Wiki onsdag 21 oktober 2026
Nyfiken På

Svenska nöjesnyheter, film, musik och poddar, och ett uppslagsverk om rösterna och ansiktena bakom.

Lyssna på poddenNyfiken på med Kristin Kaspersen Spotify Apple

M/S Costa Concordia

M/S Costa Concordia var ett italienskt kryssningsfartyg som gick på grund och välte utanför ön Giglio i Toscana den 13 januari 2012. Ombord fanns totalt 4 234 personer, varav 32 omkom i den kaotiska evakueringen som tog över sex timmar. Fartygets kapten, Francesco Schettino, dömdes senare till 16 års fängelse för att ha orsakat olyckan genom en oplanerad manöver och för att ha övergett sitt fartyg. Bärgningen av vraket, som inleddes 2013, blev en av de största och dyraste i sjöhistorien och slutfördes med skrotning i Genua 2014.

Fartygets konstruktion och utformning

M/S Costa Concordia byggdes år 2005 vid skeppsvarvet Fincantieri i Sestri Ponente i Genua, Italien. Fartyget levererades till rederiet Costa Cruises den 30 juni 2006 och togs i tjänst samma månad. Byggkostnaden uppgick till 450 miljoner euro. Namnet Concordia valdes för att uttrycka en önskan om fortsatt harmoni, enighet och fred mellan europeiska nationer. Vid leveransen var Costa Concordia med sin bruttodräktighet på 114 500 det största fartyg som någonsin byggts i Italien.

Fartyget var det första i sin klass, den så kallade Concordia-klassen. Till systerfartygen hörde Costa Serena, Costa Pacifica, Costa Favolosa, Costa Fascinosa och Carnival Splendor. Costa Concordia var 290,20 meter lång och 35,50 meter bred. Fartyget drevs av ett diesel-elektriskt kraftverk bestående av sex generatorer från Wärtsilä. Den designade marschfarten var 19,6 knop, men under provtur uppnådde hon en hastighet på 23 knop.

Ombord fanns cirka 1 500 hytter, varav 505 hade privalt balkonger. Fartyget hade ett omfattande utbud av bekvämligheter för passagerarna. Det inkluderade det tvåvånings Samsara Spa, ett av världens största träningsanläggningar till sjöss. Det fanns fyra simbassänger, varav två med tak som kunde dras in, fem bubbelbad och en utomhusbiograf. För mat och dryck fanns fem restauranger och tretton barer, inklusive en cigarr- och konjakbar samt ett kaffe- och chokladställe. Underhållningen omfattade en teater på tre plan, ett kasino, en diskotek och en racerbilssimulator.

Den ödesdigra resan och grundstötningen

Den 13 januari 2012 lämnade Costa Concordia hamnen i Civitavecchia utanför Rom för en sjudagarskryssning. Klockan 21:45 samma kväll, under befäl av kapten Francesco Schettino, gick fartyget på grund i Tyrrenska havet strax utanför ön Isola del Giglio på Toscankusten. I lugnt väder och stilla sjö stötte fartygets babords sida mot en klippa, vilket rev upp ett 53 meter långt hål i skrovet. Hålet låg över tre avdelningar i maskinrummet på däck 0.

Kollisionen ledde till omedelbar förlust av framdrivning och elförsörjning, vilket gjorde fartyget oförarligt. Vatten forsade in i skrovet, och fartyget började slå över på styrbordssidan. Ungefär 24 minuter efter stöten drev vindarna det skadade fartyget tillbaka mot Giglio, där det slutligen gick på grund cirka 500 meter norr om byn Giglio Porto. Fartyget vilade på sin styrbordsida i grunda vatten, med större delen av den sidan under vattenytan. Nästan hälften av fartyget stack fortfarande upp ovanför vattnet, men det fanns en stor risk att det skulle glida ner i en djupare ränna på 70 meters djup.

