Mijailo Mijailović

Uppväxt och tidiga brott

Mijailo Mijailović föddes i Stockholm 1978. Hans föräldrar var serbiska arbetskraftsinvandrare som kommit till Sverige i slutet av 1960-talet från orten Mladenovac, söder om Belgrad. När han var sex år gammal skickades han till föräldrarnas hemstad för att bo hos farföräldrarna och börja skolan där. Han återvände till Sverige som trettonåring 1991 när de jugoslaviska krigen bröt ut. Efter hemkomsten hade han nästan glömt svenska och fick gå i en förberedelseklass innan han började i årskurs sju. Han slutade grundskolan i juni 1995 med ett genomsnittsbetyg på 3,4 och påbörjade sedan gymnasiestudier. Han hoppade dock av gymnasiet i slutet av andra året, och hans skolkamrater mindes honom som en ensamvarg.

Mijailović fick tidiga och täta kontakter med psykiatrin och rättsväsendet. År 1997, som artonåring, knivattackerade han sin far och dömdes för grov misshandel. Hans far var alkoholist och brukade misshandla Mijailovićs mor och barn. I samband med detta genomgick han en omfattande rättspsykiatrisk undersökning som konstaterade att han inte led av vare sig svår psykiatrisk sjukdom eller personlighetsstörning. Två år senare genomgick han en mindre psykiatrisk utredning där inga psykotiska eller depressiva symtom framkom. I juni 1999, två år efter knivattacken mot fadern, dömdes han på nytt till skyddstillsyn för brott mot knivlagen och vapenbrott, då han bar på en kniv. I april 2001 fick han återigen samma straff, denna gång för att bland annat ha hotat att döda en ung kvinna och hennes mor.

Mordet på Anna Lindh och gripande

På eftermiddagen den 10 september 2003 attackerade Mijailo Mijailović Sverikes utrikesminister Anna Lindh medan hon shoppade i damavdelningen på varuhuset NK i centrala Stockholm. Hon knivhöggs i bröst, mage och armar. Gärningsmannen, som i media kallades NK-mannen, lyckades fly från platsen omedelbart efter brottet. Lindh fördes snabbt till sjukhus och genomgick omfattande kirurgi i ett försök att rädda hennes liv, men hon avled på morgonen den 11 september. Mijailović greps cirka två veckor efter mordet, en fredagsmorgon, med hjälp av övervakningsfoton från varuhuset. Samma dag släpptes en tidigare anhållen misstänkt för samma brott.

Under gripandet var Mijailović 24 år gammal. Häktningsförhandlingen väckte mycket stort offentligt intresse. Han förnekade först gärningen och hans advokat blev Peter Althin. Den tekniska bevisningen mot honom stärktes under de följande veckorna. Det var först den 6 januari 2004, efter att ha presenterats för bevisen, som Mijailović erkände för polisen att det var han som hade knivhuggit Anna Lindh. Han uppgav att han inte hade haft avsikt att döda henne. I sitt erkännande sa han att han inte var intresserad av politik och att det kunde ha varit någon annan än Lindh, eftersom han inte hade något personligt mot henne. Han menade att hans offer blev Lindh på grund av en tillfällighet, att han råkade få syn på henne vid ingången till varuhuset.

Rättegångar, psykiatrisk utredning och dom

Mijailović ställdes inför rätta i Stockholms tingsrätt. Efter genomförd huvudförhandling ansågs han ansvarig för mordet. Rätten uppdrogg åt Rättsmedicinalverket att göra en stor rättspsykiatrisk undersökning på honom för att bedöma hans tillräknelighet. Undersökningen var klar den 9 mars 2004 och meddelade då att Mijailović var frisk nog att dömas till fängelse, det vill säga att han inte ansågs vara straffri på grund av psykisk sjukdom. Efter denna utredning avslutades rättegången och dom kunde meddelas.

