Bulgarien

Geografi och läge

Bulgarien är beläget på den nordöstra delen av Balkanhalvön i sydöstra Europa. Landet har en yta på 110 879 kvadratkilometer. I norr gränsar det till Rumänien, i väster till Serbien och Nordmakedonien, samt i söder till Grekland och Turkiet. I öster har Bulgarien en betydande kuststräcka utmed Svarta havet. Huvudstaden Sofia är landets största stad med cirka 1,2 miljoner invånare. Andra större städer inkluderar Plovdiv, Varna och Burgas. Landskapet är varierat med bergsområden som Balkanbergen som löper genom mitten av landet, samt fruktbara slätter och en kustlinje som lockar besökare.

Fornhistoria och antiken

Området som idag är Bulgarien har en lång och komplex historia. Några av de tidigaste spåren av mänsklig aktivitet är neandertallämningar som är cirka 150 000 år gamla. Moderna människor (Homo sapiens) anlände till regionen för omkring 47 000 år sedan, vilket indikeras av fynd i Bacho Kiro-grottan. Den neolitiska Karanovokulturen uppstod omkring 6500 f.Kr. och var en av flera tidiga jordbrukssamhällen i regionen. Varnakulturen, känd för att ha tillverkat världens äldsta gyllene smycken för över 6000 år sedan, bidrog till förståelsen av social hierarki i Europas tidigaste samhällen. Innan 1200-talet f.Kr. dök thrakerna upp på Balkanhalvön. De var skickliga metallurger och gav grekerna de orfiska och dionysiska kulterna. Thrakisk enhet katalyserades av de persiska invasionerna som började på 500-talet f.Kr. Efter det andra persiska nederlaget år 479 f.Kr. förenades de flesta thrakiska stammarna under kung Teres och bildade Odrysiska kungadömet. Detta försvagades och blev en lydstat under Filip II av Makedonien år 341 f.Kr., anfölls av kelter på 200-talet f.Kr., och blev slutligen en romersk provins år 45 e.Kr.

Romersk och tidig bysantinsk tid

Romarrikets styre över hela Balkanhalvön etablerades mot slutet av 100-talet e.Kr. Kristendomen började spridas i regionen omkring 300-talet e.Kr. Inom denna strömning skapade den gotiske biskopen Ulfilas den gotiska bibeln, det första germanska språkets bok, i vad som idag är norra Bulgarien omkring år 381. Efter Roms fall år 476 ärvde det Bysantinska riket Balkanregionen. Deras långvariga militära kampanjer mot Persien lämnade dock dessa territorier sårbara för invasioner. Detta tillät slaver att tränga in på Balkanhalvön och successivt förvandla dess inre till ett land för sydslaver, som levde under en form av demokrati. De delvis helleniserade, romaniserade och gotifierade thrakerna assimilerades sedan av nykomlingarna. Dagens Bulgarien överlappar de antika romerska provinserna Mesien, Thrakien och Makedonien.

Medeltidens bulgariska riken

Under 600-talet invaderades området av protobulgarerna, ett turkiskt folk under ledning av khan Asparuch. Deras hord var en rest av det försvunna Storbulgarien, en stamkonfederation norr om Svarta havet. Asparuch anföll bysantinska territorier i Moesien och erövrade de slaviska stammarna där år 680. Ett fredsfördrag med det Bysantinska riket undertecknades år 681, vilket markerade grundandet av det första bulgariska riket. Bulgarerna bildade en sammansvetsad härskarkast. Efterträdande härskare stärkte den bulgariska staten under 700- och 800-talen. Krum införde en skriven lagkod och stoppade ett större bysantinskt angrepp i slaget vid Pliska, där den bysantinske kejsaren Nikeforos I dödades. Khan Boris I avskaffade den bulgariska hedendomen till förmån för östortodox kristendom år 864. Under denna period utvecklades fornkyrkoslaviskan som liturgiskt språk och det kyrilliska alfabetet troligen utvecklades i lärosäten som Preslav och Ohrid. Det första riket var en stormakt som dominerade Balkan fram till dess att det erövrades och upplöstes av det Bysantinska riket i början av 1000-talet.

Ett framgångsrikt bulgariskt uppror år 1185 etablerade det andra bulgariska riket. Detta rike nådde sin höjdpunkt under Ivan Asen II mellan 1218 och 1241. Efter utmattande krig och feodala strider upplöstes riket och föll slutligen under det Osmanska rikets styre år 1396. Bulgarien kom då att tillhöra Osmanska riket i nästan 500 år, fram till 1878. Under denna långa period bevakades den bulgariska kulturen och identiteten.

Osmanskt styre, nationell väckelse och självständighet

Munken Paisij Chilendarski spelade en avgörande roll genom att år 1762 skriva Den slavisk-bulgariska historien på modern bulgariska. Detta verk, som har blivit ett slags nationalepos, satte igång den bulgariska renässansen, en nationell kulturell och politisk rörelse som stärkte självmedvetandet. Ryssland var en aktiv part i Bulgariens självständighetskamp under andra hälften av 1800-talet. Det rysk-turkiska kriget 1877–1878 ledde till bildandet av den tredje bulgariska staten genom San Stefanofördraget, vilket återetablerade Bulgarien som en konstitutionell monarki år 1878. Landet förklarade sig helt självständigt från Osmanska riket år 1908. Många etniska bulgarer lämnades utanför de nya nationens gränser, vilket väckte irredentistiska känslor som ledde till flera konflikter med grannländerna.

