Nils Poppe

En svår barndom och en oväntad teaterbana

Nils Poppes liv började i svåra omständigheter i Malmö. Hans mor var ogift och han placerades hos en dansk fostermor som gav honom en kost som huvudsakligen bestod av bröd doppat i öl. Efter två år räddades han från denna situation av paret Anders och Amanda Jönsson på Möllevången i Malmö, som blev hans adoptivföräldrar. Hans tidiga teaterdrömmar och komiska talang visade sig redan i skolan. Efter skolan tog han värvning vid flottan 1926 och utbildades till torpedeldare i Karlskrona, men hans fyraåriga värvning avbröts i förtid 1928 troligen på grund av ett hjärtfel. Därefter gick han tack vare ett stipendium från Malmö Arbetarekommun på Fridhems Folkhögskola i Svalöv, där han studerade statsvetenskap och hade ambitionen att bli socialdemokratisk politiker. Det var skolans rektor som övertalade honom att söka sig till teatern istället. Först i vuxen ålder fick han veta sanningen om sin adoption. Hans biologiska far erkände aldrig faderskapet, men hans biologiska mor gjorde det.

Genombrottet på scenen och skapandet av en komisk ikon

Poppes professionella scenkarriär började 1930 hos Oscar Winge på Hippodromteatern i Malmö. Det var där han fick sitt artistnamn Nils Poppe, efter att ha berättat att han kallats så i skolan. Ursprungligen hade han siktet inställt på att bli en dramatisk skådespelare, men han märkte att publiken fnissade och skrattade när han visade sig på scenen. Något i hans mimik lockade till skratt, och han bestämde sig för att utveckla sin komiska ådra. Han hade en naturlig fallenhet för dans och akrobatik, vilket han använde genom större delen av sin karriär. Under sina fyra år på Hippodromteatern medverkade han i en lång rad revyer och operetter som Guds gröna ängar, Äktenskap instiftas i himlen och Blomman från Hawaii.

Efter en folkparksturné med operetten Mr Cinders 1934 erbjöds han ett engagemang i Klangerevyn på Folkets Hus-teatern i Stockholm. Poppe tackade ja och blev stockholmare. Han blev snabbt en omistlig del av Klangerevyn, där hans akrobatiska sketcher var något nytt. Det var på Folkets Hus-teatern han för första gången gjorde sin Chaplin-parodi. Nils Poppe kom ofta att jämföras med Charlie Chaplin, även om han med tiden utvecklade en alldeles egen stil.

På 1940-talet började en ny epok när teaterdirektören Gustaf Wally anställde honom. Wally var känd för påkostade uppsättningar och modern musikteater. Nils Poppes definitiva genombrott kom i operetten Blåjackor på Oscarsteatern 1942. Det var där hans mångåriga samarbete med Annalisa Ericson och koreografen Albert Gaubier startade. Paret Poppe-Ericson blev ett populärt danspar som ofta jämfördes med Ginger Rogers och Fred Astaire. Tillsammans spelade de i musikalen Lorden från gränden på Södra Teatern i Stockholm 1947. Rollen som kanonfotografen Bill Snibson i Lorden från gränden blev en paradroll för Poppe. Han spelade den sammanlagt 1 040 gånger på olika scener i Sverige, Finland och Danmark, och använde samma byxor i varje föreställning. En filmversion med titeln Greven från gränden gjordes 1949.

Filmkarriären: Från folklig komiker till Bergmans gycklare

Nils Poppes filmdebut skedde 1937 i en blygsam roll som björn i Adolf Jahr-filmen Adolf Armstarke. Därefter följde en rad filmlustspel som Tre glada tokar, Tre skojiga skojare och Melodin från Gamla stan. Under 1940-talet blev han landets ledande filmkomiker. Med Annalisa Ericson som partner gjorde han komiska dansfilmer som Tappa inte sugen och Stackars lilla Sven. Han försökte också förena sin komiska talang med allvar och eftertanke i filmer som Aktören från 1943, Pengar, en tragikomisk saga från 1946 och Ballongen från 1946. Dessa filmer blev konstnärliga framgångar men inga publiksuccéer.

