Dario Fo

Uppväxt och tidiga influenser

Dario Fo föddes i Sangiano nära Lago Maggiore som äldsta barnet i familjen. Hans far Felice var stationsinspektor vid den italienska järnvägen och amatörskådespelare, vilket innebar att familjen ofta flyttade. Modern Pina Rota Fo kom från en bondbakgrund och skrev senare en roman om sina minnen från mellankrigstiden, Il paese delle rane. Fo växte bland annat upp i glasblåsarkolonin Porto Valtravaglia, som sades ha den högsta andelen sinnessjuka människor i Italien.

Som ung ägnade han sig åt målning och flyttade 1940 till Milano för att studera vid konstskolan Accademia di Brera. Andra världskriget avbröt studierna och Fo anslöt sig till Mussolinis fascistiska armé Repubblica Sociale Italiana. Han förnekade aldrig detta val men menade att det var ett sätt att skydda sin antifascistiska familj. Han har berättat att han hjälpte sin far att smuggla flyktingar och allierade soldater till säkerhet genom att förklä dem till lombardiska bönder.

Efter kriget återvände han till Brera Academy och började även studera arkitektur vid Politecnico di Milano. Han blev dock desillusionerad av det billiga och opersonliga arbete som förväntades av arkitekter och lämnade studierna innan examen. Efter en nervös kris uppmanades han av en läkare att göra det som gav honom glädje, vilket ledde honom till måleri och teater. Han lärde sig berättarkonst från sin morfar och de lombardiska fiskarna och glasblåsarna han växte upp bland.

Karriärsstart och radionscandal

Dario Fo började sin bana i amatörteatergrupper där han skrev sketcher och farser. År 1950 började han samarbeta med Franco Parenti på en varietéshow uppförd av radionskådespelare. Parenti var imponerad av Fos berättarkonst, som han beskrev som absolut originell med en extraordinär humor och personifiering. Deras samarbete varade fram till 1954.

År 1951 bjöds Fo in av den italienska radiostationen RAI att uppträda i en soloshow på lördagskvällarna kallad Poer nano. Serien bestod av 18 monologer baserade på vuxna sagor anpassade från bibliska och historiska berättelser. Den innehöll även Shakespeareteman med oväntade vridningar, som en version av Hamlet där huvudpersonen dödar sin far för att fortsätta en affär med sin mor, och en sadistisk Julia som håller Romeo inspärrad i sin trädgård med vilda hundar. De skandaliserade myndigheterna lade ner programmet, men Fo fortsatte att framföra det på scenen på Teatro Odeon i Milano. Hans genombrott på scen kom 1953 med revyn Il dito nell'occhio. År 1954 gifte han sig med skådespelerskan och dramatikern Franca Rame, som blev hans livslånga arbetskamrat och musa. Tillsammans med Rame grundade han 1958 teatersällskapet Compagnia Fo-Rame.

Politisk teater och internationellt genombrott

Under 1960-talet utvecklade Dario Fo sitt politiskt engagerade teaterspråk. År 1968 ingick paret Fo-Rame i teaterkollektivet Nuova scena, som var en agitationsteater direkt knuten till det italienska kommunistpartiet. 1970 grundade de teaterkollektivet La Comune. Hans teater byggde ofta på improvisation och återvann illegitima teaterformer som medeltida gycklare (giullari) och den gamla italienska stilen commedia dell'arte.

Hans soloföreställning Mistero Buffo från 1969, som turnerade i Europa, Asien, Kanada och Latinamerika över en 30-årsperiod, blev en av de mest kontroversiella och populära föreställningarna i efterkrigstidens Europa. Den fördömdes av kardinal Ugo Poletti som den mest blasfemiska showen i tv-historiens. Fo blev tidigt populär i Sverige, där de flesta av hans pjäser har framförts på professionell nivå på scener som Dramaten och Stockholms stadsteater. Hans verk har översatts till 30 språk och spelats över hela världen.

Hans pjäs från 1974, Vi betalar inte! vi betalar inte!, har en engelsk titel, Can't Pay? Won't Pay!, som har gått in i det engelska språket. Pjäsen beskrivs som att den fångar något universellt i arbetarklassens handlingar och reaktioner. Hans verk från 1960-talet, 1970-talet och 1980-talet är fulla av kritik mot mord, korruption, organiserad brottslighet, rasism, romersk-katolsk teologi och krig.

Senare karriär och politiskt inflytande

Under 1990-talet och 2000-talet riktade Dario Fo sin satir mot Silvio Berlusconi och hans parti Forza Italia. Under 2010-talet kritiserade han bankerna under den europeiska skuldkrisen. Han blev också den främsta ideologen för det anti-establishment-partiet Femstjärnerörelsen, ledd av Beppe Grillo, och kallades ofta av dess medlemmar för Mästaren. Fo var ateist.

På senare år vände han sig också till romanformen. 2014 debuterade han som romanförfattare med La figlia del Pappa om Lucrezia Borgia, och 2015 kom C'è un re pazzo in Danimarca om livläkaren Johann Friedrich Struensee. Han skrev också memoarer som Fladdermössens by. Mina första sju år, och några till, utgiven 2005. Fos mottagande av Nobelpriset i litteratur 1997 markerade det internationella erkännandet av honom som en huvudfigur i 1900-talets världsteater. Han tillägnade priset till sin fru Franca Rame. Även svenska posten hyllade honom med frimärken som föreställde honom och hans nobeldiplom, vilka tillkännagavs på Postmuseet i Stockholm under en ceremoni som Fo medverkade på.

