Catharina Jansdotter

Bakgrund och tidigare anklagelser

Catharina Jansdotter kom från Östra Väppeby i Veckholms socken. Hon ställdes inför rätta vid Trögds häradsrätt och åtalades för två separata brott. Det första brottet gällde att hon skulle ha påskyndat sin makes död våren 1853. Hennes make var en soldat vid namn Spång. Det andra brottet handlade om att hon i november 1856 i ensamhet skulle ha fött ett barn och därefter tagit livet av det. Barnet var avlat med arbetskarlen Gustaf Wilhelm Blomqvist. För dessa båda anklagelser frikändes Catharina Jansdotter på grund av brist på bevisning. Domen visade att rätten inte kunde finna henne skyldig till dessa specifika handlingar.

Mordet och rättegången

Den brottsliga handling som slutligen ledde till hennes dom gällde mordet på Gustaf Wilhelm Blomqvist. Hon fälldes för att i augusti månad 1859, med uppsåt att dräpa och med berått mod, ha avliderat Blomqvist genom förgiftning. Svea hovrätt dömde henne genom ett utslag den 24 januari 1860 för detta mord till att mista livet genom halshuggning. Domen överklagades till kungen, som befäste hovrättens domslut. En nådeansökan som troligen ingavs i hopp om benådning avslogs också, vilket innebar att dödsstraffet skulle verkställas.

Förberedelser och händelsen på avrättningsplatsen

Avrättningen ägde rum på avrättningsplatsen kronoparken Örlösan, som låg på Waksala härads område ungefär en mil utanför Uppsala. Enligt en skildring i Aftonbladet sov Catharina Jansdotter lugnt under sin sista natt. När hon fördes från länshäktet klockan halv åtta på morgonen den 29 november 1862 uppvisade hon en glad och nöjd hållning, synbarligen försonad med sitt öde. Vid framkomsten till platsen klockan nio hade hon tillräcklig styrka att själv vidta de nödvändiga förberedelserna och lägga sig på stupstocken.

Genomförandet och åskådarna

Skarprättaren J. F. Hjort, som var skarprättare för Nyköpings, Stockholms och Uppsala län samt Stockholms stad, utförde sedan det dödande hugget med yxa. Trots regnig väderlek hade en stor mängd åskådare, särskilt från staden Uppsala, infunnit sig för att bevittna händelsen. Denna offentliga avrättning var en av de sista i sitt slag och drog till sig betydande uppmärksamhet. Beskrivningen i pressen noterar det hemska i uppträdet samt den stora folksamlingen som trots ovädret valde att närvara.

Den historiska kontexten för avrättningar

Catharina Jansdotter blev genom denna avrättning den sista kvinnan att avrättas offentligt i Sverige. Hennes fall inträffade två år efter avrättningen av Sara Zetterlund. De sista personerna som avrättades offentligt i Sverige var männen Konrad Petterson Lundqvist Tector och Gustav Adolf Eriksson Hjert den 18 maj 1876. Den sista kvinnan som överhuvudtaget avrättades i Sverige var Anna Månsdotter år 1890. Införandet av 1864 års strafflag ledde till en kraftig reducering av antalet avrättningar.

Från år 1866 fram till den sista avrättningen i Sverige år 1910 verkställdes bara femton avrättningar, varav endast en involverade en kvinna. Efter år 1877 genomfördes inga fler offentliga avrättningar i landet. Denna utveckling speglar en förändring i samhällets syn på straff och offentlig spektakel. Catharina Jansdotters fall står således vid en historisk vändpunkt.

Eftermäle och källor

Catharina Jansdotters fall har dokumenterats i historiska källor om brott och straff i Sverige. Gustaf Albert Dalman och Gustaf Olof Gunne behandlar händelsen i sin bok om Sveriges siste skarprättare och hans föregångare. Statistiska översikter av brott och straff, som den av Hanns von Hofer, placerar hennes avrättning i en bredare statistisk kontext från 1750 framåt. Hennes namn och öde finns också registrerat i olika släkthistoriska och genealogiska samlingar, vilket visar det bestående historiska intresset. Dessa källor bidrar till att bevara kunskapen om en av de sista offentliga avrättningarna av en kvinna i Sverige.

