Exorcisten

Handling

Berättelsen börjar med att den katolske prästen och arkeologen Lankester Merrin i Irak hittar artefakter som förknippas med den assyriske demonen Pazuzu. Samtidigt i Washington D.C. börjar skådespelerskan Chris MacNeils tolvåriga dotter Regan uppvisa märkligt beteende efter att ha lekt med en ouijabräda och kontaktat en varelse hon kallar Captain Howdy. Regans tillstånd förvärras snabbt. Hon blir våldsam, hennes kropp förändras och hon börjar tala med en onaturlig röst.

Chris söker först medicinsk hjälp, men läkarna finner inga fysiska förklaringar. Efter att filmregissören Burke Dennings, som bevakat Regan en natt, hittas död med huvudet bakåtvänt, blir polisen inkopplad. Chris vänder sig slutligen till den psykologiskt skakade prästen Damien Karras, som kämpar med sin tro. Efter att ha mött den besatta Regan, som uppvisar övermänsklig styrka och kräks i hans ansikte, blir Karras övertygad om att en exorcism är nödvändig.

Den erfarna fader Merrin kallas in för att leda ritualen tillsammans med Karras. Exorcismen blir en brutal kamp där demonen angriper prästerna psykologiskt, särskilt Karras skuld över sin mors död. Under en paus dör Merrin av hjärtproblem. I raseri attackerar Karras den besatta Regan och erbjuder sig själv som värd åt demonen för att rädda flickan. Demonen lämnar Regan och tar över Karras, som i sin tur kastar sig ut genom fönstret och dör för att stoppa ondskan. Regan är fri och har inget minne av sin prövning. I slutet lämnar Chris och Regan huset, och Chris ger fader Dyer en medaljong som hittats i Regans rum.

Produktionens bakgrund och utmaningar

William Peter Blatty, som skrev både romanen och filmmanuset, producerade även filmen. Han valde William Friedkin som regissör. Rollbesättningen var svår. Blatty och Friedkin stod på sig med att välja relativt okända skådespelare som Ellen Burstyn, Linda Blair och Jason Miller istället för etablerade stjärnor, vilket mötte motstånd från Warner Bros. ledning. Shirley MacLaine hade varit intresserad av projektet men krävde att någon annan än Blatty skulle producera.

Inspelningen blev notoriskt problemfylld och tidskrävande. Den ägde rum på både heta platser som Irak och kalla studior. Många i cast och crew skadades, några dog och en rad ovanliga olyckor försenade arbetet. Produktionen tog dubbelt så lång tid som planerat och kostnaden nästan tredubblades jämfört med den ursprungliga budgeten. Den långa rad av missöden har lett till en utbredd tro om att filmen var förbannad.

Manusets anpassning från romanen

Blattys manus följer romanens handling nära men komprimerar tidsramen och förenklar vissa bihandlingar. Bihandlingar som vanhelgandet av kyrkor, Karras försök att övertyga kyrkans byråkrati och de pågående medicinska undersökningarna av Regan är mindre framträdande i filmen. Även bifigurer som Chris hushållspersonal och Regans far har reducerad roll. För att anpassa sig till filmmediet och att en ung skådespelerska skulle spela Regan, tonades några av romanens mest extrema scener ner. Scenen där Regan onanerar med ett krucifix var i boken mer långvarig och tydlig. Filmen utesluter också den besatta Regans ständiga diarré. Filmen är mer entydig i sin skildring av besattheten jämfört med boken, där flera symtom kunde ha naturliga förklaringar, ett perspektiv som i stort sett saknas i filmversionen.

Biografrelease och omedelbar kontrovers

Exorcisten hade premiär i USA den 26 december 1973 på 24 biografer. Biografrecensionerna var blandade, men filmen blev omedelbart en enorm publiksuccé. Långa köer bildades utanför biograferna trots kallt vinterväder. Warner Bros. hade bokat in filmen under ett speciellt avtal där de fick en ovanligt stor del av biljettintäkterna, vilket gjorde succén extra lönsam för studion.

Filmen väckte omedelbart starka reaktioner. Vissa biobesökare drabbades av negativa fysiska reaktioner som svimning eller kräkning på grund av de chockande scenerna. En stor kontrovers uppstod kring åldersgränsen. Många barn tilläts se den våldsamma filmen, vilket ledde till anklagelser om att klassificeringsnämnden hade gett den en barntillåten åldersgräns istället för barnförbjuden för att säkerställa dess kommersiella framgång efter den oroliga produktionen. Flera städer försökte förbjuda filmen helt eller hindra barn från att se den.