Verk i urval och konstnärliga influenser

Dario Fos produktion är omfattande och mångsidig. Bland hans tidiga verk finns farser som Inte alla tjuvar kommer för att stjäla från 1958 och Lik till salu, också från 1958. Under 1960-talet skrev han pjäser som Sjunde budet, Du skall stjäla något mindre från 1964 och En målare kommer sällan ensam från 1968. Hans kanske mest kända verk är Mistero Buffo från 1969. Under 1970-talet skrev han populära och politiskt skarpa pjäser som Vi betalar inte! vi betalar inte! från 1974, och Inget går upp mot mammas gräs från 1976. Pjäsen En kvinna från 1977 och Historien om Tigern från 1978 är andra betydande verk. Andra verk inkluderar Daidalos och Ikaros från 1980. Fo ansåg att hans konstnärliga influenser inkluderade författare och dramatikers som Beolco, Brecht, Chekhov, De Filippo, Gramsci, Mayakovsky, Molière, Shaw och Strehler. Hans filmografi inkluderar filmer som Lo svitato från 1956, Souvenir d'Italie från 1957 och Musica per vecchi animali från 1989.

Utmärkelser och arv

Dario Fo tilldelades flera prestigefyllda priser under sin karriär. År 1981 fick han Sonningpriset från Köpenhamns universitet. 1985 mottog han Premio Eduardo Award och året därpå, 1986, delade han en Obie Award i New York med sin fru Franca Rame. 1987 tilldelades han Agro Dolce Prize.

Hans främsta internationella erkännande kom 1997 när han tilldelades Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademien prisade honom som en författare som i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet. Senare erhöll han hedersdoktorat vid Wolverhamptons universitet i England 1999 och vid Bryssels fria universitet i Belgien 2001. Fos inflytande sträcker sig långt bortom Italien. Han har beskrivits som den mest spelade samtida dramatikern i världen. Hans arv lever vidare inte bara genom hans pjäser som fortsätter att spelas, utan också genom hans sätt att förena politisk aktivism med populär teater och återvinna folkliga berättartraditioner för en modern publik.

Vanliga frågor om Dario Fo

Vilka är Dario Fos mest kända pjäser?

Dario Fo är känd för flera betydande pjäser som har spelats internationellt. Hans genombrott kom med revyn Il dito nell'occhio 1953. En av hans mest berömda verk är Mistero Buffo från 1969, en soloföreställning som blev mycket kontroversiell och populär. En annan välkänd pjäs är Vi betalar inte! vi betalar inte! från 1974, vars engelska titel Can't Pay? Won't Pay! har blivit ett uttryck. Även Historien om Tigern från 1978 och En kvinna från 1977 är viktiga verk i hans produktion.

Varför fick Dario Fo Nobelpriset i litteratur?

Dario Fo tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1997. Svenska Akademiens motivering var att han i medeltida gycklares efterföljd gisslade makten och upprättade de utsattas värdighet. Priset markerade ett internationellt erkännande av Fo som en central gestalt i 1900-talets världsteater. Hans arbete återupplivade ofta illegitima teaterformer som medeltida gycklares föreställningar och commedia dell'arte. Genom sin satir riktade han kritik mot auktoriteter, korruption och orättvisor.

Vem var Dario Fos fru och samarbetspartner?

Dario Fo var från 1954 gift med skådespelerskan, dramatikern och den politiska aktivisten Franca Rame. Paret var nära arbetskamrater och grundade tillsammans teatersällskapet Compagnia Fo-Rame år 1958. De ingick senare i teaterkollektivet Nuova scena 1968 och grundade La Comune 1970. Fo tillägnade Franca Rame sitt Nobelpris 1997 och kallade henne sin musa. Tillsammans hade de sonen Jacopo Fo.

Var Dario Fo politiskt engagerad?

Dario Fo var en uttalad politisk aktivist under hela sin karriär. Hans teater var ofta direkt knuten till vänsterrörelser, som när han och Franca Rame ingick i det till kommunistpartiet knutna teaterkollektivet Nuova scena 1968. Hans verk från 1960- till 1980-talet kritiserade korruption, organiserad brottslighet, rasism och krig. På 1990- och 2000-talet riktade han sin satir mot Silvio Berlusconi och Forza Italia. Under 2010-talet blev han en huvudideolog för det anti-etablissemangspartiet Femstjärnerörelsen, lett av Beppe Grillo.

Vilka var några av Dario Fos konstnärliga influenser?

Dario Fo nämnde flera konstnärliga influenser från teaterhistorien. Bland dessa fanns den italienska renässansdramatikern Ruzante, även känd som Beolco. Han var också influerad av den tyske dramatikern Bertolt Brecht och den ryske författaren Anton Chekhov. Ytterligare viktiga förebilder var den italienska komikern och dramatikern Eduardo De Filippo och den franske pjäsförfattaren Molière. Fo återupplivade och byggde vidare på traditioner som den medeltida gyckararten och den italienska commedia dell'arte.

Vilka utmärkelser fick Dario Fo förutom Nobelpriset?

Förutom Nobelpriset i litteratur 1997 mottog Dario Fo flera andra betydande utmärkelser. År 1981 tilldelades han Sonningpriset från Köpenhamns universitet. År 1986 fick han tillsammans med Franca Rame en Obie Award i New York. Han mottog även Premio Eduardo Award 1985 och Agro Dolce Prize 1987. Fo erhöll hedersdoktorat vid Wolverhamptons universitet i England 1999 och vid Bryssels fria universitet i Belgien 2001. Hans verk har också hyllats genom frimärken utgivna av Svenska posten.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.