Polarexpressen

Handling och tema

Filmen utspelar sig på julaftons kväll i Grand Rapids i Michigan under 1950-talet. En ung pojke som börjat tvivla på Jultomtens existens får besök av ett expresståg som stannar utanför hans hus. Tågets konduktör erbjuder honom en resa till Nordpolen ombord på Polarexpressen för att träffa Jultomten själv. Pojken hoppar ombord och möter andra barn på resan, inklusive en livflicka och en besserwisserpojke. Under den fartfyllda färden, som går genom farliga tunnlar och branta backar, räddar pojken en ensam pojke vid namn Billy från att missa tåget.

På tåget serveras barnen varm choklad. När pojken märker att flickans biljett inte är stämplad försöker han lämna tillbaka den, men den blåser iväg. Biljetten hittar dock tillbaka till tåget. Flickan upptäcker att hennes biljett saknas och konduktören eskorterar henne ut ur vagnen. Pojken, som är rädd att hon kommer att behöva lämna tåget, tar sig över taket för att hitta henne, med hjälp av en spöklik luffare. De når loket där de finner flickan vid spakarna medan lokförarna reparerar strålkastaren. Efter att nästan kört in i en renhjord får tåget ett manöverfel och far nerför en brant backe ut på en frusen sjö. En förlorad tappnål nästan orsakar en katastrof innan lokförarna återfår kontrollen.

Väl framme vid Nordpolen meddelar konduktören att ett av barnen kommer att väljas ut för att få den första julklappen från Jultomten. Medan pojken och flickan försöker övertala Billy att delta i festligheterna kopplar de av en observationsvagn av misstag, vilket får den att rulla in i Jultomtens verkstad. Där hittar Billy en present adresserad till honom. Barnen hamnar i Jultomtens säck tillsammans med besserwisserpojken, och efter att släpats ut av tomtarna samlas alla vid ett stort julträ mitt i staden. Under firandet lossnar en klocka från renarnas tyglar och landar vid pojkens fötter. Han kan inte höra den ringa förrän han vill sig själv att tro. Jultomten låter honom behålla klockan som den första julklappen. Efter att Jultomten gett sig av åker barnen hem med tåget, och pojken upptäcker att han tappat klockan genom ett hål i fickan. På juldagens morgon hittar han klockan i en present med en hälsning från Jultomten. Han och hans lillasyster Sarah kan höra den ringa, men deras föräldrar kan det inte på grund av sin brist på tro. Som vuxen minns pojken hur klockan förlorade sin klang för hans vänner och syster med tiden, men att den fortfarande ringer för honom, som den gör för alla som verkligen tror.

Produktion och teknik

Polarexpressen var en pionjärfilm inom datoranimering genom att använda en teknik som kallas Performance Capture, eller motion capture. Denna metod innebar att skådespelare spelade in sina roller i en speciell studio med sensorer, varefter deras rörelser och ansiktsuttryck användes som grund för de animerade karaktärerna. Regissören Robert Zemeckis ansåg att denna teknik var det enda sättet att återge konstnären Chris Van Allsburgs visuella stil från boken på ett trovärdigt sätt. Han menade att en live-action-version skulle se dålig ut, vara omöjlig att genomföra och kosta närmare en miljard dollar istället för 160 miljoner. En konventionell animering ansåg han inte heller passa berättelsen.

Tom Hanks, som också var involverad som producent, optionerade rättigheterna till filmen redan 1999 efter att ha läst boken för sina barn, i hopp om att få spela konduktören och Jultomten. Chris Van Allsburg var från början ovillig att sälja filmrättigheterna, eftersom han var rädd för att en animerad version inte skulle representera hans karaktärer korrekt, men ändrade sig när han fick veta att Hanks var inblandad. Rob Reiner var ursprungligen anlitad som regissör, och filmen var planerad att släppas i december 2001. Efter upprepade förseningar ersattes Reiner av Robert Zemeckis i februari 2002. Zemeckis och manusförfattaren William Broyles Jr. skrev om filmen, utökade rollerna för bifigurer och lade till den nya karaktären Luffaren.

Produktionen var mycket kostsam med en budget på mellan 165 och 170 miljoner dollar, vilket var den högsta någonsin för en animerad film vid den tiden. Inspelningen med motion capture pågick från juni 2003 till maj 2004. Processen var dyr och kostade ungefär en miljon dollar per minut film. Efter att Zemeckis bolag ImageMovers avtal med DreamWorks Pictures löpt ut, ingick han ett nytt avtal med Warner Bros. Pictures som finansierade, distribuerade och stod för studioutrymme. Investeraren Steve Bing finansierade genom sitt bolag Shangri-La Entertainment hälften av budgeten efter att Universal Studios tackat nej. Warner Bros. chefer var nervösa för filmens teknik och om publiken skulle acceptera den.

Rollbesättning och röster

Tom Hanks har en central roll i filmen, inte bara som producent utan också som skådespelare som gestaltar hela fem olika karaktärer genom motion capture-tekniken. Han spelar bland annat konduktören, Jultomten, pojken som vuxen, pojkes pappa och en mystisk luffare. Hanks jämförde arbetsmetoden med att spela teater i rondell, som en återgång till en typ av skådespeleri som filmnormalt inte tillåter. Huvudrollen som den unga pojken spelas av Daryl Sabara. Andra betydande roller görs av Nona Gaye som flickan Holly, Eddie Deezen som besserwissern och Peter Scolari som den ensamme Billy. Skådespelaren Michael Jeter gjorde två roller som lokförarna Smokey och Steamer, men avled under filmens produktion. Ytterligare roller i originalversionen spelas av Leslie Harter Zemeckis (som syster Sarah och mamman), Charles Fleischer (som general), Phil Fondacaro (som tomtenisse) och Steven Tyler (som löjtnant).

