Katten, Hästen, Vaktsoldaten och Göken. Det nittonde kortet, Harlekin, stod utanför rangordningen och kunde ha varierande värde.

Spelet spred sig norrut genom Europa och blev känt i Sydtyskland, Österrike och Schweiz under namn som Hexenspiel och Vogelkarten. Under sin vandring förändrades spelet och kortens motiv något. I Sverige omnämndes spelet första gången 1741 i ett domstolsprotokoll under namnet campio, vilket var en förvrängning av cambio eller camfio. De äldsta bevarade svenska kortlekarna från denna tid har redan samma motiv som dagens killekort. Kortleken hade då utvecklats till att bestå av 42 kort, med tolv nummerkort (1–12) och nya motiv för de lägre korten. Namnet Kille är dokumenterat första gången 1833, tryckt på själva Harlekinkortet i en kortlek från Gefle fabrik. Den äldsta kända litterära användningen av namnet är från Sophie von Knorrings roman Cousinerna 1834, och från 1850-talet blev Kille det allmänna namnet på spelet. Namnet tros vara en slangartad förvrängning av Harlekin, som då var det högst rankade kortet.

Kortleken och rangordningen

En killekortlek består av 42 kort utan traditionella färger, med två kort av varje valör. Motiven har sitt ursprung i den italienska Cuccú-leken, men har förändrats över tid. Rangordningen från högst till lägst är fastställd. Det högsta kortet är Harlekin, även kallad Killen, som i den ursprungliga leken stod utanför rangordningen. Därefter kommer Kuku, även kallad Gök, som härstammar från spelets ursprungsnamn. Husar, eller Husse, motsvarar Vaktsoldaten i den äldre leken. Husu, som även kallas Svin eller Gris, motsvarade ursprungligen Katten. Kavall avbildar ursprungligen en häst men har ofta blivit en riddare. Värdshus är ett kort som fanns med redan i Cuccú-leken.

Efter dessa högre motivkort följer de tolv nummerkorten, från 12 ner till 1. Dessa är ofta dekorerade med franska liljor som anger valören. De tre lägst rankade korten är Kransen, som är en stilisering av det forna nollkortet, Blompottan (även Pottan eller Blomkrukan) och slutligen Blaren (eller Blarre). Blaren motsvarar Gycklarmasken från den äldre leken och dess namn kan vara ett lånord från pommerska eller tjeckiskan. Motiven och deras rangordning hade sannolikt en kulturell förankring när de skapades, men denna betydelse har sedan länge fallit i glömska.

Enkortskille – det traditionella hasardspelet

Enkortskille, även kallat byteskille, är den klassiska och traditionella hasardvarianten av Kille, som spelas om pengar av tre till tolv deltagare. Inför varje giv lägger alla spelare en lika stor insats i en pott. Given delar sedan ut ett kort till varje spelare. Målet är att inte sitta kvar med det lägsta kortet efter att alla möjliga byten har genomförts eller försökts. Spelet går ut på att, i tur och ordning, erbjuda sig att byta sitt dolda kort med personen till vänster, ett så kallat stick.

Vad som händer vid ett bytesförsök avgörs helt av mottagarens kort och är reglerat med specifika fraser. Om mottagaren har en Kuku är omgången omedelbart över och alla måste visa sina kort. Personen med Kukun säger då Emot Kuku ingen byta får eller liknande. Sitter mottagaren med en Husar svarar den Husar ger hugg, vilket omedelbart slår ut den bytande spelaren. Vid ett möte med en Husu sägs Svinhugg går igen, bytet stoppas och alla tidigare byten som involverat det kortet ogörs, vilket slår ut den spelare som då får tillbaka kortet. Har mottagaren Kavall eller Värdshus sägs Kavall förbi respektive Värdshus förbi, och bytaren måste istället försöka byta med nästa person till vänster.

Given, som spelar sist, kan välja att byta med de kvarvarande korten i leken. Ett Harlekinkort som byts hanteras öppet. Om det fås direkt i given eller från leken är det det högsta kortet, men om det fås genom ett byte blir det det lägsta. När en visning sker, antingen efter alla byten eller vid ett möte med Kuku, åker den eller de med lägst kort ut, tillsammans med de som dödats under omgången. Det är möjligt att köpa sig in i spelet igen, men bara tre gånger och till en successivt högre kostnad.

Kulturellt avtryck och litteratur

Killespelet har haft en bestående påverkan på det svenska språket. Flera idiomatiska uttryck härstammar direkt från spelet, särskilt från enkortskille. Uttrycket Svinhugg går igen, som används om en elak handling som slår tillbaka på gärningsmannen, kommer från regeln vid möte med Husu-kortet. På samma sätt kommer gå värdshus förbi, som beskriver en missad chans, från regeln för Värdshus-kortet.