Balkankrigen och första världskriget

På 1910-talet var Bulgarien djupt involverat i Balkankrigen. Premiärminister Ivan Gesjov ville förbättra relationerna med Ryssland år 1911. Ryssland önskade en allians mellan Bulgarien och Serbien. Den 13 mars 1912 kom Bulgarien och Serbien överens om att dela Makedonien, och i maj slöts ett liknande avtal med Grekland. Tillsammans med Montenegro bildade länderna Balkanförbundet, en hemlig pakt riktad mot Osmanska riket. I oktober 1912 inleddes Första Balkankriget, som blev en stor framgång för Bulgarien. Landet erhöll 1913 kust vid Joniska havet och staden Adrianopel. På grund av oenighet med de andra segrarmakterna utbröt det Andra Balkankriget samma år, där Bulgarien stred mot sina tidigare allierade, Rumänien och Osmanska riket. Bulgarien besegrades och tvingades avträda en stor del av sina landvinster från det första kriget. Efter krigen behövde landet pengar för att betala krigsskadestånd och lånade 500 miljoner leva av tyska banker i juli 1914.

När första världskriget bröt ut förklarade Bulgarien sig strikt neutralt. Landet hade en strategisk placering nära Bosporen och en betydande armé kvar. I oktober 1915 gick Bulgarien med i kriget på centralmakternas sida och deltog i det lyckade fälttåget mot Serbien. Krigsmedverkan skapade dock stora problem med matförsörjningen, vilket ledde till hungersnöd och krav på att dra sig ur. Efter ett anfall av franska och brittiska styrkor i september 1918 kapitulerade Bulgarien och undertecknade ett eldupphör den 29 september. Kung Ferdinand abdikerade och lämnade landet den 3 oktober, och efterträddes av sin son Boris III.

Mellankrigstid, andra världskriget och kommunistiskt styre

Efter första världskriget tog Agrarpartiet under Aleksandăr Stambolijski makten efter ett val 1920. En jordreform genomfördes och partiet vann en storseger i valet 1923. En statskupp genomfördes dock i juli samma år, och Stambolijski dödades. Den nya regimen under Aleksandăr Tsankov förföljde agrarer och kommunister. Efter ett kort demokratiskt mellanspel i början av 1930-talet inträffade flera statskupper, och från 1935 var makten hos kung Boris III, som förbjöd de politiska partierna. När andra världskriget bröt ut 1939 förklarade Bulgarien sig neutralt. Kung Boris tackade nej till flera förslag om pakter, inklusive ett med Sovjetunionen. Efter Frankrikes fall 1940 ökade det tyska trycket, och Bulgarien tilldelades södra Dobrudzja genom Wienbeslutet den 7 september 1940.

I december 1940 inleddes samtal med Tyskland, som planerade att anfalla Grekland. Den 1 mars 1941 undertecknade premiärminister Bogdan Filov Tremaktspakten med Tyskland, och tyska trupper kunde därefter transporteras genom Bulgarien. Bulgarien förklarade krig mot Grekland och Jugoslavien. När Tyskland anföll Sovjetunionen valde Bulgarien att inte delta. En väpnad motståndsrörelse, Fäderneslandets front, etablerades. Kung Boris avled och efterträddes av sin omyndige son Simeon. I augusti 1944 hade Röda armén nått långt in i Rumänien. Den 17 augusti förklarade Bulgarien sig neutralt och krävde att tyska trupper skulle lämna landet. Sovjetunionen förklarade att de inte tänkte respektera neutraliteten. Fäderneslandets front genomförde en statskupp den 2 september och tog över ledningen. Den 5 september förklarade Sovjetunionen krig mot Bulgarien, men den nya regimen instruerade styrkorna att inte göra motstånd. Den 7 september hade alla tyska trupper lämnat landet, och samma dag förklarade Bulgarien krig mot Tyskland och anslöt sig till de allierade. Bulgariska trupper deltog sedan i befrielsen av Jugoslavien. Vid krigsslutet var Bulgarien det enda land som ingått bland axelmakterna som behöll ett tidigare förlorat territorium, Dobrudzja.

Övergång till demokrati, EU och Nato

Efter kriget blev Bulgarien en kommunistisk stat och en del av östblocket. Efter kommunismens fall i Östeuropa hölls det första flerpartivalet i Bulgarien år 1990. Året därpå antogs en demokratisk konstitution och landet blev en parlamentarisk republik. Bulgarien har sedan dess genomgått en övergång till demokrati och marknadsekonomi. Landet gick med i Nato år 2004 och blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 2007. Den 1 januari 2026 infördes euron som officiell valuta i Bulgarien. Idag är landet en utvecklad nation med en höginkomstekonomi som främst baseras på tjänstesektorn, följt av tillverkningsindustri, gruvdrift och jordbruk. Bulgarien är en viktig transitland för naturgas- och oljeledningar och har en strategisk placering vid Svarta havet. Landet är också medlem i Schengenområdet och eurozonen, samt olika regionala underorganisationer som Bucharest Nine.

