Rodel

Sportens karaktär och teknik

Rodel är en sport där man färdas i en kälke på en nedåtlutande isbana. Åkaren ligger på rygg med fötterna framåt och styr genom att påverka kälkens metallmedar med benen. Sporten kräver precision, styrka och mod, eftersom höga hastigheter är vanliga. Hastigheter över 100 kilometer i timmen är inte ovanliga inom banrodel, och internationella elitåkare har uppnått hastigheter på över 140 kilometer i timmen. Inom naturrodel är hastigheterna något lägre, vanligtvis under 70 kilometer i timmen. Sporten är en av de tre så kallade slädsportarna, tillsammans med bob och skeleton, och anses vara den snabbaste av dem. Tiderna mäts med stor precision, ofta ned till en tusendels sekund på konstfrusna banor.

Rodelkälken för banrodel har ett skal av glasfiber som vilar på två medar. En singelkälke är byggd för en person och väger mellan 21 och 25 kilogram. Maximalt avstånd mellan medarna är 45 centimeter och hela ekipagets maxbredd är 55 centimeter. Dubbelkälken har samma mått men väger vanligtvis cirka fem kilogram mer för att rymma två personer. Kälken saknar bromsar, så för att få stopp på den tar åkaren tag i medarnas böjda framdelar och lyfter kälken, en manöver som kallas att stegra. Starten sker från ett startblock där åkaren tar sats genom att skjuta ifrån med händerna och sedan använda spikförsedda handskar för att accelerera ytterligare innan hen lägger sig ner för att minimera luftmotståndet.

Banrodel och naturrodel

Banrodel, även kallad konstrodel eller konstbanerodel, är den vanligaste och mest kända formen av rodel. Den utövas på särskilt konstruerade, ofta konstkylda, banor med doserade kurvor och inneslutna raka partier. Dessa banor är desamma som används för bob och skeleton, men rodelstarten sker från en punkt längre ner i banan. Tävlingar avgörs genom sammanlagd tid efter flera åk. För singelåkning är det vanligtvis fyra åk som räknas, medan dubbelåkning baseras på två åk. Herrarna tävlar i både singel och dubbel, medan damerna enbart tävlar i singel. Kvalomgångar avgör startordningen, vilket är viktigt eftersom banans skick kan försämras efter varje åkare.

Naturrodel utövas på enklare banor som ofta är anpassade från befintliga bergsvägar eller stigar. Dessa banor är naturisade och får inte ha artificiellt bankade kurvor. Banans yta ska vara horisontell och lutningen får inte överstiga 15 procent. Styrningen sker inte bara med benen utan åkaren använder också ett snöre som är fäst vid medarna och kan behöva bromsa med spikar på skosulorna inför skarpa kurvor. Hastigheterna är lägre än i banrodel, och banorna kan bli ojämna av styr- och bromsrörelser. I Sverige finns en aktiv naturrodelbana på Lidingö vid Ekholmsnäsbacken, där tävlingar som SM och Lidingö-cupen arrangeras.

Alpinrodel och sportrodel

Alpinrodel bygger på samma grundläggande teknik som naturrodel, men kälken är anpassad för att åka på snö istället för is. Denna form av rodel utövas vanligtvis i pistade skidbackar med portar som i slalom. I Sverige har alpinrodel i sin nuvarande form körts sedan 2014. När samma typ av kälke och teknik används på naturrodelbanor som inte är spolade, utan portar, kallas det för sportrodel. Både alpinrodel och sportrodel representeras i svenska mästerskap, där åkare som Christopher Fladvad, Tove Olofsson och Luna Wiklund har vunnit titlar under 2010-talet och början av 2020-talet.

Rodelns historia och spridning

Den praktiska användningen av kälkar är urgammal och vidsträckt. De första dokumenterade kälktävlingarna ägde rum i Norge någon gång under 1400-talet. Som modern tävlingssport har rodel, liksom skeleton och bob, sitt ursprung i kurorten Sankt Moritz i Schweiz under mitten till slutet av 1800-talet. Initiativet tillskrivs ofta hotellägaren Caspar Badrutt, vars engelska gäster började använda leveranspojkars kälkar för rekreation. Den första organiserade tävlingen i sporten ägde rum 1883 i Schweiz. Det internationella förbundet för slädsport, Internationaler Schlittensportverband, grundades 1913 i Dresden i Tyskland.

Rodel blev en olympisk gren vid vinter-OS 1964 i Innsbruck, efter beslut om att den skulle ersätta skeleton i OS-programmet. De första världsmästerskapen i rodel hölls 1955 i Oslo i Norge. Det nuvarande internationella förbundet, Fédération Internationale de Luge de Course (FIL), bildades 1957. Sporten spreds långsammare till Nordamerika. Den första rodelbanan på kontinenten byggdes 1965 i Lolo Hot Springs i Montana i USA. Den första konstfrusna amerikanska banan stod färdig 1979 inför OS i Lake Placid 1980.

Svensk rodelhistoria och framgångsrika utövare

Sverige har en lång rodeltradition med flera olympiska deltagare sedan sportens inträde i OS. Den första svenska truppen till OS skickades till Grenoble 1968 och inkluderade åkare som Berit Salomonsson Wahlberg, Hans Sahlin, Per-Ulf Helander, Ivar Bjare och Jan Nilsson. Under 1970- och 1980-talen representerades Sverige regelbundet i OS av åkare som Agneta Lindskog Fladvad, Veronica Nelson, Nils Vinberg, Michael Gårdebäck och Stefan Kjernholm. Senare generationer inkluderar åkare som Mikael Holm, som deltog i fyra olympiska spel, Carl-Johan Lindqvist, Hasse Kohala, Bengt Walden och Anders Söderberg.

