John Fogerty

Uppväxt och tidig karriär

John Cameron Fogerty föddes i Berkeley, Kalifornien, och växte upp i El Cerrito. Han var den tredje av fem söner till Galen Robert och Edith Lucile Fogerty. Han har irländskt påbrå. Hans far arbetade som linotypoperatör för tidningen Berkeley Gazette. John Fogerty gick först på en katolsk skola, School of the Madeleine, men bytte sedan till Harding Grammar School. Hans föräldrar var alkoholister och skilde sig när han gick i tredje eller fjärde klass. Han gick senare på El Cerrito High School, där han träffade de andra blivande medlemmarna i Creedence Clearwater Revival och tog gitarrlektioner av Barry Olivier, skaparen av Berkeley Folk Festival.

Som tonåring inspirerades han av rock'n'roll-pionjärer som Little Richard och Bo Diddley. Under sommarloven tillbringade han tid vid Putah Creek nära Winters, Kalifornien, vilket senare blev ämnet för Creedence-låten Green River. År 1959, medan han gick i high school, bildade han ett coverband med basisten Stu Cook och trummisen Doug Clifford som kallades The Blue Velvets. Bandet spelade huvudsakligen coverlåtar av instrumentala artister som Duane Eddy, Johnny and the Hurricanes och The Ventures på lokala danser och fester.

Hans äldre bror Tom, också gitarrist, anslöt senare som sångare och gitarrist, och gruppen bytte namn till Tommy Fogerty and The Blue Velvets. År 1964 skrev bandet på för skivbolaget Fantasy Records. Bolaget ändrade, utan bandets vetskap eller godkännande, namnet till The Golliwogs, ett namn som skulle passa den brittiska invasionens era. Under detta namn gav de ut sju singlar som inte blev några kommersiella framgångar.

Militärtjänst och Creedence Clearwater Revivals bildande

År 1966 fick John Fogerty sin inkallelseorder till militärtjänst under Vietnamkriget. Samma dag gick han till en rekryterare för USA:s arméreserv och anmälde sig omedelbart som förrådsbiträde. Han tror att rekryteraren daterade pappren för att de skulle träda i kraft innan inkallelsebrevet anlände. Under sin tid i reserven genomgick han träning på Fort Bragg, Fort Knox och Fort Lee och slutförde sina sex månaders aktiv tjänst i juli 1967. Inför ytterligare fyra till fem år i reserven inledde Fogerty en kampanj för att sabotera sin lämplighet för tjänst. Han fastade strängt för att få ett utmärglat utseende, rökte marijuana inför en psykologisk utvärdering, begick små brott och planterade en spruta bland sina tillhörigheter. Som ett resultat av detta beteende fick han ett tidigt avsked från arméreserven i mitten av 1968.

Efter att hans aktiva tjänstgöring tagit slut återupptog The Golliwogs sin verksamhet. År 1968 bytte de namn till Creedence Clearwater Revival, med John Fogerty som tog över sin brors plats som huvudsångare. Fogerty hade en seriös och perfektionistisk inställning till musik. Han övade sina bandkamrater i repetition efter repetition och insisterade på att hans låtar skulle framföras på hans sätt. Han var känd för att inte använda droger och hade förakt för musiker vars vanor störde deras framträdanden.

Genombrott och storhetstid med Creedence

Bandets genombrott kom 1968 med sin första hitsingel, en cover på Dale Hawkins rockabillylåt Susie Q. Därefter följde tre extremt produktiva år där John Fogerty var bandets sångare, sologitarrist, huvudsaklige låtskrivare och producent. Gruppen gav under denna period ut sex storsäljande album, börjande med Bayou Country. De spelade på Woodstockfestivalen 1969. Fogerty skrev en lång rad hitsinglar som hamnade på topp-10-listor världen över. Dessa inkluderar Proud Mary, Green River, Bad Moon Rising, Fortunate Son, Down on the Corner, Up Around the Bend, Travelin' Band, Lookin' out My Back Door och Who'll Stop the Rain. Bandets musik, med rötter i traditionell rock'n'roll, rhythm and blues och country, kännetecknades av Fogertys kraftfulla sång och effektiva gitarrriff, och kategoriserades ofta som swamp rock. Mellan 1968 och 1972 hade bandet nio Top 10-singlar och åtta guldalbum.

