Lasse Mårtenson

Uppväxt och tidiga musikaliska framgångar

Lars Anders Fredrik Mårtenson växte upp i ett hem präglat av musik där hans far var organist och hans mor var sångpedagog. Under andra världskriget sändes han som krigsbarn till Helgerums slott i Sverige, men återvände till Helsingfors 1943. Redan som tonåring visade han ett stort musikaliskt intresse, särskilt för jazz, och hans talang bekräftades när han vann solistpriset i en orkestertävling 1949. Ytterligare erkännande kom 1952 då han tilldelades jazzpianopriset i den nordiska tävlingen Ungdom med ton. Samma år bildade han sin egen trio, vilken han ledde fram till 1960, och denna trio markerade början på hans professionella musikbana.

Parallellt med sina musikstudier och framträdanden utbildade sig Mårtenson till telegrafist och senare till reklamtecknare. Denna dubbla bana skulle komma att prägla hans yrkesliv under många år. Han kombinerade musik med arbete som reklamgrafiker, först på Stockmanns varuhus och sedan som frilansare under ett tjugotal år. Hans tidiga musikaliska framträdanden ägde ofta rum på krogar i Helsingfors och vid mindre evenemang, innan han fick större möjligheter.

Genombrott inom teatern och som kapellmästare

En vändpunkt i Lasse Mårtensons karriär inträffade när han träffade teaterregissören Vivica Bandler, som öppnade nya dörrar för honom i teatervärlden. Denna kontakt ledde till att han mellan 1956 och 1963 arbetade som teaterkapellmästare vid flera betydande scener. Han var verksam vid Lilla teatern, Åbo svenska teater och Svenska teatern i Helsingfors. Denna period etablerade honom som en respekterad musiker inom den svenskspråkiga teatermiljön i Finland och gav honom värdefull erfarenhet av att komponera och arrangera musik för scenen, vilket skulle bli en stor del av hans livsverk.

Hans teaterengagemang utökades senare till att även omfatta skådespeleri, vilket visade på hans mångsidighet. Han medverkade i föreställningen Å vilket härligt krig på Riksteatern i Sverige. På hemmaplan i Helsingfors spelade han huvudrollen som Henry Higgins i musikalen My Fair Lady på Operettiteatteri under säsongerna 1970–1971. Ytterligare en betydande skådespelarroll kom 1972 då han hade huvudrollen som musiklektor i tv-serien Lehtori Musa, vilket gjorde honom välkänd för en bredare tv-publik.

Eurovision och kompositioner för bred publik

Lasse Mårtenson representerade Finland i Eurovision Song Contest vid två tillfällen, vilket gjorde honom till en nationell profil. År 1964 deltog han som både artist och kompositör med låten Laiskotellen. Tre år senare, 1967, var han återigen med som kompositör till bidraget Varjoon, suojaan, som framfördes av artisten Fredi. Dessa framträdanden gjorde honom till en välkänd figur i hela Norden och stärkte hans position som en av Finlands främsta populärkompositörer under denna era.

Bortom tävlingssammanhang skapade Mårtenson musik som nådde en mycket bred publik och blev en del av den finländska kulturen. En av hans absolut mest kända kompositioner är ledmotivet till den populära TV-serien Stormskärs Maja. Hans produktion omfattade schlager, visor och musik skriven specifikt för film, tv och teater, vilket visar på hans enorma mångsidighet. Han komponerade musiken till flera musikalproduktioner, däribland Smugglarkungen, som sattes upp på Svenska Teatern i Helsingfors 1977, och Prinsessan Törnrosa från 1988. Han skrev även filmmusik till produktioner som Den förtrollade vägen (1986) och Guldfeber i Lappland (1999), vilket kompletterar hans omfattande verkförteckning.

Diskografi och litterärt arbete

Lasse Mårtensons diskografi är omfattande och speglar hans mångsidighet genom decennierna. Hans första studioalbum, med titeln Lasse Mårtenson, gavs ut 1965 på skivbolaget Sävel. Under åren som följde släppte han en rad album på etiketter som RCA Victor, Metronome och Scandia, med titlar som Lasse (1966) och Voiko sen sanoa toisinkin (1968). Hans repertoar på skiva sträckte sig från jazzinfluerat material till visor och populärmusik, vilket ses på album som Kesäuni (1971) och Visor från skären och sjön (1982). Han samarbetade också med andra artister, vilket resulterade i album som Kristina & Lasse (1968) tillsammans med Kristina Hautala och Lauluja merelle (1997) med sopranen Karita Mattila, vilket visar hans förmåga att korsa genregränser.

Utöver sin musik gav Mårtenson ut en självbiografi som sammanfattade hans liv och karriär. Boken, med titeln Vågspel: Såsom jag vill minnas, publicerades 2011 på svenska. Två år senare, 2013, kom en finskspråkig översättning med titeln Laiskotellen: Niin kuin minä haluan muistaa. I dessa memoarer beskrev han sitt liv och sin karriär ur sitt eget perspektiv, vilket ger en personlig insyn i den finlandssvenska musikscenen under 1900-talet. Hans litterära bidrag kompletterar således hans konstnärliga arv.

Priser, företagande och familjeliv

För sina kulturella insatser tilldelades Lasse Mårtenson Svenska kulturfondens pris år 1989. Han var inte bara konstnär utan även företagare och drev bolaget Mårtensong Ab, vilket visar på hans entreprenöriella sida. När det gäller hans privatliv var han gift fyra gånger, vilket reflekterar en komplex personlig historia. Hans första äktenskap ingicks 1956 med sjukskötaren Carita Wilhelmsson. År 1963 gifte han sig med den svenska sångerskan Siw Malmkvist, ett äktenskap som varade till 1969 och fick stor medieuppmärksamhet.

