Kiruna
Kiruna är en stad och centralort i Kiruna kommun i norra Sverige, belägen i landskapet Lappland. Staden grundades år 1900 som ett gruvsamhälle kring järnmalmsfyndigheterna i Kiirunavaara och Luossavaara under ledning av disponent Hjalmar Lundbohm. Kiruna är känt för sin dominerande gruvindustri genom LKAB, sin roll som centrum för svensk rymdverksamhet med Esrange och för att ha utsetts till Europeisk kulturhuvudstad för 2029. Staden genomgår en omfattande fysisk omvandling då dess centrum flyttas på grund av markdeformationer orsakade av gruvbrytningen.
Etymologi och namn
Stadens namn, Kiruna, härstammar från det ena gruvbergets namn. På finska heter berget Kiirunavaara och på nordsamiska Gironvárri, vilket båda betyder fjällripeberget. När stadsplanen skulle fastställas lade ordföranden för gruvbolaget LKAB, G. E. Broms, fram namnförslaget Kiruna. Han ansåg att det var kortare och hade bättre anknytning till företagets verksamhet än det tidigare förslaget Luossavaara. Invånarna, som var flerspråkiga, ville ha ett namn som var lätt att skriva och uttala. Det kortare namnet Kiruna stadfästes slutligen av Kungl. Maj:t den 27 april 1900.
Historisk tillblivelse och tidig utveckling
Området runt Kiruna har varit bebott i minst 6000 år, där samer och tornedalingar bedrivit jakt, fiske och renskötsel. Järnmalmsfyndigheterna i Kiirunavaara och Luossavaara var kända lokalt länge, och nämndes första gången skriftligt år 1696 av bookkeepern Samuel Mört. På grund av områdets otillgänglighet och hårda klimat inleddes ingen större brytning förrän i slutet av 1800-talet, då malm fraktades med renslädar. Då gjordes en satsning på storskalig malmbrytning, och för att transportera malmen påbörjades byggandet av Malmbanan. Järnvägen nådde Kiruna den 15 oktober 1899 och de svenska och norska sektionerna förenades den 15 november 1902. Samhället växte snabbt under ledning av gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm, som räknas som stadens grundare. De första bostäderna var enkla kåtor och ruckel, men Lundbohm ville undvika en kåkstad. Kiruna blev ett municipalsamhälle den 23 december 1908, vilket skapade förutsättningar för ett modernt samhälle med en strikt stadsplan utarbetad av Per Olof Hallman. Staden hade tidigt elektricitet och en spårvagnstrafik som var i drift mellan 1907 och 1958. Denna spårväg, som drevs av LKAB, var den nordligaste i världen och hade vagnar med dubbelglas och värme.
Administrativ historik och befolkningsutveckling
Kiruna låg ursprungligen inom Jukkasjärvi socken och den därifrån bildade Jukkasjärvi landskommun. När municipalsamhället inrättades 1908 hörde det till denna landskommun. Den 1 januari 1948 ombildades landskommunen med municipalsamhället till Kiruna stad, som då med sina 14 000 kvadratkilometer var världens till ytan största stad. År 1971 uppgick staden tillsammans med Karesuando landskommun i den nuvarande Kiruna kommun, med Kiruna som centralort. I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Jukkasjärvi församling. Befolkningen växte explosionsartat efter gruvans start. År 1899 bodde 18 personer på platsen, vilket ökade till 222 år 1900. Antalet invånare nådde 7 438 år 1910 och 12 884 år 1930. Bostadsbristen var stor i början, med i genomsnitt tre till fyra personer per rum år 1910, en situation som förbättrades under de följande decennierna.
Den stora stadsomvandlingen och dess orsaker
Gruvbrytningen i berget Kiirunavaara har orsakat deformationer i marken som rör sig mot staden. Som en följd av detta beslutade Kiruna kommunfullmäktige den 8 januari 2007 att stadens centrum skulle flyttas i nordvästlig riktning, till foten av berget Luossavaara vid sjön Luossajärvi. Efter en lång debatt och en arkitekttävling beslutades det den 19 september 2011 att det nya centrumet skulle förläggas öster om den dåvarande stadskärnan, mellan Jägarskolan och Tuolluvaara-området. Den nya stadskärnan invigdes i september 2022. Förhoppningen var att hela omvandlingen skulle vara klar år 2035. Den ursprungliga stadsplanen från 1900 anses ha varit klimatanpassad, till skillnad från den nya från 2013. I augusti 2025 presenterade LKAB en ny prognos som visade att en betydligt större yta än tidigare beräknat skulle påverkas av gruvbrytningens deformationer. I ett första skede beslutades att ett fyrtiotal byggnader skulle flyttas, men större delen av den hotade bebyggelsen har rivits eller kommer att rivas på grund av rasrisk.
