Turkisk angora

Ett elegant och historiskt utseende

Turkisk angora har en lång, smal och muskulös kropp med fin benstomme. Huvudet är litet till medelstort med en slät kilform och stora, mandelformade ögon. Öronen är spetsiga, stora och sitter brett isär. En karakteristisk detalj är den yviga, plymliknande svansen som ofta bärs upprätt, vinkelrätt mot ryggen. Pälsen är semilånghårig och ligger slät mot kroppen, förutom vid den ofta välutvecklade kragen och på svansen där den är extra yvig och praktfull.

Pälsen är känd för sin silkeslena kvalitet och rasen är godkänd i en mycket bred variation av färger och mönster. Den enda begränsningen är att färgerna choklad, lila, kanel samt mönstret siamesmaskning (colourpoint) inte är tillåtna. Trots den stora färgvariationen är den vita varianten den mest kända och vanligt förekommande. Ögonen kan vara blå, gröna, guldgula eller ambrafärgade. Ett annat typiskt drag är heterokromi, eller udda ögon, där katten har en ögonfärg som skiljer sig från den andra. Profilen på huvudet bildar två raka plan.

Ett livligt och engagerat lynne

Turkisk angora beskrivs som en alert, intelligent och mycket lekfull katt. Den är känd för att vara pratsam och har ofta en stark egen vilja. Rasen är lättlärd och söker ofta centrum för uppmärksamheten. Den är aktiv och atletisk och vill gärna vara involverad i familjens vardag. Angorakatten binder sig starkt till människor och är mycket skyddsinställd mot sin familj, och det är inte ovanligt att den väljer ut en speciell person i hushållet som sin ständiga följeslagare. I sitt sätt att vara är den mycket lik sin nära släkting, rasen turkisk van. Den sociala och engagerade naturen gör den till en katt som trivs bäst i ett hem där den får mycket interaktion och stimulans, och dess intelligens och lekfullhet kräver mental och fysisk utmaning.

En urgammal ras med ett komplext förflutet

Turkisk angora är en av de allra äldsta naturliga kattraserna och har sitt ursprung i centrala Anatolien, i dagens Turkiet. Namnet kommer från det grekiska namnet på huvudstaden Ankara. Dess anfäder var bland de första katterna som domesticerades i den så kallade bördiga halvmånen och härstammar från den afrikanska vildkatten. Långhåriga katter importerades från Mindre Asien till länder som Storbritannien och Frankrike redan under slutet av 1500-talet, och rasen erkändes som en distinkt ras i Europa under 1600-talet.

Under mycket lång tid skilde man sällan mellan angorakatt och perserkatt, och de två raserna har ett starkt historiskt samband. På 1700-talet användes namnen perserkatt och angorakatt omväxlande om samma typ av långhårig katt, som beskrivits i verk från 1788. Denna förvirring har delvis kvarstått, och det händer än idag att raserna blandas ihop. Under tidigt 1900-tal användes angoror för att förbättra pälsen på perserkatter, men typerna har alltid varit åtskilda, särskilt sedan persern utvecklats till en mer plattnospad showkatt.

Trots sin långa historia godkändes den turkiska angoran inte av den internationella kattorganisationen FIFe förrän år 1982. I Nordamerika, där rasen fördes 1963, accepterades den som en mästerskapsras av Cat Fanciers' Association 1973, men fram till 1978 erkändes endast vita individer. Idag accepterar alla nordamerikanska stamboksregister rasen i alla dess tillåtna färger och mönster. Man tror att de moderna långhårsraserna har fått sitt hårlag från den turkiska angoran.

Hälsa och genetiska aspekter

Den genetiska kombinationen som ger vit päls och blå ögon hos angoran kan vara förknippad med dövhet. Det har även rapporterats om valpar som drabbats av ataxi, en störning i motoriken, samt om vuxna katter med hypertrofisk kardiomyopati, en vanlig form av hjärtsjukdom hos katter. Dessa hälsoproblem är viktiga att vara medveten om för potentiella ägare och avelsföretag. Det finns genetiska studier som visar på skillnader mellan angoror som härstammar från USA och de som importerats direkt från Turkiet. Amerikanska turkiska angoror har enligt rapporter bara en minimal rest av det ursprungliga arvsmaterialet från avelsprogrammet vid Atatürk Forest Farm and Zoo i Turkiet och betraktas som renrasiga endast på papper. En genetisk studie som jämförde stamboksraser med slumpmässiga populationer världen över visade att den turkiska vanen är en distinkt population från den turkiska angoran, trots deras geografiska association.

Den turkiska angoran grupperades istället med rasen egyptisk mau och slumpmässigt avelade tunisiska katter, medan turkiska slumpavlade katter grupperades med israeliska. En genetisk studie publicerad 2012 inkluderade några katter importerade från Turkiet och fann att turkiska och amerikanska angoror utgör separata raspopulationer. Amerikanska turkiska angoror kategoriserades som ättlingar till europeiska slumpmässigt avelade katter, medan de importerade turkiska katterna placerades i den östmedelhavsgruppen. Detta understryker vikten av att skilja på de olika populationerna och deras ursprung, även om många studier endast har undersökt amerikanskregistrerade djur.