Den fördröjda evakueringen och följderna

Trots den allvarliga situationen, den totala strömavbrottet och närheten till land utfärdades order om att överge fartyget först över en timme efter den initiala kollisionen. En fullständig evakuering tog över sex timmar att genomföra, vilket var långt över den internationella maritima standarden på 30 minuter. Ombord på Costa Concordia vid tidpunkten för olyckan fanns totalt 4 234 personer, inklusive 3 229 passagerare och 1 023 besättningsmedlemmar. Den kaotiska och fördröjda evakueringen ledde till att 32 personer omkom i tragedin.

Olyckan utlöste en omfattande räddningsinsats med både fartygets livbåtar och hjälp från land. Den snedställda läget och mörkret gjorde evakueringen extremt svår och farlig för många ombordvarande. Bland offren fanns besättningsmedlemmar och passagerare från flera nationer. Den sista saknade personen, den indiske besättningsmedlemmen Russel Rebello, återfanns den 3 november 2014. Efter olyckan inleddes en omfattande rättslig utredning för att fastställa ansvaret för händelseförloppet och de många dödsfallen.

Rättsliga efterspel och kapten Schettinos ansvar

Fartygets kapten, Francesco Schettino, greps kort efter olyckan. Han åtalades för dråp, för att ha orsakat en sjöolycka och för att ha övergett sitt fartyget innan alla ombordvarande hade evakuerats. I rätten medgav Schettino att han hade låtit fartyget göra en så kallad hälsningsgir nära ön Giglio eftersom en tidigare kollega bodde där. Det internationella maritima övervakningssystemet AIS visade att fartyget under det föregående året hade gjort 52 avvikelser från sin planerade rutt, ungefär en gång i veckan.

I februari 2015 dömdes Francesco Schettino till 16 års fängelse. Domen omfattade ansvar för att ha orsakat olyckan och för flera fall av vållande till annans död, samt för att ha övergett fartyget. Schettino var under en period på fri fot medan domen överklagades, både av försvaret och av åklagaren som önskade ett tyngre straff. Den 12 maj 2017 bekräftade Italiens högsta domstol, Corte Suprema di Cassazione, det ursprungliga straffmåttet på 16 år, varefter Schettino häktades för att börja avtjäna sitt straff.

Den monumentala bärgningsoperationen

Bärgningen av Costa Concordia blev en av de största och mest komplexa i sjöfartens historia. Arbetet inleddes den 16 september 2013 klockan 09:00 under ledning av bärgningsexperten Nick Sloane. Den första och kritiska fasen var att stabilisera det vrak som vilade på en klipphylla. Denna stabiliseringsprocess tog cirka 19 timmar att genomföra. Bärgningsoperationen var oerhört dyrbar, och redan fram till det att fartyget hade rätats upp från haveriplatsen hade kostnaderna uppgått till 3,9 miljarder kronor.

Under hela processen fanns en betydande risk att fartyget skulle brytas sönder, vilket skulle ha förvärrat den potentiella miljökatastrofen genom att släppa ut resterande bränsle och andra föroreningar. Operationen genomfördes dock framgångsrikt utan sådana incidenter. Efter att ha rätats upp bogserades vraket av Costa Concordia till hamnen i Genua, dit det anlände den 27 juli 2014. I Genua genomfördes sedan skrotningen av det en gång stolta kryssningsfartyget, vilket markerade slutet på ett kapitel.

Tidigare incidenter och olycksförebud

Costa Concordia hade varit inblandad i en tidigare incident innan den ödesdigra grundstötningen 2012. Den 22 november 2008 skadades fartygets bog när höga vindar i Palermo på Sicilien pressade det mot kajen. Ingen skadades vid tillfället, och initiala reparationer genomfördes redan i december samma år. Fullständiga reparationer av de synliga bucklorna gjordes först 2011 under ett av fartygets underhållstillfällen.

