Radiohead

Bildandet och de första åren

Radioheads medlemmar möttes under sin tid vid Abingdon School, en privatskola för pojkar i Oxfordshire. Thom Yorke och Colin Greenwood gick i samma årskurs, medan Ed O'Brien och Phil Selway var ett år äldre. Jonny Greenwood, Colins yngre bror, var den siste att gå med i gruppen. År 1985 bildade de bandet On a Friday, ett namn som refererade till deras vanliga repetitionsdag i skolans musiksal. Bandet ogillade skolans strikta atmosfär och fann en fristad i musikavdelningen, där deras lärare introducerade dem för jazz, filmsoundtracks och 1900-tals klassisk musik.

Medan varje medlem bidrog med låtar i de tidiga åren framträdde Thom Yorke som huvudsaklig låtskrivare. Enligt Colin Greenwood valde medlemmarna sina instrument för att de ville spela tillsammans, snarare än av ett specifikt intresse. De spelade få gig och fokuserade på att repetera i byalador. Oxford hade en aktiv independent-scen i slutet av 1980-talet, men den fokuserade på shoegazing-band som Ride och Slowdive. On a Friday spelade sitt första gig 1987 på Jericho Tavern i Oxford.

På grundval av en tidig demo erbjöds On a Friday ett skivkontrakt av Island Records, men de beslutade att de inte var redo och ville först gå på universitet. De fortsatte att repetera på helger och lov, men uppträdde inte på fyra år. Vid University of Exeter spelade Yorke med bandet Headless Chickens och framförde låtar som senare skulle bli Radiohead-material. Han träffade även Stanley Donwood, som senare blev bandets omslagskonstnär.

År 1991 omgrupperade bandet i Oxford och delade ett hus. De spelade in en ny demo, Manic Hedgehog, namngiven efter en skivaffär i Oxford. Denna demo fångade uppmärksamheten hos Chris Hufford, producent för Slowdive och delägare till Courtyard Studios. Hufford och hans affärspartner Bryce Edge såg en konsert på Jericho Tavern, blev imponerade och blev bandets managers. Hufford noterade att bandet redan hade alla element av Radiohead, men med ett råare, punkigare sound och snabbare tempón.

I slutet av 1991 träffade Colin Greenwood av en slump EMI:s A&R-representant Keith Wozencroft i en skivaffär och gav honom en kopia av demon. Wozencroft blev imponerad och såg ett framträdande. I november samma år spelade On a Friday på Jericho Tavern för ett publik som inkluderade flera A&R-representanter. Trots att det bara var deras åttonde gig hade de väckt intresse hos flera skivbolag. En recension i Melody Maker berömde deras potential och förvånansvärt intensitet, men ansåg att deras namn var hemskt. Den 21 december skrev On a Friday på ett sex-albumskontrakt med EMI. På bolagets begäran bytte de namn till Radiohead, inspirerat av låten Radio Head på Talking Heads album True Stories från 1986. Yorke har sagt att namnet sammanfattar saker om att ta emot information och hur man reagerar på sin omgivning.

Genombrottet med Pablo Honey och The Bends

Bandets debut-EP, Drill, spelades in med Chris Hufford och Bryce Edge på Courtyard Studios och släpptes i maj 1992 utan större framgång. Eftersom det var svårt för stora bolag som EMI att marknadsföra band i Storbritannien, där independentbolag dominerade, planerade bandets managers att låta Radiohead använda amerikanska producenter och turnera aggressivt i USA för att sedan återvända och bygga en publik hemma. Paul Kolderie och Sean Slade, som arbetat med amerikanska band som Pixies och Dinosaur Jr., anlitades för att producera debutalbumet Pablo Honey, som spelades in snabbt i Oxford under 1992. Med utgivningen av debutsingeln Creep senare samma år började Radiohead uppmärksammas i den brittiska musikpressen, men inte alltid positivt. NME beskrev dem som ett ryggradslöst ursäkt till ett rockband, och Creep svartlistades av BBC Radio 1 för att den ansågs vara för deprimerande. Albumet Pablo Honey släpptes i februari 1993 och nådde som bäst en 22:a plats på den brittiska albumlistan. Ytterligare singlar sålde dåligt och vissa kritiker jämförde bandet med grungevågen och gav dem smeknamnet Nirvana-lite. Albumet misslyckades med att göra ett stort intryck, vare sig kommersiellt eller kritiskt, vid sin första utgivning.

