Dag Hammarskjöld

Uppväxt och utbildning

Dag Hammarskjöld föddes 1905 i Jönköping som den fjärde och yngste sonen till den före detta statsministern Hjalmar Hammarskjöld och Agnes Hammarskjöld. Familjen tillhörde adelsätten Hammarskjöld. Strax efter hans födelse utnämndes fadern till diplomat och senare till landshövding i Uppsala län. Hammarskjöld växte därför huvudsakligen upp på Uppsala slott, som han betraktade som sitt barndomshem. Redan som barn visade han en intellektuell läggning och ett stort intresse för naturvetenskap. Han började sina studier vid Uppsala högre allmänna läroverk, som var förlagt i Katedralskolan, och tog studenten 1923 med mycket höga betyg. Därefter påbörjade han akademiska studier vid Uppsala universitet, där han först läste litteraturhistoria, filosofi och franska. Han avlade filosofie kandidatexamen 1925 och fortsatte sedan med studier i nationalekonomi och juridik. Hammarskjöld blev filosofie licentiat 1928 och juris kandidat 1930. År 1934 försvarade han sin doktorsavhandling i nationalekonomi vid Stockholms högskola, vilket gjorde honom till filosofie doktor.

Karriär i svensk statsförvaltning

Efter sina studier inledde Dag Hammarskjöld en framgångsrik karriär som svensk ämbetsman. År 1930 blev han sekreterare i den statliga arbetslöshetsutredningen. Han tog initiativ till flera bilagor till utredningen, varav flera blev akademiska avhandlingar. Inom utredningen samarbetade han med personer som Ernst Wigforss och Gösta Bagge. År 1932 anställdes han som amanuens i finansdepartementet. På rekommendation av bland andra Bagge fick han 1935 en tjänst som sekreterare i Riksbanken, där han samarbetade nära med riksbankschefen Ivar Rooth. År 1936 blev han, som den yngste någonsin, sekreterare i Finansdepartementet, en post han innehade till 1945. Från 1941 till 1948 var han ordförande i Riksbankens fullmäktige. Hammarskjöld var en framstående nationalekonom som ingick i den så kallade Stockholmsskolan tillsammans med Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin. Han anses ha varit den som myntade uttrycket planekonomi och spelade en stor roll i utformandet av den svenska ekonomiska politiken. Han hade också tidiga internationella uppdrag, bland annat som delegat vid ekonomiska förhandlingar med Storbritannien och USA från 1944. Åren 1948 till 1953 ingick han i den svenska huvuddelegationen i OEEC, Organisationen för Europeiskt Ekonomiskt Samarbete, och var under en period vice ordförande i dess exekutiva kommission. År 1950 blev han ordförande för den svenska delegationen i Uniscansamarbetet, ett forum för ekonomiskt samarbete mellan Storbritannien och Skandinavien. Trots att han ingick i flera socialdemokratiska regeringar, som kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet 1949–1951 och som konsultativt statsråd (biträdande utrikesminister) 1951–1953, gick han aldrig med i något politiskt parti.

Andliga och kulturella intressen

Bortsett från sin offentliga gärning var Dag Hammarskjöld en person med djupa kulturella och andliga intressen. När hans far, Hjalmar Hammarskjöld, avled 1953, valdes Dag Hammarskjöld året därpå till hans efterträdare på stol nummer 17 i Svenska Akademien. Han blev därmed den första akademiledamot som efterträdde sin förälder. Skönlitteraturen var en viktig inspirationskälla för honom, och han citerade ofta favoritpoeter i offentliga tal. Han var särskilt fängslad av den amerikanska författaren Djuna Barnes versdrama The Antiphon, som han tillsammans med Karl Ragnar Gierow översatte till svenska. Verket hade sin urpremiär på Dramatiska teatern i Stockholm 1961. Hans intressen sträckte sig även till klassisk musik, franska impressionister och kristen teologi. Trots att han varit student till filosofen Axel Hägerström hade han svårt att acceptera den ateism som utbreddes under hans samtid. Han var djupt intresserad av tänkare som William James, Ernest Renan, Rudolf Otto, Carl Gustaf Jung och Martin Buber. Denna andliga sida visade sig också i att han lät inreda ett meditationsrum i FN-huset i New York. Hammarskjöld hade också planer på att bygga ett kristet kapell på sin gård Backåkra på Österlen, en tanke som realiserades efter hans död i form av en meditationsplats. Dessutom var han en hängiven friluftsman. Han var styrelseledamot i Svenska Turistföreningen från 1940 och vice ordförande från 1950, samt ordförande i Svenska Fjällklubben mellan 1946 och 1951. Hans texter om svensk natur samlades efter hans död i boken Från Sarek till Haväng.

