Ropsten

En trafikknutpunkt av nationell betydelse

Ropsten utgör en av Stockholms mest betydelsefulla trafikknutpunkter, där flera viktiga transportleder möts. Här har de båda Lidingöbroarna sina landfästen på fastlandssidan. Området domineras av infrastruktur och här finns en stor rondell för hopkoppling av trafikleder mellan Värtahamnen, Stockholm och Gasverksvägen. Ropsten är slutstation för tunnelbanans röda linje och för Lidingöbanans linje 21. Det finns också en terminal för Lidingöbussarna, en taxistation och en infartsparkering. I området kring Ropsten finns tre betalstationer för trängselskatt in till Stockholms innerstad. Den omfattande infrastrukturen byggdes ut i etapper, med Ropstensmotet som tillkom 1964 och Ropstenskopplet samt Ropstensslingan som byggdes 1971 i samband med att den nya Lidingöbron uppfördes.

Antalet resenärer som passerar Lidingöbroarna varje vardag är mycket högt. Det totala antalet passager över broarna mellan klockslagen 06 och 21 uppgår till över 63 000. Redan år 1999 var antalet kollektivtrafikresenärer som reste över bron från Lidingö till Ropsten cirka 20 000 personer per dygn. Merparten av dessa resenärer byter vid Ropsten till Stockholms tunnelbanenät. Fördelningen av resenärer från Lidingö till Ropsten på olika färdmedel visar att bil och motorcykel står för cirka 71 procent av resandet. Buss står för cirka 19 procent och Lidingöbanan för cirka 10 procent. Dessa siffror inkluderar inte fotgängare och cyklister.

Merparten av trafikanterna med eget fordon åker vidare från Ropsten till Stockholms innerstad via Lidingövägen eller Norra Hamnvägen. En del tar vägen norrut via Gasverksvägen och Björnnäsvägen genom Lill-Jansskogen. Övriga parkerar sitt fordon på Ropstens infartsparkering, som omfattar cirka 300 parkeringsplatser för bilar och en stor avställningsyta för motorcyklar, mopeder och cyklar. Denna parkering används i huvudsak för omstigning till Stockholms tunnelbana. Ett mindre antal resenärer reser med bil ut från avgiftsringen i östra Stockholm till Ropsten för att parkera och sedan byta till tunnelbana, buss eller Lidingöbanan ut till Lidingö. Detta beror ofta på högre parkeringsavgifter på vardagar i Stockholm jämfört med vid infartsparkeringen, även om det innebär en extra kostnad för trängselavgift för två passager.

Kollektivtrafikens nav mot Lidingö

Ropsten fungerar som det centrala navet för kollektivtrafiken till och från Lidingö. Vid Ropstensplan finns tolv busslinjer som betjänar Lidingös centrala och norra trafikområden. Dessa linjer går via Torsvik och Lidingö centrum, eller via av- och påfarten på den nya Lidingöbron till norra Lidingö. Busslinjerna täcker också områden som Sticklinge, Näset, Bo, Rudboda och Elfvik. Under rusningstid finns ett mindre antal linjer för södra Lidingö som kompletterar Lidingöbanan, speciellt för bostadsområdena Bodal, Baggeby och Larsberg.

Lidingöbanan har en linje, linje 21, med 13 stationer på Lidingö. Denna linje täcker Lidingös södra bostadsområden från Herserud till Gåshaga. Antalet pendlare som reser in till Lidingö kommun för arbete uppgår till cirka 5 400 personer. Antalet pendlare som reser ut från Lidingö kommun är betydligt högre, cirka 13 640 personer. Ett marginellt antal resenärer pendlar med båtvägen mellan Stockholms skärgård via Gåshaga brygga och sedan Lidingöbanan till Ropsten. Det finns också en mindre pendling mellan Tranholmen och Ropsten.

Markförstoring genom utfyllnad

Ropstensområdet har genom historien varit trångt och begränsat av en brant bergvägg upp mot Hjorthagen. För att skapa mer markyta har man sedan 1800-talet genomfört omfattande utfyllnader i Lilla Värtan. Denna process inleddes i samband med byggandet av den första Lidingöbron mellan Torsvik och Ropsten år 1884. Utfyllnaden fortsatte i samband med anläggandet av Värtahamnen och Värtagasverket, som även innefattade en kolimporthamn med stora kollager.

Den senaste större utfyllnaden genomfördes omkring år 2005 till 2007. Syftet var att skapa en större yta för infartsparkering. Även den naturliga landhöjningen har bidragit till att Ropstensområdet har utökats över tid. Om man jämför hur området avbildades på en målning från år 1795 med läget år 2008, motsvarar landhöjningen ett cirka en meter lägre havsvattenstånd. Denna geologiska process har således också gjort området mer tillgängligt.

