Anundshög

Sveriges största gravhög

Anundshög är namnet på den största gravhögen inom det omfattande fornminnesområdet. Denna hög anses vara den största i Sverige, med den näst största belägen i Skalunda i Västergötland. Enligt fastighetsverket är högen 9 meter hög och 64 meter i diameter, medan andra mätningar anger 8 meters höjd och 60 meters diameter. Under högen har man hittat en härd vars kol har daterats med C14-metoden till perioden 210 till 540 efter Kristus. Denna datering innebär att högen troligen byggdes under folkvandringstiden eller vikingatiden. Högen har ett avplanat krön som skadades av ett rovgrävningsförsök år 1788. Idag leder en trätrappa besökare upp till toppen av högen.

Ett rikt fornminneslandskap

Fornminnesområdet Anundshög är mycket stort och välbevarat. Det registreras av Riksantikvarieämbetet som Västerås 431:1 och täcker ett område på ungefär 215 gånger 205 meter. Totalt omfattar området 42 olika arkeologiska lämningar. Dessa inkluderar tolv gravhögar, varav Anundshög är den största. Den näst största högen är fyra meter hög och 30 meter i diameter. Dessutom finns tio runda stensättningar och fem skeppssättningar. De två största skeppssättningarna är cirka 53 respektive 51 meter långa och är placerade med stävarna mot varandra. Dessa två skeppssättningar restaurerades år 1932. Ytterligare finns 14 resta stenar och en runsten inom området.

Området sträcker sig längs med en åsrygg som historiskt varit en viktig genomfartsled mot öster. Denna led kan ha sammanfallit med den forntida Eriksgatans sträckning. Runstenen, kallad Västmanlands runinskrifter 13, är placerad framför den stora högen tillsammans med andra resta stenar. En lång rad av resta stenar längs med den gamla vägen måste ha skapat en storslagen anblick för förbipasserande under forntiden. Alldeles framför högen finns ett anmärkningsvärt stenmonument där runstenen är placerad.

Runstenen och ursprunget till namnet

Namnet Anundshög är känt sedan medeltiden då platsen användes som tingsplats. Det finns flera teorier om namnets ursprung. På 1600-talet spekulerade antikvarien Johan Peringskiöld att högen kunde vara gravhögen efter sagokungen Bröt-Anund, men detta är bara en gissning. En mer trolig förklaring är att namnet kommer från en runsten på platsen. Runstenen, som kallas Västmanlands runinskrifter 13 eller Anundstenen, rests till minne av en man vid namn Heden. Inskriptionen på runstenen lyder Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna. Eftersom stenen nämner en Anund är det sannolikt att högen och området fått sitt namn härifrån. Runstenen är registrerad separat som Västerås 431:4.

Pastor Hans Spaak noterade på 1600-talet att allmogen trodde att en konung eller en jätte låg begraven i högen. Namnet Anundshög är belagt från medeltiden i formen Anunda Högh. Eftersom namnet även förekommer på runstenen anser många forskare att det är den mest sannolika källan. Det finns en annan grav i Åraslöv som också har kopplats ihop med Bröt-Anund, vilket visar på namnets spridning i traditionen.

En medeltida tingsplats och mötesplats

Anundshög har en lång historia som samlingsplats. Redan på 1300-talet användes platsen som tingsplats, vilket framgår av sex bevarade brev från åren 1355, 1358, 1391, 1393 och 1437. På 1600-talet noterade pastor Jonas Holstenius att vid denna hög har fordom tidh varit Tingsplats. Arkeologiska undersökningar 2017 och 2018 avslöjade resterna av ett medeltida tinghus som etablerats senast under 1300-talet. Ytterligare tecken på platsens betydelse som genomfartsled och mötesplats är en lång rad av resta stenar som följer en gammal vägsträckning, möjligen en del av den forntida Eriksgatan.

Undersökningar med georadar år 2008, ledda av arkeologerna Alexandra Sanmark och Sarah Semple, fann en 200 meter lång rad med igenfyllda hål. Dessa hål var ungefär två meter djupa och två meter breda. Forskarna tror att det i dessa hål har stått ett trettiotal stora stenar eller stolpar. Denna rad av stolpar löpte från ett gammalt vadställe och in mot den stora högen. Detta tyder på att platsen var arrangerad för storslagna ceremonier eller sammankomster långt innan medeltiden.

Arkeologiska hypoteser om ett maktcentrum

Forskare har föreslagit att området kring Badelunda kan ha varit ett sekundärt maktcentrum under forntiden. Vissa teorier går ut på att detta centrum stod i konflikt med, och till slut besegrades av, en starkare maktpol, kanske Uppsala, särskilt runt tiden för regionens kristnande. Det finns tecken på att en välmående storgård på platsen plötsligt upphörde, och att nyare bebyggelse inte följde de gamla ägogränserna. Det är dock osäkert vem som faktiskt blev begravd i den stora Anundshögen eller i de andra större högarna på området.

Området har använts under en mycket lång tid, från äldre bronsålder till vikingatid, vilket gör det till ett av landets största och bäst bevarade fornminneskomplex. Kring det centrala gravfältet finns en stor och väl bevarad labyrint. Dessutom finns ett närliggande gravfält, ofta refererat till som Tuna gravfält i Badelunda socken, som användes under 700 år och innehåller båtgravar. Detta gravfält ligger i anslutning till Anundshög och är samtida med det, även om det normalt inte räknas till Anundshög.