Valet till FN:s generalsekreterare

Dag Hammarskjölds utnämning till FN:s generalsekreterare kom som en överraskning för många. Efter att företrädaren Trygve Lie avgått hade säkerhetsrådets permanenta medlemmar under flera månader försökt komma överens om en efterträdare utan framgång. Flera kandidater hade föreslagits, men mött veto. Den 30 mars 1953 föreslog den franske ambassadören Henri Hoppenot fyra nya namn, bland dem Dag Hammarskjöld, som han lärt känna genom OEEC. Supermakterna sökte en generalsekreterare som skulle fokusera på administrativa uppgifter och hålla sig borta från politiska diskussioner. Hammarskjöld hade vid denna tid ett rykte som en briljant ekonom och en lågmäld tekniker, vilket gjorde honom till en acceptabel kandidat för alla parter. Den sovjetiske ambassadören Valerian Zorin ansåg honom till och med vara ofarlig. Säkerhetsrådet röstade den 31 mars 1953 med tio röster för och en avhållsamhet (från nationalistkina) för att rekommendera Hammarskjöld till generalförsamlingen. Hammarskjöld själv fick veta nyheten via ett nattligt telefonsamtal från en journalist och trodde först det var ett aprilskämt. Efter att ha rådgjort med den svenska regeringen och sin far accepterade han nomineringen. Generalförsamlingen valde honom till posten den 7 april 1953, och han svor eden den 10 april. Vid 47 års ålder blev han den yngste personen någonsin att inneha ämbetet. Hans företrädare Trygve Lie hälsade honom välkommen med orden att han övertog världens omöjligaste jobb.

Tiden som generalsekreterare

Dag Hammarskjölds tid som FN:s generalsekreterare präglades av ett aktivt arbete för att stärka organisationen både internt och externt. Han inledde sin tjänst med en omorganisation av kansliet för att få ett slut på de McCarthy-influerade rannsakningar och uppsägningar som präglat hans företrädares ämbetstid. Han blev snabbt förknippad med en strategi som kallades den tysta diplomatin, vilket innebar diskreta förhandlingar bakom kulisserna. Redan under sin första tid lyckades han bland annat få några amerikanska piloter, som tillfångatagits under Koreakriget, frisläppta från Kina. Han ledde initiativ för att förbättra moralen och den organisatoriska effektiviteten inom FN. Hans ämbetstid sammanföll med den globala spänningen under kalla kriget, vilket påverkade flera kriser runt om i världen. Han presiderade över skapandet av FN:s första fredsbevarande styrkor, såsom UNEF i Egypten under Suezkrisen. Han ingrep personligen för att desarmera eller lösa diplomatiska kriser. Ett märkligt exempel var 1960, då han lyckades övertala Fidel Castro att bo på hotell istället för att övernatta med sina män i FN:s trädgård i New York. Efter fyra år omvaldes Hammarskjöld enhälligt till en andra mandatperiod 1957.

Död och eftermäle

Dag Hammarskjölds andra mandatperiod avbröts när han omkom i en flygolycka den 18 september 1961. Olyckan inträffade nära staden Ndola i det som då var Nordrhodesia, nuvarande Zambia. Han var på väg för att medla i eldupphörsförhandlingar under Kongokrisen. Även om teorier om att planet skulle ha skjutits ned genast uppstod, fastslog tidiga utredningar att kraschen var en olycka. Senare utredningar har dock fått fram uppgifter som pekar mot att olyckan kan ha varit ett mord. Samma år, 1961, tilldelades Hammarskjöld postumt Nobels fredspris för sina insatser. Han är den enda som fått priset postumt. Internationellt har han länge betraktats som en kapabel diplomat och administratör. USA:s president John F. Kennedy kallade honom för sin tids störste statsman. Det han blivit ihågkommen för är dock omtvistat, särskilt i Demokratiska republiken Kongo och i bredare termer i den globala södern, på grund av hans omdiskuterade insatser under Kongokrisen. Inom FN ses hans arbete med att etablera fredsbevarande operationer och försöka göra organisationen mer handlingskraftig som en betydande och varaktig insats.

