Barnens ö

Handling och tema

Filmen kretsar kring den elvaårige Reine Larsson. Han ska tillbringa en lång sommar på kolonin Barnens ö i Stockholms skärgård eftersom hans ensamstående mamma måste arbeta på ett sjukhus i en annan stad. Istället för att åka till kolonin beslutar han sig för att stanna kvar i stan. Under sommaren genomgår Reine en gryande könsmognad som får honom att fundera över livets stora frågor som liv, död och inte minst sin egen sexuella identitet. En stark drivkraft för honom är också att försöka finna sin biologiske far. Filmen följer Reine på hans upptäcktsfärd in i vuxenvärlden, en värld som han upplever som både lockande och avskräckande. Denna utveckling blir en central del av hans personliga utveckling och sökande efter sin plats i tillvaron. Berättelsen är en noggrann skildring av övergången från barn till tonåring, med alla dess förvirringar, nyfikenhet och längtan.

Produktion och inspelning

Inspelningen av Barnens ö påbörjades den 2 juli 1979 och pågick fram till den 5 oktober samma år. Produktionen genomförde sedan kompletterande inspelningar under perioden 18 till 29 februari samt under månaden juni 1980. Den långa inspelningsperioden med kompletteringar spridda över flera månader indikerar en noggrann och omfattande produktion. Filmen var en betydande ekonomisk satsning. Den ursprungliga budgetuppskattningen låg på 4,7 miljoner kronor, men de slutliga produktionskostnaderna kom att landa på ungefär 6,7 miljoner kronor. Denna kostnadsöverskridning på cirka två miljoner kronor visar på de utmaningar eller de utökade ambitioner som kan ha funnits under filmens tillkomst.

Mottagande och utmärkelser

Efter sin biopremiär i december 1980 möttes filmen av ett översvallande positivt mottagande. Dess kvalitet bekräftades vid Guldbaggegalan 1980/1981, där den tilldelades priser i tre huvudkategorier. Filmen vann Guldbaggen för bästa film, Kay Pollak vann för bästa regi och Ingvar Hirdwall tilldelades priset för bästa manliga huvudroll. Att en och samma film tog hem dessa tre prestigefyllda priser visar på dess exceptionella bedrift inom svensk film.

Kay Pollaks regiarbete erkändes även internationellt genom en nominering i kategorin bästa regi vid Filmfestivalen i Berlin år 1981. Denna nominering placerade filmen och dess regissör på en internationell filmkarta. Filmen har med tiden fått status som en svensk klassiker och är en av de titlar som ingår i referensverket Tusen svenska klassiker, utgivet 2009. I vissa läger har filmen dock väckt debatt och ansetts som kontroversiell på grund av sina skildringar av barnets sexualitet, inklusive scener som visar Reine onanerar och hans könsorgan visas i bild. Detta har i vissa sammanhang lett till att filmen betraktats som barnpornografisk, en bedömning som står i skarp kontrast till den kritikerros den fick i Sverige och dess status som en seriös konstnärlig skildring av puberteten.

Filmens musik och ljudbild

Musiken i Barnens ö spelar en viktig roll för filmens atmosfär och består av ett brett och eklektiskt urval av verk. En betydande del av filmmusiken är hämtad från de två första albumen av den franske elektronikmusikern Jean Michel Jarre, nämligen Oxygène och Équinoxe. Dessa instrumentala kompositioner bidrar till filmens drömlika, reflekterande och ibland melankoliska stämning. Förutom Jarres musik innehåller filmen en mängd andra musikaliska inslag som speglar olika världar och känslolägen. Den spanskspråkiga rocklåten Donna med Ritchie Valens och rockabilly-låten Lotta Lovin med Gene Vincent förekommer. Svensk folkkultur representeras av Evert Taubes Calle Schewens vals, även känd som I Roslagens famn på den blommande ö. Även Per 'Plura' Jonsson bidrar med två egna låtar, Nere på klubben och En vacker dag.

Filmens soundtrack sträcker sig vidare över klassisk musik med verk som Joseph Haydns symfoni nr 101 i D-dur, även kallad Uret, Christian Sindings pianostycke Frühlingsrauschen och Ludwig van Beethovens Månskenssonaten. Andra inslag inkluderar den traditionella psalmen Amazing Grace, elektronisk musik av Edgar Froese med stycket Mysterious Semblance, samt instrumentala stycken som Rudolf Sieczynskis Wien, du Stadt meiner Träume. Marscher som Jetzt kommen die lustige Tage och Wenn wir marschieren finns med, liksom Tony Ross Mud Pies och Mabel Waynes Lille man säg nu godnatt. Denna omfattande och varierade musiklista skapar en rik ljudvärld som följer Reine genom hans sommar.

Kulturell betydelse och arv

Barnens ö har säkrat sin plats i den svenska filmhistorien som en viktig och modig produktion. Genom att skildra en barns uppväxt och sexualitet med en ovanlig grad av ärlighet och komplexitet bröt filmen nya vägar. Dess framgångar vid Guldbaggegalan och nomineringen i Berlin visar på den höga kvaliteten som såväl kritiker som juryn erkände. Filmen är ett exempel på hur svensk film under perioden kunde ta upp svåra och tabubelagda ämnen med konstnärlig integritet.

