Jag är nyfiken – en film i gult
Jag är nyfiken, en film i gult är en svensk samhällskritisk film från 1967 regisserad av Vilgot Sjöman. Den är en av två delar i en serie och blev känd för att tänja på gränserna för filmcensur genom sina erotiska inslag och starka politiska budskap.
Filmen och dess kontext
Jag är nyfiken, en film i gult är en svensk film från 1967 som regisserades av Vilgot Sjöman. Den är den första av två filmer i en serie, där den andra delen heter Jag är nyfiken, en film i blått och kom ut året därpå. Båda filmerna spelades in samtidigt. Genom dessa verk utmanade Vilgot Sjöman de rådande gränserna för vad som kunde visas på film under denna tid. Filmen är genomgående politisk och granskar det svenska samhället ur ett kritiskt vänsterperspektiv.
Filmen har blivit en symbol för 1960-talets vänsterideal och sexliberalism. De mest ihågkomna och under sin tid mest kontroversiella delarna var nakenscenerna mellan Lena Nyman och Börje Ahlstedt. Många har dock menat att det var den kombinerade presentationen av nakenhet, rättframma sexscener och tydliga politiska ståndpunkter som var så utmanande, snarare än nakenheten i sig själv. De starka reaktionerna blev en tydlig illustration av periodens tabun.
Handling och struktur
Filmen följer teatereleven Lena, som bor med sin far i en etta på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Hon drivs av ett starkt socialt engagemang och ett behov av att förstå världen, människor och relationer. Hennes rum är organiserat som ett kartotek med lådor fulla av information, tidningsklipp och inspelade band. På väggarna hänger bilder från koncentrationsläger och ett porträtt av Francisco Franco.
Lena går runt i staden och intervjuar människor om ämnen som pengar, sex, religion och politik. Hennes relation till fadern, som en kort period kämpade mot Franco i Spanien, är problematisk, delvis på grund av hans alkoholproblem. Genom fadern träffar hon Börje, en snygg man som arbetar på herrekipering och röstar på Högerpartiet. De inleder en kärleksrelation, men det visar sig snart att Börje redan har en kvinna vid namn Marie och en liten dotter.
Lena blir arg och ger sig ut på en cykelsemester på landet. I en stuga i skogen nära Rumskulla försöker hon leva asketiskt, meditera och utöva yoga. Börje letar upp henne och anländer i sin nya bil. En sexakt urartar och de börjar bråka och slåss. När Börje åker sin väg nästa morgon fantiserar Lena om att surra fast alla sina tidigare 23 älskare vid ett träd, skjuta Börje med ett gevär och skära av honom penisen. På cykeln hem skildras ett tänkt samtal mellan Lena och Martin Luther King, där hon ber om ursäkt för att hon inte klarar av att vara en förespråkare för icke-våld.
Väl hemma blir berättelsen alltmer upplöst när filmteamet och Vilgot Sjöman själv får en större roll i filmen, där regissören porträtteras som svartsjuk på förhållandet mellan Börje och Lena. I denna ramberättelse finns flera demonstrationsscener och aktioner riktade mot ambassader. Filmen innehåller också scener som visar hur en lagförändring genomförs för att införa ett icke-våldsförsvar i Sverige, vilket skulle göra landet till det första i världen med ett sådant försvar.
Dokumentära inslag och gästmedverkan
Filmen är en blandning av spelfilm, reportage och dokumentära intervjuer. Vilgot Sjöman intervjuar den ryske författaren Jevgenij Jevtusjenko och den dåvarande kommunikationsministern Olof Palme, som talar om klassamhället. Andra dokumentära inslag inkluderar intervjuer med Spanienresenärer och sekvenser från olika aktioner i Stockholm, som ibland spelades in med dold kamera. Filmen innehåller även historiska sekvenser hämtade från andra film- och tv-produktioner.
På en metanivå blir filmteamet och Vilgot Sjöman en del av historien, och karaktären Lena övergår till att bli skådespelaren Lena Nyman. Denna teknik bidrar till filmens experimentella och gränsöverskridande karaktär.