Kritisk och kommersiell framgång

Den kulturella debatten kring filmen hjälpte den att nå en ovanlig position. Exorcisten blev den första skräckfilmen någonsin att nomineras till en Oscar för bästa film. Totalt fick den tio Oscar-nomineringar, inklusive för bästa regi, bästa kvinnliga huvudroll till Ellen Burstyn, bästa manliga biroll till Jason Miller och bästa kvinnliga biroll till Linda Blair. William Peter Blatty vann priset för bästa manus efter förlaga, och ljudteknikerna Robert Knudson och Chris Newman vann för bästa ljud.

Filmen blev en enorm kommersiell framgång. Vid slutet av sin första biografvisning hade den spelat in 193 miljoner dollar. Med efterföljande återutgivningar har den totala intäkten uppgått till 441 miljoner dollar. Den var den mest inkomstbringande barntillåtna skräckfilmen fram till 2017.

Kulturellt arv och inflytande

Exorcisten har haft ett enormt och bestående inflytande på populärkulturen och anses allmänt vara en av de främsta och mest inflytelserika skräckfilmerna som någonsin gjorts. Den har gett upphov till flera uppföljare. År 2010 valdes Exorcisten ut för bevarande i USA:s National Film Registry av Library of Congress för att den är kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefull. Filmen har också haft en varaktig effekt på diskussionen om skräckgenren och dess gränser. Dess skildring av religiös skräck och kroppslig vanställning satte en ny standard för realism i övernaturlig skräck. Den kulturella konversationen som filmen genererade, från bioköer till förbudsförsök och akademisk erkännande, befäste dess status som ett kulturellt fenomen snarare än bara en film.

Director's Cut från 2000

En nyutgåva av filmen, ofta kallad Director's Cut, släpptes år 2000. Denna version innehåller en förändrad slutscen. I den ursprungliga versionen ger Chris MacNeil fader Dyer medaljongen som hittats i Regans rum när de säger adjö. I nyutgåvan lämnar Dyer tillbaka medaljongen och föreslår att Chris behåller den. Efter att Chris och Regan kört iväg stannar Dyer på stentrappan och stöter på polisen Kinderman, som precis missat deras avfärd. De två männen inleder en begynnande vänskap, vilket ger en mer hoppfull ton åt slutet.

Vanliga frågor om Exorcisten

Vad handlar filmen Exorcisten om?

Exorcisten handlar om den tolvåriga flickan Regan MacNeil som blir demoniskt besatt efter att ha lekt med en ouijabräda. Hennes mor, skådespelerskan Chris MacNeil, söker desperat hjälp när medicinska tester misslyckas med att förklara dotterns våldsamma och övermänskliga beteenden. Till slut kontaktas två katolska präster, fader Damien Karras och den erfarna exorcisten fader Lankester Merrin, för att utföra en exorcism. Filmen följer den psykologiskt och fysiskt påfrestande kampen för att driva ut demonen från den unga flickan.

Vilka är huvudrollsinnehavarna i Exorcisten?

I huvudrollerna ses Ellen Burstyn som den förtvivlade modern Chris MacNeil. Linda Blair spelar hennes besatta dotter Regan MacNeil. Max von Sydow porträtterar den äldre och erfarna exorcisten fader Lankester Merrin. Jason Miller spelar fader Damien Karras, en präst som kämpar med troskris samtidigt som han blir indragen i fallet. Rollistan inkluderar även Lee J. Cobb som polisutredaren Kinderman och Kitty Winn som Sharon Spencer, Chris assistent.

Var och när spelades Exorcisten in?

Filmfotograferingen för Exorcisten var svår och ägde rum på flera platser. Vissa scener, särskilt de som utspelar sig i Irak, spelades in i heta ökenmiljöer. Huvuddelen av filmen, som utspelar sig i Georgetown, Washington D.C., spelades in i kalla studior och på plats i New York. Inspelningen var kantad av olyckor och förseningar som gjorde att produktionen tog dubbelt så lång tid som planerat. De många missödena under inspelningen har lett till rykten om att filmen var förbannad.

Bygger Exorcisten på en verklig händelse?

Berättelsen i Exorcisten är löst baserad på ett verkligt fall av exorcism som ägde rum år 1949. William Peter Blattys roman, som filmen bygger på, inspirerades av berättelsen om en pojke känd som Roland Doe eller Robbie Mannheim. Exorcismen på pojken utfördes av jesuitprästen William S. Bowdern. Blatty använde detta fall som en utgångspunkt för sin fiktiva berättelse om besatthet och tro.

Finns det en förlängd version eller Director's Cut av filmen?

Ja, en nyutgåva kallad The Exorcist: The Version You've Never Seen släpptes år 2000. Denna version, ofta kallad Director's Cut, innehåller några extra scener och en förändrad slutscen. I den nya avslutningen lämnar fader Dyer tillbaka en medaljong till Chris MacNeil istället för att behålla den, och han möter sedan polisen Kinderman på trappan för att inleda en vänskap. Vissa av de mer grafiska besatthetsscenorna är även något förlängda i denna version.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.