Spelet har också förekommit i svensk litteratur. Den kanske mest kända referensen finns i Carl Michael Bellmans Fredmans epistel nummer 181, med titeln Kambiospelet. Dikten skildrar en spelares desperation under ett parti och innehåller rader som direkt refererar till spelets termer, som Blaren och Kuku. Även i ABC-rimmet Falstaff, fakir finns en referens till spelet, där det heter Proletären gärna ville dricka punsch och spela kille. Dessa litterära omnämnanden vittnar om spelets popularitet och kulturella förankring under 1700- och 1800-talen.

Andra varianter och tillgänglighet

Förutom det klassiska enkortskille finns andra spelvarianter som använder samma speciella kortlek. En sådan variant är femkortskille, som även kallas knack-kille. Den har vidare undervarianter som auktionskille och pokerkille. En annan grupp varianter är krypkille, som inkluderar spel som smygkille och ålandskille. Dessa spel har ofta mer komplexa regler och strategier än det renodlade hasardspelet enkortskille.

Killekortleken tillverkas fortfarande idag. Två svenska tillverkare, Öberg (som ingår i Carta Mundi) och Offason, producerar leken. Korten har vanligtvis ett sepiafärgat utseende. En färgglad version producerades 1975, men denna är inte längre i handeln. Fortsatt tillverkning säkerställer att detta historiska spel och dess särskilda kortlever kvar finns tillgängliga för framtida generationer.

Vanliga frågor om Kille

Vad är Kille för typ av spel?

Kille är ett traditionellt svenskt kortspel med anor från ett medeltida franskt hasardspel. Det spelas med en speciell kortlek på 42 kort och finns i flera varianter. Den mest kända varianten är enkortskille eller byteskille, som är ett hasardspel där man försöker undvika att sitta med det lägsta kortet genom att byta med andra spelare. Spelet har en komplex regelstruktur med speciella utrop för olika kort. Det spelas traditionellt om pengar av tre till tolv deltagare.

Hur gammalt är Killespelet?

Spelets rötter går tillbaka till det franska spelet Coucou, som uppfanns runt år 1500. En anpassad kortlek skapades i Italien i slutet av 1600-talet. I Sverige omnämndes spelet första gången 1741 under namnet campio. Namnet Kille är dokumenterat på ett kort från 1833 och i litteratur från 1834. Spelet hade sin storhetstid i Sverige under 1700-talet, särskilt på 1750-talet, men det räknas som ett av de äldsta fortfarande spelade kortspelen. Det har spridits över Europa under olika namn.

Vilka kort finns i en killelek och vilket är högst?

En killelek består av 42 kort, med två exemplar av varje valör. Det finns inga traditionella färger. Korten rankas från högst till lägst enligt följande ordning: Harlekin (även kallad Killen), Kuku (Gök), Husar (Husse), Husu (Svin/Gris), Kavall, Värdshus, nummerkorten 12 ner till 1, Kransen, Blompottan och slutligen Blaren. Harlekinkortet är alltså det högsta, men har speciella regler som gör att dess värde kan ändras under spelets gång. Motiven har sitt ursprung i en italiensk kortlek från 1600-talet.

Hur går ett parti enkortskille till?

I enkortskille, som spelas av 3 till 12 personer, lägger alla en insats i en pott innan given. Varje spelare får ett kort. I turordning, med start till vänster om given, kan man försöka byta sitt dolt hållna kort med personen till vänster. Mottagarens kort avgör utfallet med fastställda fraser. Till exempel stoppar Kuku hela omgången, Husar slår ut bytaren och Husu gör att bytet ogörs och slår ut en annan spelare. Målet är att inte ha det lägsta kortet vid visning. Den som förlorar kan i vissa varianter köpa sig in igen. Given spelar sist och kan byta med leken.

Var kommer uttrycken 'Svinhugg går igen' och 'gå värdshus förbi' ifrån?

Båda dessa svenska idiom kommer direkt från reglerna i spelet enkortskille. Uttrycket Svinhugg går igen används när en spelare försöker byta kort med någon som har Husu (Svinet). Bytena stoppas och alla tidigare byten med det kortet ogörs, vilket slår tillbaka på den som ursprungligen hade det. Gå värdshus förbi används när en spelare försöker byta med någon som har Värdshus-kortet. Byten tillåts inte och bytaren måste istället försöka med nästa person, vilket metaforiskt är en missad chans. Dessa uttryck visar hur spelet har påverkat det svenska språket.

Kan man köpa killekort idag?

Ja, killekortleken tillverkas och säljs fortfarande. Två svenska tillverkare, Öberg (som ingår i korttillverkarjätten Carta Mundi) och Offason, producerar leken. Korten har vanligtvis ett karaktäristiskt sepiafärgat utseende. En färgglad version gjordes 1975, men den är inte längre i produktion. Fortsatt tillverkning gör att detta historiska spel och dess särskilda kortlever kvar finns tillgängliga. Kille är alltså inte bara ett spel från historieböckerna utan ett spel med tillgängliga tillbehör.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.