Ett annat märkligt förebud till olyckan inträffade redan vid fartygets döpning. Vid lanceringen den 2 september 2005 släppte modellen Eva Herzigová en champagneflaska mot skrovet, men flaskan gick inte sönder vid första försöket. Enligt sjömanssed anses detta vara ett dåligt omen. Denna händelse har i efterhand diskuterats som en symbolisk inledning på fartygets olycksaliga historia.

Vanliga frågor om M/S Costa Concordia

Vad hände med M/S Costa Concordia?

M/S Costa Concordia gick på grund och välte utanför ön Giglio i Italien den 13 januari 2012. Fartyget stötte mot en klippa vilket rev upp ett 53 meter långt hål i skrovet på babordssidan. Vatten forsade in i maskinrummet och fartyget tippade över på styrbordssidan och gick på grund nära ön. Av de 4 234 personerna ombord omkom 32. Evakueringen tog över sex timmar att genomföra. Kaptenen, Francesco Schettino, dömdes senare till 16 års fängelse för att ha orsakat olyckan och för att ha övergett fartyget.

Hur många dog i Costa Concordia-haveriet?

I Costa Concordia-haveriet omkom totalt 32 personer. Ombord fanns 3 229 passagerare och 1 023 besättningsmedlemmar, vilket ger summan 4 234 personer. Den sista saknade personen, den indiske besättningsmedlemmen Russel Rebello, återfanns först den 3 november 2014. De flesta dödsfallen tros ha skett på grund av den kaotiska och fördröjda evakueringen som tog över sex timmar. Order om att överge fartyget gavs först över en timme efter kollisionen.

Vem var kaptenen på Costa Concordia och vad hände med honom?

Kaptenen vid tidpunkten för olyckan hette Francesco Schettino. Han greps kort efter händelsen och åtalades för dråp, för att ha orsakat en sjöolycka och för att ha övergett sitt fartyg. I rätten medgav han att han hade låtit fartyget göra en oplanerad hälsningsgir nära ön eftersom en tidigare kollega bodde där. År 2015 dömdes han till 16 års fängelse. Domen bekräftades av Italiens högsta domstol, Corte Suprema di Cassazione, den 12 maj 2017, varefter han häktades och började avtjäna straffet.

När och var byggdes Costa Concordia?

Costa Concordia byggdes år 2005 vid Fincantieri-varvet i Sestri Ponente, som ligger i Genua, Italien. Fartyget levererades till rederiet Costa Cruises den 30 juni 2006 och togs i tjänst i juli samma år. Byggkostnaden var 450 miljoner euro. Vid leveransen var det det största fartyg som någonsin byggts i Italien, med en bruttodräktighet på 114 500. Fartyget var 290,20 meter långt och 35,50 meter brett.

Hur bärgades vraket av Costa Concordia?

Bärgningen av Costa Concordia inleddes den 16 september 2013 klockan 09:00 och var en av de största och dyraste i sjöhistorien. Operationen leddes av bärgningsexperten Nick Sloane. Det första kritiska steget var att stabilisera det vrak som låg på en klipphylla, vilket tog cirka 19 timmar. Bärgningen kostade 3,9 miljarder kronor bara fram till att fartyget rätades upp från haveriplatsen. Efter att ha gjorts flytande bogserades vraket till Genuas hamn, dit det anlände den 27 juli 2014, för att sedan skrotas.

Vad betyder namnet Costa Concordia och vilka var systerfartygen?

Namnet Concordia valdes för att uttrycka en önskan om fortsatt harmoni, enighet och fred mellan europeiska nationer. Fartyget var det första i Concordia-klassen. Dess systerfartyg var Costa Serena, Costa Pacifica, Costa Favolosa och Costa Fascinosa. Ett femte systerfartyg, Carnival Splendor, byggdes för systerrederiet Carnival Cruise Lines. Dessa fartyg var bland de största byggda i Italien tills Dream-klassen på 130 000 bruttoton togs i bruk.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.

Relaterade artiklar

Alla historia →