År 1948 föddes figuren Fabian Bom, den pedantiske översittaren med prickmustascher, som kom att bli en av Poppes mest populära rollfigurer på film. Den första filmen, Soldat Bom, blev en braksuccé som gick i 48 veckor på stockholmsbiograferna. Det gjordes totalt sju så kallade Bom-filmer, bland annat Pappa Bom, Tull-Bom och Flottans överman. Bom-filmerna blev även internationella framgångar och var speciellt populära i Tyskland.

En annan signaturfigur var Sten Stensson Stéen från Eslöv, den skånske kandidaten som kunde lagens alla paragrafer utantill. Det blev fyra långfilmer med Stensson som centralfigur, med start i Sten Stensson kommer till stan 1945. Många höjde på ögonbrynen när komikern Nils Poppe fick rollen som gycklaren Jof i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet 1957. Han gjorde en mycket varm och medmänsklig rollgestaltning. Senare medverkade han i ännu en Bergman-film, Djävulens öga från 1960, där han spelade kyrkoherde.

Tiden på Fredriksdalsteatern: En folklig institution

I början av 1960-talet infann sig en svacka i Poppes karriär. Lusten att underhålla försvann och populariteten dalade. En nytändning kom 1966 när han övertog Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Den första pjäsen hette En enkel man och blev starten på en långvarig tradition. Med operetter och farser som Charleys Tant, Vita Hästen, Fars lille påg, Oskulden från Mölle och Min syster och jag gjorde han den vackra friluftsteatern till en riksangelägenhet. Folk vallfärdade från hela Sverige för att se Poppe, i regn såväl som i solsken. När TV började sända pjäserna i trettonhelgen ökade publiksiffrorna än mer.

Vid sidan av framgångarna på Fredriksdalsteatern gästspelade han på Lisebergsteatern i Göteborg, Maximteatern i Stockholm samt stadsteatrarna i Helsingborg och Malmö. Särskilt minnesvärd är hans roll som Tevje i musikalen Spelman på taket på Helsingborgs stadsteater 1979. Under hela sin karriär var Poppe försiktig med att framträda privat. Lagom till sin 80-årsdag 1988 övertalades han av TV-producenten Bengt Roslund att ställa upp i en intervjuserie som fick namnet Poppe i närbild. Många förundrades över hans vitalitet och rörlighet. Vid 80 års ålder kunde han fortfarande utföra mindre dansnummer på scenen. Han drog sig tillbaka vid fyllda 85 och gjorde sin sista föreställning Bröderna Östermans huskors 1993. Där spelade han mot Eva Rydberg, som sedan kom att ta över Fredriksdalsteatern.

Ett bevis på hans internationella anseende fick han redan 1959, då National Theatre i London arrangerade filmkomikerfestivalen 100 clowns. Där representerades praktiskt taget alla historiens filmkomiker, som Harry Langdon, Buster Keaton och Harold Lloyd. I denna samling fanns Nils Poppe, presenterad som Sveriges störste clown och komiker av den klassiska modellen, med släktskap både med Chaplin och med Danny Kaye.

Privatliv, senare år och erkännande

Nils Poppe var gift två gånger. Först var han gift med skådespelaren Inga Landgré mellan 1949 och 1959. Sedan gifte han om sig 1965 med Gunilla Poppe, född Sundberg. Han fick barnen Anja Landgré, Dan Landgré, Thomas Poppe och Mia Poppe. Familjen bodde mellan 1949 och 1967 i Danderyd i en byggnad som tidigare varit ett värdshus. Från 1968 och fram till sin död bodde han i ett hus i Domsten norr om Helsingborg, som fick namnet Poppegården och som senare kom att användas som sommarteater och museum.

Artistnamnet Nils Poppe fick han när han började på Hippodromteatern. Han ansökte under flera år om att få ta artistnamnet som släktnamn, men personer som redan hette Poppe invände. År 1966 beviljade Patent- och registreringsverket slutligen namnet Poppe som släktnamn, sedan en ny ansökan inte bemötts med invändning.

