Taekwondo

Sportens ursprung och utveckling

Taekwondo utvecklades under 1940- och 1950-talet av koreanska kampsportsutövare med erfarenhet från andra discipliner som karate och kinesiska kampsporter. Sportens grundare, Choi Hong Hi, hade tränat karatestilen shotokan under Gichin Funakoshi och blandade denna kunskap med tekniker från äldre koreanska kampsporter. Namnet Taekwondo föreslogs av Choi Hong Hi och består av de koreanska orden tae för fotteknik, kwon för handteknik och do som betyder väg eller konst, men även omfattar moral och ett sätt att leva. Den organiserade formen av taekwondo dök upp 1955 inom Korea Taekwondo Association, som baserades på fem ursprungliga stilarna eller kwaner: moo duk kwan, ji do kwan, song moo kwan, chung do kwan och oh do kwan. Choi Hong Hi, som var född i nuvarande Nordkorea, var ordförande i denna association och grundare av oh do kwan.

Diskussioner om taekwondos historiska influenser har varit kontroversiella, med två huvudriktningar. Traditionellismen hävdar att sporten har inhemska koreanska rötter, medan revisionismen, som är den rådande teorin, argumenterar för att taekwondo har sina rötter i karate. Den sydkoreanska regeringen har i senare år stött traditionella synsätt för att ge Korea en legitim kulturell historia och distansera sporten från dess koppling till Japan. År 1959 bildades Korea Taekwondo Association (KTA) genom ett samarbete mellan representanter från de nio ursprungliga kwanskolorna för att ena den koreanska kampsporten. Syngman Rhee, Sydkoreas president, uppmuntrade efter en demonstration 1952 till att införa en enad kampsport i armén.

De två huvudstilarna: ITF och WT

De två huvudsakliga internationella organisationerna för taekwondo är International Taekwon-Do Federation (ITF) och World Taekwondo (WT). ITF grundades 1966 av Choi Hong Hi, ursprungligen i Kanada, efter att han brutit med KTA på grund av meningsskiljaktigheter om att skapa en enad stil och politiska oenigheter kring undervisning i Nordkorea. ITF lägger generellt sett ner mer träningstid på handtekniker jämfört med WT. Choi Hong Hi fortsatte att utveckla ITF-stilen, bland annat genom publiceringen av sin Encyclopedia of Taekwon-Do 1983. Efter hans pension delades ITF i flera separata federationer som fortfarande verkar under samma namn.

År 1972 etablerade KTA och Sydkoreas kultur- och idrottsministerium Kukkiwon som den nya nationella akademin för taekwondo. Kukkiwon definierar nu en regeringsstödd enad stil av taekwondo. År 1973 stödjde KTA och Kukkiwon bildandet av World Taekwondo Federation (WTF), som 2017 bytte namn till World Taekwondo (WT) på grund av att den gamla förkortningen överlappade med en internetterm. Medan Kukkiwon fokuserar på kampsports- och självförsvarssidorna, främjar WT den tävlingsinriktade sportgrenen, och dess tävlingar använder en delmängd av teknikerna från Kukkiwon-stilen. Därför kallas Kukkiwon-stilen ofta för WT-stil, sportstil eller olympisk stil, trots att stilen i verkligheten definieras av Kukkiwon.

Träningens olika delar och filosofi

Träningen i taekwondo omfattar flera olika delmoment. Mönster kallas tul i ITF och poomsae i WT, och dessa är sekvenser av sparkar, slag och block som demonstrerar teknik. Tävlingskamp heter matsogi i ITF och kyeureugi eller kyorugi i WT och är den fullkontaktssparring som ses i OS. Krosstekniker, kyokk pah, är konsten att bryta träbrädor. Andra viktiga moment är specialtekniker, stegskamper (matcho keureugi), grundtekniker (kibon don ya), filosofi och kulturhistoria, redskapsträning (dallyon) samt hosin sul, vilket är självförsvar. Utövare bär en uniform som kallas dobok.

För att ge sina studenter insikt i vad taekwondo är, ordnade Choi Hong Hi tekniker och moment i fem grundpelare som han kallade soonhwan do, eller taekwondo-cirkeln. Denna cirkel visar att träningen är en följd av fem underordnade delar utan början eller slut, där alla delar påverkar varandra. För att uppnå optimal behärskning av konsten taekwondo behöver man praktisera alla de fem delar som beskrivs i soonhwan do. Denna filosofiska aspekt, do, som betyder väg, är central och omfattar inte bara de fysiska teknikerna utan även moral och ett sätt att leva.

Tävlingsregler och poängsystem

Reglerna för tävlingskamp skiljer sig åt mellan WT och ITF. I WT, som är OS-grenen, används omfattande skydd inklusive benskydd, suspensoar, armskydd, tandskydd, tunna handskar, en elektronisk väst och hjälm. Poäng ges för rena sparkar mot väst eller huvud. En ren spark mot väst ger två poäng, en spark som träffar huvudet ger tre poäng, och en roterande teknik mot huvudet ger fem poäng. Om en motståndare tvingas ta en räkning till åtta får man en bonuspoäng. Om man inte är redo vid räkning till åtta, vilket man visar genom att inta kampställning, räknar domaren till tio och motståndaren vinner på knockout. Matcherna är vanligtvis tre rundor om två minuter vardera med 30 sekunders vila mellan rundorna. Elektroniska sensorer används för att räkna träffar, och det har förekommit diskvalifikationer för att ha för många sensorer på fötterna.

