Welsh corgi

Rasens ursprung och tidig historia

Welsh corgin är en mycket gammal ras med rötter som troligen sträcker sig tillbaka till 900-talet, även om dess exakta ursprung inte är fastslaget. Rasen utvecklades av walesiska bönder i de historiska grevskapen Pembrokeshire och Cardiganshire, som behövde en mångsidig arbetshund. Dessa hundar var tvungna att klara flera arbetsuppgifter, som att valla boskap ute i markerna på dagarna och vakta hus och gård på natten. Denna mångsidighet har bevarats i rasens karaktär. Enligt walesisk folktro var corgin en gåva till människorna från älvorna, som själva ska ha använt hundarna som drag- och riddjur.

Det walesiska namnet 'ci sodli' tros betyda 'hund som nafsar och nyper', vilket är en direkt beskrivning av dess vallningsstil. Som en s.k. 'heeler' nafsade den boskapen i hasorna för att hålla dem i rörelse. Den låga mankhöjden, cirka 30 centimeter, kombinerat med stor medfödd smidighet, gjorde att den kunde undvika att bli trampad av hovarna från de större djuren. Bönderna var som regel inte välbärgade och hade ofta bara råd med ett par hundar, vilket krävde att varje individ var extremt kapabel.

Teorier om rasens utveckling och två vägar

Det finns flera teorier om hur de två corgi-varianterna uppstod. Pembroke welsh corgi tillskrivs ofta hundar som följde med flamländska vävare till Wales, möjligen från omkring 1000-talet eller 1300-talet. Ytterligare teorier om Pembrokes ursprung föreslår att de kan ha kommit från centrala europeiska vallhundsraser från det moderna Tyskland, som antingen Deutsche Bracken eller Dachshund. Cardigan welsh corgi har istället tillskrivits inflytandet från nordiska bosättare i regionen. Hundar av liknande dimensioner finns i modern Skandinavien, kallad svensk västgötaspets, och vissa historiker hävdar att dessa två raser delar en gemensamt anfader. Likheterna mellan de två walesiska corgi-raserna har förklarats med antingen korsning mellan varianterna eller medveten avel från dem som önskade att cardiganen skulle se mer ut som pembroke. Båda varianterna parades fritt med varandra fram till mitten av 1900-talet.

Utställningshistoria och rasstandardisering

Den första dokumenterade gången corgis dök upp i utställningsringen i Wales var 1925. Kapten J. P. Howell sammankallade då ett möte med uppfödare av både Pembroke- och Cardigan-varianterna och bildade Welsh Corgi Club, med 59 medlemmar från början. En generell rasstandard utarbetades, och corgis började dyka upp på så kallade conformation shows. Fram till denna tidpunkt hade varken rasen speciellt avlats för utseende. Medlemmarna i denna klubb var främst intresserade av Pembroke-varianten, även om Cardigan också förekom.

Vid den tiden kallades raserna för Pembrokeshire- och Cardiganshire-varianterna. Det uppstod ett antal tvister mellan uppfödare av de två typerna på tidiga utställningar, eftersom domare som själva var uppfödare av en typ ofta gynnade den. Welsh corgin dök upp på den prestigefyllda hundutställningen Crufts för första gången 1927. Den första mästerskapstiteln tilldelades vid en utställning i Cardiff 1928 till en röd och vit Pembroke tik vid namn Shan Fach.

Raserna fortsatte att bedömas tillsammans fram till 1934, då den brittiska Kennel Club erkände varje ras separat. I den första registreringen listades ungefär 59 Cardigans och 240 Pembrokes i stamböckerna. Besluten om vilken ras varje hund tillhörde lämnades ibland till ägarna, som fritt fick välja den de ansåg mest passande. Den första corgin som blev utnämnd till bäst i show på en öppen utställning var Ch. Bowhit Pivot.

Skillnader och popularitetskurvor

Cardigan welsh corgi och Pembroke welsh corgi är två distinkta raser med tydliga fysiska skillnader. Enligt rasstandarden är cardiganen generellt sett större både i vikt och höjd och har en betydligt längre svans än pembroke. Pembroke har ett anlag för kort svans, vilket inte 'kusinen' cardigan har. Cardigan Welsh Corgis fortsatte att vara mer sällsynta än Pembrokes, med bara 11 registreringar 1940. Båda raserna överlevde andra världskriget, men antalet cardigans registrerade hos Kennel Club var bara 61 vid krigets slut.

