Ulla Winblad

En dualistisk litterär gestalt

Ulla Winblad är en av Carl Michael Bellmans mest kända figurer och en nyckelperson i hans sångsamling Fredmans epistlar. Hon beskrivs som en nymf och prästinna vid Bacchi Tempel. Figuren är ovanlig i sin förmåga att vara två saker samtidigt. Å ena sidan är hon den vulgära och naturalistiskt tecknade skökan från Stockholms krogmiljöer. Å andra sidan är hon den bellmanska rokokons obestridda och av alla dyrkade skönhetsdrottning. Denna dubbelhet är central för hennes karaktär och för Bellmans konstnärskap i stort. Kritikern Sven Stolpe har pekat på just denna märkliga och kanske helt egen egenskap hos hennes gestalt. Genom denna dualism kan Bellman överföra en bred palett av känslor, från det komiska till det elegiska.

Ulla Winblad är den enda kvinnliga figuren i Fredmans epistlar som har ett eget efternamn. Andra kvinnor i verken identifieras endast med ett förnamn, som Lotta eller Jeanna, eller benämns efter den krog där de arbetar, som Mutter på Tuppen. Detta ger Ulla en särställning och en tydligare personlighet inom Bellmans universum. Hennes namn är en hopsättning där förnamnet kommer från Maria Kristina Kiellströms bästa väninna, Ulrika Ek som kallades Ulla. Efternamnet Winblad är Kiellströms styvmors namn, vilket betyder vinblad. Figuren Ulla uppträder först i Bacchi Ordenskapitel, där hon är nymfernas anförare och talar på alexandriner. I Fredmans epistlar är hon desto mer fåordig och har endast tre repliker, vilket gör hennes närvaro mer symbolisk och bildskapande än dialogbaserad.

Den verkliga förebilden Maria Kristina Kiellström

Den fiktiva Ulla Winblad och den verkliga Maria Kristina Kiellström har ofta förväxlats, men de var inte alls densamma. Kiellström var inte en sköka, inte en Bacchi brud och inte heller en kärleksgudinna. Hon var lika lite en Vestaljungfru. Maria Kristina Kiellström föddes 1744 i en fattig familj. Hon lånade sin styvmors efternamn, Winblad. Omkring 1763 fick hon anställning på en sidenfabrik. Vid ungefär tjugo års ålder blev hon ökänd för att ha blivit gravid med en svensk adelsman, greve Wilhelm Schildt. Barnet dog och han övergav henne. Ytterligare notoritet kom 1767 när hon, utan fast anställning, anklagades för att bära en röd sidencape, ett förbjudet lyxplagg. Till skillnad från Ulla frikändes hon dock. Vid 1770 hade Kiellström flyttat ut från stadens centrum. Hon och en annan flicka, som hette Ulla, var båda officellt antecknade som misstänkta av sin hyresvärd för lösaktigt leverne.

Carl Michael Bellman träffade Kiellström omkring 1769. Snart därefter sjöng han om Ulla Winblad för första gången i Fredmans epistel nummer 25, Blåsen nu alla. Denna epistel har undertiteln Som är ett försök till en pastoral i bacchanalisk smak, skriven på Ulla Winblads överfart till Djurgården. Den börjar med rokokons änglar, delfiner, zefyrer och hela Paphos härsmakt och musikaliska flourisher på hornet och slutar med Ulla som min nymf och känslan Må kärleken komma in i våra liv. Bellman bearbetade händelsen med sidencapen till den rokokoinspirerade Epistel 28, I går såg jag ditt barn, min Fröja, där Fredman ser en gudinna, elegant klädd, med olagligt volangerade och snörda underkjolar. Kiellström gifte sig med en tulltjänsteman, Eric Nordström, 1772. Bellman skaffade honom hans jobb. Paret bodde mycket nära Bellman, och Nordström förekommer också i epistlarna. Han beskrivs som en grälsjuk, våldsam man och en drinkare som dog i en poliscell. Kiellström, fortfarande attraktiv, gifte om sig vid 42 års ålder. Hennes andre make, som var elva år yngre än henne, klagade över att hon var allmänt och i tryckta sånger känd för ett passionerat leverne.

Ulla i Bellmans konstnärskap och rokokovärld

Ulla Winblad är en halvfiktiv karaktär i många av Carl Michael Bellmans musikaliska verk. Hon är samtidigt en idealiserad rokokogudinna och en krogsköka. Denna sammanställning av elegant och lågt liv är humoristisk och låter Bellman förmedla en rad olika känslor. Fredmans epistlar är kända för att kombinera realism, dryckenskap, fattigdom, spel, prostitution, ålderdom, med eleganta mytologiska rokokoflourisher. Detta möjliggör för Bellman att uppnå både komiska och elegiska effekter. Kritikern Nils Afzelius beskriver det som om en ridå med en hel rokokovärld av gudar och gudinnor på rosa moln plötsligt lyfts och avslöjar en kroginteriör med vingliga stolar, spillda och krossade glas, raglande kunder och slampiga servitriser. Ulla Winblad är en central figur i denna värld.

