Ronnie Peterson

Uppväxt och tidig karriär

Ronnie Peterson föddes i Örebro som son till konditorn Bengt Peterson och Maj Britt Peterson. Hans racingkarriär möjliggjordes av att fadern konstruerade tävlingsbilar åt honom på fritiden i familjens garage. Peterson arbetade som bilmekaniker mellan 1959 och 1962 och därefter som maskinmontör fram till 1968. Han genomförde sin värnplikt vid Livgardets dragoner år 1965. Han inledde sin tävlingskarriär 1962, som 18-åring, inom gokart. Redan under sin andra säsong blev han svensk mästare i klass D. Peterson utvecklades snabbt och blev under sin tredje säsong både SM-trea i klass D och SM-vinnare i klass A. Säsongen 1965 tävlade han i flera klasser och blev svensk mästare i klass C, kom tvåa i klass D och trea i det europeiska mästerskapet i klass A. Han avslutade sin kartingkarriär med att bli europeisk mästare i klass A 1966.

Genombrott i Formel 3

Ronnie Peterson gjorde sin debut i Formel 3 1966 med bilen SWEBE, en formelbil som byggts av hans far och Sven Andersson i Örebro. Han körde fyra lopp under den första säsongen. Efter att ha insett att SWEBE inte var tillräckligt konkurrenskraftig köpte han en Brabham BT18, som han dock kraschade i debuten med den. Bilen reparerades och han använde den under hela 1967, då han slutade på femte plats i mästerskapet.

Inför sin tredje säsong bytte Peterson till en italiensk Tecno med en Cosworthtrimmad motor. För att finansiera köpet tog han ett banklån på 40 000 kronor. Denna bil, med 24 centimeter kortare hjulbas, passade honom utmärkt. 1968 blev han svensk mästare i Formel 3 efter att ha vunnit tre av fyra SM-lopp. Han vann totalt tolv av de 26 tävlingar han körde den säsongen och satte sex banrekord. Hans dueller med Reine Wisell lockade storpublik. Säsongen 1969 försvarade han sin SM-titel genom att vinna samtliga fyra SM-lopp. Han segrade i 15 av 22 tävlingar totalt. Samma år vann han Formel 3-loppet i Monaco och tog hem det europeiska F3-mästerskapet, vilket gjorde det möjligt för en karriär i Formel 1.

Formel 1-karriären: De tidiga åren

Peterson debuterade i Formel 1 1970 för Antique Automobiles/Colin Crabbe Racing i en March-Ford vid Monaco Grand Prix. Han kvalade in som tolfte och slutade sjua, som den enda March-föraren som fullföljde loppet. Redan året efter, nu som förare för Marchs fabriksteam, gjorde han stort intryck. Med fem andraplatser i Grand Prix-lopp slutade han tvåa i förarmästerskapet efter Jackie Stewart. Under 1971 tävlade han också i sportvagnsracing för Autodelta Alfa Romeo och vann bland annat Watkins Glen 6-timmars. Han stannade hos March fram till 1973, då han skrev på för John Player Team Lotus för att köra tillsammans med regerande mästaren Emerson Fittipaldi. Han vann också det europeiska Formel 2-mästerskapet 1971 för March.

Framgångar och utmaningar hos Lotus och March

Peterson tog sin första Grand Prix-seger 1973 i Frankrike med en Lotus 72. Han vann ytterligare tre lopp det året, i Österrike, Italien och USA, men slutade trea i mästerskapet på grund av otillförlitlighet. För 1974 hade Lotus utvecklat den nya Lotus 76, men den var opopulär hos förarna. Peterson och hans nya stallkamrat Jacky Ickx fick istället köra med de äldre Lotus 72-bilarna. I dessa gamla bilar tog Peterson tre segrar: i Monaco, Frankrike och Italien.

1975 var ett svårt år för Lotus, som fortfarande använde den åldrande 72:an. Peterson hade skrivit på för Shadow men övertalades av Lotus-chefen Colin Chapman att stanna med löfte om snabb utveckling av den nya Lotus 77. Han körde första loppet 1976 i den bilen innan han återvände till March Engineering. Med March 761 vann han Italien Grand Prix 1976. Under dessa år fortsatte han också att köra sportvagnar, bland annat för BMW tillsammans med Hans-Joachim Stuck.

Säsongen med Tyrrell och återkomst till Lotus

Säsongen 1977 körde Peterson för Tyrrell i den sexhjuliga Tyrrell P34B. Säsongen inleddes med fyra raka brutna lopp. Hans enda pallplats var en tredjeplats i ett regnigt lopp i Belgien. Han slutade på tolfte plats i Frankrike och femte plats i Österrike som några av sina bättre resultat. I Japan var han inblandad i en krasch med Gilles Villeneuves Ferrari, en olycka som även kostade en marskalk och en fotograf livet då de stod på ett förbjudet område.

Inför 1978 återvände Peterson till Lotus som andreförare bakom Mario Andretti. Han körde den innovativa ground effect-bilen Lotus 79 och vann två lopp, i Sydafrika och Österrike. Stallorder säkerställde ofta att Andretti vann, och paret tog fyra dubbelsegrar under säsongen. Peterson var en stark tvåa i mästerskapet fram till säsongens näst sista lopp.