Kulturarv, språk och samhälle

Bulgarien har bibehållit samma traditioner, språk och alfabet sedan det första bulgariska riket. Under medeltiden spred det bulgariska imperiet sitt alfabet, litteratur och kultur bland de slaviska folken och grannländerna i Östeuropa. Det kyrilliska alfabetet, som troligen utvecklades i det bulgariska imperiet, är fortfarande i bruk. Fornkyrkoslaviskan, som är nära besläktad med bulgarisk fornslaviska, användes som liturgiskt språk och utvecklades till de varianter av kyrkslaviska som fortfarande används inom de slavisktalande östortodoxa kyrkorna. Namnet Bulgarien härstammar från bulgarerna, en stam av turkiskt ursprung. Deras namn kan möjligen härledas från ett prototurkskt ord som betyder att blanda eller orsaka oordning. Landet är idag en parlamentarisk republik bestående av 28 provinser, med en hög grad av politisk, administrativ och ekonomisk centralisering.

Vanliga frågor om Bulgarien

Var ligger Bulgarien?

Bulgarien är beläget på den nordöstra delen av Balkanhalvön i sydöstra Europa. Landet gränsar till Rumänien i norr, Serbien och Nordmakedonien i väster, samt Grekland och Turkiet i söder. I öster har Bulgarien en kuststräcka utmed Svarta havet. Huvudstaden Sofia ligger i västra delen av landet. Landets territorium överlappar de antika romerska provinserna Mesien, Thrakien och Makedonien.

Vad är Bulgariens huvudstad och största stad?

Bulgariens huvudstad och samtidigt största stad är Sofia. Staden har cirka 1,2 miljoner invånare. Andra betydande städer i landet är Plovdiv, Varna och Burgas. Sofia är landets politiska, ekonomiska och kulturella centrum. Under medeltiden var städerna Preslav och Ohrid viktiga lärosäten inom det bulgariska imperiet.

Vilken valuta används i Bulgarien och när blev landet medlem i EU och Nato?

Bulgarien införde euron som sin officiella valuta den 1 januari 2026. Innan dess använde landet den bulgariska levan. Bulgarien blev medlem i Nato år 2004. Landet anslöt sig sedan till Europeiska unionen den 1 januari 2007. Dessa medlemskap markerar Bulgariens integration i de transatlantiska och europeiska säkerhets- och samarbetsstrukturerna efter övergången från kommunismen. Som EU-medlem är Bulgarien en del av den europeiska inre marknaden.

Vad är Bulgariens tidigaste historia?

Området har varit bebott i mycket lång tid, med neandertallämningar som är cirka 150 000 år gamla. Moderna människor anlände för omkring 47 000 år sedan. Den neolitiska Karanovokulturen uppstod omkring 6500 f.Kr. Varnakulturen producerade världens äldsta gyllene smycken för över 6000 år sedan. Thrakerna dök upp före 1200-talet f.Kr. och bildade senare Odrysiska kungadömet, som blev en romersk provins år 45 e.Kr. Efter romarrikets fall invaderade slaver och sedan protobulgarer området, vilket ledde till bildandet av det första bulgariska riket år 681.

Vad hände med Bulgarien under andra världskriget?

Bulgarien förklarade sig neutralt när andra världskriget bröt ut 1939. Den 1 mars 1941 anslöt sig landet till axelmakterna genom att underteckna Tremaktspakten och tillät tyska trupper att passera på väg till Grekland. Bulgarien förklarade krig mot Grekland och Jugoslavien men deltog inte i anfallet mot Sovjetunionen. En motståndsrörelse, Fäderneslandets front, växte fram. I augusti 1944 hade Röda armén nått långt in i Rumänien. Den 2 september genomförde Fäderneslandets front en statskupp, och den nya regimen förklarade krig mot Tyskland den 7 september och anslöt sig till de allierade. Bulgariska trupper deltog sedan i befrielsen av Jugoslavien och nådde upp till Österrike.

Vad är Bulgariens kulturarv och språk?

Bulgarien har en stark kulturell kontinuitet sedan det första riket och har bibehållit samma traditioner, språk och alfabet. Under medeltiden spred det bulgariska imperiet sitt kyrilliska alfabet och litteratur bland slaviska folk. Fornkyrkoslaviskan, utvecklad från bulgarisk fornslaviska, blev ett viktigt liturgiskt språk. Namnet Bulgarien kommer från bulgarerna, en stam av turkiskt ursprung. Landet har en rik förhistoria med thrakiskt metallurgi och den äldsta guldskatten i världen från Varnakulturen. Idag är bulgariska det officiella språket, skrivet med det kyrilliska alfabetet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.