Hijab
Hijab är en term som inom islamsk tradition dels betecknar en allmänt täckande klädsel för kvinnor och dels specifikt en huvudduk eller sjal som täcker håret, halsen och axlarna. Ordet kommer från arabiskan och betyder ordagrant förhänge eller gardin, med rötter i en rot som betyder att övertäcka eller avskärma. Bruket att bära hijab har djupa historiska rötter i Mellanöstern långt före islam och är förknippat med religiösa föreskrifter om anständighet och blygsamhet, så kallad awrah. Idag är plagget en stark symbol för religiös identitet och har även blivit ett politiskt omdebatterat ämne i många delar av världen, med lagar som gör det obligatoriskt i vissa länder och förbjudet i andra.
Etymologi och termer
Ordet hijab härstammar från den arabiska roten ح ج ب (H-J-B), som är förknippad med begrepp som att övertäcka, avskärma eller skydda. Den grundläggande betydelsen är förhänge, gardin eller överdrag. I den senaste svenska koranöversättningen från år 2000 översätts ordet hijab i sura 33:53 just med förhänge. Det är viktigt att notera att Koranen inte använder termen hijab för att beskriva kvinnors klädsel. Istället används ord som libas för klädsel i allmänhet, khimar för en huvudduk och jilbab för ett ytterplagg. Över tid har betydelsen av hijab i vardagligt språk förskjutits till att främst avse huvudduken, särskilt i västvärlden och många arabländer.
Inom andra religiösa traditioner finns liknande plagg för att täcka håret. Gifta judiska kvinnor bär traditionellt en tichel, och inom vissa kristna riktningar har det funnits påbud om huvudduk under gudstjänst. Även inom hinduism och sikhism i Nordindien bär kvinnor dupatta. Dessa plagg, inklusive den islamiska hijaben, är inte monolitiska utan tar olika former och namn beroende på lokal kultur, lagar och klimat.
Religiös bakgrund och tolkningar
Inom islam finns föreskrifter om att täcka vissa delar av kroppen, kallade awrah, i offentliga sammanhang, särskilt inför främmande personer av motsatt kön. Enligt de flesta tolkningar anses en kvinnas hår vara en del av awrah. Syftet med att täcka sig är att visa att man är en anständig kvinna och därmed undvika risken för sexuella trakasserier. Koranen uppmanar troende kvinnor att fästa sitt tygstycke, khimar, så att det täcker barmen och att svepa in sig i ytterplagg, jilbab, utanför hemmet. Dessa direktiv behöver inte följas när enbart kvinnor är närvarande.
Tolkningarna av hur strikt dessa föreskrifter ska följas varierar stort. Klassiska islamiska jurister anser ofta att täckande av huvudet är ett religiöst krav. Modernistiska tänkare och så kallade korancentriska tolkningar som sätter mindre vikt vid senare rättsliga källor anser däremot inte att det är en obligatorisk skyldighet. Bland de som anser att hijab är obligatorisk råder det också oenighet om omfattningen. Vissa menar att allt utom ansiktet och händerna ska täckas inför icke-mahram män, medan andra kräver att hela kroppen inklusive ansikte och händer ska vara täckt. Begreppet hijab i Koranen har också en metaforisk dimension och kan syfta på en andlig barriär mellan människan och Gud. Versen i sura 33:53 som nämner hijab handlar specifikt om ett förhänge som ska användas för att skilja profeten Muhammeds hustrur från besökare, vilket understryker betydelsen av avskildhet och respekt.
Olika typer av täckande plagg
Hijab i snäv mening är en sjal som täcker håret, halsen och axlarna och förekommer i många färger, mönster och tyger. Utöver detta finns en rad andra plagg som används inom olika muslimska traditioner, ofta i kombination. Chador är ett plagg som täcker hela kroppen utom ansiktet, händerna och fötterna och är vanligen svart. Abaya är ett liknande ytterplagg som också täcker kroppen utom ansikte, händer och fötter. Niqab är en ogenomskinlig slöja som täcker ansiktet med undantag för ögonen. Burka eller chadri täcker hela kroppen inklusive ansiktet och ögonen, ofta med ett galler för synen, och är vanligen ljusblå. Burkini är en baddräkt som täcker större delen av kroppen utom ansiktet, händerna och fötterna för att möjliggöra simning.
Historisk utveckling
Bruket att täcka håret och kroppen har djupa historiska rötter långt före islams tid. Inom det forntida Assyriens kultur användes slöjan för att skilja respektabla hustrur och döttrar från slavinnor och prostituerade, där de förra var tvungna att bära den. Inom den judisk-hebreiska kulturen var beslöjning en fråga om dygd och ett sätt att särskilja judiska kvinnor. Denna tradition fördes vidare inom den tidiga kristendomen, där ett ideal om könssegregation och beslöjning växte fram, särskilt i det Bysantinska riket och medeltidens Europa, där gifta kvinnor förväntades täcka håret.
I den tidiga muslimska historien var slöjan inte omedelbart obligatorisk för alla kvinnor. Profeten Muhammeds hustrur förväntades bära slöja. En bakgrund till föreskrifterna om täckande klädsel var situationen i Medina, där kvinnor utsattes för sexuella trakasserier när de lämnade huset. Umar ibn al-Khattab använde att han kunde identifiera profetens hustrur på natten som ett argument för att kvinnor skulle täcka sig, så att de kunde kännas igen som muslimska kvinnor och skyddas. Dessa direktiv gällde dock inte kvinnliga slavar, som hade en annan definition av awrah och förbjöds att bära hijab för att inte imitera fria kvinnor.