Pembrokes blev mycket populära i Storbritannien under efterkrigsåren. År 1953 rankades den som den fjärde mest populära rasen av Kennel Club, bakom engelsk cocker spaniel, schäfer och pekingese. År 1955 var reserv-Best in Show på Crufts Pembroke Welsh Corgin Kaytop Maracas Mint. Raserna minskade sedan i popularitet. Veterinären Brian Singleton föreslog i The Times 1963 att detta berodde på problem med deras temperament.

Cardigan Welsh Corgi listades i Kennel Club:s första lista över sårbara inhemska raser 2006, en lista för raser som registrerar färre än 300 hundar på ett år. År 2006 hade 84 Cardigan Corgis registrerats. Efter en initial ökning sjönk siffran till 46 2010 men steg till det högsta antalet sedan listans start 2015, med 124 valpregistreringar. År 2013 lades Pembroke Welsh Corgi också till, eftersom det bara hade registrerats 241 valpar det året. Medan Kennel Club skyllte nedgången på import av utländska hundraser, menade The Daily Telegraph att Storbritanniens djurskyddslag från 2006, som förbjöd svansdocking av kosmetiska skäl, var orsaken. År 2015 noterades dock en ökning med 34% i antalet Pembroke-registreringar, och corgins popularitet på Instagram ansågs vara anledningen till förändringen. Pembrokes togs bort från listan över sårbara inhemska raser 2016.

Spridning till USA och tidig avel där

År 1933 förde den amerikanska uppfödaren Lewis Roesler de första Welsh Corgis till USA för sin Merriedip Kennels i Berkshire Hills, Massachusetts. Hon köpte en Pembroke Corgi vid namn Little Madam på Londons Paddington Station för 12 pund. För att skaffa en make till hunden besökte hon flera Corgi-kennlar och köpte en hund som hette Captain William Lewis. American Kennel Club (AKC) registrerade första gången Welsh Corgis 1934 som en enda ras, och Little Madam var det första registrerade djuret av rasen.

Den första kullen registrerades senare samma år av Mr E.M. Tidd i Oakland, Kalifornien, från en tik vid namn Toots, som han hade köpt i Kanada. Tidd importerade Ch. Bowhit Pivot för sina avelslinjer 1935 och registrerade honom hos AKC som Sierra Bowhit Pivot. Förutom sina brittiska titlar blev han den första corgin att tilldelas mästarstatus i USA och den första sådan hunden att bli namngiven Best of Group på en conformation show i USA. Pembroke Welsh Corgi Club bildades i USA 1937, och den första utställningen hölls på G.

Corgin som kunglig ikon och dess betydelse

Welsh corgin, särskilt pembroke-varianten, är oupplösligt förknippad med drottning Elizabeth II av Storbritannien. Under sin långa regeringstid ägde och uppfödde hon personligen mer än 30 pembroke corgis eller korsningar mellan corgi och tax, som är kända som dorgis. Hennes kärlek till rasen började 1933 när hennes far, hertigen av York, skaffade en pembrokevalp till familjen. Drottningens corgis blev en känd del av hennes offentliga image och följde ofta med på officiella resor. Den kungliga förmånen gav rasen en enorm publicitet och bidrog starkt till dess globala popularitet, särskilt under efterkrigstiden då pembroke rankades som fjärde mest populära ras i Storbritannien. Hennes livslånga engagemang har säkrat welsh corgins plats som en av de mest erkända hundraserna i världen.

Rasen i Sverige och släktskap med västgötaspets

I Sverige finns en specialklubb för rasen, Svenska Welsh corgiklubben, som samlar ägare och entusiaster. Likheten mellan welsh corgi pembroke och den svenska västgötaspetsen har länge diskuterats och talar för ett släktskap. Båda raserna bär på ett anlag för kort svans. Teorier finns om att vikingarna förde med sig hundar till Storbritannien som blev upphovet till Pembroken, eller tvärtom, att de tog med sig walesarnas hundar hem till Skandinavien. Denna teoretiska släktskap understryker rasens långa och mångsidiga historia över gränser. Hillfarmare i Wales började alltmer byta från nötkreatur till får under 1800-talet, men corgin var inte lämpad för att arbeta med får, vilket kan ha påverkat dess användning. Idag är den framför allt en populär familjehund även i Sverige, värderad för sin intelligens och alerta natur.