Dess närvaro i boken Tusen svenska klassiker befäster dess status som ett kulturellt referensverk. Boken, som sammanställdes av Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström och Annina Rabe, dokumenterar klassiker från 1956 och framåt, och filmen Barnens ö anses tillhöra detta urval. Trots, eller kanske på grund av, de kontroverser som vissa scener har väckt utomlands, förblir filmen ett kraftfullt porträtt av övergången från barn till tonåring. Filmen står som ett tidigt exempel på Kay Pollaks regi, som senare skulle bli internationellt känd för filmer som Så som i himmelen. Dess användning av Jean Michel Jarres musik var också ny för sin tid och har bidragit till att göra filmmusiken minnesvärd. Barnens ö fortsätter att vara ett viktigt verk för att förstå svensk film på gränsen mellan 1970- och 1980-talen, en period av stor kreativitet och samhällsdebatt.

Kontroverser och internationell reception

Medan filmen i Sverige hyllades och belönades, har dess reception utomlands varit mer komplex. Som nämnts har filmen i vissa länder ansetts som barnpornografisk. Anledningen till denna bedömning ligger i filmens explicita skildringar av huvudpersonens sexualitet, inklusive scener där Reine onanerar och där hans könsorgan visas. Dessa inslag, som i den svenska kontexten tolkades som en ärlig och nödvändig del av berättelsen om pubertet, har i andra kulturella och juridiska sammanhang setts som olämpliga eller till och med olagliga. Denna kontrast i mottagande belyser de olika kulturella gränserna och synsätten på barn och sexualitet i filmkonsten. Det som i Sverige kunde ses som konstnärligt mod och psykologisk realism, kunde i andra länder uppfattas som ett överskridande av gränser. Denna debatt kring filmen har bidragit till dess rykte och gör den till ett intressant studieobjekt för filmcensur och kulturella skillnader i konstens tolkning.

Vanliga frågor om Barnens ö

Vad handlar filmen Barnens ö om?

Filmen handlar om den 11-årige pojken Reine Larsson som skulle tillbringa sommaren på ett kollo på Barnens ö i Stockholms skärgård. Han beslutar sig istället för att stanna ensam i Stockholm medan hans mamma arbetar på ett sjukhus i en annan stad. Under sommaren utforskar han vuxenvärlden och funderar på livet, döden och sin sexuella identitet. Han söker även efter sin biologiske far under sin upptäcktsfärd.

Vilka priser vann Barnens ö?

Barnens ö vann tre Guldbaggar vid Guldbaggegalan 1980/1981. Filmen tilldelades pris för bästa film och Kay Pollak vann för bästa regi. Skådespelaren Ingvar Hirdwall vann Guldbaggen för bästa manliga huvudroll för sin insats i filmen. Dessutom nominerades Kay Pollak för bästa regi vid Filmfestivalen i Berlin år 1981.

Vem regisserade Barnens ö och vilken bok är den baserad på?

Barnens ö regisserades av den svenske regissören Kay Pollak. Filmen är en adaption av författaren P.C. Jersilds roman med samma namn, Barnens ö, som publicerades år 1976. Romanen och filmen delar samma grundläggande berättelse om pojken Reine Larsson. Både boken och filmen har blivit betydande verk inom svensk kultur.

Vad för musik används i filmen och vilka artister ingår?

Filmmusiken i Barnens ö hämtas från ett brett spektrum av artister och kompositörer. Den innehåller elektronisk musik från Jean Michel Jarres album Oxygène och Équinoxe. Andra bidrag inkluderar låtar av Ritchie Valens, Gene Vincent och Evert Taube. Filmen använder även klassiska stycken av kompositörer som Joseph Haydn, Ludwig van Beethoven och Christian Sinding. Dessutom finns musik av Per "Plura" Jonsson och Edgar Froese med i ljudspåret.

Varför har filmen varit kontroversiell utomlands?

Barnens ö har i vissa länder ansetts som barnpornografisk på grund av sina explicita scener. Filmen visar huvudpersonen Reine när han onanerar och hans könsorgan syns i bild. Dessa skildringar av en 11-årig pojkes könsmognad har väckt debatt utanför Sverige. Trots detta är filmen i Sverige främst känd som en kritikerrosad och prisbelönt coming-of-age-berättelse.

När och var spelades Barnens ö in?

Huvudinspelningen av Barnens ö ägde rum från den 2 juli till den 5 oktober 1979. Efter det genomfördes kompletterande inspelningar mellan den 18 och 29 februari 1980 samt under juni 1980. Filmen utspelar sig till stor del i Stockholm, där huvudpersonen Reine tillbringar sin sommar. Inspelningsplatserna inkluderar sannolikt Stockholms stadsmiljöer och skärgårdsmiljöer som representerar Barnens ö.

Källor och vidare läsning

• Barnens ö (Wikipedia sv)
• svenskfilmdatabas.se (svenskfilmdatabas.se)
• imdb.com (imdb.com)
• aftonbladet.se (aftonbladet.se)
• libris.kb.se (libris.kb.se)

Granskad av redaktionen på Nyfiken På. Senast uppdaterad 2026-10-24.