Kullens fyr
Kullens fyr är en aktiv fyr belägen på Kullabergs udde i Höganäs kommun i Skåne. Den är Sveriges äldsta fyrplats, med anor från 1561, och den nuvarande byggnaden är den sjätte i ordningen. Med sin ljusstyrka på 4,2 miljoner candela är den Skandinaviens starkaste fyr och en viktig navigationsmarkör för sjöfarten i Öresund. Fyren är ett populärt turistmål och förklarades 2017 som statligt byggnadsminne.
En fyrplats med århundraden av historia
Kullens fyr har en historia som sträcker sig tillbaka till 1500-talet och är den äldsta fyrplatsen i Sverige. Den officiella tillblivelsen dateras till 1561, då den danske kungen Fredrik II gav order om att en fyr skulle uppsättas på Kullen. Den första konstruktionen var en så kallad papegojfyr, en järnkorg med vedeld som hissades upp i en träställning till en höjd av tolv meter. Fyren skulle vara tänd under dygnets mörka timmar från den första mars fram till Mårtensdagen den elfte november. Redan 1563 ersattes denna primitiva fyr av ett murat torn byggt av Pieter de Doncker, med tolv talgljus som ljuskälla. Tullaren Jörgen Berger i Helsingör hade ansvaret för att fyren lyste från midfastan till Mårtensdagen mot en ersättning på 200 mark per år.
Den mest kände fyrmästaren under denna tid var astronomen Tycho Brahe, som hade ansvaret för fyren från 1577 till 1597, då han råkat i onåd hos kungen. Brahe själv vistades dock sällan vid fyren utan hade elva så kallade lyktehemman i närområdet som hjälpte till med skötseln. Systemet med lyktehemman fortsatte fram till 1670. Under Tycho Brahes tid uppfördes 1585 en ny fyrbyggnad ritad av Antonis van Opbergen, en av arkitekterna bakom Kronborg. Den nya fyren beskrevs som liknande en bondkyrka, med ett runt torn och en mindre sidobyggnad, och hade en sluten lanternin överst.
Övergången till stenkol och svenskt ägande
År 1624 byggdes fyren om för att kunna eldas med stenkol, vilket krävde att den slutna lanterninen togs bort så att kolen kunde brinna i det fria. Fram till mitten av 1700-talet användes huvudsakligen brittiskt stenkol från trakten av Alloa i Skottland. Från omkring 1747 började man även använda stenkol som bröts i Tinkarp vid Helsingborg och senare i Höganäs. Förbrukningen var enorm, med 6 till 7 hektoliter kol per natt, vilket motsvarade 120 tunnor kol i månaden under den ljusa delen av året. Efter freden i Roskilde 1658 övergick Kullens fyr i svenskt ägo. År 1672 fick grevinnan Maria Sofia De la Gardie privilegium för att sköta både Kullens och Falsterbo fyrar. Under perioden 1732 till 1747 hade kommissarie Busch i Göteborg entreprenad på fyren, en entreprenad som sedan överläts till Skånska Stenkolsintressena.
Innovationer under 1700- och 1800-talen
Den fjärde fyren på platsen uppfördes 1749 av byggmästare Henrich Mosenkegel i Landskrona, efter att den gamla byggnaden rivits på grund av dåligt skick. Denna nya fyr var av gråsten men fortfarande av den öppna stenkolstypen. Carl von Linné besökte den under sin skånska resa den 14 juli 1749. Trots den nya byggnaden fortsatte klagomål på att fyren ibland inte lyste, vilket ledde till en viktig innovation 1792. Fyren byggdes då om med en vindtunnelkonstruktion kallad fyrugn, uppfunnen av Anders Polheimer. Genom sju tunnlar leddes vinden upp till elden, vilket skapade en starkare låga som en ässja och sparade stora mängder stenkol. Polheimers uppfinning publicerades i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar.
År 1817 byggdes fyren återigen om, denna gång med en lanternin efter en konstruktion av Poul Løvenørn. Detta innebar att kolelden slöts inne i ett glashus, vilket bättre skyddade den från väder och vind, gav en jämnare låga och minskade bränsleåtgången. Under ombyggnadsarbetena 1817 uppfördes en vippfyr på Kullen som reservfyr. Driften av fyren togs över av Kronan år 1826. En radikal förändring skedde 1843 när större delen av fyren revs och ersattes med en omgående spegelfyr. Den nya byggnaden hade ett vittrappat tegeltorn med ett vidhängat stenhus.