Författaren Edvard Matz, som skrivit en bok om Carl Michael Bellmans kvinnor, kallar Ulla för en av de riktigt stora kvinnliga figurerna i svensk litteratur. Bellmans engelske biograf, Paul Britten Austin, sammanfattar Ullas dubbla natur, både romantiserad och sexuell. Han skriver att Ulla är på en gång en nymf från krogarna och en gudinna i ett rokokouniversum av graciösa och heta fantasier. I Epistel 36, Vår Ulla låg i sängen och sov, beskriver Bellman i full rokokostil Ulla sovande i ett krogrum medan ägaren kikar genom nyckelhålet och tre upphetsade fyllon väntar utanför. När hon vaknar hjälper tre rokokoputor henne med smink, parfym och hår. Sedan springer hon in i baren, piggar upp sig med ett glas brännvin och lämnar med den blindaste av de väntande karlarna. Hon lämnar krogens invånare, skakade, att betrakta Ullas glas som hon har lämnat efter sig, tomt och krossat på bardisken. Den Ulla Winblad som avbildas i Fredmans epistlar är samtidigt romantiserad och tydligt sexuell.

Ulla Winblads roll i Fredmans epistlar

Ulla Winblad förekommer upprepade gånger i Fredmans epistlar. Några av hennes framträdanden är i sånger om krogar i och omkring Stockholm. Andra är i pastoraler, förlagda till lummiga platser nära staden, eller på båtar som korsar dess vattenvägar och sjöar. Vid hennes sida finns en rollbesättning av samtida stockholmare, åtföljda av figurer från klassisk och nordisk mytologi. Epistlarna, skrivna och framförda i olika stilar, från dryckesvisor och klagovisor till pastoraler, målar en komplex bild av livet i Stockholm under 1700-talet. Ett återkommande tema är demimonden, med Fredmans muntra och berusade Bacchi Orden, ett löst sällskap av lurviga män som föredrar starka drycker och prostituerade. Samtidigt som han skildrar denna realistiska sida av livet skapar Bellman en rokokobild, full av klassiska anspelningar, i franska post-barockpoeternas fotspår. Kvinnorna, inklusive den vackra Ulla Winblad, är nymfer, medan Neptuns festliga skara av följeslagare och havsdjur roar sig i Stockholms vatten.

Epistel 71 beskrivs av Paul Britten Austin som höjdpunkten, kanske, på allt som är typiskt bellmanskt. Den framkallar den svenska landsbygden på Djurgården på sommartid, när Bellman föreställer sig att rida ut ur staden och hitta Ulla vid hennes fönster. Sången kallas en Pastoral. Denna epistel visar hur Ulla kan vara en del av både den idylliska naturen och det mer jordnära kroglivet. Den humoristiska sammanställningen av elegant och lågt liv är alltid graciös och sympatisk i Bellmans händer. Sångerna är mycket skickligt anpassade till sin musik, som nästan alltid är lånad och skickligt bearbetad. Carl Michael Bellman är en central figur i den svenska balladtraditionen och ett starkt inflytande i svensk musik. Han var en solo-underhållare som spelade cittra och ackompanjerade sig själv när han framförde sina sånger vid det kungliga hovet.

Ulla Winblads liv efter Bellman

Ulla Winblad förblir en populär karaktär i Sverige och andra länder, där Bellmans sånger fortsätter att framföras, både direkt och bearbetade till teaterproduktioner. År 1908 spelades hon av Constance Byström i Ernst Didrings pjäs Två konungar, som handlade om Bellman och Gustav den tredje, på Svenska Teatern i Helsingfors. År 1953 satte Carl Zuckmayer upp sin pjäs Ulla Winblad i Tyskland, där den möttes av populärt bifall. Den litterära gestalten har således levt vidare långt efter Bellmans tid och gett upphov till nya konstnärliga tolkningar. Den akademiska forskningen kring figuren har också varit livaktig. Gunnar W. Lundberg publicerade 1924 boken Ulla Winblad: en tidsbild från det gamla glada Stockholm. Edvard Matz gav 2004 ut boken Carl Michael Bellman, Nymfer och friskt kalas. Paul Britten Austin publicerade 1967 sin engelskspråkiga biografi The life and songs of Carl Michael Bellman: genius of the Swedish rococo, som innehåller analyser av Ulla Winblad. År 2021 gav Rebecka Lennartsson ut boken Ulla Winblad: liv och legend, vilket visar på det fortsatta intresset för figuren.

Ulla Winblad har blivit förknippad med en hel epok och en specifik konstnärlig syn. Hon representerar rokokons lekfulla och estetiserande sida samtidigt som hon är förankrad i 1700-talets Stockholms verklighet med alla dess brister och förföriska frestelser. Hennes gestaltning är en konstnärlig prestation där motsatser förenas till en helhet. Genom att vara både gudinna och kvinna av kött och blod, både ideal och verklighet, har hon kunnat bära såväl komiska som djupt allvarliga teman. Detta är en del av förklaringen till varför hon har fortsatt att fängsla läsare, åhörare och forskare i mer än tvåhundra år. Hon är inte bara en karaktär i några dikter utan har blivit en känd litterär figur och en del av det svenska kulturarvet.

