Anita Ekberg

Från Malmö till Hollywood

Anita Ekberg föddes i Malmö som den sjätte av åtta barn. Hennes väg till världsberömmelse började i hemstaden när hon, på sin mors uppmaning, deltog i skönhetstävlingen Fröken Malmö 1950. Detta ledde fram till att hon vann titeln Fröken Sverige 1951 i en omröstning i veckotidningen VeckoRevyn. Segern gav henne möjlighet att resa till USA, trots att hon talade mycket lite engelska, för att delta i Miss Universum-tävlingen 1951. Hon var en av sex finalister, vilket räckte för att skaffa ett kontrakt som stjärnskott med Universal Studios.

Som stjärnskott på Universal fick hon lektioner i drama, uttal, dans, ridning och fäktning. Hennes tidiga filmroller inkluderade kortare framträdanden i The Mississippi Gambler 1953 med Tyrone Power, Abbott and Costello Go to Mars 1953, där hon spelade en kvinna på Venus, Take Me to Town 1953 med Ann Sheridan, och The Golden Blade 1953 med Rock Hudson och Piper Laurie. Ekberg skolkade dock ofta från sina dramalektioner och föredrog att rida i Hollywoods kullar. Hon erkände senare att hon var bortskämd av studiosystemet och lekte hellre än att jaga större filmroller. Universal släppte henne från sitt kontrakt efter sex månader.

Pin-up och genombrott

Kombinationen av Anita Ekbergs kurviga figur och ett färgstarkt privatliv, med välpublicerade romanser med Hollywoodstjärnor som Frank Sinatra, Tyrone Power, Yul Brynner, Rod Taylor och Errol Flynn, gjorde henne till en favorit i skvallertidningar som Confidential. Hon blev snabbt en stor pin-up under 1950-talet och syntes i herrtidningar som Playboy. Hon deltog också i publicitetsstunt, som en planerad incident då hennes klänning sprack i lobbyn på Londons Berkeley Hotel tillsammans med en fotograf. Hon turnerade i Grönland med Bob Hope för att underhålla amerikanska soldater. Hope talade om hennes skönhet och John Wayne skrev kontrakt med henne för sitt produktionsbolag Batjac Productions för 75 dollar i veckan. Vid mitten av 1950-talet, efter flera modelljob, bröt hon sig äntligen in i filmindustrin på allvar. Hon gästspelade i TV-serierna Casablanca 1955 och Private Secretary. Hennes första riktiga talroll i en långfilm kom i Blood Alley 1955, med John Wayne och Lauren Bacall, producerad för Waynes Batjac. Hon spelade sedan mot komikerparet Dean Martin och Jerry Lewis i Artists and Models 1955, regisserad av Frank Tashlin för Paramount, där hon spelade en karaktär som hette Anita. Hennes största möjlighet kom när Paramount gav henne en roll i den storslagna filmatiseringen av Krig och fred 1956, inspelad i Rom med Mel Ferrer och Audrey Hepburn under regi av King Vidor. Under en period marknadsfördes hon till och med som Paramounts svar på Marilyn Monroe.

Vägen till Fellini och ikonisk status

Efter Krig och fred fortsatte Anita Ekberg att arbeta i både USA och Europa. Hon var tredje namn på rollextan i thrillern Man in the Vault 1956 för Batjac. RKO Pictures gav henne en bra roll i Back from Eternity 1956, regisserad av John Farrow. Hon skrev ett avtal med produktionsbolaget Warwick Pictures, som drevs av Albert Broccoli och Irwin Allen och gjorde filmer i England. Där spelade hon i Zarak 1956 med Victor Mature. Hon återvände till Hollywood för att göra en ny film med Martin och Lewis, Hollywood or Bust 1956, återigen med Frank Tashlin som regissör. Ytterligare en film för Warwick med Mature följde, Interpol 1957. Vid denna tid uppgavs hennes arvode vara 75 000 dollar per film.

Hon återvände till Hollywood för att spela i Valerie 1957 med Sterling Hayden och sin dåvarande make Anthony Steel, regisserad av Gerd Oswald. Hon spelade mot Bob Hope och Fernandel i Paris Holiday 1958, även den regisserad av Oswald, liksom Screaming Mimi 1958. Ytterligare en film för Warwick blev The Man Inside 1958 med Jack Palance. I ett intervju med Picturegoer magazine förklarade Ekberg att ingen kunde tvinga henne att göra en film hon inte ville, och att hon inte ville att hennes nakna statypublicitet skulle följa henne för länge.

Vändpunkten i hennes karriär kom när hon åkte till Italien för att spela i Sheba and the Gladiator 1959, där hon spelade Zenobia. Hon stannade kvar i Rom för att göra Det ljuva livet 1960 för Federico Fellini. I filmen spelade hon Sylvia Rank, den ouppnåeliga drömkvinnan för Marcello Mastroiannis karaktär. Scenen där hon vadar i Roms Fontana di Trevi tillsammans med Mastroianni har kallats en av filmhistoriens mest kända scener. Filmen blev en internationell sensation och Ekberg bosatte sig permanent i Rom.