Sveriges enda rodelbanor finns i Hammarstrand för banrodel och på Lidingö för naturrodel. Båda är naturbanor som förlitar sig på natursnö och naturis, till skillnad från de moderna konstfrusna anläggningarna som finns på många internationella arenor, till exempel i Lillehammer. Svenska rodelklubbar har varit verksamma i platser som Hammarstrand, Saltsjöbaden, Stockholm, Lidingö, Umeå och Skellefteå. Utöver banrodel har svenska utövare också haft framgångar i naturrodel och alpinrodel. Daniel Nowik vann både SM och Lidingö-cupen i naturrodel år 2010. Inom alpinrodel har Christopher Fladvad, Tove Olofsson och Luna Wiklund blivit svenska mästare under 2010-talet och början av 2020-talet.

Internationella stjärnor och tävlingsformer

Internationellt sett domineras rodelsporten av nationer som Tyskland och Österrike. Kända internationella rodelstjärnor inkluderar tysken Georg Hackl och tyskan Natalie Geisenberger inom banrodel. Även italienske Armin Zöggeler är en av sportens mest framgångsrika utövare. Inom naturrodel är åkare som Jekaterina Lavrentjeva från Ryssland samt italienarna Patrick Pigneter och Alex Gruber framträdande namn. Sporten arrangerar världsmästerskap både för banrodel och naturrodel. Världsmästerskap i naturrodel har hållits sedan 1979.

Tävlingsprogrammet inom rodel omfattar flera discipliner. Förutom singel för herrar och damer samt dubbel för herrar, har även dubbel för damer och en lagstafett introducerats. År 2019 blev Caitlin Nash och Natalie Corless från Kanada det första rent kvinnliga laget att tävla i ett dubbel-Senior World Cup-lopp. Utöver seniorklasser finns tävlingsklasser för ungdomar och juniorer i åldrarna 7 till 20 år, samt mastersklasser för åldrarna 30 till 50 år och senior masters för åldern 51 år och uppåt.

Vanliga frågor om Rodel

Vad är skillnaden mellan banrodel och naturrodel?

Banrodel utövas på speciellt konstruerade, ofta konstkylda banor med doserade kurvor och inneslutna raka partier. Hastigheterna är mycket höga, ofta över 100 km/h. Naturrodel åker man istället på anpassade naturbanor, som bergsvägar, som är naturisade och saknar artificiellt bankade kurvor. Hastigheterna är lägre, vanligtvis under 70 km/h. Styrtekniken skiljer sig också. I naturrodel används ett styrrep fäst vid medarna utöver benstyrningen.

Var finns rodelbanor i Sverige?

Sverige har två rodelbanor. En för banrodel finns i Hammarstrand. Den andra är en naturrodelbana som ligger på Lidingö, vid Ekholmsnäsbacken. Båda banorna är naturbanor som förlitar sig på natursnö och naturis, till skillnad från de konstfrusna anläggningar som finns på många internationella arenor.

Vilka svenska rodelåkare har deltagit i Olympiska spel?

Många svenska rodelåkare har representerat landet i OS. Den första svenska truppen skickades till Grenoble 1968 och inkluderade Berit Salomonsson Wahlberg, Hans Sahlin, Per-Ulf Helander, Ivar Bjare och Jan Nilsson. Andra noterbara namn genom åren är Agneta Lindskog Fladvad, Stefan Kjernholm, Mikael Holm, Bengt Walden och Anders Söderberg. Sverige har haft deltagare i OS från 1968 och framåt under flera decennier.

Hur styr man en rodelkälke?

Styrningen sker huvudsakligen genom att åkaren applicerar tryck på kälkens metallmedar med sina lår och vader. För att svänga åt vänster trycker man med höger ben, och för att svänga åt höger trycker man med vänster ben. Inom naturrodel kompletteras denna teknik med ett snöre eller styrrep som är fäst vid varje med. Åkaren kan också göra mindre justeringar genom att förflytta överkroppens tyngdpunkt.

När blev rodel en olympisk gren och hur har sporten utvecklats?

Rodel blev en officiell olympisk gren vid de olympiska vinterspelen 1964 i Innsbruck. Beslutet togs om att rodel skulle ersätta sporten skeleton i OS-programmet. De första världsmästerskapen i rodel hade dock arrangerats redan 1955 i Oslo, Norge. Det internationella rodelförbundet, FIL, bildades 1957. Sporten spreds långsammare till Nordamerika, där den första rodelbanan byggdes 1965 i Montana och den första konstfrusna banan stod klar 1979.

Vad är alpinrodel?

Alpinrodel är en form av rodel där man använder en kälke anpassad för snö istället för is. Den utövas vanligtvis i pistade skidbackar med slalomliknande portar. I Sverige har denna form av rodel körts i sin nuvarande form sedan 2014. När samma teknik och utrustning används på ospolade naturbanor utan portar kallas det istället för sportrodel. Både alpinrodel och sportrodel representeras i svenska mästerskap, där åkare som Christopher Fladvad, Tove Olofsson och Luna Wiklund har vunnit titlar under 2010-talet och början av 2020-talet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.