Rollista och produktion
Lena Nyman spelar huvudrollen som den nyfikna teatereleven Lena. Börje Ahlstedt spelar hennes pojkvän Börje, en roll som också innehåller en referens till kronprins Carl Gustaf. Regissören Vilgot Sjöman spelar sig själv i filmen. Andra betydande roller inkluderar Peter Lindgren som Lenas pappa Rune, Marie Göranzon som Börjes fru Marie, och Magnus Nilsson och Ulla Lyttkens som Lenas vänner.
Filmen innehåller även cameoframträdanden av flera kända personer. Förutom Jevgenij Jevtusjenko och Olof Palme medverkar medborgarrättskämpen Martin Luther King, kungen Gustaf VI Adolf spelad av Holger Löwenadler, och artisten Harry Belafonte. Bo Holmström och Ewonne Winblad medverkar som reporter respektive tv-ankare.
Mottagande och betydelse
Filmen gjorde Vilgot Sjöman internationellt känd. I USA, där den fick titeln I Am Curious (Yellow), användes den av distributören i kampen mot den amerikanska filmcensuren. Författaren Norman Mailer uttalade sig om filmen och sade att den var en av de viktigaste han hade sett i hela sitt liv.
Skådespelaren Lena Nyman utsattes för nästan trakasserier från media efter filmens premiär på grund av dess kontroversiella innehåll. För sin roll som Lena vann hon en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll år 1968.
Filmen har haft ett stort kulturellt inflytande inom film, tv, musik och samhällsdebatten, särskilt i sexualpolitiska frågor. Referenser till filmen har dykt upp i många olika sammanhang genom åren, från serietidningar och tv-serier till musikalbum.
Kulturella referenser och arv
Titeln och tematiken i Jag är nyfiken, en film i gult har refererats till och parodierats i en rad olika medier sedan filmen kom ut. Exempel inkluderar serietidningen Superman's Girl Friend Lois Lane, som 1970 hade ett avsnitt med titeln I Am Curious (Black)!. Tv-serien Get Smart hade 1970 ett avsnitt kallat I Am Curiously Yellow.
Andra exempel är avsnittet I Am Curious... Maddie från serien Par i brott 1987, musikgruppen The Falls album I Am Kurious Oranj från 1988, och avsnittet I Am Curious, Melrose från Melrose Place 1994. Även tecknade serier har anspelat på filmen, som i The Simpsons avsnittet I Am Furious (Yellow) från 2002 och Ed, Edd & Eddy avsnittet I Am Curious Ed från 2005.
Filmen gavs ut på DVD år 2008, vilket gjorde den tillgänglig för nya generationer av tittare.
Vanliga frågor om Jag är nyfiken – en film i gult
Vad är filmen Jag är nyfiken – en film i gult mest känd för?
Filmen är mest känd för att ha tänjt på gränserna för filmcensur under sin tid genom sina nakenscener och rättframma skildringar av sexualitet, samt för sitt starka samhällskritiska och politiska budskap från ett vänsterperspektiv. Scenerna mellan Lena Nyman och Börje Ahlstedt blev särskilt kontroversiella.
Vem regisserade Jag är nyfiken – en film i gult?
Filmen regisserades av den svenske regissören Vilgot Sjöman. Han medverkar också i filmen som en karaktär, där han spelar sig själv som en regissör som blir svartsjuk på förhållandet mellan de två huvudpersonerna.
Finns det en uppföljare till filmen?
Ja, filmen är den första delen i en serie. Den andra filmen heter Jag är nyfiken – en film i blått och hade premiär året efter, 1968. Båda filmerna spelades in samtidigt.
Vilka kända personer medverkar i filmen förutom skådespelarna?
Filmen innehåller dokumentära intervjuer med flera kända personer. Dåvarande kommunikationsministern Olof Palme medverkar och talar om klassamhället. Den ryske poeten Jevgenij Jevtusjenko intervjuas också. Genom insamlade filmsekvenser medverkar medborgarrättskämpen Martin Luther King och artisten Harry Belafonte.
Vann filmen eller dess skådespelare några priser?
Ja, skådespelaren Lena Nyman vann en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll år 1968 för sin roll som Lena i filmen.
Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.





