Farah Pahlavi

Uppväxt och utbildning

Farah Diba föddes i en iransk överklassfamilj i Teheran. Hennes far var kapten Sohrab Diba, en officer och Saint-Cyr-utbildad, och hennes mor hette Farideh Ghotbi. Enligt hennes memoarer var faderns familj från iranska Azerbajdzjan och moderns från Lahijan vid Kaspiska havet. Hennes farfar hade varit diplomat vid det persiska ambassaden i Ryssland. Familjens ekonomiska situation försämrades dramatiskt efter faderns oväntade död 1948, vilket tvingade dem att lämna sin villa och flytta in i en lägenhet hos en av moderns bröder.

Hon fick en västerländsk präglad utbildning, först vid en italiensk skola i Teheran, sedan vid den franska Jeanne d’Arc-skolan för flickor och därefter Lycée Razi. Hon var en aktiv idrottare i sin ungdom och blev kapten för skolans basketlag. Efter gymnasiet reste hon till Paris för att studera arkitektur vid École Spéciale d’Architecture, där hon var elev till Albert Besson. Det var under sin studietid i Paris som hon för första gången presenterades för shah Mohammad Reza Pahlavi, vid ett möte på den iranska ambassaden 1959. Shahen besökte då iranska studenter utomlands, många av vilka var beroende av statligt stöd.

Bröllop och familj

Efter att ha återvänt till Iran sommaren 1959 inleddes en närmare bekantskap mellan Farah Diba och shahen. Hon blev vän med shahens dotter, prinsessan Shahnaz, som övervakade deras umgänge. De förlovade sig officiellt den 23 november 1959. Bröllopet ägde rum den 21 december 1959 i Teheran och var en storslagen tillställning som fick stor internationell pressbevakning. Brudklänningen designades av Yves Saint Laurent, då hos Dior, och hon bar den nygjorda diademet Noor-ol-Ain.

Äktenskapet var av största dynastiska betydelse, då shahens två tidigare äktenskap inte hade gett en manlig tronarvinge. Hans andra äktenskap med Soraya Esfandiary hade upplösts på grund av barnlöshet. Trycket på Farah att föda en son var akut från shahens och regeringens sida. Paret fick fyra barn. Den äldste sonen, Cyrus Reza, föddes redan den 31 oktober 1960 och säkrade tronföljden omedelbart. De yngre barnen var dottern Farahnaz, född 1963, sonen Ali Reza, född 1966, och dottern Leila, född 1970. Både Ali Reza och Leila avled senare i tragiska omständigheter, Ali Reza genom självmord 2011 och Leila genom en överdos 2001.

Krönning till kejsarinna och politisk roll

Under de första åren som drottning, med titeln Malake, var hennes främsta uppgift att säkra tronföljden. Efter sonens födelse kunde hon gradvis ta en mer offentlig och aktiv roll. År 1967 kröntes hon till shahbanu, kejsarinna, under en ceremoni som var en del av shahens moderniseringspolitik, den vita revolutionen. Det var första gången på över tusen år, sedan landet blev muslimskt på 600-talet, som en kvinna kröntes i Iran, och första gången titeln shahbanu burits sedan Purandokhts tid. Samtidigt utnämnde shahen henne officiellt till möjlig regent om hans son skulle efterträda honom som omyndig, ett radikalt och ovanligt steg i ett muslimskt land eller en mellanösternmonarki.

Farah Pahlavi blev en central figur i regimens representation och agerade föredöme för kvinnors deltagande i samhällslivet. Hon närvarade vid offentliga högtider, invigningar och besökte kulturevenemang. Hennes synliga offentliga liv var en direkt del av shahens moderniseringsprojekt. Ett höjdpunkt var hennes deltagande i firandet av Persiska rikets 2500-årsjubileum i Persepolis 1971, ett av regimens största högtider. Med tiden blev hon alltmer utsatt för attacker från religiösa fundamentalister som ogillade hennes offentliga roll, och från 1978 ställdes många av hennes framträdanden in av säkerhetsskäl.

Välgörenhet och kulturellt inflytande

Farah Pahlavi utvecklade ett omfattande och inflytelserikt engagemang genom de många välgörenhetsorganisationer hon automatiskt blev beskyddare för som drottning. Hon arbetade långa dagar, från ungefär klockan nio på morgonen till nio på kvällen på vardagar, med dessa frågor. Hon var beskyddare och hedersordförande för tjugofyra olika organisationer inom områden som hälsa, utbildning, kultur, bostäder och jämställdhet. Genom sin direkta kontakt med shahen kunde hon lyfta frågor och utverka bidrag och donationer, vilket gav henne ett påtagligt inflytande över politiken på dessa områden. Hon hade en personlig personal på fyrtio personer som hjälpte henne att administrera välgörenheten och hantera de många ansökningar om hjälp som kom till henne från allmänheten. Hon agerade mellanhand och ombud för supplikanter som ville nå shahen, och hennes ingripanden hade ofta framgång. Hennes humanistiska arbete gjorde henne mycket populär under tidigt 1970-tal och har beskrivits som regimens genuint humana ansikte.

Ett särskilt starkt intresse hade hon för kultur. Som arkitektstudent hade hon ett genuint intresse för konst och var engagerad i projekt för att byta tillbaka iranska artefakter från utländska museer till Iran. Hennes kanske mest kända kulturella projekt var grundandet av Tehran Museum of Contemporary Art, som har en av världens mest betydande samlingar av 1900-talskonst. Ett annat viktigt projekt var Shiraz konstfestival. Hon var också engagerad i bostadsplanering och medverkade till att grunda Irans första amerikanskt inspirerade universitet, Shiraz University, vilket ökade antalet kvinnliga studenter.

