Backgammon

Spelregler och upplägg

Backgammon spelas på ett bräde indelat i 24 smala trianglar, kallade punkter. Varje spelare har 15 pjäser som i början är uppställda på specifika punkter. Spelet går ut på att flytta alla sina pjäser mot den egna hemkvadranten och sedan bära av dem från brädet. Förflyttningarna bestäms av kast med två tärningar. En spelare flyttar sina pjäser motsols och motståndaren medsols, vilket skapar ett spel av motsatta rörelser.

En pjäs flyttas framåt till en punkt som motsvarar ett av tärningssiffrorna. Om samma siffra visas på båda tärningarna, en dubbel, får spelaren flytta fyra steg av den siffran istället för två. En spelare måste alltid försöka använda båda tärningssiffrorna om det är möjligt. Om bara en siffra kan användas måste den användas. Om ingen siffra kan användas går turen förlorad. En pjäs måste landa på en punkt som är öppen, det vill säga den får inte landa på en punkt där motståndaren har två eller flera pjäser.

En grundläggande taktik är att skapa blockader genom att placera två eller flera pjäser på en punkt. En sådan punkt är skyddad och motståndaren kan inte landa där. Om en spelare har en ensam pjäs på en punkt, en blottis, kan motståndaren slå ut den genom att landa på samma punkt. Den utslagna pjäsen placeras då på mitten av brädet, på baren, och måste börja om sin resa från motståndarens hemkvadrant innan spelaren kan flytta andra pjäser. Det får stå hur många pjäser som helst på en och samma spelruta.

Bära av pjäser och avslutning

När en spelare har fört alla sina 15 pjäser in i sin egen hemkvadrant, den sista kvadranten på spelplanen, får spelaren börja bära av pjäserna. För att bära av en pjäs måste spelaren slå ett tärningskast som motsvarar punkten där pjäsen står. Om en sexa slås kan en pjäs på punkt sex tas bort. Om det inte finns någon pjäs på den angivna punkten, måste spelaren göra ett giltigt drag med en pjäs från en högre numrerad punkt. Om det inte finns några pjäser på högre punkter får spelaren ta bort en pjäs från den närmast lägre punkten. En förutsättning för att få bära av pjäser som inte matchar tärningskastet är att spelaren inte har någon pjäs på en högre punkt än vad tärningen visar. Detta skapar en viktig strategisk dimension i slutspelet, där en spelare som ligger efter kan försöka lämna blottisar i hopp om att motståndaren blir tvungen att lämna en öppen punkt när denne ska bära av.

Dubbleringskuben och poängsystem

En viktig del av spelet är dubbleringskuben, en speciell tärning som visar värdena 2, 4, 8, 16, 32 och 64. Innan en spelare ska kasta sina tärningar kan denne erbjuda att dubbla spelets poänginsats. Motståndaren kan antingen acceptera och fortsätta spelet med den dubblade insatsen, eller tacka nej och genast förlora den ursprungliga insatsen. Den som accepterar en dubbling får ensamrätt att erbjuda nästa dubbling. Det finns ingen övre gräns för hur många gånger spelarna får dubbla i ett parti, vilket gör det strategiskt viktigt att inte dubblera för tidigt och därmed ge motståndaren en fördel om oddsen skiftar.

Poängfördelningen sker på tre nivåer. En vanlig vinst, där motståndaren har börjat bära av sina pjäser, ger 1 poäng. Om vinnaren lyckas bära av alla sina pjäser innan motståndaren har burit av en enda, kallas det en gammon och ger 2 poäng. Om motståndaren dessutom har kvar minst en pjäs i vinnarens hemkvadrant eller på baren när spelet är över, kallas det en backgammon och ger 3 poäng. Dessa poäng multipliceras sedan med värdet på dubbleringskuben om den har använts. Jacoby-regeln är en vanlig variant som ofta används i pengaspel. Enligt denna regel räknas extrapoängen för gammon och backgammon inte om inte dubbleringskuben har använts under spelets gång. Detta uppmuntrar spelare att erbjuda dubbling tidigare och kan snabba på spelet, eftersom det inte finns någon anledning för en spelare med stor ledning att spela slut omgången utan att först erbjuda dubblering.

Historisk utveckling och anor

Backgammon tillhör en stor familj av tabulaspel med anor som sträcker sig tusentals år tillbaka. Det äldsta kända brädspelet, med ett bräde, pjäser och tärningar, upptäcktes i Iran och är cirka 5000 år gammalt. Ett tidigt spel som Ur från 2600 f.Kr. anses vara en föregångare och är det äldsta spelet vars regler har bevarats. Under romartiden spelades ett spel kallat Ludus duodecim scriptorum, och det bysantinska spelet Tabula från 400-talet efter Kristus liknade redan mycket det moderna backgammon i upplägg och regler för att slå ut blottisar och bära av. Tabula spelades med tre tärningar och alla pjäser började utanför brädet.

I Persien under Sasaniderna uppstod spelet Nard mellan 200- och 500-talet e.Kr. Det direkta föregångarspelet till backgammon var det anglo-skotska spelet Irish från 1500-talet, som beskrivits som mer komplicerat. Namnet backgammon dök först upp i mitten av 1600-talet i England, med en tidig omnämnande som Baggammon år 1647. Spelet spreds över Europa och Amerika under 1800-talet, och dubbleringskuben introducerades då. De första officiella reglerna för backgammon publicerades 1743. Det första världsmästerskapet i backgammon arrangerades 1965, vilket markerade spelets etablering som en modern tävlingsgren. I tävlingssammanhang spelas matcher ofta till ett förutbestämt målpoäng, som 5, 7, 9, 11, 13 och upp till 21 poäng. Ju högre målpoäng, desto mindre risk att matchen avgörs enbart av tur.

