Tjugondedag jul

Bakgrund och historisk utveckling

Tjugondedag jul har sitt ursprung i minnet av den danske prinsen Knut Lavard, som mördades den 7 januari 1131. Efter hans död blev han helgonförklarad och fick en egen minnesdag i den katolska kalendern, vilken inföll dagen efter trettondedagen. Under denna tid var trettondedagen den etablerade dagen för julens slut i Norden. Knut Lavard blev tillsammans med andra nordiska kungliga helgon som Sankt Olof och Sankt Erik ett populärt helgon under medeltiden.

Under slutet av 1600-talet skedde en betydande förändring. Knuts dag flyttades från den 7 januari till den 13 januari, vilket är tjugo dagar efter juldagen. Samtidigt flyttades också själva julavslutningen fram till samma datum. Denna förändring ledde till att det under en period fanns två dagar för julavslutning, den gamla trettondagen och den nya tjugondagen. I Sverige ersatte den nya dagen så småningom den gamla, medan etableringen i Finland gick långsammare och varierade geografiskt.

Det finns flera teorier om varför julens slut flyttades fram. Folklivsforskaren Ebbe Schön menar att den lutherska kyrkan ville stärka kyrkolivets ställning genom att utöka julperioden. Etnologerna Bengt af Klintberg och Jan-Öjvind Swahn pekar på att större kyrkohögtider ofta hade en oktav, en efterfest åtta dagar senare, vilket i detta fall skulle bli tjugondagen. Swahn nämner också möjligheten att man ville införliva dagar för det hedniska midvinterblotet i den kristna högtiden, samt att det på vissa håll fanns en hävdvunnen uppfattning om att julen varade i tjugo dagar.

Namnet och dess koppling till Knut

Dagens officiella namn är tjugondedag jul, vilket bokstavligen betyder den tjugonde dagen av julen. Den är lika vanligt känd som tjugondag Knut eller helt enkelt Knutdagen. Namnet Knut kommer från helgonet Knut Lavard. När hans minnesdag flyttades till den 13 januari följde namnet med, vilket gjorde att han fick namnsdag denna dag. Det gamla talesättet 'Knut driver julen ut' följde också med i flytten.

Författaren Alf Henrikson kopplar även dagen till Knut Lavards farbror, Knut den helige, som var Danmarks skyddshelgon. Knut den helige har en minnesdag den 19 januari, vilket förmodligen var dagen för hans skrinläggning. Henrikson menar att det kan vara en slump att Knutdagen hamnat på den 13, men att sammanblandningen av de två Knutarna kan ha spelat en roll. I Finland kallas dagen för nuutinpäivä, vilket direkt översatt betyder Knuts dag.

Traditionellt firande och seder

Tjugondag Knut är i modern tid starkt förknippad med att avsluta julen praktiskt. Den mest utbredda traditionen är julgransplundring, att 'kasta ut granen'. Man tar ned julgranen och alla juldekorationer, och ofta äts de godis och kakor som prytt granen upp. Denna fest kallas ibland för en julgransplundring eller ett Knutkalas. En annan gammal tradition som lever kvar på vissa håll är att klä ut sig till Knutgubbar. I områden som Fryksdalen och Munkfors i Värmland går barn utklädda i kostym och mask för att tigga godis av de vuxna. I Gimo och Österbybruk i Uppland har denna utklädnadstradition utvecklats till en riktig karneval kallad Knutmasso, där deltagare med papier-maché-masker eller skråpukar går i procession genom orten.

På Åland har firandet haft en mer dramatisk karaktär. Under 1800-talet och början av 1900-talet var det vanligt att 'bulta ut julen' genom att slå på husväggarna. Detta sågs som en manifestation för att avsluta julen och var en tillåten maktdemonstration för dem som annars var underordnade. För att bevara anonymiteten ingick utklädning, men de som störde friden riskerade att bli jagade. På senare tid har traditionen blivit mildare, där barn istället 'sopar ut julen' med kvastar för att få en belöning. Sådana seder med att sopa eller bulta har även förekommit på många andra håll i Svenskfinland.

Regionala variationer

Firandet av tjugondag Knut varierar mellan länder och regioner. I Sverige är dagen den allmänt accepterade avslutningen på julhelgen och firas främst med julgransplundring och, på vissa orter, med Knutgubbar eller Knutmasso. I Finland, särskilt i Svenskfinland och på Åland, är traditionerna livliga. I Åland har firandet utvecklats till en riktig festivaldag. I städer som Mariehamn, Åbo och Ekenäs ordnas officiella julavslutningar med offentliga evenemang, medan skolor och daghem har egna festligheter. I den finskspråkiga kulturen i Finland förekommer en tradition med nuuttipukki, en getliknande figur som kan jämföras med ett skräckinjagande julsväsen. Dessa nuuttipukki, klädda i inverterade pälskar, masker och horn, vandrade från hus till hus och krävde mat och dryck, och kunde utföra elaka gärningar om de inte blev tillfredsställda. Denna tradition lever fortfarande kvar i områden som Satakunta, Sydvästra Finland, Österbotten och särskilt på Åland, även om den numera oftast utförs av barn på ett mer lekfullt sätt.