Beslöjningen spreds bland muslimska överklasskvinnor och blev allmän bland stadsbefolkningen i Mellanöstern runt 800-talet, men var mindre vanligt bland nomader och bönder där det var opraktiskt. Under Osmanska riket var slöjan utbredd, men på 1800-talet bars full niqab av kvinnor från landsbygden i Nordafrika ofta enbart när de besökte staden. Under första hälften av 1900-talet blev slöjor omoderna bland medel- och överklassen i den muslimska världen, som såg kvinnofrigörelse som en del av modernisering och antikolonial kamp. På 1960- och 70-talen var det vanligt för dessa kvinnor att visa sig obeslöjade i städerna. En återgång till hijab började från slutet av 1970-talet med den islamiska väckelsen, som drevs av händelser som revolutionen i Iran 1979.
Symbolik, politik och lagstiftning
Att bära hijab har förutom det praktiska syftet att täcka håret en stark symbolisk betydelse. Det uttrycker religiös identitet, könstillhörighet, samhällsstatus och anständighet. För många religiösa muslimer är det förknippat med blygsamhet och tro, eller en form av prydnad. Hijab har också ett starkt politiskt symbolvärde och kan vara en del av könssegregation genom att upprätthålla ett avstånd mellan könen i det offentliga rummet. Bärande eller icke-bärande av hijab kan ge upphov till konflikter och debatter om kvinnors roll i samhället.
Lagstiftningen kring hijab varierar kraftigt över världen. I Iran och i Afghanistan under Taliban är det obligatoriskt för kvinnor att bära hijab enligt lag. I andra länder och sammanhang finns det istället restriktioner eller förbud mot att bära religiösa huvudbonader, inklusive hijab, till exempel i vissa offentliga institutioner eller skolor. Dessa regler gör att kvinnor kan möta påföljder både för att bära och för att inte bära hijab, beroende på var de befinner sig. Frågan har blivit högst kontroversiell och berör ämnen som kvinnors sociala deltagande, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, till exempel domares oberoende och opartiskhet om de bär religiösa symboler.
Vanliga frågor om Hijab
Vad betyder ordet hijab?
Ordet hijab kommer från arabiskan och betyder ordagrant förhänge, gardin eller överdrag. Roten är förknippad med att övertäcka, avskärma eller skydda. I religiös kontext har termen över tid kommit att främst avse den huvudduk som muslimska kvinnor bär för att täcka håret, halsen och axlarna. Det är viktigt att notera att Koranen inte använder ordet hijab om kläder, utan använder det specifikt om ett förhänge som skiljer profetens hustrur från besökare.
Vad säger Koranen om hijab?
Koranen nämner ordet hijab i sura 33:53, där det översätts med förhänge och syftar på en avskiljning för profetens hustrur. Verser som direkt berör kvinnors klädsel använder andra termer. I sura 24:31 uppmanas troende kvinnor att dra sina slöjor (khimar) över bröstet. I sura 33:59 sägs att kvinnor ska dra sina ytterplagg (jilbab) över sig för att bli igenkända och inte bli ofredade. Dessa verser ger ingen detaljerad instruktion om vem, när eller hur mycket som ska täckas, vilket har lett till olika tolkningar genom historien.
Varför bär muslimska kvinnor hijab?
Enligt islamisk tradition bärs hijab för att täcka det som kallas awrah, de kroppsdelar som anses blygsamma och som ska skyddas offentligt, särskilt inför främmande män. Syftet är att kvinnan ska visa att hon är anständig och därmed undvika sexuella trakasserier. Det är också en religiös och kulturell symbol för blygsamhet och tro. För många är det ett uttryck för personlig identitet och religiositet. Hijab behöver inte bäras när enbart kvinnor är närvarande.
Finns det olika typer av hijab?
Ja, termen hijab används ofta specifikt om en huvudduk som täcker håret, halsen och axlarna. Det finns dock en mängd andra täckande plagg inom muslimska traditioner. Chador och abaya är ytterplagg som täcker hela kroppen utom ansikte, händer och fötter. Niqab är en slöja som täcker ansiktet utom ögonen. Burka eller chadri täcker hela kroppen inklusive ansiktet och ögonen. Burkini är en täckande baddräkt. Dessa plagg kan kombineras och varierar i färg och stil.
När måste en flicka börja bära hijab?
Enligt traditionell muslimsk praxis behöver flickor inte bära hijab förrän de når puberteten, vilket definieras som tidpunkten för första menstruationen. Denna ålder är inte strikt bunden till ett specifikt tal. I flera muslimska länder har dock åldern nio år varit en viktig gräns, baserat på traditionen om profeten Muhammeds äktenskap med Aisha. I Iran efter den islamiska revolutionen fastställdes lagen att flickor skulle börja bära hijab när de fyllde nio år, en ålder som också blev laglig för giftermål.
Är hijab obligatorisk enligt islam?
Det finns olika tolkningar. Klassiska islamiska jurister anser generellt att täckande av huvudet är en religiös skyldighet för kvinnor. Modernistiska och korancentriska tolkningar som sätter mindre vikt vid senare rättsliga källor anser däremot ofta att det inte är ett obligatoriskt krav utan snarare en kulturell sed eller en rekommendation. Även bland de som anser att det är obligatorisk råder det oenighet om hur mycket som måste täckas, från allt utom ansiktet och händerna till hela kroppen inklusive ansiktet.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.