Sista loppet och dödsolyckan

Ronnie Peterson omkom till följd av skador han ådrog sig i en startkrascher på Autodromo Nazionale Monza under Italiens Grand Prix den 10 september 1978. Fyra veckor tidigare hade han vunnit Österrikes Grand Prix från pole position. Under träningen till Italiens Grand Prix kraschade han sin Lotus 79 och fick kvala in med fjolårsbilen, en Lotus 78. Han hade erbjudits att köra Mario Andrettis reservbil om han skrev på för Lotus ytterligare ett år, men han vägrade då han var fast besluten att gå till McLaren.

Han startade loppet från femte position. I första kurvan orsakade en kedjekollision som involverade Riccardo Patrese att James Hunts bil slungades in i Petersons bil bakifrån. Petersons bil slungades mot ett staket, studsade tillbaka på banan, kolliderade med Didier Pironis bil och fattade omedelbart eld. Flera andra förare tvingades av banan. James Hunt och Patrick Depailler drog Peterson ur den brinnande bilen. Peterson var vid medvetande efter olyckan.

Peterson fördes till sjukhus med flera benfrakturer. Efter diskussion med honom utförde läkarna en operation för att stabilisera benen. Under ingreppet uppstod en fettemboli, där blodproppar transporterades till lungorna och orsakade ett akut andningssviktstillstånd (ARDS), även kallat chocklunga. Han avled på sjukhuset i Milano dagen efter olyckan, den 11 september 1978. Riccardo Patrese fick skulden för kraschen och avstängdes från nästa lopp.

Eftermäle och utmärkelser

Ronnie Peterson begravdes på Almby kyrkogård i sin hemstad Örebro. Hans änka, Barbro Peterson, avled 1987 och efterlämnade deras dotter Nina, född 1975. Peterson tilldelades postumt Motorprinsens medalj 1979. År 2011 tilldelades han utmärkelsen Största Bilsportprestation genom tiderna av Svenska Bilsportförbundet. Hans liv och karriär dokumenterades i biofilmen Superswede, som hade premiär 2017. Smeknamnet Superswede följde honom under karriären och har förknippats med honom sedan dess.

Peterson kom tvåa i formel 1-VM både 1971 och postumt 1978. Inför säsongen 1979 hade han skrivit kontrakt som försteförare för McLaren. Han har blivit ihågkommen som Sveriges hittills mest framgångsrike formel 1-förare med tio Grand Prix-segrar av 123 starter. Hans sätt att hantera bilen, särskilt i kval, och hans samarbete med sin far om bilkonstruktion var kännetecken för hans karriär.

Vanliga frågor om Ronnie Peterson

Hur många Grand Prix vann Ronnie Peterson?

Ronnie Peterson vann totalt tio Grand Prix under sin formel 1-karriär. Hans första seger kom vid Frankrikes Grand Prix 1973 när han körde för Lotus. Han tog ytterligare segrar under sin tid hos stallet, inklusive i Monaco och Italien 1974. Hans sista F1-seger kom vid Österrikes Grand Prix 1978, bara fyra veckor före hans död.

För vilka stall körde Peterson i Formel 1?

Ronnie Peterson körde för flera stall under sin formel 1-karriär. Han debuterade 1970 för Antique Automobiles, som använde March-bilar, och körde sedan för Marchs fabriksteam. Han körde två perioder för Team Lotus, från 1973 till 1975 och igen 1978. Mellan dessa perioder tävlade han en säsong för Tyrrell 1977. Inför säsongen 1979 hade han skrivit kontrakt som försteförare för McLaren.

Vilket var Petersons bästa resultat i formel 1-VM?

Ronnie Petersons bästa resultat i formel 1-VM var två andraplatser. Han kom tvåa i förarmästerskapet 1971 när han körde för March. Han upprepade denna bedrift 1978 när han körde för Lotus, en placering som tilldelades honom postumt efter hans död. Dessa två andraplatser är de högsta en svensk förare nått i formel 1-VM.

Vad hände i olyckan på Monza 1978?

Olyckan inträffade i första kurvan strax efter starten på Italiens Grand Prix 1978 på Autodromo Nazionale Monza. Riccardo Patreses bil prejade James Hunt, som slungades mot Petersons bil bakifrån. Petersons Lotus slungades mot ett staket, studsade tillbaka och krockade med Didier Pironis bil, varefter den fattade eld. James Hunt och Patrick Depailler drog Peterson ur den brinnande bilen. Peterson skadades allvarligt med benfrakturer och avled dagen efter av komplikationer från operationen.

Vad gjorde Ronnie Peterson innan han blev racerförare?

Innan sin racingkarriär arbetade Ronnie Peterson som bilmekaniker mellan 1959 och 1962. Därefter arbetade han som maskinmontör från 1962 till 1968. Han genomförde också sin värnplikt på Livgardets dragoner, K 1, år 1965. Hans racingkarriär möjliggjordes i stor utsträckning av att hans far, konditorn Bengt Peterson, konstruerade tävlingsbilar åt honom på fritiden i familjens garage.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.