Geografi, stadsdelar och klimat
Kiruna är belägen mellan de två gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara, på sydsluttningen av det tredje stadsberget Haukivaara. Stadsdelen Lombolo, belägen öster om Kiirunavaara, var år 2004 hem åt cirka 27 procent av stadens befolkning. Ibland räknas även Tuolluvaara som en stadsdel. Staden ligger norr om polcirkeln och har ett subarktiskt inlandsklimat. Trots sin nordliga latitud är klimatet jämförelsevis milt tack vare golfströmmen, torr luft och den ursprungliga klimatanpassade stadsplaneringen. Vintern präglas av mycket snö och kyla, med en medeltemperatur i januari på -14,5°C. Sommaren är mildare med en medeltemperatur i juli på 12°C, och temperaturer kan nå upp till 20–25°C några gånger per sommar. På vintern kan temperaturen sjunka till -30°C eller lägre. På grund av stadens läge råder polarnatt i tre veckor under vintern och midnattssol i fem veckor under sommaren. Nederbörden ligger på cirka 488 millimeter per år. Snö ligger normalt från oktober till maj.
Ekonomi och näringsliv
Kirunas näringsliv domineras helt av gruvnäringen genom bolaget LKAB. Endast gruvan i Kiirunavaara är i drift, och rationaliseringar har minskat behovet av personal under jord. En mängd underentreprenörer till LKAB finns i staden. Turismen är också en betydande näring. Kiruna fungerar som ett kommunikativt centrum för friluftsliv i fjällen, besök till Abisko nationalpark och Ishotellet i Jukkasjärvi, som ligger 16 km från Kiruna centrum. Allt fler turister söker sig till Kiruna och Abisko för att uppleva norrsken. Rymdverksamheten är en tredje viktig del av näringslivet, med Esrange rymdbas som etablerades på 1960-talet och forskning vid Institutet för rymdfysik och Luleå tekniska universitet. Vid rymdcampus, cirka sex kilometer öster om Kiruna, bedrivs utbildning inom rymdingenjörsprogrammet och forskning kring norrsken.
Infrastruktur, transport och framtida utmaningar
Kiruna genomkorsas av europaväg 10 (E10). Järnvägsanslutning finns via Malmbanan. Kiruna flygplats har linjetrafik till Stockholm. Lokaltrafiken inom tätorten sköts av Kiruna kommun med fyra busslinjer, och länstrafiken ger förbindelse till andra orter. Både Malmbanan och E10 löper längs sprickzonen från Kiirunavaaragruvan och är de anläggningar som är mest akut hotade av deformationerna. Det pågår utredningar för att ändra sträckningarna, vilket också påverkar järnvägsstationen. Den gamla stationen stängde den 31 augusti 2013, och en ny station togs i bruk vid området Kumla, cirka 1,5 kilometer från den dåvarande stadskärnan. Bland förslagen på en ny placering har en samlokalisering med flygplatsen övervägts. Den nya dragningen av E10 öppnades hösten 2019. En järnvägstunnel genom Luossavaara övervägdes men förkastades på grund av för höga beräknade kostnader.
Kultur, konst och medier
Kiruna har etablerat sig som en konststad, ett intresse som kan härledas till stadens konstintresserade grundare Hjalmar Lundbohm. Bland lokaltidningarna finns Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren och Kirunatidningen. Kirunasonen Markus Fagervall vann tredje säsongen av Idol 2006, och 2008 anordnades Melodifestivalen på orten. Kiruna Teater- & Musikförening bildades 1933 och är numera en del av Riksteatern med omkring 200 medlemmar i början av 2020-talet. På orten finns även Kiruna amatörteaterförening. Dramatikern Erik Norberg, som bland annat skrivit pjäsen 'Vem stal Polcirkeln?', är från Kiruna. Den 6 december 2024 tillkännagavs det att Kiruna kommer att representera Sverige som Europeisk kulturhuvudstad år 2029, tillsammans med den polska staden Lublin.
Vanliga frågor om Kiruna
Var ligger Kiruna och vilken är dess administrativa tillhörighet?