Det södra gravfältet på Badelundaåsen, registrerat som Västerås 432, hade ursprungligen cirka 15 till 20 fornlämningar innan ett grustag förstörde delar av det. Idag finns där tre högar och sju runda stensättningar kvar. På detta gravfält låg en hög som kallades Gullhögen. Väster om Anundshög, inne i skogen, finns ytterligare cirka 50 runda stensättningar, vilket visar på den enorma omfattningen av gravaktivitet i området.

Skador och plundring genom seklerna

Anundshög har drabbats av flera plundringsförsök genom historien. Det mest kända inträffade år 1788 när några bränneridrängar från Västerås försökte gräva upp högen på natten. De grävde i toppen av högen och gömde jorden de grävde upp bland träden på sluttningarna. Stenar som idag ligger på högens sluttning bredvid trapporna sägs vara rester från detta försök. Skadorna från 1788 återställdes vid en restaurering år 1970.

Under 2000-talet har området fortsatt att utsättas för plundring. År 2025 utsattes Anundshög för plundring med metallsökare i markytan. Även under året 2026 utsattes området för liknande plundringsförsök. Dessa moderna incidenter visar på det fortsatta hotet mot Sveriges kulturarv och vikten av att skydda sådana platser.

Områdets bredare sammanhang och betydelse

Anundshög ingår i ett fornminneskomplex som hör till de största och bäst bevarade i landet. Inom det bredare området finns gravar som spänner över en mycket lång tidsperiod, från äldre bronsålder till vikingatid. Den stora mängden och variationen av fornlämningar, från enstående resta stenar till gigantiska skeppssättningar, pekar på att platsen hade en exceptionell betydelse under förhistorisk tid. Platsens läge längs en viktig åsrygg och genomfartsled förstärker denna bild av en central mötesplats.

Hypotesen om att Badelunda var ett sekundärt maktcentrum som slutligen besegrades stöds av de arkeologiska tecknen på en plötslig avbrott i aktiviteten. Att ny bebyggelse inte följde de gamla gränserna kan tyda på en maktförskjutning eller ett byte av samhällsordning. Anundshög och dess omgivning erbjuder således en fascinerande glimt in i den politiska och sociala dynamiken i Svealand under förhistorien och tidig medeltid. Platsen förblir en viktig källa till kunskap och en kraftfull påminnelse om regionens långa historia.

Vanliga frågor om Anundshög

Var ligger Anundshög och vad är det?

Anundshög är ett stort fornminnesområde beläget i Badelunda socken i utkanten av Västerås, Västmanland. Området är känt för att innehålla Sveriges största gravhög, som också kallas Anundshög. Förutom denna stora hög finns det ett stort antal andra fornlämningar som gravhögar, skeppssättningar, resta stenar och en runsten. Platsen användes också som en tingsplats under medeltiden.

Hur stor är Anundshög och hur gammal är den?

Den stora gravhögen som kallas Anundshög är cirka nio meter hög och mellan 64 och 68 meter i diameter. Kol från en härd under högen har daterats med C14-metoden till perioden 210 till 540 efter Kristus. Denna datering innebär att högen troligen byggdes under folkvandringstiden eller under vikingatiden. Högen är alltså mellan cirka 1500 och 1800 år gammal.

Vad betyder namnet Anundshög och var kommer det ifrån?

Namnet är känt sedan medeltiden och kommer troligen från en runsten som finns på platsen. Runstenen, Västmanlands runinskrifter 13, rests till minne av en man vid namn Heden, som beskrivs som Anunds broder. Eftersom stenen nämner namnet Anund är det sannolikt att området fått sitt namn härifrån. En äldre teori, från 1600-talet, kopplade högen till sagokungen Bröt-Anund, men det anses vara en osäker gissning.

Vilka fornlämningar finns förutom den stora högen?

Fornminnesområdet Anundshög innehåller totalt 42 registrerade lämningar. Dessa inkluderar tolv gravhögar, varav Anundshög är den största. Det finns tio runda stensättningar och fem skeppssättningar av sten. De två största skeppssättningarna är över 50 meter långa. Dessutom finns en rad med 14 resta stenar och en runsten. Området sträcker sig längs en åsrygg och inkluderar även andra närliggande gravfält med hundratals gravar.

Användes Anundshög som tingsplats?

Ja, Anundshög fungerade som en tingsplats under medeltiden. Det finns sex bevarade brev från 1300- och 1400-talet som nämner platsen som tingsplats. På 1600-talet bekräftade lokala präster denna användning. Arkeologiska utgrävningar 2017-2018 hittade även resterna av ett medeltida tinghus som hade byggts senast på 1300-talet. Det har föreslagits att platsen kan ha haft en liknande funktion redan under vikingatiden.

Har Anundshög blivit skadad eller plundrad?

Ja, högen har utsatts för plundringsförsök. Det mest kända inträffade 1788 när arbetare försökte gräva upp högen på natten, vilket skadade krönet. Stenar som ligger på sluttningen idag sägs komma från detta försök. Skadorna reparerades vid en restaurering 1970. Under 2000-talet har området också utsatts för plundring med metallsökare, bland annat åren 2025 och 2026.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.