Yorkshireterrier

Historiska rötter och utveckling

Yorkshireterrierns exakta ursprung är inte fullständigt känt, men den anses vara en medvetet framavlad ras. Efter mitten av 1800-talet förde skotska invandrare som sökte arbete i textilindustrin i Yorkshire och Lancashire med sig olika terrierhundar. Dessa hundar, som kan ha varit föregångare till raserna skyeterrier och dandie dinmont terrier, utgjorde grunden. Förutom det traditionella bruket som råttfångare var ett tidigt mål att avla fram en långhårig terrier som kunde säljas till välbeställda människor. I aveln kan malteser ha korsats in, och man valde sedan ut små individer för att skapa en dvärgterrier.

Rasen ställdes ut för första gången 1861 under namnet Broken-haired Scotch Terrier, vilket också var namnet då den registrerades i den brittiska kennelklubbens stambok 1875. Under de tidiga åren var klassificeringen otydlig och olika långhåriga terriertyper grupperades ihop. En viktig hund för att definiera rasstandarden var hanhunden Huddersfield Ben på slutet av 1860-talet. Denna showvinnare, som ägdes av Mary Ann Foster, betraktas som fadern till rasen eftersom de flesta moderna yorkshireterriers har hans blodslinje i sin stamtavla. Yorkshireterriern erkändes som en självständig ras 1886, och rasklubben bildades 1898. De första hundarna kom till Sverige år 1911.

Karaktär och temperament

Trots sin minimala storlek är yorkshireterriern en typisk terrier med ett livligt, piggt och lekfullt temperament. Den är ofta helt omedveten om sin litenhet och uppträder med stor självmedvetenhet. Rasen beskrivs som härdig, sportig och charmig, och den tycker om ordentliga promenader. Yorkshireterriern är mycket tillgiven mot sin familj och fungerar främst som en sällskapshund. Den behåller sin vitalitet långt upp i åldern och är en långlivad och sund ras.

Det unika utseendet

Yorkshireterriern ska ge ett helhetsintryck av en kvadratisk, kompakt och välproportionerad kropp med elegant hals och stolt buret huvud. Huvudet är relativt litet med flat hjässa, ett kort nosparti, rak nosrygg och svart nosspegel. Öronen är små, v-formade och stående, och ögonen är mörka och svagt mandelformade. Svansen sitter högt och bärs något över rygglinjen.

Rasens mest kännetecknande drag är dess långa, svallande och silkeslena päls. Pälsen ska vara rak, tät och sidenglänsande med en sval känsla vid beröring. Rätt pälsstruktur reflekterar ljuset till en metallisk glans. Färgen är specifikt definierad: på huvudet och bröstet ska den vara varmt guldröd, medan kroppen och svansen ska vara mörkt stålblå. Den stålblå färgen ska vara ren och inte blandad med gula eller svarta hår. Öronen är också guldröda. Pälsen kräver omfattande vård med regelbunden kamning och borstning för att förbli fri från tovor.

Pälsens egenskaper och vård

Enligt rasstandarden ska pälsen på en vuxen yorkshireterrier vara glansig, fin, rak och silkeslen. Traditionellt låter man pälsen växa ut mycket lång och benar den på mitten av ryggen, men den får aldrig hindra hundens rörelser. Pälsfärgen på ryggen ska vara mörkgrå till svart, och svanspälsen en ännu mörkare svart. Det guldröda på huvudet och benen ska vara klart och rikt, mörkare vid roten och ljusare mot spetsarna. Hos vuxna hundar ska det inte finnas svarta hår inblandade i de guldröda partierna.

Den fina, raka och silkeslena pälsen anses ofta vara hypoallergen. Jämfört med många andra raser fäller yorkshireterriern väldigt lite, och tappar främst hår när den borstas eller badas. Det är dock viktigt att notera att allergiska reaktioner vanligtvis utlöses av hundens damm och saliv, och att ingen hundras är helt allergivänlig för alla. Vuxna hundar vars pälsfärg avviker från standarden eller som har en ullig eller extra fin pälsstruktur är fortfarande yorkshireterriers, men sådana drag rekommenderas inte att avlas medvetet efter. En ullig päls kan dessutom vara svårare att sköta.

Spridning och popularitet

Yorkshireterriern introducerades i Nordamerika redan 1872 och registrerades hos American Kennel Club 1885. Under Viktoriansk tid var den en populär sällskaps- och showhund i England, en trend som spreds till USA. Rasens popularitet minskade något på 1940-talet men fick ett uppsving bland annat tack vare den berömda krigshunden Smoky under andra världskriget. I en undersökning 2012/2013 utnämndes yorkshireterriern till en av världens tio populäraste hundraser. I USA rankades den som den sjätte mest populära rasen under samma period. Rasen har också använts i utvecklingen av andra raser, som silky terrier, och i korsningar som yorkipoo.