I den svenska dubbningen lånade Calle Dahlström sin röst till huvudpojken. Roger Storm gjorde rösterna till flera karaktärer, inklusive den vuxne pojken, konduktören och Jultomten. Andra svenska röster inkluderar Norea Sjöquist som Holly, Carl-Magnus Lilljedahl som Billy, Adam Giertz som Besserwisser och Andreas Nilsson som både pappan och luffaren. Louise Raeder gör mamman, Alexandra Alm Nylén syster Sarah, Jan Modin Smokey, Göran Engman Steamer, Gunnar Ernblad Nissegeneral, Dick Eriksson Nisse och Kristian Ståhlgren Nisse Löjtnant.

Mottagande och eftermäle

Vid sin premiär möttes Polarexpressen av blandade recensioner från kritiker. Filmen hade biopremiär i USA den 10 november 2004 efter att ha visats första gången på Chicago International Film Festival den 13 oktober samma år. Initialt spelade filmen in 286 miljoner dollar globalt, vilket var en besvikelse i förhållande till den enorma budgeten. Senare återutgivningar i biografer och på hemvideo hjälpte dock till att den totala intäkten slutligen nådde 329 miljoner dollar världen över.

Trots det initiala ekonomiska måttliga resultatet har filmen med tiden fått status som en modern julklassiker. Dess innovativa användning av motion capture-teknik gjorde det möjligt för framtida filmer inom genren. Filmen har också blivit en återkomande tradition på bio och i TV runt jul varje år. En uppföljare till filmen har varit under utveckling.

Inspiration och bakgrund

Filmen är en direkt adaption av Chris Van Allsburgs prisbelönta bilderbok 'Norrskensexpressen' från 1985. En av förutsättningarna för försäljningen av rättigheterna var att den resulterande filmen inte skulle vara animerad, en vilja som regissören Robert Zemeckis senare fick ändra på. Loket som används i filmen är modellerat efter ritningar av ett verkligt ånglok, Pere Marquette 1225. I juli 2002 kontaktade Warner Bros. dess ägare, Steam Railroading Institute, för samarbete.

Zemeckis och manusförfattaren William Broyles Jr. utökade berättelsen från boken genom att ge större roller till bifigurer som flickan Holly och besserwissern, samt genom att introducera den nya karaktären Luffaren. En Scrooge-puppa som förekommer i en sekvens i filmen inspirerades av en av Zemeckis egna barndomsprylar. Produktionen var ett samarbete mellan flera bolag, inklusive Tom Hanks produktionssällskap Playtone, författaren Chris Van Allsburg och producenten William Teitler. Castle Rock Entertainment gjorde ett siffrigt åtagande om samproduktion i mars 2000. Efter att Rob Reiner ursprungligen var tänkt att regissera, tog Robert Zemeckis över uppdraget 2002. Warner Bros. Pictures stod för distribution och finansiering tillsammans med investeraren Steve Bing genom hans bolag Shangri-La Entertainment.

Vanliga frågor om Polarexpressen

Vad är Polarexpressen för film?

Polarexpressen är en amerikansk animerad musikalisk julfilm från 2004, regisserad av Robert Zemeckis. Den är baserad på barnboken 'Norrskensexpressen' av Chris Van Allsburg och handlar om en tveksam pojke som tar en tågresa till Nordpolen på julafton.

Vilken teknik användes för att göra filmen?

Filmen gjordes med en ny för sin tid teknik som kallas Performance Capture eller motion capture. Skådespelare som Tom Hanks spelade in sina roller med sensorer i en studio, och deras rörelser användes sedan som grund för att animera de digitala karaktärerna. Detta gjordes för att bevara bokens konstnärliga stil, och processen kostade ungefär en miljon dollar per minut film.

Vilka svenska röster hörs i filmen?

I den svenska dubbningen gör Calle Dahlström rösten till huvudpojken. Roger Storm gör rösterna till flera karaktärer, inklusive den vuxne pojken, konduktören och Jultomten. Andra svenska röster är Norea Sjöquist (Holly), Carl-Magnus Lilljedahl (Billy), Adam Giertz (Besserwisser), Andreas Nilsson (pappan/luffaren), Louise Raeder (mamman) och Alexandra Alm Nylén (syster Sarah).

När hade filmen premiär?

Polarexpressen hade sin allmänna biopremiär i USA den 10 november 2004. Filmen hade dock visats första gången några veckor tidigare, den 13 oktober 2004, på Chicago International Film Festival.

Vem regisserade Polarexpressen?

Filmen regisserades av Robert Zemeckis, som också skrev manuset tillsammans med William Broyles Jr. Zemeckis tog över regin efter att Rob Reiner ursprungligen var knuten till projektet. Zemeckis ansåg att motion capture var nödvändigt för att fånga bokens känsla och att en live-action-film skulle vara omöjlig och för dyr.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.