I Norge firas dagen endast i vissa delar av landet. I Estland har högtiden antagits från Finland för att ge en formell avslutning på julperioden. I Danmark, trots att dagen är uppkallad efter en dansk prins och en dansk kung, firas den inte den 13 januari. Jan-Öjvind Swahn noterar att firandet i Finland främst omfattar svenskar och en del 'purfinnar', medan Nationalencyklopedin bekräftar att Sverige, Finland och delar av Norge är de huvudsakliga länderna för firande.

Dagens betydelse och etablering

Tjugondag Knut har etablerats som den slutgiltiga punkten för julhögtiden i de länder där den firas. Den markerar övergången från helg till vardag och den sista chansen att avsluta julens festligheter. Identitetsaspekten är stark, särskilt i områden med särskilda traditioner som Åland, vilket illustreras av att ett åländskt frimärke med motiv av julutsopare gavs ut år 2002. Dagens moderna firande är i hög grad inriktat på barn och familjer. Julgransplundringen är ofta en barnvänlig aktivitet, och seden med Knutgubbar som tigger godis riktar sig direkt till de yngre. De karnevalsliknande evenemangen, som Knutmasso, är också populära samlingspunkter. Trots att de våldsammare inslagen från historien, som att bulta på väggar, har tonats ned, kvarstår kärnan i firandet: att gemensamt och ceremoniellt markera att julen är slut och att det är dags att gå vidare. På Åland har den stora offentliga julutsopningen på torget i Mariehamn blivit ett hembygds- och barnjippo med många arrangörer, vilket visar hur traditionen har institutionaliserats.

Vanliga frågor om Tjugondedag jul

När infaller tjugondag Knut?

Tjugondag Knut infaller den 13 januari varje år. Det är exakt tjugo dagar efter juldagen den 25 december. Ursprungligen firades Knuts dag den 7 januari, men under slutet av 1600-talet flyttades både Knuts minnesdag och julens slutdatum fram till den 13 januari. Denna förändring gjorde att dagen blev tjugo dagar efter jul, vilket gett upphov till namnet tjugondedag jul.

Varför kallas dagen för tjugondag Knut?

Dagen är uppkallad efter den helgonförklarade danske prinsen Knut Lavard, som mördades den 7 januari 1131. När hans minnesdag som helgon flyttades till den 13 januari fick han namnsdag denna dag, och dagen blev känd som Knuts dag eller tjugondag Knut. Namnet tjugondedag jul syftar på att det är den tjugonde dagen i julperioden. Det finns också en koppling till Knut Lavards farbror, Knut den helige, vars minnesdag infaller den 19 januari.

Vad är traditionerna på tjugondag Knut?

Den främsta traditionen är att avsluta julen praktiskt genom julgransplundring, det vill säga att ta ned julgranen och julpyntet. Godiset från granen äts ofta upp. På många håll, som i Värmland och Uppland, klär barn ut sig till Knutgubbar med masker och kostymer för att tigga godis. I Gimo i Uppland firas dagen med en karneval kallad Knutmasso med papier-maché-masker. På Åland har traditioner med att 'bulta ut' eller 'sopa ut' julen varit vanliga, och där ordnas nu stora offentliga evenemang.

Firas tjugondag Knut i hela Norden?

Nej, tjugondag Knut firas främst i Sverige, Finland och i vissa delar av Norge. I Finland är firandet särskilt starkt i Svenskfinland och på Åland, medan den finskspråkiga kulturen har traditionen med nuuttipukki. I Danmark, trots att helgonet Knut är danskt, firas dagen inte den 13 januari. I många andra länder avslutas julen på trettondedagen den 6 januari. I Estland har man antagit högtiden från Finland.

Vad är skillnaden mellan trettondedag jul och tjugondedag jul?

Trettondedag jul, den 6 januari, är i många länder den dag då julen traditionellt avslutas. I Sverige, Finland och delar av Norge flyttades dock julavslutningen under 1600-talet fram till tjugondedag jul den 13 januari. Detta gjorde att Knuts dag, som ursprungligen var dagen efter trettondagen, blev samma dag som julens slut. Under en tid fanns alltså två dagar för julavslutning, men tjugondagen ersatte så småningom trettondagen som den huvudsakliga slutpunkten i dessa länder.

Vad är Knutmasso?

Knutmasso är en karnevalsliknande tradition som främst firats i Gimo och Österbybruk i Uppland. Deltagare klär ut sig med papier-maché-masker eller så kallade skråpukar och går i procession genom orten. Firandet har karnevalens karaktär och är ett sätt att fira tjugondag Knut på ett mer offentligt och festligt sätt. Traditionen är ett levande exempel på hur julavslutningen kan firas med utklädning och gemenskap. Evenemanget har gett upphov till en egen webbplats och omnämns i lokala medier.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.