Electric Light Orchestra

Bildandet och de tidiga åren

Electric Light Orchestra bildades 1970 i Birmingham av multi-instrumentalisterna Roy Wood och Jeff Lynne tillsammans med trummisen Bev Bevan. Idén bakom gruppen var att skapa modern rock- och popmusik med elektriska instrument och klassiska influenser, en vision om att ta vid där Beatles slutade. Gruppen var från början en avläggare till Woods tidigare band the Move, där även Lynne och Bevan hade varit medlemmar. Namnet är en ordlek som refererar till både elektriskt ljus och lätt orkestermusik, en stil som var populär i brittisk radio.

Den första ELO-låten, 10538 Overture, skapades i juli 1970 när Roy Wood lade till cellostämmar på en låt av Jeff Lynne som ursprungligen var tänkt som en B-sida för the Move. Låten blev gruppens första singel och en topp-tio hit i Storbritannien. Deras debutalbum, The Electric Light Orchestra, släpptes i december 1971. På skivan medverkade huvudsakligen trioen Wood, Lynne och Bevan, med bidrag från andra musiker på fransk horn och violin. I USA släpptes albumet under titeln No Answer efter ett missförstånd med ett skivbolag.

Den första konstellationen av gruppen, som gjorde sin debutkonsert i april 1972, höll inte länge. Under inspelningarna av det andra albumet lämnade Roy Wood bandet för att bilda Wizzard, och tog med sig keyboardisten Bill Hunt och cellisten Hugh McDowell. Trots förutsägelser om att bandet skulle falla samman utan Wood, som varit den drivande kraften, tog Jeff Lynne över som ledare. Med Bev Bevan, cellisten Mike Edwards, violinisterna Wilfred Gibson och senare Mik Kaminski, samt Richard Tandy, som bytte från bas till keyboard, fortsatte ELO. Deras andra album, ELO 2, släpptes 1973 och producerade en ambitiös version av Chuck Berrys Roll Over Beethoven, som blev deras första listframgång i USA och deras andra brittiska topp-tio hit.

Stabilitet och genombrott

Efter ytterligare medlemsbyten under inspelningen av det tredje albumet, On the Third Day, stabiliserades en kärna bestående av Jeff Lynne, Bev Bevan, Richard Tandy, basisten Kelly Groucutt, violinisterna Mik Kaminski och cellisterna Mike Edwards och Hugh McDowell. Denna grupp blev grunden för bandets stora framgångar. Gruppens fjärde studioalbum, Eldorado från 1974, blev ett kommersiellt genombrott i USA. Det var det första konceptalbumet där alla låtar kretsade kring ett tema. Från det efterföljande albumet Face the Music 1975 kom singlarna Evil Woman och Strange Magic, som blev stora hits.

Det verkliga internationella genombrottet kom 1976 med skivan A New World Record. Detta album inledde gruppens mest framgångsrika period under slutet av 1970-talet. De efterföljande albumen Out of the Blue, ett dubbelalbum från 1977, och Discovery från 1979 blev alla storsäljare. Discovery nådde toppen av de brittiska albumlistorna och märktes av en tydlig influens av discomusik. På den skivan tonades gruppens stråktrios betydelse ner, och den innehöll gruppens internationellt största hitsingel, Don't Bring Me Down. Under denna höjdpunkt bestod ELO av sju fasta medlemmar och var kända för sina omfattande scenframträdanden.

Konceptalbum och förändringar

Electric Light Orchestra utforskade konceptalbum flera gånger under sin karriär. Efter Eldorado släpptes det science fiction-inspirerade albumet Time 1981, som också toppade de brittiska listorna. På detta album försvann de akustiska stråkinstrumenten helt till förmån för synthesizers, och ELO förvandlades till en kvartett bestående av Lynne, Bevan, Tandy och Groucutt. Skivan handlade om tidsresor och framtidsikonografi.

De sista tre studioalbumen från den ursprungliga eran skapades under kontrakt med skivbolaget Jet. Albumet Secret Messages 1983 blev en måttlig framgång med singeln Rock and Roll Is King. När det sista albumet, Balance of Power, släpptes 1986 var det endast tre medlemmar kvar: Lynne, Bevan och Tandy. Kelly Groucutt hade lämnat efter Secret Messages. Balance of Power blev ingen större framgång, även om låtar som Calling America och So Serious presterade bra på listorna i hemlandet.

Jeff Lynne förlorade intresset för bandet och lade ner gruppen 1986. Han inledde då ett framgångsrikt samarbete med George Harrison som producent och låtskrivare. Bev Bevan bildade senare sitt eget band, ELO Part II, 1989, som med tiden kom att innehålla flera av hans tidigare ELO-kolleger. Detta band utvecklades senare till The Orchestra efter att Bevan lämnat det 1999.

Återföreningar och Jeff Lynne's ELO

Efter en kort återförening mellan 2000 och 2001 under Lynnes ledning släpptes albumet Zoom. Detta album kan dock bäst beskrivas som ett soloalbum av Jeff Lynne, då bara han själv och Richard Tandy från 1970-talsuppsättningen medverkade. En planerad turné ställdes in på grund av dåligt biljettsälj och Lynnes engagemang i sin vän George Harrisons sjukdom. ELO var åter inaktiva tills 2014, då Jeff Lynne återbildade bandet tillsammans med den långvarige medlemmen Richard Tandy under namnet Jeff Lynne's ELO. Under hösten 2015 släpptes albumet Alone in the Universe, som sålde platina och fick god kritik. Året efter genomfördes en framgångsrik utsåld turné i Europa, som avslutades med en mycket uppskattad spelning på Glastonburyfestivalen. Gruppen släppte ytterligare ett album, From Out of Nowhere, 2019. Richard Tandy, som hade varit med sedan 1971 och var en nyckelmedlem under hela bandets historia, avled i maj 2024. Hans bortgång lämnade Jeff Lynne som ensam kvarvarande officiell medlem. Gruppen hade annonserat en sista turné som försenats av covid-19-pandemin, och denna pågick under 2024.