Under de första månaderna 1993 började Creep dock få fäste på annat håll. I Israel spelades den flitigt av diskjockeyn Yoav Kutner, vilket ledde till att Radiohead bjöds in till Tel Aviv för sin första spelning utanför Storbritannien. Ungefär samtidigt började den alternativa radiostationen KITS i San Francisco spela låten, snart följd av andra stationer längs USA:s västkust. När Radiohead påbörjade sin första nordamerikanska turné i juni 1993 spelades musikvideon dagligen på MTV. Låten nådde en andraplats på den amerikanska Modern Rock Tracks-listan och till slut en sjundeplats på den brittiska singellistan efter en omlansering av EMI. Singelns oväntade framgång i USA tvingade EMI att skapa nya marknadsföringsplaner, vilket ledde till att bandet reste fram och tillbaka mellan kontinenter och spelade över 150 konserter under 1993. Pressen från den plötsliga succén och den utdragna turnén var nära att splittra bandet. Medlemmarna beskrev förhållandena som svåra att anpassa sig till och kände sig fast i att spela samma låtar år efter år.

När de återvände till studion 1994 för att arbeta på ett andra album anställde de veteranproducenten John Leckie från Abbey Road Studios. Förväntningarna var höga på en uppföljare som matchade Creep. Inspelningarna kändes obekväma efter överrepetering, så bandet vände sig till turnéer i östra Asien, Australasien och Mexiko för att hitta ny inspiration och självförtroende. Yorke uttryckte besvikelse över den ökade berömmelsen och kände sig obekväm med den image han trodde sig sälja. Bandets reaktion blev EP:n och singeln My Iron Lung sent 1994, som markerade en vändning mot ett större djup. Den marknadsfördes via alternativa radiostationer och sålde bättre än väntat, vilket visade att bandet började skapa en lojal fanskara.

Efter att ha introducerat nytt material på turnén avslutade Radiohead inspelningen av sitt andra studioalbum vid årets slut. The Bends släpptes i mars 1995. Albumet drevs av tydliga gitarriff och en graciös atmosfär från bandets tre gitarrister, med ett större användande av keyboard än på debutalbumet. Det fick omedelbart bättre recensioner för både låtskrivande och framförande. Medan Radiohead sågs som outsiders i den britpop-scen som dominerade medias uppmärksamhet, ledde The Bends till efterlängtad framgång i hemlandet. Singlar som Fake Plastic Trees, High and Dry, Just och Street Spirit (Fade Out) tog sig in på de brittiska topplistorna, där den sistnämnda för första gången placerade Radiohead på en topp fem-placering. År 1995 påbörjade Radiohead återigen en turné i Nordamerika och Europa, denna gång som förband till R.E.M., ett av deras stora influenser och ett av tidens största rockband. Uppmärksamheten från sådana fans, tillsammans med distinkta musikvideor för Just och Street Spirit (Fade Out), hjälpte till att befästa deras position.

Internationellt erkännande och stilförändring

Radioheads tredje album, OK Computer, släpptes 1997. Med ett expansivt ljud och teman som modern alienation fick det omedelbart stor internationell uppmärksamst. Det hyllades som ett landmärke inom populärmusiken och betraktas av många som ett av 1990-talets viktigaste och bästa album genom tiderna. Efter denna framgång genomgick bandet en dramatisk stilförändring.

De två följande albumen, Kid A (2000) och Amnesiac (2001), som delvis spelades in under samma sessioner, tog starka influenser från elektronisk musik, jazz, klassisk musik och krautrock. Kid A, som initialt delade åhörarna, har senare av flera publikationer utnämnts till 2000-talets bästa album. Deras experimentella tillvägagångssätt tillskrivs ofta att ha fört ljudet av alternativ rock framåt. Deras sjätte album, Hail to the Thief (2003), presenterade en mix av rock och elektronisk musik med texter som ofta adresserade samtida händelser som kriget mot terrorn. Detta blev bandets sista album under kontraktet med EMI. Efter detta valde Radiohead att arbeta mer självständigt.

Självständig utgivning och senare verk

År 2007 släppte Radiohead sitt sjunde album, In Rainbows, på ett innovativt sätt. Det gjordes först tillgängligt som en digital nedladdning via bandets hemsida, där köparna själva fick sätta priset. Strategin väckte stor uppmärksamhet och albumet möttes av utmärkta recensioner och höga listplaceringar. Deras åttonde album, The King of Limbs från 2011, var en utforskning av rytm och byggdes upp med omfattande looping och sampling, vilket resulterade i ett mer tystlåtet och strukturellt komplext verk.

Bandets senaste studioalbum, A Moon Shaped Pool, släpptes 2016. Det kännetecknas av en sorgsnare ton och ett större fokus på Jonny Greenwoods orkestrala arrangemang och ambienta ljudlandskap. Albumet markerade en fortsatt utveckling bort från traditionell rock. Efter en paus från turnerande återvände Radiohead till scenen med en europeisk turné under 2025.