Inom bandet växte dock missnöje. Som skrivare av låtarna samt sångare och gitarrist kände Fogerty att hans musikaliska åsikter borde väga tyngre, vilket ledde till förbittring. Hans bror Tom kände sig förbisedd och lämnade gruppen i januari 1971. De återstående medlemmarna Stu Cook och Doug Clifford ville ha en större roll. I ett försök att hålla ihop bandet insisterade Fogerty på att Cook och Clifford skulle dela lika på låtskrivande och sång på det som blev bandets sista album, Mardi Gras, utgivet i april 1972. Albumet innehöll bandets två sista singlar, 1971-hiten Sweet Hitch-Hiker och Someday Never Comes. Trots dålig kritik blev albumet en kommersiell framgång, nådde plats 12 på Billboard-listan och fick guldstatus. Gruppen splittrades strax efter albumets utgivande. Den enda återföreningen av alla fyra originalmedlemmar var vid Tom Fogertys bröllop 1980. John Fogerty, Clifford och Cook spelade en 45-minuters set vid sitt 20-årsjubileum från high school 1983.

Solokarriär och långvariga rättsliga konflikter

När Creedence Clearwater Revival närmade sig slutet började Fogerty arbeta på ett soloalbum med country- och westerncovers, där han producerade, arrangerade och spelade alla instrument. Han valde att tillskriva albumet till The Blue Ridge Rangers, ett band där han var den enda medlemmen. Albumet The Blue Ridge Rangers släpptes 1973 och gav topp-20-hiten Jambalaya. För att lämna Fantasy Records och skriva på för Asylum Records tvingades han dock att överlämna royalty-rättigheterna till de låtar han skrivit för Creedence. Hans nya skivbolag ska ha betalat omkring en miljon dollar för att lösa kontraktet.

Hans nästa album, John Fogerty från 1975, sålde inte bra, men hans låt Rockin' All Over The World blev senare en stor hit för Status Quo, och Almost Saturday Night blev en mindre hit för Dave Edmunds. Rättstvister fördröjde hans karriär ytterligare. Han spelade in albumet Hoodoo 1976, som aldrig släpptes eftersom han och Asylum Records enades om att det inte höll hans vanliga standard. Detta tros ha berott på hans involvering i rättsprocesser. Han distanserade sig under flera år från musikscenen och tillbringade tid i sin egen inspelningsstudio.

Det dröjde till 1984 innan hans nästa album, Centerfield, kom ut. Det blev etta på listorna i flera länder, och låten The Old Man Down The Road blev en hitsingel. Två låtar på albumet, Zanz Can't Dance och Mr. Greed, tolkades som attacker på hans tidigare manager på Fantasy Records, Saul Zaentz. När Zaentz stämde honom ändrade Fogerty namnet på låten till Vanz Can't Dance. En annan tvist rörde The Old Man Down The Road, som påstods ha samma refräng som Run Through the Jungle, en Creedence-låt. Fogerty vann målet genom att i rätten på gitarr spela delar av de två låtarna för att visa att de var olika kompositioner. Hans nästa album, Eye of the Zombie från 1986, som delvis baserades på synthesizers, blev inte lika framgångsrikt.

Återkomst till det gamla repertoaret och försoning

Den 4 juli 1987 gav Fogerty en konsert i Washington D.C. till stöd för vietnamveteraner, där han för första gången sedan 1970-talet offentligt spelade sina Creedence-låtar. Han har berättat att en resa till Mississippi ledde till denna förändring. När han stod vid den plats där blueslegenden Robert Johnson sägs vara begravd, funderade han på vem som ägde rättigheterna till Robert Johnsons musik. Han insåg att det inte hade någon egentlig betydelse, att allt som återstod av Johnson var hans musik, och att Fogertys egna sånger tillhörde honom själv. Den viktigaste insikten var att han skulle sjunga sina egna låtar.

År 1994 invaldes Creedence Clearwater Revival i Rock and Roll Hall of Fame. Vid invigningsceremonin vägrade John Fogerty att spela med sina tidigare bandmedlemmar eftersom de hade gått samman med Fantasy Records under hans tvister med bolaget. Hans nästa soloalbum, Blue Moon Swamp, släpptes 1997 efter att han arbetat med materialet i tio år. Det blev både kritikerrosat och en försäljningsframgång. Den efterföljande turnén resulterade i livealbumet Premonition. Under oktober 2004 uppträdde han på den politiska Vote for Change-turnén tillsammans med Bruce Springsteen, Dixie Chicks, R.E.M. och andra för att uppmuntra till röstning för John Kerry mot George W. Bush. Han spelade sina låtar med Bruce Springsteen och The E Street Band.

En avgörande förändring inträffade 2004 när skivbolaget Concord Music Group köpte Fantasy Records. De nya ägarna återgav Fogerty royalty-rättigheterna till hans Creedence-låtar. I september 2005 återvände han till Fantasy Records, som utgav samlingsalbumet The Long Road Home med hits från hans Creedence-period och solokarriär. Han har sedan gett ut studioalbumen Revival (2007), The Blue Ridge Rangers Rides Again (2009) och Wrote a Song for Everyone (2013). Det senare albumet innehöll, förutom två nya låtar, nyinspelningar av hans material med gästartister som Foo Fighters, My Morning Jacket, Bob Seger och Alan Jackson.