Den omgående spegelfyren och dess drift
Med den nya spegelfyren från 1843 slutade man använda stenkol som bränsle. Ljuskällan blev istället tolv rovoljelampor, vars sken förstärktes av tolv paraboliska mässingsspeglar. En apparat med urverk fick speglarna att rotera ett varv på åtta minuter, vilket gav fyren ett blänk varannan minut. Ljusstyrkan var 6 600 Hefnerljus. Tekniken förbättrades kontinuerligt, med försilvring av mässingsspeglarna 1857 och en övergång till tolv envekiga fotogenlampor 1882. År 1866 uppfördes ett nytt boningshus vid fyren, ritat av Albert Theodor Gellerstedt. Under 1700-talet hade driften av fyren hanterats av olika entreprenörer, som Peter Bagge från Göteborg mellan 1763 och 1766, och rådmannen Sven Schale, även han från Göteborg, mellan 1766 och 1786.
1900-talets tekniska mästerverk
Det nuvarande fyrtornet, som är den sjätte byggnaden på platsen, stod klart år 1900 efter ritningar av arkitekt Magnus Dahlander. Tornet är byggt i gnejs från Ablahamn och Ransvik av ett specialistlag av kringresande fyrbyggare från Skepplanda, som var delaktiga i bygget av hela 30 fyrar. Hjälten i konstruktionen är ett linsmontage bestående av tre stora, första ordningens katadioptriska planlinser med bullseye Fresnel-linser, tillverkade av Barbier & Bénard i Paris. Linshöjden är 2,58 meter och de roterar fyra varv per minut. Linsmontaget väger 6 ton och vilade från 1900 till 2016 i ett 50-liters bad med kvicksilver för att kunna rotera med minimal friktion, med en total kvicksilvervikt på cirka 675 kg.
Fyren tändes för första gången den 8 september 1900. Kostnaden för linsutrustningen var 60 000 kronor, vilket motsvarar ungefär 13 miljoner kronor i 2015 års penningvärde och utgjorde två tredjedelar av hela byggkostnaden för den nya fyren. Från början var ljuskällan en 6-vekig fotogenlampa, som 1906 byttes till en luxlampa med tre glödnät, vilket ökade ljusstyrkan till 500 000 Hefnerljus. Rotationen sköttes av ett loddrivet urverk som måste dras upp manuellt var fjärde timme. Fyren elektrifierades 1937 med hjälp av Bolinder W7 råoljemotorer som laddade ackumulatorer, och blev då Skandinaviens ljusstarkaste fyr med 3,8 miljoner Hefnerljus. År 1946 anslöts fyren till det allmänna elnätet.
Automation, renoveringar och museiplaner
Kullens fyr automatiserades år 1979 och sköts därefter fjärrstyrt av Sjöfartsverket i Norrköping. Ett samarbete inleddes med SMHI och personal behölls för vädermätningar fram till 1997. Fyren avbemannades helt den 30 april 2001. Den har genomgått flera större renoveringar för att bevara dess historiska värde och tekniska funktion. År 2007 tätades ytskiktet och putsen inomhus byttes. En lång renovering inleddes 2017 där fönster, tak och fogar reparerades enligt gammal teknik. Den 12 augusti 2018 totalrenoverades lanterninen och gamla plexiglasfönster ersattes med nya specialhärdade glas. Ett avgörande tekniskt steg togs i september 2016 när det miljöfarliga kvicksilverbadet ersattes med två moderna kullager längs den vertikala linsaxeln för att förebygga risken för läckage. Ytterligare renoveringar av fyrbyggnaden är planerade under 2023, och från 2024 planeras det att inrätta ett fyrmuseum i byggnaden.
Kullens Västra fyr och platsens betydelse
På Kullaberg finns också Kullens Västra fyr, som byggdes 1898 och ursprungligen kallades Kullens nedre fyr. Den ligger närmare vattnet och renoverades 1923 och 1954. Från början hade den en envekig fotogenlampa och var en växelfyr, men byggdes om 1923 till en sektorfyr med intermittent sken. Fyren elektrifierades 1937, först med en 100 W lampa och senare en 250 W lampa. Optiken bestod från början av en fjärde ordningens dioptrisk trumlins, som senare ersattes med två femte ordningens dioptriska trumlinser. I augusti 1974 byttes hela den ursprungliga fyrbyggnaden ut mot en modern, underhållsfri plastfyr tillverkad i Klippan, som är 3,5 meter hög och flögs på plats med helikopter.