Bevaring, avel och förväxlingsrisker

I Turkiet inledde Atatürk Forest Farm and Zoo ett avelsprogram under tidigt 1900-tal för att skydda och bevara rena vita angoror. Djurparken särskilt värderade individer med udda ögon (heterokromi), men katterna valdes enbart utifrån sin färg utan att andra kriterier tillämpades. Idag anser många avelsföretag i Turkiet att den finlemmade versionen av angoran som ofta ses i internationella stamböcker inte är representativ för de äkta turkiska katterna, som beskrivs som betydligt stadigare och robustare byggda. Detta har lett till en diskussion om vad som utgör den sanna turkiska angoran eller Ankara Kedisi.

Genetiska studier har ofta studerat amerikanskregistrerade angoror, vilket inte nödvändigtvis speglar populationen direkt från Turkiet, särskilt inte den från Ankara Zoo. Bevarandearbetet i ursprungslandet fokuserar på att upprätthålla den ursprungliga typen och genetiska mångfalden. Andra raser som historiskt har förknippats med eller förväxlats med angoran är orientaliskt långhår och balines, som är långhåriga varianter av siames och orientaliskt korthår. Förväxlingen har delvis uppstått för att man i vissa länder har kallat orientaliskt långhår för angora, medan den turkiska angoran kallats turkisk angora för att skilja den åt. Även om antalet turkiska angoror fortfarande är relativt litet globalt, växer genpoolen kontinuerligt tack vare avelsarbete.

Vanliga frågor om Turkisk angora

Hur känner man igen en turkisk angora?

Turkisk angora känns igen på sin eleganta, slanka och muskulösa kropp med fina ben. Den har en silkeslen, semilånghårig päls som ligger slät mot kroppen förutom vid en ofta yvig krage och en mycket yvig, plymliknande svans som ofta bärs upprätt, vinkelrätt mot ryggen. Huvudet är kilformat med stora, mandelformade ögon och stora, spetsiga, bredt sittande öron. Profilen bildar två raka plan. Den mest kända färgen är vit, men den finns i nästan alla färger utom choklad, lila, kanel och siamesmönster (colourpoint).

Vad är typiskt för en angorakatts personlighet?

Turkisk angora är en mycket alert, intelligent och lekfull katt. Den är känd för att vara pratsam och vill ofta vara i centrum för uppmärksamheten. Rasen har en stark egen vilja, är lättlärd, atletisk och engagerad. Den binder sig starkt till sin familj och kan vara mycket skyddsinställd, ofta genom att välja ut en speciell person som sin närmaste och ständiga följeslagare. I sitt sätt är den mycket lik rasen turkisk van. Den trivs med att vara involverad i hushållets aktiviteter och behöver mental stimulans.

Var kommer turkisk angora ifrån och hur gammal är rasen?

Rasen har ett mycket gammalt ursprung i centrala Anatolien i dagens Turkiet, särskilt kring Ankara (därav namnet). Den är en av de äldsta naturliga kattraserna och dess anfäder var bland de första domesticerade katterna i den bördiga halvmånen. Långhåriga katter av denna typ importerades till Europa från Mindre Asien, Persien och Ryssland redan under slutet av 1500-talet. Rasen dokumenterades och erkändes som en distinkt ras i Europa under 1600-talet. Trots sin ålder godkändes den internationellt av FIFe som ras först 1982.

Är turkisk angora och perserkatt samma sak?

Nej, det är två skilda raser, men de har ett mycket förvirrat och sammanflätat historiskt förhållande. Under århundraden skilde man sällan mellan dem, och på 1700-talet användes namnen omväxlande, som i en bok från 1788. Angoran användes på tidigt 1900-tal för att förbättra pälsen på perserkatter. Den stora skillnaden ligger i typen: angoran är slank och elegant med en kilformad nos, medan den moderna showpersern har en extremt plattnos och en kraftigare kroppsbyggnad. Förvirringen har delvis uppstått för att vissa länder kallat orientaliskt långhår för angora.

Finns det några vanliga hälsoproblem hos rasen?

Ja, det finns vissa kända hälsorisker. Den genetiska kombinationen som ger vit päls och blå ögon kan vara förknippad med dövhet. Det har även rapporterats om valpar som drabbats av ataxi, en störning som påverkar koordinationen och motoriken, samt om vuxna katter med hypertrofisk kardiomyopati, en vanlig form av hjärtsjukdom hos katter. Dessa är ärftliga eller genetiskt relaterade tillstånd. Det är viktigt att vara medveten om dessa risker och att köpa kattungar från ansvarsfulla uppfödare som screenar för ärftliga sjukdomar.

Vad är skillnaden mellan en amerikansk och en turkisk angora?

Genetiska studier visar att det finns skillnader. Amerikanska turkiska angoror har enligt rapporter bara en minimal mängd kvar av det ursprungliga arvsmaterialet från avelsprogrammet vid Atatürk Forest Farm and Zoo i Turkiet och betraktas som renrasiga endast på papper. Studier kategoriserar dem som ättlingar till europeiska slumpmässigt avelade katter. Å andra sidan grupperas katter importerade direkt från Turkiet med östmedelhavspopulationer. Avelsföretag i Turkiet menar att den internationellt vanliga, finlemmade versionen inte är representativ för den robustare och stadigare ursprungstypen som finns i ursprungslandet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.