Vanliga frågor om Welsh corgi

Vad är skillnaden mellan en Cardigan och en Pembroke corgi?

Cardigan welsh corgi och Pembroke welsh corgi är två separata raser med tydliga fysiska skillnader. Enligt rasstandarden är Cardiganen generellt sett större i både vikt och höjd än Pembroke. Den mest iögonfallande skillnaden är svansen. Cardiganen har en lång, ofta buskig svans, medan Pembroke traditionellt har en mycket kort svans eller är svanslös, ett drag som delas med den svenska västgötaspetsen. Båda raserna har den karakteristiska långa kroppen och de korta benen. Pembroke har historiskt varit den betydligt mer populära varianten, delvis på grund av dess association med den brittiska kungafamiljen.

Varifrån kommer welsh corgin och vad betyder namnet?

Welsh corgin härstammar från Wales, specifikt de historiska grevskapen Pembrokeshire och Cardiganshire. Namnet kommer från det walesiska språket, där 'cor' betyder dvärg och 'ci' (som muteras till 'gi') betyder hund. Alltså betyder corgi ordagrant 'dvärghund'. På walesiska kan termen användas bredare för att betyda en kurre eller arbetshund. Rasen är mycket gammal, med anor som troligen går tillbaka till 900-talet, även om fakta om dess ursprung inte är fastslagna. Den utvecklades som en vallhund för walesiska bönder.

Hur vallade corgin boskap och vilka är dess arbetsinstinkter?

Welsh corgin är en så kallad 'heeler', vilket betyder att den vallade boskap genom att nafsa eller nypa kreaturen i hasorna för att få dem att röra sig. Dess låga mankhöjd, cirka 30 centimeter, kombinerat med stor medfödd smidighet, gjorde att den kunde undvika att bli trampad av hovarna från de större djuren. På walesiska kallades den 'ci sodli', vilket tros betyda 'hund som nafsar och nyper', en direkt beskrivning av dess arbetsmetod. Ursprungligen var den en boskapsvallare, men på 1800-talet, när bönder började byta till får, var den inte lika lämpad för det arbetet. Idag kan den starka driften fortfarande visa sig i lek och beteende.

Vilken koppling har corgin till den brittiska kungafamiljen?

Rasen är starkt förknippad med drottning Elizabeth II. Under sin regeringstid ägde hon personligen mer än 30 pembroke welsh corgis eller korsningar mellan corgi och tax (dorgis). Hennes livslånga engagemang för rasen började i hennes barndom 1933 när hennes far skaffade en pembrokevalp. Drottningens corgis blev en känd del av hennes offentliga image och följde ofta med på officiella resor och till och med inomhus på slottet. Denna kungliga association har varit en stor faktor bakom rasens globala popularitet och igenkänningsgrad, särskilt för Pembroke-varianten.

Finns det en corgiklubb i Sverige och vad gör den?

Ja, i Sverige finns Svenska Welsh corgiklubben, som är en specialklubb för ägare och intressenter av rasen. Klubben samlar de som uppfödder, äger eller bara är fascinerade av dessa walesiska hundar. Dess existens visar på ett etablerat intresse för rasen inom landet. Den första allmänna rasstandarden för corgis utarbetades i Wales 1925 av en bildad klubb, och liknande specialklubbar runt om i världen, inklusive den svenska, arbetar med att främja rasens väl och organisera aktiviteter för dess ägare.

Har welsh corgin något släktskap med svenska hundraser?

Det finns en teoretisk koppling och likheter mellan welsh corgi pembroke och den svenska västgötaspetsen. Båda raserna bär på ett anlag för kort svans. Vissa historiker hävdar att dessa två raser delar en gemensam anfader, möjligen från hundar som fördes mellan Skandinavien och de brittiska öarna. Teorier finns om att vikingarna förde med sig hundar till Storbritannien som blev upphovet till Pembroken, eller tvärtom – att de rövade med sig walesarnas hundar hem. Cardigan-varianten har istället tillskrivits inflytandet från nordiska bosättare, vilket ytterligare länkar rasen till Skandinavien.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.