Klas Östergren

Tidigt liv och debut

Klas Östergren växte upp på Lilla Essingen i Stockholm som yngst i en syskonskara på fyra. Hans far, som var född 1906, hade flyttat till Sverige från Finland och avled när Klas Östergren var nitton år. De första skolåren gick han på Matteusskolan i Vasastan. Han inledde gymnasiestudier vid Kungsholmens gymnasium 1970 men avbröt dem under första terminen. Höstterminen 1971 påbörjade han istället en tvåårig social linje med naturvetenskaplig inriktning vid Södra Latin. Under denna tid var han en av redaktörerna för litteraturtidskriften Loke, aktiv i en teatergrupp och ledde en läsecirkel vid skolan. Han gjorde sina första litterära försök inom lyriken, och ett utkast till en diktsamling refuserades av Bonniers förlag 1972. Han debuterade 1975 med romanen Attila, en bok som delade tidsanda med och jämfördes med Ulf Lundells Jack. Debuten följdes av romanerna Ismael och Fantomerna, som alla i grunden handlade om en ung mans väg ut i vuxenlivet. Under 1970-talet, från 1973, vistades han återkommande i Frankrike, i Bretagne och Paris, vilket lämnade betydelse i hans tidiga författarskap. Vid sidan av romanerna skrev han då för Expressens kultursidor och för herrtidningen Lektyr.

Genombrottet med Gentlemen

Det stora genombrottet kom 1980 med den fjärde romanen, Gentlemen. I romanen flyttar berättaren, som heter Klas Östergren, in i en stor våning på Hornsgatan 29 C i Stockholm, en adress där författaren själv bott i kollektiv efter gymnasietiden. Lägenheten ägs av de excentriska bröderna Henry och Leo Morgan. Den fiktive Klas Östergren håller på att skriva en pastisch på August Strindbergs Röda rummet, ett uppdrag han fått av en bokförläggare inför hundraårsjubileet 1979, men eldar slutligen upp manuskriptet för att i stället skildra bröderna Morgan. Romanen är en rikt fabulerande, humoristisk och drastisk skildring av märkliga livsöden, samtidigt som den idkar samhällskritik mot folkhemmet och svensk självgodhet. Gentlemen hyllades för sin berättarglädje, och kritikern Horace Engdahl noterade att den bjöd på underhållning, en ingrediens som en gång gjort den stora litteraturen läst. Inför sommaren 1980 erbjöds Östergren ett vikariat på Expressen, men han reste istället till Frankrike, där han bodde fram till 1982, huvudsakligen i Paris. Där översatte han Nigel Williams pjäs Klassfiende och påbörjade kortromanen Giganternas brunn. Temat från Gentlemen förstärktes och återupptogs senare i romanen Gangsters från 2005, en senkommen uppföljare som ifrågasätter om bröderna Morgan verkligen existerade.

Litterär utveckling och Österlentrilogin

Efter Gentlemen kom den samhällskritiska romanen Fattiga riddare och stora svenskar 1983, som Östergren påbörjade i Skåne men skrev färdigt i Stockholm. Därefter sökte han nya litterära vägar med den mer koncentrerade romanen Plåster 1986, och intensifierade sitt arbete med översättningar. Sedan 1984 vistades han återkommande i Skåne, och 1989 bosatte han sig permanent i Vitemölla. Där fann han stoff till en ny litterär inriktning. Romanerna Ankare, Handelsmän och partisaner och Under i september, utgivna mellan 1988 och 1994, handlar om mänsklig utsatthet och tillkortakommande. Östergren övergav här tills vidare stadsmiljön som spelplats. Hans skildring av Österlen har beskrivits som ett landskap för kufar och losers som inte passar in någon annanstans, en glesbygd genomkorsad av flyktingar som är föremål för ekonomisk spekulation och misstänksamhet. De tre böckerna bildade en trilogi, utgiven i samlingsvolymen Tre romaner 2001 och senare som Österlentrilogin 2011. Med novellsamlingen Med stövlarna på och andra berättelser från 1997 återvände han till stadsskildringar. Under de följande fem åren ägnade han sig i stor utsträckning åt manusförfattande.