Kiruna ligger i norra Sverige, i landskapet Lappland och Norrbottens län. Det är den nordligaste staden i Sverige och centralorten i Kiruna kommun. Staden är belägen mellan de två gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara, på sydsluttningen av berget Haukivaara. Kiruna kommun, som bildades 1971 genom en sammanslagning av Kiruna stad och Karesuando landskommun, är världens till ytan största kommun. I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Jukkasjärvi församling.
Vad är Kiruna känt för och vilka är dess viktigaste näringar?
Kiruna är främst känt som ett utpräglat gruvsamhälle, grundat kring järnmalmsbrytningen i Kiirunavaara av bolaget LKAB. Gruvnäringen dominerar näringslivet totalt, även om antalet anställda under jord minskat genom rationaliseringar. Staden är också känt för sin rymdverksamhet, med raketbasen Esrange och forskning vid Institutet för rymdfysik och Luleå tekniska universitet. Turismen är en betydande näring, där Kiruna fungerar som en utgångspunkt för besök till Abisko nationalpark, för norrskenssafarier och till Ishotellet i Jukkasjärvi. År 2024 utsågs Kiruna till Europeisk kulturhuvudstad för 2029.
Vilket klimat har Kiruna och vilka speciella ljusförhållanden råder där?
Kiruna har ett subarktiskt inlandsklimat med långa, kalla och snörika vintrar och mildare somrar. På grund av golfströmmen och den torra luften är klimatet ändå jämförelsevis milt för sin nordliga latitud. Medeltemperaturen i januari är -14,5°C och i juli 12°C. Sommartemperaturer kan nå 20–25°C några gånger per säsong, och vintertemperaturer kan sjunka under -30°C. Eftersom staden ligger norr om polcirkeln råder polarnatt i tre veckor på vintern, vilket innebär att solen inte går över horisonten. På sommaren råder midnattssol i fem veckor, då solen aldrig går ned. Snö ligger normalt från oktober till maj.
Varför flyttas staden Kiruna och hur långt har processen kommit?
Kiruna flyttas på grund av att den pågående gruvbrytningen i berget Kiirunavaara orsakar deformationer och sprickor i marken. Dessa markrörelser utgör en rasrisk för stadens centrum. Efter beslut av kommunfullmäktige 2007 påbörjades en storskalig omvandling där stadens centrum flyttas i nordvästlig riktning till foten av berget Luossavaara. Efter en arkitekttävling beslöts 2011 att det nya centrumet skulle ligga öster om den gamla stadskärnan. Den nya stadskärnan invigdes i september 2022. Förhoppningen är att hela omvandlingen ska vara klar 2035. I augusti 2025 visade en ny prognos från LKAB att en större yta än väntat påverkas av deformationerna.
Vad finns det för rymdverksamhet och högre utbildning i Kiruna?
Rymdverksamheten i Kiruna har funnits sedan 1940-talet och är en viktig del av stadens näringsliv. Cirka 50 kilometer öster om staden ligger raketbasen Esrange, som etablerades på 1960-talet. I Kiruna finns också Institutet för rymdfysik och Luleå tekniska universitets institution för system- och rymdteknik. Vid rymdcampus, cirka sex kilometer öster om Kiruna, bedrivs forskning kring norrsken och annan rymdfysik samt utbildning inom rymdingenjörsprogrammet. ESA har en satellitdatamottagningsstation i Salmijärvi. Denna koncentration av rymdvetenskap gör Kiruna till ett viktigt centrum för svensk och europeisk rymdforskning.
När och hur grundades Kiruna, och vem var dess grundare?
Kiruna grundades år 1900. Anledningen var de stora järnmalmsfyndigheterna i bergen Kiirunavaara och Luossavaara, som hade varit kända av den samiska befolkningen och första gången skriftligt rapporterats 1696. När Malmbanan byggdes på slutet av 1890-talet blev det möjligt att transportera malmen i stor skala, vilket ledde till att gruvbolaget LKAB startade brytning. Hjalmar Lundbohm, disponent vid LKAB, räknas som stadens grundare och utsågs till lokal chef. Han ledde uppbyggnaden av samhället för att undvika en kåkstad, och en strikt stadsplan utarbetades av Per Olof Hallman och Gustaf Wickman. Platsen hade tidigare använts av samer och tornedalingar för jakt, fiske och renskötsel.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.