Musikstil, inflytande och arv

Electric Light Orchestras musik karaktäriseras av en fusion av pop, rock och klassiska arrangemang. Gruppen använde från början violiner, celler och andra orkesterinstrument för att ge sin rockmusik en symfonisk kvalitet, med ambitionen att blanda elektriska instrument med klassiska stämmor. Efter Roy Woods departure blev Jeff Lynne bandets obestridde ledare, ende låtskrivare, arrangör och producent, och hans soundprägel kom att definiera gruppen. Under sin ursprungliga 13-åriga period sålde ELO över 50 miljoner skivor världen över och samlade många priser, inklusive 19 CRIA, 21 RIAA och 38 BPI awards. De har 27 låtar på den brittiska Top 40-listan mellan 1972 och 1986 och 15 Top 20-låtar på den amerikanska Billboard Hot 100. ELO håller rekordet för flest Billboard Hot 100 Top 40 hits (20) utan att nå en etta. Deras kommersiella och kreativa framgångar ledde till att fyra nyckelmedlemmar, Roy Wood, Jeff Lynne, Bev Bevan och Richard Tandy, inducerades i Rock and Roll Hall of Fame 2017. Bandets första spelning i Sverige ägde rum i februari 1973 på Scandinavium i Göteborg, följt av en konsert på Konserthuset i Stockholm, som en del av turnén för albumet ELO 2. Deras musik har haft ett bestående inflytande och deras största hits spelas fortfarande flitigt, vilket bekräftades av den framgångsrika comebackturnén 2016.

Vanliga frågor om Electric Light Orchestra

Vem bildade Electric Light Orchestra?

Electric Light Orchestra bildades år 1970 av multi-instrumentalisterna Roy Wood och Jeff Lynne tillsammans med trummisen Bev Bevan. Gruppen var en avläggare till Woods tidigare band the Move, där även Lynne och Bevan hade varit medlemmar. Deras mål var att skapa modern rock och pop med elektriska instrument och klassiska influenser. Namnet är en ordlek som refererar till både elektriskt ljus och den lätta orkestermusik som spelades på BBC Light Programme.

Vilket är ELO:s mest sålda album?

Gruppens mest kommersiellt framgångsrika album är dubbelalbumet Out of the Blue från 1977. Under sin första aktiva period från 1970 till 1986 sålde Electric Light Orchestra över 50 miljoner skivor världen över. Två andra album, det discoinfluerade Discovery från 1979 och det science fiction-tematiserade konceptalbumet Time från 1981, nådde också toppen av de brittiska försäljningslistorna. Albumet A New World Record från 1976 inledde gruppens gyllene år under slutet av 1970-talet.

Vilka är ELO:s största hits?

Electric Light Orchestra hade många stora hitsinglar under 1970- och 1980-talen. Deras internationellt största hitsingel är Don't Bring Me Down från albumet Discovery. Andra mycket kända låtar inkluderar Evil Woman, Strange Magic, Livin' Thing, Telephone Line, Mr. Blue Sky och Turn to Stone. Gruppen samlade 27 Topp 40-hits på den brittiska singellistan och 20 Topp 40-hits på den amerikanska Billboard Hot 100-listan, vilket är ett rekord för flest sådana hits utan en ettaplacering.

Varför lämnade Roy Wood bandet?

Roy Wood lämnade Electric Light Orchestra runt 1972, kort efter att gruppen bildats. Han lämnade för att bilda sitt eget band, Wizzard, och tog med sig keyboardisten Bill Hunt och cellisten Hugh McDowell. Både Wood och Jeff Lynne har senare hänfört Woods avhopp till problem med deras dåvarande manager, Don Arden, som Wood ansåg misskötte sitt uppdrag, samt en misslyckad turné i Italien. Trots att Wood varit drivkraften bakom bildandet av ELO, tog Jeff Lynne över som bandets ledare och ende låtskrivare efter hans avhopp.

Vad hände med ELO efter 1986?

Efter det sista albumet från den ursprungliga eran, Balance of Power 1986, lade Jeff Lynne ner gruppen 1988. Bev Bevan bildade sedan sitt eget band, ELO Part II, 1989, som senare blev till The Orchestra. Jeff Lynne återupplivade namnet ELO för albumet Zoom år 2000, vilket i praktiken var ett soloalbum där bara han och Richard Tandy medverkade. Efter en lång paus återbildade Lynne bandet 2014 tillsammans med Tandy under namnet Jeff Lynne's ELO. De släppte nya album och genomförde framgångsrika turnéer, med en sista turné som påbörjades 2024.

Vilka var medlemmarna på bandets höjdpunkt?

Under bandets höjdpunkt omkring 1978 bestod Electric Light Orchestra av sju fasta medlemmar. Jeff Lynne var sångare och gitarrist, Bev Bevan spelade trummor och Richard Tandy keyboard. Kelly Groucutt var basist, Mik Kaminski violinist, och Hugh McDowell och Melvyn Gale båda spelade cello. Denna konstellation var aktiv under inspelningarna och turnéerna för de storsäljande albumen Out of the Blue och Discovery. Efter detta försvann stråkarna till förmån för synthesizers, och inför albumet Time 1981 hade bandet förvandlats till en kvartett.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.