Rättegångens förlopp och bevisning

Catharina Jansdotter ställdes inför rätta vid Trögds häradsrätt. Rättegången handlade initialt om två separata anklagelser från åren 1853 och 1856. Den första anklagelsen gällde att hon påskyndat sin makes död. Den andra anklagelsen gällde barnamord på ett olofligt avlat barn. För dessa brott frikändes hon på grund av att bevisningen var otillräcklig. Rättegången för mordet 1859 resulterade dock i en fällande dom. Svea hovrätts utslag den 24 januari fastställde att hon med berådt mod och förgiftning hade avlivat Gustaf Wilhelm Blomqvist.

Domen överklagades till kungen, vilket var den sista möjliga rättsliga instansen. Kungens beslut var att befästa hovrättens dom. Det innebar att dödsstraffet genom halshuggning skulle verkställas. En nådeansökan gjordes också, men denna avslogs. Denna process visar den rättsliga kedjan från häradsrätt till hovrätt och slutligen till kungen. Slutresultatet blev att ingen benådning beviljades.

Vanliga frågor om Catharina Jansdotter

Vad hade Catharina Jansdotter gjort och vilka var de tidigare anklagelserna?

Catharina Jansdotter dömdes slutligen för att ha mördat sin förmodade älskare, arbetskarlen Gustaf Wilhelm Blomqvist, genom förgiftning i augusti 1859. Innan detta hade hon ställts inför rätta vid Trögds häradsrätt och åtalats för två andra brott. Hon anklagades för att ha påskyndat sin makes, soldaten Spångs, död våren 1853. Hon åtalades också för att i november 1856 ha fött ett barn med Blomqvist i ensamhet och sedan ombragt det. För dessa båda tidigare anklagelser frikändes hon på grund av brist på bevisning.

När och var ägde avrättningen rum och hur förbereddes den?

Avrättningen ägde rum den 29 november 1862 på avrättningsplatsen kronoparken Örlösan. Denna plats låg i Waksala härad, ungefär en mil utanför staden Uppsala. Enligt Aftonbladets skildring fördes hon från länshäktet klockan halv åtta på morgonen. Vid ankomsten till platsen klockan nio hade hon tillräcklig styrka att själv vidta de nödvändiga anordningarna och lägga sig på stupstocken inför avrättningen.

Vem var skarprättaren och hur utfördes avrättningen?

Skarprättaren som utförde avrättningen hette J. F. Hjort. Han var utsedd som skarprättare för Nyköpings, Stockholms och Uppsala län samt för Stockholms stad. Avrättningen verkställdes genom halshuggning med yxa. Catharina Jansdotter lade sig själv på stupstocken, varefter Hjort utförde det dödande hugget. Denna metod var den vedertagna för avrättning vid den tiden i Sverige.

Varför är Catharina Jansdotter historiskt känd och vilken var hennes placering i tiden?

Catharina Jansdotter är historiskt känd eftersom hon var den sista kvinnan att avrättas offentligt i Sverige. Hennes avrättning 1862 skedde två år efter avrättningen av Sara Zetterlund. De allra sista offentliga avrättningarna i Sverige var av två män år 1876. Den sista kvinnan någonsin avrättad i Sverige var Anna Månsdotter 1890. Införandet av 1864 års strafflag minskade avrättningarna kraftigt, och efter 1877 skedde de inte längre offentligt.

Vad hände med hennes dom efter rättegången och varför verkställdes den?

Efter att Svea hovrätt dömt henne till döden den 24 januari 1860 överklagades domen till kungen. Kungen befäste hovrättens dom, vilket innebar att den stod fast och skulle verkställas. En nådeansökan som troligen ingavs avslogs också, vilket lämnade inget annat alternativ än att verkställa dödsstraffet. Denna process av överklagande och avslag på nåd var den slutliga prövningen som ledde fram till avrättningen i november 1862.

Hur beskrevs Catharina Jansdotters beteende och vilken var reaktionen från allmänheten?

Enligt Aftonbladets skildring sov Catharina Jansdotter fullkomligt lugnt under sin sista natt. När hon fördes från häktet på morgonen syntes hon glad och nöjd med att få försona sitt brott. Trots den regniga väderleken infann sig en stor mängd åskådare, särskilt från Uppsala stad, för att bevittna det hemska uppträdet. Denna stora folksamling visar att offentliga avrättningar fortfarande var en betydande samhällshändelse som drog till sig stort intresse år 1862.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-10-05.