Amelie från Montmartre

Handling och tematik

Filmen följer den unga servitrisen Amelie Poulain, som vuxit upp med en speciell barndom. Hennes far, som arbetade som läkare, hade lite närkontakt med henne, och under regelbundna läkarundersökningar uppfattade han hennes hjärtklappning som ett hjärtfel. Detta ledde till att den unga flickan togs ur skolan och fick sin utbildning i hemmet. Som vuxen bor Amelie ensam i en vindsvåning i Montmartre. En dag hittar hon ett gammalt plåtskrin gömt bakom en golvlist i sin lägenhet. Skrinet innehåller barndomsminnen som tillhört ett barn som bott där tidigare.

Amelie bestämmer sig för att leta upp den ursprunglige ägaren och återlämna skrinet anonymt. När hon ser hans glädje över återseendet med de förlorade föremålen, får hon blodad tand. Hon ägnar sig sedan åt att genom anonyma ingrepp försöka förbättra livet för människorna i sin omgivning, om hon anser att de förtjänar det. Hennes projekt fungerar bra tills hon träffar den fascinerande unge mannen Nino, vilket ställer frågan om hon har modet att skapa lycka för sig själv också. Ett återkommande tema i filmen är människors olikheter och egenheter, där rollfigurerna introduceras med beskrivningar av vad de särskilt tycker om och inte tycker om.

Produktion och inspelning

Amelie från Montmartre är en fransk-tysk samproduktion med regi av Jean-Pierre Jeunet, som även skrev manuset tillsammans med Guillaume Laurant. Regissören hade som avsikt att skapa en sorglös och glad film som fick folk att drömma. Inspelningen ägde rum huvudsakligen i Paris, med huvudfotografering mellan den 2 mars och den 7 juli år 2000. Café des 2 Moulins på Rue Lepic i Montmartre, där Amelie arbetar som servitris, är ett verkligt café som användes under filminspelningen. Vissa studiosekvenser filmades i MMC Studios Coloneum i Köln, Tyskland.

Filmen använde sig av datorgenererade bilder och en digital mellanprodukt för att skapa sin särpräglade visuella stil. Jean-Pierre Jeunet hade ursprungligen skrivit huvudrollen för den engelska skådespelerskan Emily Watson, med en handling som delvis utspelade sig i London. När Watson blev otillgänglig på grund av en annan film, skrevs om manuset för en fransk skådespelerska. Audrey Tautou blev den första att provspela för rollen efter att Jeunet sett henne på affischen för filmen Venus Beauty Institute från 1999.

Rollbesättning och karaktärer

Huvudrollen som Amelie Poulain spelas av Audrey Tautou. Mathieu Kassovitz spelar den unge mannen Nino Quincampoix, som samlar kasserkastade fotografier från fotobås. En central biroll är konstnären Raymond Dufayel, spelad av Serge Merlin, som på grund av en benbenskörhetssjukdom är hembunden och ägnar sitt liv åt att årligen kopiera Pierre-Auguste Renoirs målning Roddarnas frukost. Karaktären Raymond Dufayel, även kallad Glasmannen, har en särskild relation till Amelie. Genom sina konversationer med henne om konst och livet, där de diskuterar den drömmande kvinnan i Renoirs målning, hjälper han henne att förstå sig själv och att ta mod till sig. Han ser en parallell mellan den isolerade kvinnan i målningen och Amelie, som kanske inte heller tar del av livsglädjen omkring sig. Filmen har ett stort ensemblecast av bisidor som alla bor eller arbetar i Montmartre, inklusive Amelies kollegor på caféet och de excentriska grannarna i hennes hus, med skådespelare som Jamel Debbouze.

Musik och visuell stil

Filmens originalmusik är komponerad av Yann Tiersen, och soundtracket Amélie släpptes den 23 april 2001. Samtliga låtar på soundtracket är skrivna och producerade av Tiersen, förutom utdrag från fransk chanson från mellankrigstiden. I en videosekvens används även stycket Adagio pour cordes av Samuel Barber. Musiken är en integrerad del av filmens charmiga och melankoliska atmosfär. Fotografiet, utfört av Bruno Delbonnel, och produktionsdesignen, skapad av Aline Bonetto, är andra viktiga beståndsdelar i filmens estetik.

Den visuella stilen är mycket igenkännbar med varma, mättade färger, särskilt nyanser av grönt och rött, och ett lekfullt användande av specialeffekter för att förstärka Amelies inre fantasivärld. Bildformatet är CinemaScope 2,35:1. Dekoren och kostymen, av Emma Lebail, bidrar till att skapa en specifik känsla av Montmartre. Klippningen, gjord av Céline Kelepikis, är snabb och rytmisk, vilket passar filmens energiska och ibland bisarra berättartempo.

Mottagande och framgång

Amelie från Montmartre blev en enorm framgång både hos kritiker och biopublik. Den var den internationellt största franska filmsuccén med franskt tal i tio års tid, fram till 2011. Fram till oktober 2012 hade filmen lockat över 23 miljoner biobesökare internationellt, och ytterligare över 9 miljoner i Frankrike. Den ökända framgången gjorde den till en av de mest inkomstbringande franska filmerna någonsin på den internationella marknaden, med en global intäkt på 174,2 miljoner dollar mot en budget på cirka 11,4 miljoner euro.