Historisk färjetrafik och brobyggen

Ropstens roll som knutpunkt för kommunikationen mellan Stockholm och Lidingö sträcker sig långt tillbaka i tiden, åtminstone till mitten av 1300-talet då ett tjugotal större lantbruksgårdar etablerat sig på Lidingö. Närheten till den växande staden Stockholm, med möjlighet att sälja jordbruksprodukter, kom att styra utvecklingen och skapa ett behov av en reguljär färjeförbindelse. Fram till år 1803, då den första Lidingöbron byggdes mellan Larsberg och Kaknäs, sköttes transporterna av roddfärjor med färjeleden förlagd till sträckan mellan Torsvik och Ropsten. År 1884, i samband med att Värtahamnen byggdes, ersattes den första bron med en flottbro mellan Torsvik och Ropsten. Från omkring 1914 kompletterades denna med en ångbåtsfärja för persontransporter mellan Herserud och Ropsten när den första delen av den södra Lidingöbanan var klar 1914, med slutstation vid stranden nedanför Foresta i Herserud.

Den norra delen av Lidingöbanan, linje 20, hade vid sin invigning 1907 slutstation vid Islingeviken där resenärer kunde byta till ångbåtsfärja till Ropsten. Något senare introducerades en ångbåtsfärja med spårvagnsspår som kunde transportera själva spårvagnarna över till Ropsten och vidare in på Stockholms spårvagnsnät på linjen Ropsten-Norrmalmstorg-Karlberg. Denna färjetrafik med spårvagnar var i drift till omkring 1914. Den gamla Lidingöbron stod klar 1925 och försågs med kombinerat väg- och dubbelspårig järnvägsräls för både linje 20 och 21, som via Ropsten gick vidare ner via Sturegatan till Humlegården som slutstation i Stockholm.

Namnet Ropsten och Roparstenen

Området har fått sitt namn från en holme som låg utanför den så kallade Ropudden. Denna holme var fram till slutet av 1800-talet omgiven av vatten och finns avbildad och namngiven på äldre kartor över området fram till byggandet av den andra Lidingöbron 1884. Holmen, som ofta kallades för stenen, har genom århundradena haft namn med olika stavningar som Roparstenen, Roparestenen, Rope Sten eller Roop Sten. Dess största bredd ovanför vattenytan var cirka 4 till 6 meter.

En vanlig förklaring till namnet har varit att man stod på stenen för att ropa på färjan från Lidingösidan. Denna teori motsägs dock av att stenen vid normalvattenstånd var omgiven av vatten, vilket kartor från 1696 visar. Att höras över det cirka 750 meter långa avståndet till Torsvik med enbart rösten, särskilt vid blåst, var dessutom i praktiken omöjligt. En rimligare förklaring är att den stora holmen fick sitt namn av att den låg utanför Ropudden. Ropudden var uppenbarligen den plats där man under en period stod och ropade eller signalerade för att kalla på en båt över till Lidingö. Holmen namngavs då Roparstenen, i betydelsen stenen vid Ropudden, ett namn som senare kom att gälla hela området.

I början av 1700-talet byggdes ett kruthus längst ute på Ropudden med en kort broförbindelse över till Roparstenen. Enligt ett protokoll från en sockenstämma på Lidingö exploderade detta kruthus år 1786. Inget nytt kruthus byggdes och bron förföll. På en målning från 1795 som avbildar området finns inget spår av bron, men den kan ha varit anlagd på mindre stenar som stack upp ur vattnet.

Ropstens gård och områdets utveckling

På 1600- och 1700-talet kallades området strax norr om Ropudden för Ropstens gård. Här bodde jägmästaren för de norra delarna av den inhägnade kungliga jaktparken, Kungliga Djurgården. I en bouppteckning från 1671 omnämns Oluf Lillia som djurvaktare vid Ropsten. Stängslet till jaktparken tillkom på initiativ av Karl XI på 1680-talet. Han lät också uppföra en liten fiskestuga inte långt från Ropsten, som fortfarande finns kvar och har gett upphov till namnet Fiskartorpet.

På Ropstens gård fanns omfattande trädgårdsanläggningar med fruktträd samt vin- och krusbärsbuskar. Det fanns också ett värdshus och en grindvaktarstuga vid grinden in till jaktparken. I närheten av huvudbyggnaden låg färjeläget för Lidingötrafiken. Körvägen ner till Stockholms centrala delar och norrut över Husarbron till Stora Skuggan gick innanför stängslet, vilket innebar att alla trafikanter till och från Lidingö var tvungna att passera grinden vid Ropsten.