Mångsidigt författarskap och senare verk

Klas Östergren har varit mycket produktiv även som manusförfattare för film och tv. Han skrev bland annat manus till filmen Veranda för en tenor, baserad på en novell ur Med stövlarna på, och till filmen Syndare i sommarsol. För television skrev han manus till produktionerna Offer och gärningsmän och Soldater i månsken, båda regisserade av Tomas Alfredson. Julen 2001 sände SVT hans historiska dramaserie Gustav III:s äktenskap, med Jonas Karlsson och Iben Hjejle i huvudrollerna, regisserad av Marcus Olsson. Som författare återkom han till prosan med Tre porträtt 2003 och Gangsters 2005. År 2005 fick han Sveriges Radios Novellpris för novellen En kniv i ryggen: Om påhittad otrohet och skrev manus till SVT:s julkalender En decemberdröm. Romanen Orkanpartyt 2007 var en omdiktning i dystopisk stil av en berättelse ur Eddan, skriven som del av ett internationellt mytprojekt. Samma år utkom boken Östergren om Östergren, ett samtal med Stephen Farran-Lee om hans författarskap. Romanen Den sista cigarretten från 2009 är en rikt fabulerande skildring av 1980-talets spekulationshysteri inom konst- och finansvärlden och anknyter till den samhällskritiska linjen i Gentlemen och Gangsters. Peter Englund har beskrivit dessa tre böcker som en skildring av Sveriges förvandlingar under decennierna. Under 2014 filmatiserades Gentlemen i regi av Mikael Marcimain efter Östergrens eget manus, och han nominerades till en Guldbagge för manuskriptet. Hans senare verk inkluderar romanerna Twist, I en skog av sumak, Hilde och Renegater. Den sistnämnda från 2020 avslutar trilogin som inleddes med Gentlemen och Gangsters och skildrar i romanform händelserna i Svenska Akademien som ledde till hans utträde. År 2021 utkom den historiska romanen Två pistoler om Gustav III:s tid och novellsamlingen Julrevy i Jonseryd och andra berättelser.

Berättarstil och teman

Personerna i Klas Östergrens berättelser är nästan alltid udda gestalter i samhällets utkant. Han återkommer ofta till skildringen av en skuggvärld vid sidan av det officiella samhället, en gråzon med egna regler. I flera centrala verk, som Gentlemen, Gangsters, Tre porträtt, Den sista cigarretten och Twist, är berättarjaget själv en utgångspunkt för handlingen som ofta rör sig mellan olika tider. Ett centralt begrepp i hans prosakonst är det expanderande nuet, ett slags epifani där inte bara framtiden utan framförallt det förflutna är lika närvarande som nuet. Hans författarskap präglas av en stor berättarglädje och en förmåga att förvandla till synes hopplösa situationer till svindlande äventyr, något som Frank Heller-priset 1986 lyfte fram.

Översättargärning

Parallellt med sitt eget författande har Klas Östergren varit en betydande och högt ansedd översättare. Han har översatt engelsk dramatik av Nigel Williams och Eugene O’Neills Lång dags färd mot natt. År 1987 gjorde han en nyöversättning av J.D. Salingers Räddaren i nöden. Samma år utgavs hans översättning av Charles Baudelaires Fanfarlo. Hans kanske mest omfattande översättarprojekt är tolv samtidsdramer av Henrik Ibsen, utgivna samlade i två volymer 2008. Han har även översatt verk av John le Carré. Hans översättningar har gett honom en särställning inom det svenska litteraturlivet.

Svenska Akademien och utmärkelser

Klas Östergren valdes in i Svenska Akademien den 27 februari 2014 och efterträdde Ulf Linde på stol nummer 11. Han tog sitt inträde den 20 december samma år. I samband med konflikten i akademien meddelade han den 6 april 2018 att han lämnade akademiens arbete, och hans formella utträde beviljades den 7 maj samma år. Han har tilldelats ett stort antal litterära priser. Redan 1977 fick han stipendium från Albert Bonniers stipendiefond för yngre författare. Bland hans främsta utmärkelser märks Frank Heller-priset 1986, Signe Ekblad-Eldhs pris 1988, Eyvind Johnsonpriset 1989, Piratenpriset 1995, Doblougska priset 1998, Sydsvenska Dagbladets kulturpris 2001, De Nios stora pris 2005, Gleerups skönlitterära pris 2005, Nöjesguidens pris för bästa läsning 2005, Sveriges Radios Novellpris 2005, Sixten Heymans pris 2010 och Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 2012. Han har även varit nominerad till Augustpriset i klassen för Årets svenska skönlitterära bok tre gånger. År 2025 tilldelades han Litteris et Artibus.