Vanliga varianter

Förutom standardreglerna finns flera populära varianter. Nackgammon är en variant skapad för att träna matematisk skicklighet. Skillnaden är i startuppställningen, där två pjäser placeras på punkt 23. Dessa pjäser tas från ruta 13 respektive ruta 6, vilket innebär att det kommer att finnas fyra pjäser på var och en av dessa rutor. Varianten är uppkallad efter världsmästaren Nack Ballard.

Chouette är en variant för tre eller fler spelare. En spelare, kallad gubben i lådan, spelar ensam mot ett lag bestående av alla andra deltagare. I laget utses en kapten som hanterar tärningarna och flyttandet av pjäserna efter diskussion med sina lagkamrater. Rollerna bestäms av ett inledande tärningskast och växlar sedan enligt en fastställd ordning. En annan historisk variant är Bräde, som är en tidigare svensk form av backgammon. I medeltidens Italien spelades Barail på ett backgammonbräde, men med den skillnaden att båda spelarna rörde sina pjäser moturs och startade från samma sida av brädet.

Strategi och berömda spelare

Trots att tärningskasten introducerar ett element av tur, är backgammon ett spel med djup strategi baserat på sannolikhetsberäkningar. Den skicklige spelaren kommer att uppnå bättre resultat över många partien genom att bedöma odds, bygga effektiva blockader, fatta beslut om när det är lämpligt att erbjuda dubbling och förutse motståndarens drag. Spelet kräver en balans mellan offensiv och defensiv taktik, där möjligheten att påverka oddsen ligger i att blockera vägen för motståndaren och slå ut motståndarens blottisar. Flera spelare har nått internationellt erkännande. Amerikanen Bill Robertie har vunnit världsmästerskapet två gånger. Paul Magriel, även han från USA, vann VM och är författare till den inflytelserika boken Backgammon. Den svenske spelaren Jörgen Granstedt har vunnit världsmästerskapet tre gånger, 1999, 2001 och 2016.

Spelets kulturella närvaro och spridning

Backgammon har under lång tid varit ett omtyckt sällskapsspel och har avbildats i konstverk i århundraden, särskilt i målningar av nederländska och tyska mästare som Jan Steen och Hieronymus Bosch. Tabula-spel dök upp i Frankrike under 1000-talet och förbjöds av kung Ludvig IX 1254. De spreds till Tyskland på 1100-talet, Island på 1200-talet och Sverige på 1600-talet, där ett bräde återfanns på regalskeppet Vasa. Spelet har en stark social och kulturell förankring i många länder. I Grekland kallas tabulaspel generellt för Tavli och spelas ofta på kaféer och torg. I Spanien dokumenterades regler för många tärnings- och brädspel, inklusive Todas Tablas, i Alfonso X:s Libro de los Juegos från 1283. Spelets popularitet har lett till en rik litteratur med strategiguider och regelböcker. Det finns också en livaktig tävlingsscen med turneringar runt om i världen.

Vanliga frågor om Backgammon

Hur går spelet Backgammon till?

Backgammon spelas mellan två personer som var och en har 15 pjäser. Pjäserna flyttas längs 24 punkter på ett bräde enligt slaget av två tärningar. Målet är att flytta alla sina pjäser in i sin egen hemkvadrant och sedan bära av dem från brädet. En viktig regel är att om en spelare har en ensam pjäs på en punkt kan motståndaren slå ut den, vilket tvingar spelaren att börja om med den pjäsen från början. Spelet involverar ett ständigt val mellan att blockera motståndarens väg och att skydda sina egna sårbara pjäser.

Vad är en dubbleringskub och hur används den?

En dubbleringskub är en extra tärning som används för att höja insatsen i en match. Innan en spelare ska slå sina tärningar kan denne erbjuda att dubbla poängen för den pågående omgången. Om motståndaren nekar, vinner den som erbjöd dubbleringen omedelbart. Accepteras dubbleringen dubblas poänginsatsen, och den som accepterade får ensamrätt att nästa gång erbjuda dubblering. Dubbleringskuben har värdena 2, 4, 8, 16, 32 och 64, men det finns ingen övre gräns för hur många gånger spelarna får dubbla under ett parti.

Vad är skillnaden mellan en gammon och en backgammon?

Skillnaden mellan gammon och backgammon handlar om poängfördelningen vid matchslut. Om en spelare vinner och motståndaren inte har burit av någon pjäs, tilldelas vinnaren 2 poäng, vilket kallas en gammon. Om motståndaren dessutom har kvar minst en pjäs i vinnarens hemkvadrant, tilldelas istället 3 poäng, vilket kallas en backgammon. Dessa extrapoäng multipliceras med värdet på dubbleringskuben om den använts. I en vanlig vinst utan dubblering tilldelas bara 1 poäng.

Vad är Nackgammon?

Nackgammon är en variant av backgammon som ofta används för att träna den matematiska skickligheten i spelet. Den största skillnaden är startuppställningen. I Nackgammon börjar varje spelare med två pjäser på punkt nummer 23 istället för den vanliga konfigurationen. Dessa pjäser tas från punkt 13 respektive punkt 6, vilket innebär att det finns fyra pjäser på var och en av dessa punkter. Varianten har fått sitt namn från sin skapare, den flerfaldige världsmästaren Nack Ballard.

När hölls det första världsmästerskapet i backgammon?

Det första världsmästerskapet i backgammon hölls 1965. Detta mästerskap markerar början på organiserad tävlingsverksamhet i spelet på en global nivå. Sedan dess har många turneringar arrangerats världen över, med spelare som tävlar om titlar. Mästerskapen lockar både professionella spelare och entusiaster och har bidragit till att höja spelets status som ett seriöst tävlingsspel.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.