Samarbeten och konstnärlig identitet

Sedan 1994 har Radiohead haft ett nära och långvarigt samarbete med producenten Nigel Godrich och konstnären Stanley Donwood. Godrich har varit en central figur i skapandet av bandets ljud sedan The Bends-epoken, medan Donwood står för omslagen till deras album och har utformat bandets visuella estetik. Denna konstnärliga trio har varit avgörande för bandets sammanhållna och igenkännliga identitet över decennier. Fyra av bandmedlemmarna har även gett ut soloalbum. Thom Yorke och Jonny Greenwood bildade 2021 ett nytt band tillsammans, the Smile, vilket visar på deras fortsatta kreativa sökande utanför Radioheads ramar. Trots dessa individuella projekt har bandet återfunnits för turnéer och fortsatt att vara en aktiv enhet.

Arv, försäljning och erkännanden

Radiohead har sålt över 30 miljoner album världen över. Deras verk placerar sig regelbundet högt på både kritikers och publikens listor över de bästa albumen från 1990- och 2000-talen. År 2011 rankades de av tidningen Paste som Storbritanniens tredje bästa band någonsin, efter The Beatles och The Rolling Stones. Bandet har vunnit sex Grammy Awards och erhållit fyra Ivor Novello Awards. De har nominerats till Mercury Prize fem gånger, fler nomineringar än någon annan artist. Sju av deras singlar har nått topp tio på den brittiska singellistan: Creep, Street Spirit (Fade Out), Paranoid Android, Karma Police, No Surprises, Pyramid Song och There There. Creep och Nude har nått topp 40 på den amerikanska Billboard Hot 100-listan.

Rolling Stone har utnämnt Radiohead till en av de 100 största artisterna genom tiderna och inkluderat fem av deras album på listor över de 500 bästa albumen. Jonny Greenwood och Ed O'Brien har listats bland världens bästa gitarrister av samma tidning, medan Thom Yorke har placerats på deras lista över bästa sångare. År 2009 röstade Rolling Stones läsare fram Radiohead som 2000-talets näst bästa band, efter Green Day. År 2019 invaldes Radiohead i Rock and Roll Hall of Fame, en bekräftelse på deras långvariga och djupa inflytande inom rockmusiken.

Vanliga frågor om Radiohead

Vilka är medlemmarna i Radiohead?

Radiohead består av fem medlemmar som alla träffades på Abingdon School. Thom Yorke är huvudsångare och gitarrist. Jonny Greenwood spelar leadgitarr och många andra instrument. Hans bror Colin Greenwood spelar elbas. Ed O'Brien är gitarrist och Phil Selway är trummis. Bandet har haft samma medlemsuppsättning sedan bildandet 1985.

Vilket är Radioheads mest hyllade album?

Radioheads tredje album, OK Computer från 1997, anses ofta som deras mest hyllade verk. Albumet gav bandet stort internationellt erkännande för sitt expansiva sound och teman om modern alienation. Många kritiker anser att OK Computer är ett av de viktigaste albumen under 1990-talet. Det rankas ofta högt på listor över de bästa albumen genom tiderna.

Vilka priser har Radiohead vunnit?

Radiohead har vunnit sex Grammy Awards och fyra Ivor Novello Awards. De har även nominerats till Mercury Prize fem gånger, vilket är flest nomineringar för någon artist. Deras album och singlar har regelbundet toppat kritikernas listor över årtiondets bästa musik. År 2019 fick de ett större erkännande genom att bli invalda i Rock and Roll Hall of Fame.

Vad betyder namnet Radiohead och var kommer det ifrån?

Namnet Radiohead kommer från låten 'Radio Head' på Talking Heads-albumet True Stories från 1986. Bandet hette ursprungligen On a Friday, en referens till deras vanliga repetitionsdag. De bytte namn till Radiohead på begäran av sitt skivbolag EMI när de skrev på sitt kontrakt sent 1991. Namnbytet sammanföll med början på deras professionella karriär.

Vilka är några av Radioheads största hitsinglar?

Radioheads genombrottssingel var 'Creep' från 1992, som blev en världshit. Ytterligare sex singlar har nått topp 10 på den brittiska singellistan, inklusive 'Street Spirit (Fade Out)', 'Paranoid Android', 'Karma Police', 'No Surprises', 'Pyramid Song' och 'There There'. 'Creep' och 'Nude' har även nått topp 40 på den amerikanska Billboard Hot 100-listan. Dessa singlar spänner över bandets olika musikaliska perioder.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.