Privatliv

Klas Östergren var gift med skådespelaren Pernilla August åren 1982 till 1989. Tillsammans har de dottern Agnes Östergren. Han gifte sig senare med Cilla Östergren, som han träffade under ett författarbesök på Svenska skolan i Paris. Paret har tre barn tillsammans, två söner och en dotter. Han är sedan slutet av 1980-talet bosatt i närheten av Kivik i Skåne.

Vanliga frågor om Klas Östergren

Vilken är Klas Östergrens mest kända bok?

Klas Östergrens mest kända bok är romanen Gentlemen från 1980 som blev hans genombrott och en modern svensk klassiker. Romanen är en rikt fabulerande berättelse som skildrar märkliga livsöden på ett humoristiskt och drastiskt sätt samtidigt som den idkar samhällskritik. Gentlemen fick en senare uppföljare i romanen Gangsters från 2005. Boken filmatiserades 2014 av Mikael Marcimain efter Östergrens eget manuskript, vilket ledde till en Guldbaggenominering för honom.

Vilka är Klas Östergrens viktigaste romaner och i vilken ordning skrevs de?

Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila följt av Ismael 1977 och Fantomerna 1978. Hans stora genombrott kom med Gentlemen 1980. Viktiga senare verk inkluderar Fattiga riddare och stora svenskar från 1983, Österlentrilogin bestående av Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991) och Under i september (1994), samt Gangsters (2005), Den sista cigarretten (2009) och Renegater (2020). Den sista cigarretten anknyter till den samhällskritiska skildringen i Gentlemen och Gangsters.

Har några av Klas Östergrens böcker blivit filmatiserade?

Ja, flera av Klas Östergrens verk har blivit filmatiserade. Romanen Gentlemen filmatiserades 2014 i regi av Mikael Marcimain efter Östergrens eget manuskript. Han har också skrivit manus för film och TV baserade på egna verk, som Veranda för en tenor från 1999, baserad på en novell i Med stövlarna på. Han skrev manus för SVT:s julkalender En decemberdröm 2005 och den historiska dramaserien Gustav III:s äktenskap 2001. För manuskriptet till Veranda för en tenor nominerades han till en Guldbagge.

Vilka författare har Klas Östergren översatt till svenska?

Klas Östergren är en verksam översättare som har översatt flera betydande författare. År 1987 gjorde han en nyöversättning av J.D. Salingers roman Räddaren i nöden. Han har översatt tolv samtidsdramer av Henrik Ibsen, utgivna i två volymer 2008. Bland andra översättningar finns Nigel Williams pjäs Klassfiende, Eugene O'Neills Lång dags färd mot natt, Charles Baudelaires Fanfarlo och verk av John le Carré. Hans översättargärning sträcker sig även till engelsk dramatik.

Vad handlar Österlentrilogin om?

Österlentrilogin består av romanerna Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991) och Under i september (1994) och skildrar livet i Österlen. Böckerna handlar om utsatthet och mänskligt tillkortakommande och överger stadsmiljön som spelplats. En kritiker har beskrivit att Östergren skriver om Österlen som det verkligen är, ett landskap för kufar och losers som inte passar in någon annanstans. Trilogin utgavs i samlingsvolymen Tre romaner 2001 och under titeln Österlentrilogin 2011.

Varför lämnade Klas Östergren Svenska Akademien?

Klas Östergren valdes in i Svenska Akademien på stol nummer 11 den 27 februari 2014 och tog sitt inträde den 20 december samma år. Den 6 april 2018 meddelade han att han lämnade akademiens arbete och den 7 maj samma år beviljades hans utträde. Han redogör för händelserna i akademien under den konflikt som ledde till hans utträde i romanform i boken Renegater från 2020. Östergren efterträdde Ulf Linde och var ledamot i drygt tre år.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.