Kullens fyr är en angöringsfyr som tillsammans med den danska Nakkehoved fyr markerar inseglingen till Öresund från Kattegatt. Platsen är ett extremt populärt turistmål som lockar cirka 500 000 besökare årligen och ligger inom det natursköna Kullabergs naturreservat. Under sommarmånaderna är själva fyrtornet öppet för besök. I anslutning till fyren finns en byggnad med halvcirkelformade fönster som är en kvarleva från andra världskriget, då den användes som kustbevakningsstation av marinen för observation av sjöfarten i Öresund. Fyrens exceptionella värde erkändes officiellt 2017 när den förklarades som statligt byggnadsminne, och platsen för den gamla fyren med dess byggnadsrester har varit skyddad som fast fornlämning sedan 2022.
Vanliga frågor om Kullens fyr
Var ligger Kullens fyr?
Kullens fyr är belägen på Kullabergs udde i Höganäs kommun i Skåne län. Den står inom Kullabergs naturreservat vid Öresunds mynning, med utsikt över en av världens mest trafikerade farvatten. Platsen är ungefär tre kilometer nordväst om hamnorten Mölle. Fyren är en tydlig landmärke längs den skånska kusten och markerar tillsammans med Nakkehoved fyr i Danmark inseglingen till Öresund från Kattegatt.
Vad kan man se och göra vid Kullens fyr?
Vid Kullens fyr kan man besöka själva fyrtornet som är öppet för allmänheten under sommartid. Området erbjuder spektakulär utsikt över Öresund och Kullabergs klippiga kust. Man kan också se den närliggande Kullens Västra fyr, en modern plastfyr. Området är en del av Kullabergs naturreservat med många vandringsleder. En byggnad med halvcirkelformade fönster, som en gång var en kustbevakningsstation från andra världskriget, finns också på platsen. Cirka 500 000 turister besöker platsen varje år.
Hur gammal är Kullens fyr?
Kullens fyr är Sveriges äldsta fyrplats. Den första fyren på platsen började lysa troligen den 1 mars 1561, på order av den danske kungen Fredrik II. Det nuvarande fyrtornet är dock den sjätte byggnaden på platsen och stod färdigt år 1900. Fyren firade därmed 450-årsjubileum som fyrplats år 2011. Dess långa historia sträcker sig över mer än fyra århundraden, med byggnader från 1563, 1585, 1749, 1843 och slutligen 1900.
Vad är speciellt med Kullens fyrs ljus?
Kullens fyr är Skandinaviens ljusstarkaste fyr med en ljusstyrka på 4,2 miljoner candela. Den ger ett vitt ljusblänk var femte sekund, med en räckvidd på 27,5 nautiska mil. Ljuskällan är en 1000 watts elektrisk lampa. Ljuset förstärks och riktas av ett system med tre stora Fresnel-linser av första ordningen, tillverkade i Paris 1900. Linsmontaget roterar fyra varv i minuten. Ljuset kan under gynnsamma förhållanden, via reflektion i låga moln, ses från Varberg över 80 kilometer bort.
Vad är en Fresnel-lins och vilken roll spelar den i fyren?
En Fresnel-lins är en speciell typ av lins uppfunnen av Augustin-Jean Fresnel, som är mycket effektiv för att samla och rikta ljus. I Kullens fyr finns ett montage med tre sådana första ordningens katadioptriska planlinser med bullseye Fresnel-linser, tillverkade av Barbier & Bénard i Paris. Varje lins har en diameter på 1,84 meter och linshöjden är 2,58 meter. Tillsammans består de av 450 glasprismor och väger 6 ton. Dessa linser roterar och förstärker ljuskällans sken enormt, vilket gör fyren så kraftfull. Linserna var mycket dyra och utgjorde en stor del av byggkostnaden 1900.
Är Kullens fyr bemannad iday?
Nej, Kullens fyr är inte bemannad. Den automatiserades år 1979 och avbemannades helt den 30 april 2001. Sedan dess sköts och övervakas fyren fjärrstyrd av Sjöfartsverket i Norrköping. Personal fanns kvar på platsen en tid efter automatiseringen för att göra vädermätningar i samarbete med SMHI, men den verksamheten upphörde 1997. Fyren drivs nu helt automatiskt med elmotor för rotationen sedan 1951, då det tunga lodverket togs bort.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.





