Sinéad O'Connor

Barndom och tidigt liv

Sinéad Marie Bernadette O'Connor föddes den 8 december 1966 på Cascia House Nursing Home på Baggot Street i Dublin. Hon fick namnet Sinéad efter författaren Sinéad de Valera, som var mor till den läkare som förlöste henne, Éamon de Valera jnr, och Bernadette till ära för helgonet Bernadette av Lourdes. Hon var dotter till John Oliver Seán O'Connor, en konstruktionsingenjör som senare blev advokat, och Johanna Marie O'Grady. Hon var den tredje av fem barn, och hennes äldre bror är författaren Joseph O'Connor.

Hennes föräldrar skilde sig när hon var åtta år gammal. I sin självbiografi Rememberings skrev hon om en svår barndom där hon regelbundet misshandlades av sin mor, som också lärde henne att stjäla från kollektskålar i kyrkan och från välgörenhetsburkar. Vid 13 års ålder flyttade hon till sin far, som nyligen återvänt till Irland. I sitt rum på sin sida täckte hon väggarna med affischer av Siouxsie Sioux för att markera sin egen identitet och lyssnade på musik med högljudda elgitarrer, en plats där hon kunde uttrycka ilska som var förbjuden i vardagen.

Vid 15 års ålder, efter snatteri och skolk, placerades hon i 18 månader på Grianán Training Centre i Drumcondra, ett hem som drevs av Order of Our Lady of Charity. Hon trivdes med att utveckla sitt skrivande och sin musik där, men led under anstaltens stränga regler. Som straff kunde hon skickas att sova i en del för gamla kvinnor, en plats hon beskrev med djup skräck på grund av mörker och oljud. Hon gick senare på Newtown School i Waterford. När hon var 18 år gammal, i februari 1985, omkom hennes mor i en bilolycka efter att ha tappat kontrollen över bilen på en isig väg. År 1993 skrev hon ett öppet brev i The Irish Times där hon bad människor sluta såra henne och beskrev sin familjs djupa problem och egen plåga.

Musikaliskt genombrott

Sinéad O'Connors musikaliska bana började vid Grianán-centret, där en volontärs bror, trummisen Paul Byrne i bandet In Tua Nua, hörde henne sjunga Barbra Streisands Evergreen. Hon spelade in en låt med dem kallad Take My Hand, men ansågs för ung för att gå med i bandet. Genom en annons hon placerade i musikmagasinet Hot Press 1984 träffade hon Colm Farrelly. Tillsammans bildade de bandet Ton Ton Macoute, som inspirerades av världsmusik. Bandets framträdanden i Dublin fick positiva recensioner, där O'Connors sång och scennärvaro ansågs vara dess starkaste sidor.

Detta ledde till att hon uppmärksammades av musikindustrin och skrev kontrakt med Ensign Records. Hon fick också den erfarna managern Fachtna Ó Ceallaigh, tidigare chef för U2:s Mother Records. Hennes första större uppdrag blev att leverera sång till låten Heroine, som hon skrev tillsammans med The Edge från U2 för soundtracket till filmen Captive. Ó Ceallaigh var öppen med sina åsikter om musik och politik, en vana O'Connor tog efter. Hon försvarade då Provisional IRA:s handlingar och kallade U2:s musik bombastisk, kommentarer hon senare tog tillbaka och sa att de byggde på okunskap om situationen i Nordirland. Hennes debutalbum, The Lion and the Cobra, släpptes 1987 på Chrysalis Records och blev en sensation. Hon namngav Bob Dylan, David Bowie, Bob Marley, Siouxsie and the Banshees och The Pretenders som artister som influerat henne på albumet. Albumet gav henne en Grammy i kategorin Bästa kvinnliga rocksång-framförande, och singeln Mandinka blev en radiohit.

Internationell superstjärna och "Nothing Compares 2 U"

År 1990 kom albumet I Do Not Want What I Haven't Got, som blev hennes största kommersiella framgång med över sju miljoner sålda exemplar världen över. Albumets ledande singel, Nothing Compares 2 U, skriven av Prince till hans sidoprojekt The Family, blev en enorm global hit och hennes signaturlåt. Den utsågs till årets bästa singel på Billboard Music Awards och dess tillhörande musikvideo, med O'Connors intensiva och sårbara framträdande, blev mycket känd. Albumets framgång etablerade O'Connor som en av tidens största musikartister. Hennes nästa album, Am I Not Your Girl? från 1992 och Universal Mother från 1994, certifierades båda guld i Storbritannien. Hennes musik karaktäriserades av en djup emotionell ärlighet och ett sökande efter sanning, teman som genomsyrade hela hennes karriär. Hon beskrev att hon i musiken kunde säga allt, till skillnad från det hon upplevde i det verkliga livet.

Offentlig protest och kontrovers

Under ett framträdande i den direktsända amerikanska TV-showen Saturday Night Live 1992 rev Sinéad O'Connor sönder en bild av påve Johannes Paulus II. Hon förklarade att handlingen var en protest mot katolska kyrkans systematiska sexuella övergrepp mot barn, ett ämne som var långt ifrån allmänt känt vid den tiden, nästan ett decennium innan ärendet blev vitt publicerat. Aktionen väckte enormt gensvar och global kontrovers och satte ett starkt spotljus på henne som person, vilket ibland överskuggade hennes musik. Denna handling var en del av ett bredare mönster av att använda sin plattform för att adressera svåra frågor. Hon var öppen med att diskutera barnmisshandel, mänskliga rättigheter, rasism och kvinnors rättigheter. Hennes outtröttliga aktivism och ärliga diskussioner om sin psykiska ohälsa gjorde henne till en komplex och ibland omstridd offentlig figur. Hon uppmärksammade ofta socio-politiska synpunkter och sitt andliga sökande offentligt.