Den 23 mars 2004 dömde Stockholms tingsrätt Mijailo Mijailović till livstids fängelse för mordet på Anna Lindh. Han dömdes även att betala skadestånd på 50 000 kronor vardera till Lindhs två barn och make. Mijailović överklagade domen till Svea hovrätt. Hans försvar hävdade nu en ny försvarslinje, nämligen att han vid tillfället lidit av allvarlig psykisk störning och inte hade avsikt att döda Lindh, och att han därför borde frikännas. Den 8 juli 2004 omvandlade Svea hovrätt livstidsstraffet till ett domslut om rättspsykiatrisk vård, vilket innebar att han togs från fängelset till en sluten psykiatrisk sjukvårdsinrättning.

Högsta domstolens avgörande och medborgarskapsfrågan

Med två olika domar från tingsrätt och hovrätt blev Högsta domstolen den slutliga instansen som skulle fastställa straffet. I en dom från den 2 december 2004 ogillade Högsta domstolen Svea hovrätts dom. Domen innebar att hovrättens beslut om rättspsykiatrisk vård ogillades. Högsta domstolen dömde, i likhet med tingsrätten, Mijailo Mijailović till livstids fängelse för mordet på Anna Lindh. Detta blev den fastställda och slutgiltiga domen i målet.

Under rättsprocessen tog Mijailović också initiativ till att ändra sitt medborgarskap. Han hade ursprungligen dubbla medborgarskap, svenskt och serbiskt. Den 18 juni 2004, mellan domarna i tingsrätt och hovrätt, ansökte han om att inte längre vara svensk medborgare. Hans ansökan om att få avsäga sig sitt svenska medborgarskap bifölls av Migrationsverket den 20 september 2004. Detta beslut hade dock ingen effekt på den rättsliga processen eller verkställigheten av hans straff i Sverige, men han var därefter endast serbisk medborgare.

Efter domsluten och Mijailovićs egna berättelser

Efter att domen blivit fastställd försökte Mijailović få sin strafftid förlagd till Serbien. Under sensommaren 2004 framförde han krav på att få avtjäna sitt livstidsstraff i ett serbiskt fängelse. Kriminalvårdens chef Lars Nylén nekade till detta. Motiveringen var att Serbien och Montenegro inte i förväg kunde säga hur länge han skulle få sitta i fängelse, eftersom landet inte hade livstidsstraff på sin egen rättsskala. Mijailović överklagade beslutet men kom senare, den 14 maj 2007, att dra tillbaka sin överklagan. Fram till 2022 hade dessa försök varit utan framgång. Det har också rapporterats att han år 2025 beviljats permission, då Kriminalvården inte såg några säkerhetshinder.

I en omfattande intervju med tidningen Expressen i augusti 2011 berättade Mijailović öppet om mordet, vilket var hans första intervju sedan gripandet. Han förklarade att dådet motiverades av hans hat mot politiker, som han ansåg var ansvariga för hans hopplosa livssituation och att han var en man utan framtid. Han berättade att han hade sett Lindh vid ingången till NK, känt igen henne och bestämt sig för att attackera henne. Han gick in i varuhuset och letade efter henne på flera våningar innan han slutligen hittade henne och utförde dådet. Han förnekade bestämt att han var psykiskt sjuk vid tillfället och menade att att må dåligt inte är detsamma som att vara sjuk.

Han avslöjade också viktiga detaljer om sin rättegångsstrategi. Han erkände att han under rättegångarna hade låtsats vara psykiskt sjuk, genom att påstå att han hörde röster, i tron att vistelsen på en psykiatrisk klinik skulle vara lättare än i fängelse. I efterhand sa han att allt var påhittat, ruffel och båg, och att han inte hörde några röster. I intervjun nämnde han dessutom att han dagen innan mordet hade velat attackera politikern Lars Leijonborg, men inte hade haft sin kniv med sig då. Han hade även setts i framkanten vid ett tal av Leijonborg och en broschyr från partiets valstuga hittades bland hans tillhörigheter. Mijailović uttryckte i intervjun att han nu insåg att det var fel att skylla sina egna misslyckanden på politiker och att han hade vållat mycket sorg.