Etablering i Italien och senare karriär

Efter succén med Det ljuva livet fick Anita Ekberg svårt att hitta roller som inte var kopior av Sylvia. Hon uttryckte att det blev lite tråkigt eftersom varje producent eller regissör i Italien, England och Amerika ville att hon skulle återskapa samma roll, den amerikanska filmstjärnan som kommer till Italien. Hon hade huvudrollen i en italiensk-fransk samproduktion, Last Train to Shanghai 1960, och medverkade sedan i filmer som Le tre eccetera del colonnello 1960, The Call Girl Business 1960, Behind Closed Doors 1961, och The Mongols 1961 med Jack Palance. Hon syntes i episodfilmen Boccaccio 70 1962 tillsammans med stjärnor som Sophia Loren och Romy Schneider. Producenten Albert Broccoli övervägde henne för rollen som den första Bond-tjejen, Honey Ryder i Dr. No, men rollen gick istället till den då okända Ursula Andress. Broccoli gav henne istället en roll i Call Me Bwana 1963 med Bob Hope. En filmaffisch för Call Me Bwana syntes i den andra Bond-filmen, From Russia with Love, i en scen där en karaktär flyr genom ett fönster som sitter i Anita Ekbergs mun på en väggstor affisch.

Hon spelade mot Andress, Frank Sinatra och Dean Martin i westernkomedin 4 for Texas 1963. Hon återvände till Europa för filmer som Love Factory 1964 och Who Wants to Sleep? 1965. I England medverkade hon i en Agatha Christie-adaptation, The Alphabet Murders 1965, återigen regisserad av Frank Tashlin. Senare roller inkluderade den italienska filmen How I Learned to Love Women 1966, en liten roll i Jerry Lewis komedi Way... Way Out 1966, och italienska komedier och kriminalfilmer som The Cobra 1967 med Dana Andrews.

Privatliv och relationer

Anita Ekbergs privatliv var lika uppmärksammat som hennes karriär. Hon var gift två gånger. Först med den engelske skådespelaren Anthony Steel mellan 1956 och 1959. Därefter gifte hon sig med skådespelaren Rik Van Nutter, ett äktenskap som varade från 1963 till 1975. Hennes stora kärlek var dock den italienske industrimagnaten Gianni Agnelli, ägare till Fiat och en ledande figur i italienskt näringsliv. Deras förhållande varade i tjugo år, trots att Agnelli var gift med prinsessan Marella Caracciolo di Castagneto. Förhållandet var välkänt och mycket omtalat i pressen.

Sena år och arv

Anita Ekberg fortsatte att arbeta sporadiskt inom filmen. En av hennes senare och mest minnesvärda roller var i Federico Fellinis självbiografiska film Intervista från 1987, där hon återigen samarbetade med regissören som gjort henne världsberömd. Det är värt att notera att hon trots sin svenska bakgrund aldrig medverkade i någon svensk filmproduktion. När hon kom till Hollywood vägrade hon att byta namn, trots att Howard Hughes tyckte att Ekberg var för svårt att uttala. Hon menade att om hon blev känd skulle folk lära sig att uttala hennes namn, och om hon inte blev känd spelade det ingen roll. Efter en tids sjukdom avled Anita Ekberg på kliniken San Raffaele di Rocca di Papa nära Castelli Romani på förmiddagen den 11 januari 2015. Hon blivit ihågkommen framför allt genom bilden av henne i Fontana di Trevi, förknippad med glamour, drömmar och det ljuva livet som hon kom att förkroppsliga på vita duken. Hennes väg från en skönhetstävling i Malmö till att bli en internationell filmstjärna förblir en berättelse om skönhet, karriär och ett liv i rampelyset.

Vanliga frågor om Anita Ekberg

Varifrån kom Anita Ekberg?

Anita Ekberg var född och uppvuxen i Malmö i Sverige. Hon var dotter till Alva och Gustav Ekberg och växte upp på Östra Fäladsgatan 29 i staden. Som tonåring arbetade hon som fotomodell innan hennes skådespelarkarriär tog fart. Trots sin internationella framgång och bosättning i Italien förblev hon svensk medborgare.

Vann Anita Ekberg någon skönhetstävling?

Ja, Anita Ekberg vann skönhetstävlingen Fröken Sverige år 1951. Hon hade tidigare vunnit titeln Miss Malmö 1950, vilket ledde fram till den nationella tävlingen. Segern i Fröken Sverige gav henne möjlighet att resa till USA för att delta i Miss Universum-tävlingen 1951, där hon blev en av sex finalister. Denna framgång ledde till ett kontrakt med Universal Studios i Hollywood.

Varför vägrade Anita Ekberg att byta namn i Hollywood?

När Anita Ekberg kom till Hollywood tyckte filmmogulen Howard Hughes att hennes efternamn var för svårt att uttala och ville att hon skulle byta det. Ekberg vägrade bestämt och menade att om hon blev känd skulle folk lära sig att uttala hennes namn. Hon resonerade också att om hon inte blev känd spelade det ingen roll vad hon hette. Denna ståndaktighet blev en del av hennes image som en självständig personlighet i filmvärlden.

Medverkade Anita Ekberg i några svenska filmer?

Nej, Anita Ekberg medverkade aldrig i någon svensk film. Hela hennes skådespelarkarriär utspelade sig i amerikanska och europeiska produktioner. Hon gjorde sin filmdebut i Hollywood 1952 och fick sedan sina största framgångar i Italien. Trots att hon var svensk och började sin bana där, valde hon en internationell väg och blev särskilt förknippad med den italienska filmindustrin.

Vilka var Anita Ekbergs viktigaste relationer?

Anita Ekberg var gift två gånger. Först var hon gift med den engelske skådespelaren Anthony Steel mellan 1956 och 1959. Sedan gifte hon sig med skådespelaren Rik Van Nutter, och det äktenskapet varade från 1963 till 1975. Enligt uppgifter hade hon också en långvarig relation med den italienska industrimagnaten Gianni Agnelli, som var ägare av Fiat. Deras förhållande varade i cirka 20 år trots att Agnelli var gift med en annan kvinna.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.