Poppe mottog ett stort antal priser och utmärkelser. Bland dessa kan nämnas Årets skåning 1974, Helsingborgsmedaljen 1975, Svenska teaterkritikers förenings teaterpris 1976, Edvardpriset 1979, Karl Gerhards hederspris 1982, Svenska Dagbladets Poppepris 1984, H.M. Konungens medalj och Litteris et Artibus 1987, Lisebergsapplåden 1987, Illis Quorum i 8:e storleken 1988, Årets skåning igen 1988, Svenska Akademiens teaterpris 1989, Teaterförbundets guldmedalj 1989 och Malmö stads kulturpris 1990.

De sista åren drabbades Poppe av flera blodproppar som tog hans syn och talförmåga och gjorde honom rullstolsburen. Han avled år 2000 och ligger begravd på Allerums kyrkogård norr om Helsingborg. Hans gravsten pryds av epitafiet Hälsa och säg att jag ligger på Allerums kyrkogård, en fras han ofta sade när han kände sig trött på ålderns höst.

Arvet och konstnärskapet

Nils Poppes konstnärskap präglades av en unik förmåga att kombinera fysisk komik, dans och akrobatik med en varm mänsklighet. Från sina tidiga dagar på Hippodromteatern till sina sista framträdanden på Fredriksdalsteatern förblev han en scenisk kraft som kunde nå en bred publik. Hans rollfigurer, från den akrobatiske Bill Snibson till den pedantiske Fabian Bom och den naivt kloke Jof, visade på en stor spännvidd. Som teaterdirektör förstod han att skapa en tillgänglig och folklig teaterupplevelse som lockade generationer av åskådare. Hans arbete som regissör och manusförfattare till filmer som Pengar, en tragikomisk saga visade på en ambition att gå bortom ren underhållning. Trots sina internationella framgångar och jämförelser med världsstjärnor förblev han djupt rotad i den svenska folkligheten, något som också präglade hans många utmärkelser. Hans livsgärning, från en svår barndom till att bli en av landets mest hyllade scenkonstnärer, är en del av den svenska kulturhistorien.

Vanliga frågor om Nils Poppe

Vilka är Nils Poppes mest kända rollfigurer?

Nils Poppe är mest förknippad med två ikoniska rollfigurer. Den första är den pedantiske översittaren Fabian Bom med prickmustascher, som han spelade i sju filmer från 1948. Den andra är den skånske kandidaten Sten Stensson Stéen från Eslöv, som kunde lagens alla paragrafer utantill och var huvudperson i fyra filmer.

I vilken Ingmar Bergman-film medverkade Nils Poppe?

Nils Poppe medverkade i två filmer av Ingmar Bergman. År 1957 spelade han den varma och medmänskliga rollen som gycklaren Jof i Det sjunde inseglet. Senare, 1960, spelade han kyrkoherden i Bergmans film Djävulens öga.

Vad var Nils Poppes stora bidrag till teatern?

Nils Poppes stora teaterinsats var att från 1966 driva och förvandla Fredriksdalsteatern i Helsingborg till en nationell folklig institution. Med operetter och farser som Charleys Tant lockade han publik från hela Sverige. Han gjorde teatern till en riksangelägenhet, särskilt när föreställningarna började sändas i TV under trettonhelgen.

Vilket pris fick Nils Poppe 1988?

År 1988 tilldelades Nils Poppe utmärkelsen Illis Quorum i 8:e storleken. Motiveringen löd för högstående, enastående varaktig och i bästa mening folklig skådespelargärning.

Vem var Nils Poppes långvariga scenpartner?

Nils Poppes långvariga och berömda scen- och filmpartner var dansaren och skådespelaren Annalisa Ericson. Deras samarbete började 1942 i operetten Blåjackor och de blev ett populärt danspar, ofta jämförda med Ginger Rogers och Fred Astaire. Tillsammans spelade de bland annat i Lorden från gränden på scen och i filmer som Tappa inte sugen.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.