Killinggänget

Gruppens bildande och tidiga år

Killinggänget bildades 1991 efter att SVT kontaktat Henrik Schyffert och Andres Lokko med en önskan om ett roligt TV-program. Den ursprungliga konstellationen kom sedan att bestå av Schyffert, Lokko, Robert Gustafsson, Johan Rheborg, Martin Luuk och Jonas Inde. Gruppen fick sitt namn från rollfiguren Glenn Killing, spelad av Henrik Schyffert, som dök upp i flera av deras produktioner. Deras första TV-serie var I manegen med Glenn Killing från 1992. Under de tidiga åren var Walter Söderlund gruppens regissör. Gruppen fick sitt stora genomslag med TV-serien NileCity 105,6 som sändes 1995.

Stil och kännetecken

Killinggänget har arbetat mycket med ironi, svart humor och referenser till popvärlden, särskilt musik. Många av deras rollfigurer har lånat namn från verkliga musiker. Gruppen har också beskrivits för sin utveckling från ren komedi till komedidrama, ett koncept de själva refererat till som brun komedi. Deras humor har ibland väckt debatt, som när de anklagades för att gå över gränsen med skämt om författaren Håkan Nesser på sajten Spermaharen. Gruppen har även kritiserats för stereotypa skildringar av östasiater. I filmsviten Fyra nyanser av brunt frångick de ironin som bärande moment och berättade istället surrealistiska historier i en realistisk stil.

Medlemskap och samarbeten

Killinggängets kärna bestod av sex komiker, varav Robert Gustafsson var den ende med formell skådespelarutbildning från Teaterhögskolan i Göteborg. Andres Lokko och Martin Luuk skrev ofta material men syntes sällan på scen eller skärm. Jonas Inde var medlem från starten 1991 men lämnade gruppen 2005. Regissörerna har varit lika centrala för gruppens uttryck. Walter Söderlund var deras regissör under de första åren fram till 1996. Från och med Fyra små filmer 1999 tog Tomas Alfredson över som husregissör och räknas sedan dess som en medlem i gruppen. Gruppen har också samarbetat med andra artister, som i teaterföreställningen Drömmen om Herrön på Dramaten 2009 där Reine Brynolfsson och Malin Ek medverkade.

Rollfigurer och universum

Killinggänget skapade ett rikt galleri av återkommande rollfigurer, många med namn lånade från kända musiker. Glenn Killing, spelad av Henrik Schyffert, var programledare och radiopratare och gruppens namngevare. Percy Nilegård, spelad av Johan Rheborg, var en manisk kapitalist med underbett. Robert Gustafsson gestaltade en mängd figurer, som den alkoholiserade Fred Asp med sin iller Göran, den gotländske kommunisten Veiron, den homosexuelle brandchefen Greger Hawkwind, den punktlige Kapten Klänning och den plyschklädda kuratorn Farbror Barbro. Andra minnesvärda figurer var sportjournalisten Sudden, kakelugnsfantastern Kaminmannen och den musiksnobbiga Expressen Fredag-redaktionen med medlemmar som Hardy Nilsson, Nuno, Ozzy och Caesar.

Flera figurer var direkt kopplade till musikvärlden genom sina namn. Tommy Bohlin, spelad av Jonas Inde, var en halvkorkad hårdrockare och namnet är lånat från musikern Tommy Bolin. Lol Tolhurst, spelad av Robert Gustafsson, hade sjungande koreanska adoptivpäron och namnet kommer från musikern Laurence Lol Tolhurst. Loke Martinzon, spelad av Jonas Inde, var en smörsångare. Pelle Alsing, ett barn som dödade sina husdjur, spelades av Robert Gustafsson och namnet är lånat från Glenn Killings trummis. Pastor Hannes Holm, spelad av Schyffert, var en frikyrkopastor med eget radioprogram och är döpt efter filmregissören Hannes Holm.

TV-produktioner och genombrott

Gruppens TV-karriär inleddes 1992 med I manegen med Glenn Killing. Det stora publika genombrottet kom 1995 med NileCity 105,6, en serie som utspelade sig på en fiktiv radiostation och introducerade många av de klassiska figurerna. Året därpå följde Percy Tårar. 1999 kom TV-serien Fyra små filmer, som bestod av fyra separata kortfilmer med titlarna Gunnar Rehlin, Ben & Gunnar, På sista versen och Torsk på Tallinn. Dessa filmer visade en annan sida av gruppen, med mer melankoliska och surrealistiska berättelser. Gruppen har även medverkat med sketcher i andra sammanhang, som på Grammisgalan 1994 och i Robert Gustafssons och Henrik Schyfferts program Vilket liv mellan 2022 och 2026.

Scen, film och andra projekt

Förutom TV har Killinggänget varit aktiva på scenen med liveshower som I manegen med Glenn Killing live från Berns 1994 och Glenn Killing på Grand Hôtel år 2000. Deras enda långfilm, Fyra nyanser av brunt, hade premiär 2004. Gruppen har även drivit webbprojektet Spermaharen under namnet Spermaharengänget mellan 2001 och 2002. År 2009 gjorde de teaterföreställningen Drömmen om Herrön på Dramaten. Gruppen har inte varit aktiv på samma sätt efter 2008, men det de blivit ihågkomna för levde vidare i en dokumentärserie i tre delar som sändes på SVT 2023 med titeln Berättelsen om Killinggänget.

Gruppen har även medverkat i andra evenemang och festivaler. 1997 var de en del av Lollipopfestivalen. Deras sätt att driva med folk blev också ett tema, som i kortfilmen Gunnar Rehlin där de förföljer filmkritikern Gunnar Rehlin. Trots kritik för vissa skämt verkade gruppen oförstående och anklagade i sin tur kritiker för att sakna humor. 1994 tilldelades de Karamelodiktstipendiet för sina insatser.