Rasstandard och avlsmål

Den internationella rasstandarden för yorkshireterrier är fastställd av Fédération Cynologique Internationale. Standarden specificerar inte bara utseende utan också det önskvärda temperamentet. För att en hund ska anses vara en idealisk representant för rasen måste den uppfylla dessa strikta krav på proportioner, päls och karaktär. Svenska Kennelklubben och det svenska rasklubben, Svenska Yorkshireterriersällskapet, har utformat en rasspecifik avelsstrategi för att främja rasens hälsa och typenliga egenskaper. Målet med aveln är att bevara rasens terrierkaraktär samtidigt som man arbetar mot en sund och funktionell hund.

Enligt standarden ska helhetsintrycket förmedla känslan av en spänstig kropp. Kroppen ska vara kvadratisk och kompakt. Huvudet ska vara tämligen litet med en rak nosrygg. Ögonlocken, läpparna, trampdynorna och nostryffeln ska ha svart pigment. Vikten får inte överstiga 3,2 kilogram, vilket gör den till en av de allra minsta terrierna. Dessa specifikationer har utvecklats sedan rasens tidiga dagar, då nästan vilken långhårig terrier som helst med blå kropp och ljusare huvud kunde visas som yorkshireterrier.

Huddersfield Ben och rasens etablering

Huddersfield Ben var en yorkshireterrier som levde på slutet av 1860-talet och ägdes av Mary Ann Foster. Denna hanhund blev en central figur i rasens historia och definierade den moderna yorkshireterriern. Ben var en framgångsrik showhund och en mycket använd avelshane. En auktoritet inom rasen skrev 1891 att Huddersfield Ben var den bästa avelshanen under sin livstid och en av de mest anmärkningsvärda hundarna inom någon sällskapsras. Hans avkommor spred hans egenskaper vida, och de flesta showhundar på den tiden hade ett eller flera kors av hans blod i sin stamtavla. Hans porträtt målades av konstnären George Earl.

Genom Huddersfield Bens inflytande började rasens typ att standardiseras. Innan hans framträdande var rasen otydligt definierad. År 1903 specificerades att en utställningshund skulle ha en jämn rygg, en kompakt kropp och en päls som var perfekt rak, fin och mjuk som silke. Färgen skulle vara ett djupt stålblått. Denna beskrivning, som i hög grad påverkades av Huddersfield Bens utseende, ligger till grund för den nuvarande rasstandarden. Det han blivit ihågkommen för gör att han fortfarande betraktas som den hund som gav rasen dess nuvarande form.

Vanliga frågor om Yorkshireterrier

Hur stor blir en yorkshireterrier?

Yorkshireterriern är en av världens minsta hundraser. Mankhöjden ligger på cirka 20 till 23 centimeter. Enligt rasstandarden får vikten högst vara 3,2 kilogram. Trots den lilla storleken har den en kompakt och kvadratisk kroppsbyggnad.

Hur ser en yorkshireterrier ut?

Yorkshireterriern har en lång, rak och silkeslen päls som är dess främsta kännetecken. Pälsen på kroppen och svansen är mörkt stålblå, medan huvudet, bröstet och benen är varmt guldröda. Den har ett litet, näpet huvud med stående öron och mörka ögon. Kroppen är kvadratisk och kompakt, och svansen bärs högt. Uttrycket är ofta busigt och självmedvetet.

Vad är yorkshireterrierns temperament?

Yorkshireterriern har ett typiskt terriertemperament. Den är livlig, pigg, lekfull och mycket tillgiven mot sin familj. Trots sin litenhet är den härdig, sportig och omedveten om sin storlek, vilket gör att den gärna går på långa promenader. Rasen är känd för att vara charmig och behåller sin vitalitet långt upp i åldern.

Kräver yorkshireterriern mycket pälsvård?

Ja, den långa silkeslena pälsen kräver omfattande och regelbunden vård. För att förhindra tovor och hålla pälsen i gott skick måste den borstas och kammas ofta. Traditionellt låter man pälsen växa ut mycket lång, vilket ytterligare ökar vårdbehovet. Pälsen tappas dock väldigt lite, främst vid borstning eller bad.

Var kommer yorkshireterriern ifrån?

Rasen har sitt ursprung i Storbritannien, specifikt i grevskapet Yorkshire. Den utvecklades under 1800-talet, troligen från terrierhundar som skotska textilarbetare tog med sig till området. Målet var att skapa en liten, långhårig sällskapsterrier. Rasen ställdes ut för första gången 1861 och erkändes som självständig ras 1886.

Är yorkshireterrier en bra familjehund?

Yorkshireterriern är främst en sällskapshund och är mycket tillgiven mot sin familj. Dess livliga och lekfulla natur kan göra den till en trevlig kamrat. Den är långlivad och sund. På grund av sin mycket lilla storlek kräver den dock försiktighet i hem med små barn för att undvika olyckor. Den är energisk och tycker om aktiviteter och promenader.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.