Arv och erkännanden

John Fogertys musik har haft ett bestående och brett inflytande. Hans låtar har blivit klassiker och coversats av otaliga artister över genrer. En beundrare, Dave Grohl från Foo Fighters, har sagt att oavsett publikens utseende älskar alla Fogertys musik, vilket illustrerats när de spelat Bad Moon Rising. Förutom att Creedence Clearwater Revival invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1993 (ceremoni 1994), har Fogerty själv fått flera individuella erkännanden. Han invaldes i Songwriters Hall of Fame 2005. Rolling Stone har rankat honom som den 40:e största gitarristen genom tiderna, den 40:e största låtskrivaren och den 72:a största sångaren. Hans seriösa och perfektionistiska inställning till musik, hans distinkta stil och hans kraftfulla leverans har säkrat hans plats som en av rockens stora ikoner.

Vanliga frågor om John Fogerty

Vilka är John Fogertys mest kända låtar?

John Fogerty har skrivit många kända låtar både med Creedence Clearwater Revival och som soloartist. Hans mest kända hitsinglar från Creedence-tiden inkluderar "Proud Mary", "Bad Moon Rising", "Fortunate Son", "Green River", "Down on the Corner", "Who'll Stop the Rain", "Up Around the Bend" och "Have You Ever Seen the Rain". Som soloartist är han känd för låtar som "Centerfield" och "The Old Man Down The Road". Dessa låtar har blivit coverade många gånger av artister inom olika genrer och nådde topp-10 på listor runt om i världen under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.

När och var bildades Creedence Clearwater Revival?

Creedence Clearwater Revival bildades 1968 i El Cerrito, Kalifornien, som en vidareutveckling av ett tidigare band. Bandet utvecklades från gruppen The Golliwogs, som i sin tur hade sitt ursprung i The Blue Velvets som bildades 1959. De fyra originalmedlemmarna var John Fogerty, hans bror Tom Fogerty, Doug Clifford och Stu Cook. Namnbytet till Creedence Clearwater Revival sammanföll med att John Fogerty tog över som huvudsångare och bandet fick sitt första genombrott med singeln "Susie Q." samma år.

Varför splittrades Creedence Clearwater Revival?

Creedence Clearwater Revival splittrades på grund av interna konflikter och missnöje med John Fogertys dominerande roll. De övriga medlemmarna ville ha mer inflytande i bandet, vilket ledde till att Tom Fogerty lämnade 1971. John Fogerty krävde sedan att alla bandmedlemmar skulle ha lika stor andel i låtskrivande och sång på det sista albumet Mardi Gras 1972. Detta album blev inte särskilt lyckat enligt musikkritiker och blev gruppens sista. Officiellt lämnade John Fogerty bandet i oktober 1972 efter att ha köpt sig fri från sitt kontrakt med skivbolaget.

Vad handlade Fogertys långvariga rättstvister om?

John Fogertys rättstvister handlade främst om royalty-rättigheter till hans musik och konflikter med hans tidigare skivbolag Fantasy Records. För att lämna Fantasy Records och börja på ett nytt bolag 1973 tvingades han överlämna royalty-rättigheterna till de låtar han skrivit för Creedence Clearwater Revival. Ytterligare konflikter uppstod kring albumet Centerfield 1984, där två låtar tolkades som attacker på skivbolagschefen Saul Zaentz, vilket ledde till stämningar. En annan tvist gällde låten "The Old Man Down The Road", som påstods vara för lik hans egen Creedence-låt "Run Through the Jungle", en tvist som Fogerty dock vann i rätten.

Varför vägrade Fogerty spela med sina gamla bandmedlemmar vid Rock and Roll Hall of Fame-ceremonin?

John Fogerty vägrade spela med sina tidigare bandmedlemmar Doug Clifford och Stu Cook vid Creedence Clearwater Revivals invigning i Rock and Roll Hall of Fame 1994. Anledningen var att de hade gått samman med Fantasy Records under hans långvariga rättsliga konflikter med skivbolaget. Fogerty ansåg att deras handlingar stod i konflikt med hans kamp för att återfå kontrollen över sin musik. Denna händelse markerade en fortsättning på det djupa personliga och professionella splittret som uppstått efter bandets upplösning.

Vilket soloalbum blev John Fogertys stora genombrott som soloartist?

John Fogertys stora genombrott som soloartist kom med albumet Centerfield 1984. Detta album blev etta på försäljningslistorna i flera länder och singeln "The Old Man Down The Road" blev en stor hit. Genombrottet kom efter en lång period av rättsliga konflikter och frånvaro från musikscenen, där hans föregående soloalbum inte hade nått samma kommersiella framgång. Centerfield var hans första släpp sedan det opublicerade albumet Hoodoo från 1976 och markerade en kraftfull återkomst till den breda publiken.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.