Hans tredje hustru blev diplomkorrespondenten Anna-Liisa Ehrnrooth, född Wallden, vilket han gifte sig med 1973. Hans fjärde och sista äktenskap ingicks 1997 med sjukskötaren Sari Angervo, född Varpukari. Dessa relationer utgjorde ramen för hans privata liv parallellt med hans offentliga karriär. Hans familjebakgrund var musikaliskt stark, med föräldrar som var professionella musiker, vilket säkerligen påverkade hans egen väg.

Mångfacetterad karriär och arv

Lasse Mårtensons karriär kännetecknades av en ovanlig mångsidighet som sträckte sig över flera konstnärliga och kommersiella områden. Utöver att vara kompositör och sångare verkade han som skådespelare på både scen och tv, som teaterkapellmästare och som reklamgrafiker. Hans förmåga att balansera dessa olika roller visar på en person med stor kreativ energi och praktiskt sinne. Hans arbete som frilansgrafiker under ett tjugotal år vittnar om en stadig professionell grund bredvid de mer artistiska verksamheterna.

Hans musikaliska arv omfattar inte bara populära schlager utan även betydande bidrag till den finlandssvenska teater- och filmmusiken. Genom att komponera för musikal, film och tv nådde han publiker på många olika sätt. Hans medverkan i Eurovision Song Contest förde honom in i den internationella underhållningsvärlden, medan hans insatser för lokal teater stärkte den inhemska kulturen. Mårtenson förblev en aktiv och respekterad figur i det finlandssvenska kulturlivet ända fram till sin död 2016.

Vanliga frågor om Lasse Mårtenson

Vilka är Lasse Mårtensons mest kända låtar och kompositioner?

Mårtensons mest kända komposition är ledmotivet till TV-serien Stormskärs Maja, som blev en välkänd melodi i Finland. Han är också känd för sina två Eurovision-bidrag. 1964 framförde han sin egen låt Laiskotellen, och 1967 komponerade han Varjoon – suojaan för artisten Fredi. Hans diskografi innehåller en mängd schlager och visor, och han gjorde en populär finsk version av duetten Jackson tillsammans med Carola Standertskjöld. Hans hits inkluderar musik från musikalerna Smugglarkungen och Prinsessan Törnrosa, samt filmmusik till Den förtrollade vägen och Guldfeber i Lappland.

Hur gammal var Lasse Mårtenson när han dog och vad var hans livsöden?

Lasse Mårtenson avled den 14 maj 2016 i Esbo, Finland. Han var då 81 år gammal, eftersom han var född den 24 september 1934 i Helsingfors. Han var aktiv som musiker och kompositör under större delen av sitt liv, från början av 1950-talet och framåt. Under sitt liv var han gift fyra gånger, först med Carita Wilhelmsson, sedan med Siw Malmkvist, därefter med Anna-Liisa Ehrnrooth och slutligen med Sari Angervo. Han växte upp som krigsbarn i Sverige under andra världskriget men återvände till Finland 1943.

Vad hade Lasse Mårtenson för bakgrund, utbildning och andra yrken?

Lasse Mårtenson växte upp i ett starkt musikaliskt hem där fadern var organist och modern var sångpedagog. Utöver sina musikstudier utbildade han sig till telegrafist och därefter till reklamtecknare. Den senare utbildningen använde han i ett parallellt yrkesliv som reklamgrafiker. Han arbetade på Stockmanns varuhus och som frilansgrafiker under ett tjugotal år. Han drev även sitt eget företag, Mårtensong Ab, vilket visar på hans affärsmässiga intressen.

Vilka musiker eller artister samarbetade Lasse Mårtenson med?

Mårtenson samarbetade med flera andra artister genom åren, vilket berikade hans diskografi. Han gjorde ett helt album, Kristina & Lasse, tillsammans med sångerskan Kristina Hautala 1968. Han spelade också in en finsk version av duetten Jackson med Carola Standertskjöld, vilken var populär. I slutet av sin karriär gjorde han ett album med den världsberömda sopranen Karita Mattila, kallat Lauluja merelle, som gavs ut 1997. Han samarbetade dessutom med orkesterledare som Esko Linnavalli på albumet Kesäuni 1971 och med bandet Purema på albumet Elämänmeno 1978.

Vilka teater- och filmprojekt arbetade Lasse Mårtenson med?

Mårtenson hade ett nära och långvarigt förhållande till teatern, först som kapellmästare vid Lilla teatern, Åbo svenska teater och Svenska teatern mellan 1956 och 1963. Han komponerade musik till flera musikalproduktioner, inklusive Smugglarkungen (1977) och Prinsessan Törnrosa (1988). Som skådespelare spelade han Henry Higgins i My Fair Lady på Operettiteatteri 1970–1971 och medverkade i tv-serien Lehtori Musa 1972. Han komponerade även filmmusik till långfilmerna Den förtrollade vägen (1986) och Guldfeber i Lappland (1999), vilket visar hans bredd inom scenkonst och film.

Skrev Lasse Mårtenson några böcker och vilka priser fick han?

Ja, Lasse Mårtenson publicerade en självbiografi som sammanfattade hans liv. Den svenskspråkiga versionen, med titeln Vågspel: Såsom jag vill minnas, kom ut 2011. Boken översattes sedan till finska och gavs ut 2013 under titeln Laiskotellen: Niin kuin minä haluan muistaa. För sina kulturella insatser tilldelades han Svenska kulturfondens pris år 1989. Utöver detta pris hade han tidigt i karriären vunnit solistpriset i en orkestertävling 1949 och jazzpianopriset i tävlingen Ungdom med ton 1952, vilket markerade hans tidiga talang.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.