Offentlig debatt och bakgrundsuppgifter

Fallet väckte en intensiv offentlig debatt kring säkerhet för politiker och hanteringen av personer med psykiska problem och våldsbenägenhet. Svenska tidningar rapporterade att Mijailović hade släppts från en mentalsjukhusinrättning bara fem dagar före dådet, och att han hade allvarliga psykiska problem samt tidigare domar för våldsbrott. Hans motiv bedömdes inte som politiskt i traditionell mening, trots hans kontakt med ett politiskt evenemang. Brottet ledde till en nationell chock och påverkade säkerhetsrutinerna för svenska statsråd.

Bakgrundsuppgifterna om Mijailovićs liv pekar på en historia av social isolering, avbrott i utbildningen och tidiga konflikter med lagen. Hans skolresultat var mediokra och han avbröt sin gymnasieutbildning. Hans våldsamma beteende riktade sig tidigt mot familjen, specifikt fadern, och senare mot främlingar genom hot. Den rättspsykiatriska vården hade varit inblandad i hans liv sedan tonåren, men utredningarna hade inte funnit grund för att klassificera honom som straffri på grund av psykisk sjukdom före huvudbrottet. Alla dessa faktorer kom att analyseras och diskuteras i ljuset av det fruktansvärda brott han senare begick.

Vanliga frågor om Mijailo Mijailović

Vad hände med Anna Lindh?

Sveriges utrikesminister Anna Lindh blev knivhuggen inne på varuhuset NK i Stockholm den 10 september 2003. Hon attackerades i damavdelningen och fick svåra skador i bröst, mage och armar. Trots omgående och omfattande kirurgisk vård avled hon på morgonen dagen efter, den 11 september. Gärningsmannen flydde från platsen omedelbart efter dådet.

Vem dömdes för mordet på Anna Lindh?

Mijailo Mijailović, född 1978, dömdes för mordet. Han greps cirka två veckor efter brottet med hjälp av övervakningsbilder. Han förnekade först gärningen men erkände den 6 januari 2004. Efter en rättsprocess som gick genom tingsrätt, hovrätt och slutligen Högsta domstolen fastställdes en dom på livstids fängelse den 2 december 2004.

Vad var Mijailo Mijailovićs motiv?

Enligt Mijailović själv var motivet ett generellt hat mot politiker. Han ansåg att politiker var ansvariga för hans egna misslyckanden och hopplösa livssituation. Han uppgav att det kunde ha varit vilken politiker som helst och att han inte hade något personligt mot Anna Lindh. I en intervju 2011 sa han att attacken var ett uttryck för hans ilska över att vara en man utan framtid.

Var Mijailović psykiskt sjuk enligt domstolarna?

Rättsprocessen ledde till olika bedömningar. Efter en stor rättspsykiatrisk undersökning dömde Stockholms tingsrätt honom till livstids fängelse, vilket innebar att han bedömdes tillräknelig. Svea hovrätt omvandlade senare straffet till rättspsykiatrisk vård, vilket antydde en psykisk störning. Slutligen ogillade Högsta domstolen hovrättens dom och återinförde livstids fängelset, vilket blev den slutgiltiga bedömningen av hans tillstånd vid brottstillfället.

Försökte Mijailović flytta till ett serbiskt fängelse?

Ja, under sensommaren 2004 framförde Mijailović ett krav på att få avtjäna sitt livstidsstraff i ett serbiskt fängelse. Kriminalvårdens chef Lars Nylén avslog detta krav. Motiveringen var att Serbien och Montenegro inte kunde garantera hur länge han skulle sitta i fängelse, eftersom landet inte hade livstidsstraff på sin rättsskala. Mijailović överklagade beslutet men drog senare tillbaka sin överklagan.

Vad hände med Mijailovićs svenska medborgarskap?

Mijailović hade från början både svenskt och serbiskt medborgarskap. Den 18 juni 2004, under rättsprocessen, ansökte han om att få avsäga sig sitt svenska medborgarskap. Hans ansökan bifölls av Migrationsverket den 20 september 2004. Han blev därmed endast serbisk medborgare. Detta beslut påverkade inte den rättsliga processen eller verkställigheten av hans fängelsestraff i Sverige.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.