Vanliga frågor om Ulla Winblad

Vem var Ulla Winblad?

Ulla Winblad är en fiktiv figur i Carl Michael Bellmans diktning, särskilt känd från hans verk Fredmans epistlar. Hon är en central gestalt som beskrivs som en nymf och prästinna vid Bacchi Tempel. Figuren är egen för sin dualism: hon är samtidigt en idealiserad rokokogudinna och en krogsköka från Stockholms 1700-talsmiljöer. Hennes gestalt har kallats en av de riktigt stora kvinnliga figurerna i svensk litteratur. Ulla Winblad är löst baserad på den verkliga personen Maria Kristina Kiellström, men den fiktiva och den verkliga personen har ofta förväxlats trots att de inte alls var densamma.

Var Ulla Winblad en verklig person?

Ulla Winblad är en fiktiv figur, men hon är löst baserad på en verklig person: Maria Kristina Kiellström (1744–1798). Kiellström var dock inte som den fiktiva Ulla. Enligt forskaren Carina Burman var hon inte en sköka, inte en Bacchi brud och inte heller en kärleksgudinna. Kiellström föddes i en fattig familj, arbetade på en sidenfabrik och blev ökänd för ett par offentliga händelser, som att bli gravid med en greve och anklagas för att bära ett förbjudet lyxplagg. Hon gifte sig två gånger. Bellman träffade henne omkring 1769 och tog sedan inspiration från hennes namn och vissa händelser för att skapa den mytomspunna figuren Ulla Winblad.

Vad betyder namnet Ulla Winblad?

Namnet Ulla Winblad är en hopsättning som Bellman skapade. Förnamnet Ulla kommer från Maria Kristina Kiellströms bästa väninna, Ulrika Ek, som kallades för Ulla. Efternamnet Winblad är Kiellströms styvmors namn. Ordet Winblad betyder vinblad. Det är värt att notera att Ulla Winblad är den enda kvinnliga figuren i Fredmans epistlar som har ett eget efternamn, vilket ger henne en särställning. Andra kvinnor i verken identifieras bara med förnamn eller efter den krog där de arbetar.

I vilka verk av Bellman förekommer Ulla Winblad?

Ulla Winblad är en återkommande figur i Carl Michael Bellmans främsta verk, Fredmans epistlar, som publicerades 1790. Hon uppträder först i Bacchi Ordenskapitel, där hon är nymfernas anförare och talar på alexandriner. I Fredmans epistlar är hon desto mer fåordig och har endast tre repliker. Några specifika epistlar där hon har en framträdande roll är nummer 25, Blåsen nu alla (som handlar om hennes överfart till Djurgården), nummer 28, I går såg jag ditt barn, min Fröja (inspirerad av en händelse med Kiellström), nummer 36, Vår Ulla låg i sängen och sov, och nummer 71, som är en pastoral. Hon är en nyckelperson i Bellmans skildring av både krogvärlden och den mytologiska rokokovärlden.

Vad är speciellt med karaktären Ulla Winblad?

Det speciella med Ulla Winblad är hennes fullständiga dualism. Kritikern Sven Stolpe har skrivit att det märkliga, ja kanske helt egen, med hennes gestalt är att hon både är den vulgära, naturalistiskt tecknade skökan och den bellmanska rokokons obestridda, av alla dyrkade skönhetsdrottning. Denna dubbelhet möjliggör för Bellman att skifta mellan humor, realism, elegans och melankoli. Hon är på en gång en nymf från krogarna och en gudinna i ett rokokouniversum av graciösa fantasier. Genom Ulla kan Bellman lyfta en ridå med en hel rokokovärld av gudar för att avslöja en kroginteriör med spillda glas och raglande kunder. Denna konstnärliga teknik är central i hans epistlar.

Hur har Ulla Winblad levt vidare i kulturen efter Bellman?

Ulla Winblad har förblivit en populär och inspirerande karaktär långt efter Bellmans tid. Hans sånger med henne fortsätter att framföras. Figuren har också använts i teaterpjäser. År 1908 spelades hon av Constance Byström i Ernst Didrings pjäs Två konungar på Svenska Teatern i Helsingfors. År 1953 satte den tyske dramatikern Carl Zuckmayer upp sin pjäs Ulla Winblad i Tyskland, där den möttes av populärt bifall. Forskningen kring figuren har varit livaktig, med böcker av författare som Gunnar W. Lundberg (1924), Edvard Matz (2004), Paul Britten Austin (1967) och Rebecka Lennartsson (2021). Ulla Winblad har således blivit en litterär ikon och en bestående del av det svenska kulturarvet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.