Revolution och landsflykt

Mot slutet av 1970-talet ökade de antimonarkistiska och anti-imperialistiska protesterna i Iran, drivna av ökande ojämlikhet. Den 16 januari 1979 lämnade hon och shahen Iran under hot om dödsstraff. Den nya islamiska revolutionsregeringen dömde dem båda till döden i sin frånvaro. Det rådde stor osäkerhet om var de kunde bosätta sig, eftersom många länder såg deras närvaro som politiskt obekväm, särskilt med dödsdomarna och krav på utlämning.

De flög först till Egypten, men tvingades därefter resa mellan flera länder, inklusive Marocko, Bahamas och Mexiko. När shahens hälsotillstånd förvärrades tilläts de tillfälligt besöka USA för medicinsk vård. De inbjöds slutligen att bosätta sig permanent i Egypten av president Anwar Sadat. Mohammad Reza Pahlavi avled där 1980 av leukemi. Efter shahens död förklarades hennes son av exilrojalisterna som Irans rättmätige monark. Eftersom han var minderårig tjänstgjorde Farah Pahlavi, i enlighet med shahens vilja från 1967, som hans förmyndarregent i exil från 27 juli till 31 oktober 1980, då han uppnådde myndig ålder och hennes regentskap upphörde.

Livet i exil och offentligt engagemang

Farah Pahlavi fick 1981 tillstånd att bosätta sig i USA och har sedan dess varit bosatt växelvis i USA och Frankrike. Hon har deltagit i ett och annat offentligt evenemang som exkejsarinna, som till exempel den danske kronprinsens bröllop 2004 och fursten av Monacos bröllop 2011. I exil har hon fortsatt att följa händelserna i Iran noggrant. Hon har varit en högljudd supporter för iranska proteströrelser och en kritiker av den islamiska regimen, särskilt i samband med protester efter dödsfallen på Mahsa Amini 2022 och avrättningen av protestören Mohsen Shekari. Hon har beskrivit situationen för kvinnor i Iran som fruktansvärd och har uttryckt en tro på att den nuvarande regimen kommer att falla i framtiden. För henne har konst varit ett sätt att underlätta sin hemlängtan efter Iran.

Memoarer och utmärkelser

År 2004 publicerade hon sina memoarer, ursprungligen skrivna 1976, under titeln 1001 days memoirs of an empress. De skildrar hennes uppväxt, ungdom och engagemang som kejsarinna, men behandlar inte revolutionen. En senare uppdaterad version, An Enduring Love: My Life with the Shah, tar även upp tiden kring revolutionen och landsflykten. Memoarerna blev en försäljningsframgång men fick blandad kritik. Hon har också varit föremål för en dokumentärfilm, Drottningen och jag, från 2009.

Under sin tid som kejsarinna mottog hon ett stort antal utmärkelser från Iran och andra länder. Bland de iranska märks Sjustjärnornas orden som stormästare, första klassen av Ariers ljus orden och Persiska imperiets 2500-årsjubileumsminnestecken. Hon blev riddare av Serafimerorden i Sverige 1960, riddare av Elefantorden i Danmark 1963 och mottog storkors av Hederslegionen i Frankrike samma år. Hon har också burit kedja av Sankt Olavs orden i Norge och kedja av Italienska republikens förtjänstorden. År 2023 tilldelades hon Ellis Island Medal of Honor i USA.

Vanliga frågor om Farah Pahlavi

Varför var Farah Pahlavis äktenskap med shahen så viktigt?

Äktenskapet var avgörande för tronföljden i Iran. Shahens tidigare äktenskap hade inte gett en manlig arvinge, vilket var nödvändigt enligt lag. Farah Diba presenterades för shahen under hans besök i Paris 1959, där hon studerade arkitektur. Paret gifte sig i december 1959, och redan år 1960 föddes deras första son, kronprins Reza, vilket säkrade dynastins framtid.

Vilket var Farah Pahlavis främsta kulturella bidrag?

Hennes kanske mest kända kulturella projekt var Tehran Museum of Contemporary Art, som har en av världens mest betydande samlingar av 1900-talskonst. Hon var också engagerad i att byta tillbaka iranska artefakter från utländska museer till Iran. Ett annat betydande projekt var Shiraz konstfestival. Som före detta arkitekturstudent hade hon ett genuint intresse för konst och var beskyddare för många kulturella organisationer.

Hur fungerade hennes roll som välgörare och ombud?

Farah Pahlavi var beskyddare för tjugofyra olika organisationer inom områden som hälsa, utbildning och jämställdhet. Hon agerade ombud för personer som framförde ansökningar till shahen genom henne, och hennes ingripanden hade ofta framgång. Hon hade en personlig personal på fyrtio personer som hjälpte henne att administrera denna verksamhet. Genom sin direktkontakt med shahen kunde hon utverka bidrag och donationer till de frågor hon arbetade för, vilket gav henne ett påtagligt inflytande.

Vad hände med Farah Pahlavi efter den islamiska revolutionen?

Efter revolutionen 1979 lämnade hon och shahen Iran och dömdes båda till döden i sin frånvaro. De levde i landsflykt i länder som Egypten, Marocko och Mexiko. Efter shahens död 1980 tjänstgjorde hon som förmyndarregent i exil för sin minderårige son fram till oktober samma år. Sedan 1981 har hon haft tillstånd att bo i USA och har varit bosatt växelvis där och i Frankrike.

Vilka är Farah Pahlavis barn?

Farah Pahlavi och shahen fick fyra barn. Deras äldsta son är Cyrus Reza, född 1960, som är gift och har tre döttrar. Deras dotter Farahnaz föddes 1963. Sonen Ali Reza föddes 1966 och avled 2011. Han har en postumt född dotter. Deras yngsta dotter, Leila, föddes 1970 och avled 2001.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.