Vanliga frågor om Dag Hammarskjöld

Vem var Dag Hammarskjöld?

Dag Hammarskjöld var en svensk nationalekonom, jurist, ämbetsman, diplomat och författare. Han är mest känd för att ha tjänstgjort som den andre generalsekreteraren för Förenta Nationerna, ett ämbete han innehade från april 1953 fram till sin död i september 1961. Han var son till den svenske statsministern Hjalmar Hammarskjöld. Innan sin internationella karriär hade han en framträdande roll i den svenska statsförvaltningen och var en del av den ekonomiska skolan Stockholmsskolan. Han var också ledamot av Svenska Akademien.

Hur dog Dag Hammarskjöld?

Dag Hammarskjöld dog den 18 september 1961 i en flygolycka nära staden Ndola i det som då var Nordrhodesia, idag Zambia. Planet störtade i djungeln medan han var på väg för att medla i eldupphörsförhandlingar under den pågående Kongokrisen. De tidigaste officiella utredningarna fastslog att olyckan var en olycka. Genom åren har dock andra teorier framförts, och senare utredningar har fått fram uppgifter som tyder på att planet kan ha skjutits ned, vilket skulle göra händelsen till ett mord. Omständigheterna kring hans död förblir delvis oklara.

Vilka insatser gjorde Hammarskjöld som FN-chef?

Som FN:s generalsekreterare arbetade Dag Hammarskjöld för att stärka organisationen både internt och i dess globala roll. Han genomförde en omorganisation av kansliet och blev känd för sin tysta diplomati, det vill säga diskreta förhandlingar bakom kulisserna. Han ledde skapandet av FN:s första fredsbevarande styrkor, som UNEF i Egypten under Suezkrisen. Han ingrep personligen i flera diplomatiska kriser, bland annat genom att förhandla fram frisläppandet av amerikanska krigsfångar från Kina. Hans arbete syftade till att göra FN mer handlingskraftigt och responsivt inför globala utmaningar, något som präglades av den svåra balansgången under kalla kriget.

Fick Dag Hammarskjöld Nobelpris?

Ja, Dag Hammarskjöld tilldelades Nobels fredspris år 1961. Priset utdelades postumt, det vill säga efter hans död, vilket gör honom till den enda personen som någonsin fått Nobelpriset på detta sätt. Han fick priset för sina insatser som FN:s generalsekreterare, särskilt för sitt arbete med att stärka organisationen och för sina fredsbevarande ansträngningar under en period av stora internationella spänningar. Hans död i flygolyckan inträffade samma år som priset utdelades, vilket understryker det tragiska i hans plötsliga bortgång mitt i ett aktivt uppdrag.

Vad gjorde Hammarskjöld innan han blev FN-chef?

Innan han blev FN:s generalsekreterare hade Dag Hammarskjöld en lång och framgångsrik karriär inom svensk statsförvaltning och diplomati. Han började som sekreterare i den statliga arbetslöshetsutredningen 1930. Han arbetade sedan som sekreterare i Riksbanken och som statssekreterare i Finansdepartementet. Han var ordförande för Riksbankens fullmäktige från 1941 till 1948. Han var också en framstående nationalekonom och en del av Stockholmsskolan. På den internationella arenan representerade han Sverige i OEEC och var ordförande för den svenska delegationen i Uniscansamarbetet. Innan sin utnämning till FN tjänstgjorde han också som kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet och som konsultativt statsråd, en slags biträdande utrikesminister med ansvar för internationella ekonomiska frågor.

Var Hammarskjöld medlem i Svenska Akademien?

Ja, Dag Hammarskjöld var ledamot av Svenska Akademien. Han valdes in 1954 på stol nummer 17, som han övertog efter sin far, Hjalmar Hammarskjöld, som avlidit året innan. Genom detta blev han den första akademiledamot som efterträdde sin förälder. Hans intresse för litteratur och kultur var stort, och han citerade ofta poesi i offentliga sammanhang. Han var också aktiv som översättare, tillsammans med Karl Ragnar Gierow översatte han till exempel Djuna Barnes versdrama The Antiphon till svenska. Verket hade sin urpremiär på Dramatiska teatern i Stockholm 1961, samma år som Hammarskjöld omkom.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.