Senare karriär och andligt sökande

Sinéad O'Connor fortsatte att ge ut musik under 2000-talet. Albumet Faith and Courage från 2000 certifierades guld i Australien. År 2005 släppte hon Throw Down Your Arms, ett album producerat av Sly and Robbie som innehöll covers av de tyngsta och mest religiösa reggaelåtarna från 1970-talet. Titellåten Throw Down Your Arms var skriven av Burning Spear. Albumet certifierades guld i Irland och reflekterade hennes livslånga intresse för andlighet och rastafaritron.

Hennes andliga resa var omfattande. År 2017 bytte hon namn till Magda Davitt. Året därpå, 2018, meddelade hon att hon hade konverterat till islam och antagit namnet Shuhada’ Sadaqat. Hon fortsatte dock att framträda och spela in under sitt födelsenamn, Sinéad O'Connor. År 2021 publicerade hon sin självbiografi, Rememberings, som blev en bästsäljare. År 2024 nominerades hon postumt till Rock and Roll Hall of Fame.

Privatliv och sista år

Sinéad O'Connors privatliv var ofta turbulent och följt av medial bevakning. Hon var gift fyra gånger: med musikproducenten John Reynolds 1989, musikjournalisten Nicholas Sommerlad 2002, musikern Steve Cooney 2010 i ett äktenskap som varade mindre än ett år, och med terapeuten Barry Herridge 2011 i ett äktenskap som bara varade 16 dagar. Hon fick fyra barn. Hon hade en period ett förhållande med Anthony Kiedis från Red Hot Chili Peppers, och bandets låt I Could Have Lied handlar om deras relation. År 2000 berättade hon offentligt att hon var lesbisk, men reviderade senare det uttalandet och beskrev sig i maj 2005 som tre fjärdedels heterosexuell och en fjärdedel lesbisk. Hon var öppen med sina kampanjer mot psykisk ohälsa. Sinéad O'Connor hittades död i sin lägenhet i London i juli 2023. En obduktion visade senare att dödsorsaken var sviterna av KOL och astma.

Vanliga frågor om Sinéad O'Connor

Vad är Sinéad O'Connor mest känd för?

Sinéad O'Connor är mest känd för sin kraftfulla sångröst och hitlåten Nothing Compares 2 U från 1990. Denna singel, skriven av Prince, blev hennes internationella genombrott och toppade listor världen över. Albumet som innehöll låten, I Do Not Want What I Haven't Got, sålde över sju miljoner exemplar globalt. Hon är också ihågkommen för sitt modiga och kontroversiella offentliga engagemang i frågor som mänskliga rättigheter och motstånd mot kyrkans övergrepp.

Varför rev Sinéad O'Connor sönder en bild av påven?

Under ett framträdande i direktsändning av Saturday Night Live 1992 rev Sinéad O'Connor sönder en bild av påve Johannes Paulus II. Hon förklarade att hon gjorde det som en protest mot den katolska kyrkans sexuella övergrepp mot barn. Denna handling skapade stor global kontrovers. O'Connors aktion kom nästan ett decennium innan kyrkans övergreppsskandaler blev allmänt kända, vilket visade på hennes tidiga och modiga ställningstagande.

Vilket namn hade Sinéad O'Connor efter att hon konverterade till islam?

Efter att ha konverterat till islam år 2018 bytte Sinéad O'Connor officiellt namn till Shuhada’ Sadaqat. Året innan, 2017, hade hon bytt namn till Magda Davitt. Trots namnbytet fortsatte hon att framträda och spela in musik under sitt födelsenamn, Sinéad O'Connor. Hennes andliga sökande och religiösa resa var en viktig del av hennes offentliga liv.

Hur många barn hade Sinéad O'Connor?

Sinéad O'Connor fick fyra barn under sitt liv. Hennes privatliv var ofta i medias fokus, inte minst på grund av hennes flera äktenskap och öppna diskussioner om psykisk ohälsa. Hon var gift fyra gånger, bland annat med musikproducenten John Reynolds och musikern Steve Cooney. Familjelivet och relationerna var ett återkommande tema både i hennes musik och i hennes offentliga uttalanden.

Vilka artister inspirerade Sinéad O'Connor?

Sinéad O'Connor har uppgett att hon inspirerades av en bred rad artister. Bland dessa fanns Bob Dylan, David Bowie, Bob Marley, Siouxsie and the Banshees och The Pretenders. Dessa influenser märktes tydligt på hennes debutalbum The Lion and the Cobra från 1987. Hon lyssnade på musik med högljudda elgitarrer och ansåg att musik var ett medium där man kunde uttrycka allt, även ilska.

Vilket var Sinéad O'Connors första album och hur gick det för det?

Sinéad O'Connors debutstudioalbum hette The Lion and the Cobra och släpptes 1987. Albumet blev en sensation och nådde internationell framgång på försäljningslistorna. För detta album vann hon en Grammy i kategorin Bästa kvinnliga rocksång-framförande. Singeln Mandinka från albumet blev en radiohit. Albumet var det första i en serie framgångsrika skivor som etablerade henne som en betydande artist.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.