Filmen hyllades för Audrey Tautous prestation, regi, foto, musik, manus och produktionsdesign. Den vann flera prestigefyllda utmärkelser. Vid European Film Awards 2001 vann den priset för bästa film. Vid den franska César-galan 2002 vann den fyra priser, inklusive för bästa film och bästa regi. Den nominerades även till fem Oscar, inklusive för bästa utländska film och bästa originalmanus. Filmen har senare rankats högt på olika listor, som till exempel av Empire Magazine och Paste Magazine, och utnämndes till filmen med årtiondets bästa foto i en omröstning av American Cinematographer 2010.

Kulturell betydelse och arv

Amelie från Montmartre har fått en status som en modern klassiker och är en välkänd bild av Paris, särskilt stadsdelen Montmartre. Dess skildring av en blyg men beslutsam ung kvinna som på sitt eget sätt försöker göra världen lite bättre har resonerat med en global publik. Filmen har också haft en betydande inverkan på turismen till Montmartre, där Café des 2 Moulins blev en populär attraktion för besökare. Dess estetik och berättarteknik har influerat många senare filmer och reklamer.

Filmens tema om att hitta glädje i små saker, som att knäcka skorpan på en crème brûlée eller att köra ner handen i en säck med torkade linser, blev en del av dess charm. Karaktären Amelie Poulain blev en kulturell symbol för introvert kreativitet och godhet. Filmen diskuterar även teman som ensamhet, anslutning och modet att ta risker för kärlek, vilket gjort den till en favorit bland många. Dess framgång öppnade dörrar för den franska filmindustrin på den internationella marknaden och visade att filmer med ett distinkt europeiskt perspektiv kunde nå en bred publik.

Vanliga frågor om Amelie från Montmartre

Vad handlar Amelie från Montmartre om?

Filmen handlar om den blyga servitrisen Amelie Poulain som bor i Montmartre i Paris. Efter att ha hittat ett gammalt plåtskrin med barndomsminnen från en tidigare invånare i hennes lägenhet, lyckas hon spåra upp ägaren och återlämna det anonymt. Uppmuntrad av den glädje detta skapar, börjar hon en serie anonyma projekt för att förbättra livet för människorna i sin omgivning. Hennes liv förändras när hon blir fascinerad av en ung man vid namn Nino, vilket tvingar henne att konfrontera sin egen isolering och fråga sig om hon har modet att söka lycka för sig själv också.

Vilka skådespelare har huvudrollerna?

Audrey Tautou spelar huvudrollen som Amelie Poulain. Mathieu Kassovitz spelar Nino Quincampoix, den unge mannen som Amelie blir intresserad av. Serge Merlin spelar den viktiga birollen som konstnären Raymond Dufayel, även kallad Glasmannen, som är Amelies hembundne granne. Filmen har ett stort ensemblecast med många andra karaktärer som bor och arbetar i Montmartre, inklusive skådespelaren Jamel Debbouze i en roll.

Var och när spelades filmen in?

Huvuddelen av filmen spelades in i Paris, med huvudfotografering som pågick från den 2 mars till den 7 juli år 2000. Caféet där Amelie arbetar, Café des 2 Moulins, är ett verkligt café beläget på Rue Lepic i Montmartre. Vissa studiosekvenser filmades dock i MMC Studios Coloneum i Köln, Tyskland. Filmen är en fransk-tysk samproduktion.

Vilka priser vann filmen?

Amelie från Montmartre vann flera betydande priser. Vid European Film Awards 2001 vann den priset för bästa film. Vid den franska César-galan 2002 vann den fyra priser, inklusive för bästa film, bästa regi (Jean-Pierre Jeunet), bästa musik (Yann Tiersen) och bästa produktionsdesign. Den vann också publikpriset vid Toronto International Film Festival och det franska filmkritikernas Méliès-pris för bästa franska film. Dessutom nominerades den till fem Oscar.

Vem regisserade filmen och vem skrev manuset?

Filmen regisserades av Jean-Pierre Jeunet. Manuset skrevs av Jean-Pierre Jeunet tillsammans med Guillaume Laurant. Jeunet hade en klar vision om att skapa en glad och sorglös film som fick publiken att drömma. Ursprungligen var huvudrollen skriven för en engelsk skådespelerska, men efter att hon blev otillgänglig skrevs manuset om för en fransk aktris, vilket ledde till att Audrey Tautou fick rollen.

Vilken målning är viktig i filmens handling?

Pierre-Auguste Renoirs målning Roddarnas frukost (Le Déjeuner des canotiers) spelar en central roll i filmen. Amelies granne, konstnären Raymond Dufayel, har ägnat 20 år åt att måla en kopia av denna tavla varje år. Han och Amelie diskuterar särskilt figuren av en ung kvinna i målningen som drömmande dricker ur ett glas. Dufayel ser en parallell mellan denna isolerade figur och Amelie, och använder diskussionen om målningen för att pusha Amelie att reflektera över sitt eget liv och sin attraktion till Nino.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.