En beskrivning från 1784 benämner udden där Roparstenen och kruthuset låg som Ropudden. Texten beskriver det som en mycket bergig och stenrik mark med ek. Ropsten har genomgått en dramatisk förändring sedan den tiden. När den första bron och huvudhamnen byggdes här från omkring 1884 försvann den gamla miljön som avbildats på målningar. Idag återstår inget av det gamla Ropsten från 1700-talet.

Vanliga frågor om Ropsten

Var ligger Ropsten?

Ropsten är en udde som ligger vid Lilla Värtan i Stockholms norra skärgård. Området är beläget mellan stadsdelen Hjorthagen och Stockholms huvudhamn, Värtahamnen. Det utgör en del av stadsdelen Hjorthagen i Stockholm. Ropsten är den punkt på Stockholms fastland där de två Lidingöbroarna har sitt landfäste, vilket gör det till en direkt länk till ön Lidingö. Platsen är lätt att identifiera på grund av sin omfattande infrastruktur med broar, rondeller och kollektivtrafikterminaler.

Vad finns det för kollektivtrafik vid Ropsten?

Ropsten är en central knutpunkt för kollektivtrafik i Stockholmsregionen. Platsen är slutstation för Stockholms tunnelbanas röda linje, vilket gör det enkelt att byta till stadens tunnelbanenät. Det är också slutstation för Lidingöbanans linje 21, som betjänar Lidingös södra bostadsområden från Herserud till Gåshaga. Vid Ropstensplan finns en terminal för Lidingöbussarna, med tolv busslinjer som går till Lidingös centrala och norra områden. Dessa linjer täcker bland annat Torsvik, Lidingö centrum, Sticklinge, Näset, Bo, Rudboda och Elfvik. Under rusningstrafik finns även kompletterande linjer för södra Lidingö.

Vad betyder namnet Ropsten?

Namnet Ropsten har sitt ursprung i en holme eller stor sten som låg utanför en udde som kallades Ropudden. Holmen, som ofta kallades Roparstenen, var omgiven av vatten och har genom åren haft stavningar som Roparestenen och Roop Sten. En vanlig folklig förklaring är att man stod på stenen för att ropa på färjan från Lidingösidan. Kartor från slutet av 1600-talet visar dock att stenen vid normalvattenstånd var omgiven av vatten, vilket gör denna teori osannolik. En mer trolig förklaring är att holmen fick sitt namn av att den låg utanför Ropudden, den plats där man stod och ropade för att signalera efter en båt. Namnet Ropsten betyder alltså i grunden stenen vid Ropudden.

Hur har Ropsten förändrats genom historien?

Ropsten har genomgått en radikal förändring från att vara en naturlig udde till att bli en trafikknutpunkt. På 1600- och 1700-talet fanns här Ropstens gård, där jägmästaren för den kungliga jaktparken bodde. Området hade trädgårdar, ett värdshus och ett färjeläge. En målning från 1795 visar en annorlunda miljö med Roparstenen ute i vattnet. Den stora förändringen kom från omkring 1884 när den första Lidingöbron byggdes och Värtahamnen anlades. Utfyllnader i Lilla Värtan har successivt utökat markarealen, särskilt för att skapa plats för infrastruktur. Den senaste större utfyllnaden gjordes omkring 2005–2007 för att utöka infartsparkeringen. Idag återstår inget av det gamla Ropsten från 1700-talet.

Vad är Ropstens infartsparkering?

Ropstens infartsparkering är en stor parkeringsanläggning som är avsedd för bilister som vill byta till kollektivtrafik in till Stockholm eller ut till Lidingö. Parkeringen omfattar cirka 300 parkeringsplatser för bilar och har dessutom en stor avställningsyta för motorcyklar, mopeder och cyklar. Den används i huvudsak av pendlare som parkerar sina fordon för att sedan göra omstigning till Stockholms tunnelbana. Parkeringen är ett alternativ för dem som vill undvika de högre parkeringsavgifterna som gäller på vardagar i Stockholms innerstad, även om det innebär en extra kostnad i form av trängselskatt för fordonet.

Hur många resenärer passerar Ropsten varje dag?

Ropsten är en extremt trafikerad plats. Det totala antalet passager över Lidingöbroarna på en vanlig vardag mellan klockslagen 06 och 21 uppgår till över 63 000. Av dessa var cirka 20 000 personer per dygn år 1999 kollektivtrafikresenärer som reste från Lidingö till Ropsten. Merparten av dessa byter vid Ropsten till Stockholms tunnelbanenät. Fördelningen av resenärer från Lidingö visar att cirka 71 procent reser med bil eller motorcykel, cirka 19 procent med buss och cirka 10 procent med Lidingöbanan. Dessa siffror inkluderar inte fotgängare eller cyklister. Antalet pendlare som reser in till Lidingö för arbete är cirka 5 400, medan antalet som pendlar ut från Lidingö är cirka 13 640.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.