I ITF utkämpas tävlingskamp på en matta som är 9 x 9 meter. Matchen leds av en ringdomare som bryter kampen vid fel och tilldelar varningar eller minuspoäng. Fyra kantdomare noterar poängen, som summeras i slutet av matchen. Den utövaren med flest poäng vinner. En individuell kampmatch består av två ronder om två minuter vardera med en minuts paus. Poänggivande område är framsidan av kroppen från midjan och uppåt. Ett handslag mot mellan- eller högsektion ger ett poäng, en fotteknik mot mellansektion ger två poäng, och en fotteknik mot hög sektion ger tre poäng.

Taekwondo i Sverige och på OS

I Sverige är taekwondo organiserat i Svenska Taekwondoförbundet, som inkluderar både ITF- och WT-stilarna. Att dessa två huvudstilar samsas i en och samma nationella organisation är ovanligt i världen. Sverige har haft flera utövare i den olympiska grenen. Bland de svenska OS-utövarna finns Uno Sanli, Elin Johansson, Nikita Glasnovic, Karolina Kedzierska, Hanna Zajc, Marcus Thorén och Roman Livaja. Taekwondo blev en olympisk gren år 2000 och är sedan dess en fast del av sommarspelen, där det styrs av World Taekwondo. Vid OS och paralympics är kyorugi, den fullkontaktssparringen, den tävlingsform som används. År 2018 designade den sydkoreanska regeringen officiellt taekwondo som Koreas nationella kampsport, vilket understryker dess kulturella betydelse. Sportens status som OS-gren har bidragit till en ökad global popularitet och en tydligare inriktning på den tävlingssportiva sidan inom WT-stilen, även om de traditionella aspekterna förblir centrala.

Vanliga frågor om Taekwondo

Vad betyder ordet Taekwondo?

Ordet Taekwondo är koreanskt och betyder 'fotens och handens väg'. Det är sammansatt av tre delar: tae som står för fotteknik eller att sparka, kwon som betyder handteknik eller att slå, och do som översätts till väg eller konst. Do omfattar dock även en filosofisk dimension kring moral, disciplin och ett sätt att leva. Namnet föreslogs av sportens grundare, Choi Hong Hi, och var nära uttalet av den äldre koreanska kampsporten taekkyon.

När blev Taekwondo en OS-gren?

Taekwondo blev en officiell olympisk gren vid Olympiska sommarspelen år 2000. Den olympiska grenen styrs av World Taekwondo (WT) och tävlingsformen som används kallas kyorugi, vilket är en form av fullkontaktssparring. Sedan dess har sporten varit en fast del av sommarspelen. Taekwondo är en av tre asiatiska kampsporter i OS, tillsammans med judo och karate. Sportens olympiska status har drivit en utveckling mot en mer tävlingsinriktad stil inom WT.

Vad är skillnaden mellan ITF och WT?

De två huvudsakliga stilarna, International Taekwon-Do Federation (ITF) och World Taekwondo (WT), skiljer sig åt i fokus och historia. ITF grundades 1966 av Choi Hong Hi och lägger generellt mer vikt vid handtekniker och en bredare kampsportsutbildning. WT, grundat 1973, är den olympiska grenen och har ett större fokus på den tävlingssportiva sparringen (kyorugi). WT använder elektroniska poängsystem och omfattande skydd, medan ITF har ett annat poängsystem och tävlar på mattor. I Sverige ingår båda i Svenska Taekwondoförbundet, vilket är en ovanlig lösning internationellt.

Vilka är några kända svenska taekwondoutövare?

Flera svenska utövare har representerat landet i taekwondo på olympisk nivå. Bland dessa finns Uno Sanli, Elin Johansson, Nikita Glasnovic, Karolina Kedzierska, Hanna Zajc, Marcus Thorén och Roman Livaja. Dessa idrottare har tävlat i den olympiska grenen, som administreras av World Taekwondo. Deras deltagande visar på Sveriges förmåga att producera elitutövare inom denna koreanska kampsport. De har alla deltagit i OS under 2000-talet, sedan sporten blev olympisk.

Hur fungerar poänggivningen i OS-taekwondo (WT)?

I WT-taekwondo, som är OS-grenen, ges poäng för rena träffar mot specifika områden med skydd. En ren och klar spark mot den elektroniska västens framsida ger två poäng. En spark som träffar huvudet ger tre poäng. En roterande sparkteknik som träffar huvudet ger fem poäng. Om motståndaren tvingas ta en räkning till åtta av domaren får man en bonuspoäng. Matcher avgörs av elektroniska sensorer i väst och skydd, och domare bedömer huvudträffar. Om en utövare inte är redo efter en räkning till åtta, vinner motståndaren på knockout.

Vad ingår i en typisk taekwondoträning?

En typisk taekwondoträning omfattar flera olika delmoment. Träningen inkluderar mönster, kallade tul i ITF och poomsae i WT, vilket är förutbestämda sekvenser av tekniker. Tävlingskamp (sparring) är en annan kärndel. Dessutom tränar man krosstekniker för att bryta föremål, grundtekniker för att förfina rörelser, stegskampar, specialtekniker och självförsvar (hosin sul). Filosofi och kulturhistoria är en viktig del, liksom redskapsträning för att stärka kroppen. Allt detta sammanfattas i soonhwan do, eller taekwondo-cirkeln, som beskriver de fem sammanlänkade delarna av konsten.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.