Kännetecknande humor och kontroverser

Killinggängets humor präglades av en specifik blandning av ironi, svart komik och en närmast manisk uppslagenhet. Deras figur Percy Nilegård var en tydlig satir över en gränslös kapitalist med konservativa och rasistiska åsikter. Figuren Veiron representerade en stereotyp kommunistisk grovarbetare från Göteborg som ringde slumpmässiga nummer mitt i natten. Gruppen drev ofta med konventionella samhällsfigurer och mediaklichéer genom sina karaktärer, som den mobbade redaktionsmedarbetaren Caesar eller den kontrollfreakige Kapten Klänning. Deras humor kunde vara både absurd, som med Suddens sportreportage om boxande krukväxter, och makaber, som med Pelle Alsing och hans döda husdjur.

Gruppens arbetsmetod och humor har inte varit fri från kontroverser. Förutom kritiken för skämten om Håkan Nesser har de också anklagats för att gå över gränsen med plumpa skämt. Gruppen svarade på denna kritik genom att anklaga motståndarna för att sakna humor och förblev trogna sin stil. Deras projekt Spermaharen var ett exempel på denna gränsöverskridande humor online. Trots detta har deras bidrag till svensk komedi varit bestående, vilket bekräftades av dokumentärserien om deras karriär som sändes 2023.

Vanliga frågor om Killinggänget

Vilka är medlemmarna i Killinggänget?

Killinggängets huvudsakliga medlemmar är Robert Gustafsson, Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Martin Luuk och Andres Lokko. Jonas Inde var medlem från starten 1991 men lämnade 2005. Regissörerna Walter Söderlund (1992-1996) och Tomas Alfredson (från 1999) räknas också som en del av gruppen. Lokko och Luuk skriver ofta material men syns sällan framför kameran, medan Gustafsson, Schyffert och Rheborg är de som mest framträtt i rollfigurerna. Robert Gustafsson är den ende i gruppen med en formell skådespelarutbildning från Teaterhögskolan i Göteborg.

Vad är Killinggänget mest känt för?

Killinggänget är mest känt för sina ironiska och svartkomiska TV-serier från 1990-talet, framför allt NileCity 105,6 från 1995 som blev deras stora genombrott. De är också kända för att ha skapat ett stort antal kända rollfigurer som Glenn Killing, Percy Nilegård och Fred Asp. Gruppen har gett ut liveshower, kortfilmer och långfilmen Fyra nyanser av brunt. Deras humorprägel med referenser till popkulturen, särskilt musiken, har blivit deras signum. Gruppen har även varit aktiv på scen med shower som Glenn Killing på Grand Hôtel och på teatern med Drömmen om Herrön.

Vad betyder namnet Killinggänget?

Namnet Killinggänget kommer från rollfiguren Glenn Killing, spelad av Henrik Schyffert. Denna figur har varit programledare i talkshowen I manegen med Glenn Killing och radiopratare i NileCity 105,6. Figuren förekom i flera av gruppens tidiga produktioner och blev så central att hela komikergruppen namngavs efter honom. Gruppen bildades officiellt 1991. Figuren Glenn Killing var en återkommande värd och ankor för många av gruppens sketcher och shower, både på TV och på scen.

Vilka är några av Killinggängets mest kända rollfigurer och vilka spelade dem?

Bland de mest kända rollfigurerna finns Glenn Killing, spelad av Henrik Schyffert, och den maniske kapitalisten Percy Nilegård, spelad av Johan Rheborg. Robert Gustafsson gestaltade en rad figurer som alkoholisten Fred Asp med illern Göran, den gotländske kommunisten Veiron, den homosexuelle brandchefen Greger Hawkwind och den plyschklädda kuratorn Farbror Barbro. Andra minnesvärda figurer är sportjournalisten Sudden (Gustafsson), kakelugnsfantastern Kaminmannen (Rheborg) och den musiksnobbiga Expressen Fredag-redaktionen. Jonas Inde spelade den halvkorkade hårdrockaren Tommy Bohlin och smörsångaren Loke Martinzon.

Vilka TV-program gjorde Killinggänget?

Killinggängets första TV-serie var I manegen med Glenn Killing från 1992. Deras genombrottsserie blev NileCity 105,6 som sändes 1995. Året efter kom Percy Tårar. 1999 gjorde de TV-serien Fyra små filmer, som bestod av fyra kortfilmer: Gunnar Rehlin, Ben & Gunnar, På sista versen och Torsk på Tallinn. Dessa filmer skiljde sig i ton från de tidigare mer komedifokuserade serierna. Gruppen har också medverkat med sketcher i andra program, som på Grammisgalan 1994 och i senare program som Vilket liv mellan 2022 och 2026.

Gjorde Killinggänget någon långfilm och vilka andra större produktioner gjorde de?

Ja, Killinggängets enda långfilm heter Fyra nyanser av brunt och hade premiär 2004. Filmen markerar en stilförändring för gruppen, där de frångick ironin som bärande moment och istället berättade surrealistiska historier i en realistisk stil. Förutom TV och film har gruppen gjort flera liveshower, som I manegen med Glenn Killing live från Berns 1994 och Glenn Killing på Grand Hôtel 2000. De har också gjort teater på Dramaten med Drömmen om Herrön 2009 och drivit webbprojektet Spermaharen mellan 2001 och 2002. Gruppen tilldelades Karamelodiktstipendiet 1994.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.