Stare

Utseende och förväxlingsrisk

Staren är en kompakt fågel med en kroppslängd mellan 19 och 22 centimeter och ett vingspann på 37 till 42 centimeter. Den har en kort stjärt och i flykten ger de spetsiga vingarna ett trekantigt intryck. Vinterdräkten är svartaktig med en metallisk grön eller purpur glans, och fjädrarna har tydliga vita till beigefärgade spetsar vilket ger fågeln en fläckig appearance. Under häckningstiden nöts dessa ljusa spetsar bort och fågeln blir enhetligt svart med stark metallglans. Näbben är då gul, medan den på vintern är svartaktig. Benen är rödbruna. Könen är mycket lika, men hanar har en något intensivare metallglans och honorna behåller ofta punktteckningen tydligare under häckningstiden. Basen på undernäbben är blågrå hos hanen och gulvit eller rosa hos honan. Ungfåglar är gråbruna utan metallglans och har en matt brunsvart näbb. För den ovanlige betraktaren kan staren lätt förväxlas med koltrasten, som också är en gulnäbbad mörk fågel som ofta ses på gräsmattor. Staren är dock mindre, har de karakteristiska spetsiga vingarna och en mer glänsande fjäderdräkt. På marken går staren snarare än att hoppa, vilket också kan vara ett kännetecken.

Sång och läten

Staren är en mycket ljudlig fågel, särskilt när den samlas i stora flockar. Dess sång framförs hela året, ofta från en exponerad utkiksplats, och under häckningstiden nära boet. Den intensiva, pladdrande sången består av en mängd olika ljud som piptoner, smackljud, visslingar och skaller. En särskild egenskap är starens begåvning för imitation. Den kan härma läten från andra fåglar som vaktel, ormvråk och tofsvipa, men även ljud från människans omvärld som hundskall, gräsklippare eller ringsignaler från mobiltelefoner. Denna förmåga har varit känd i århundraden och finns omnämnd i verk av författare som Plinius den äldre och William Shakespeare. Varningslätena varierar beroende på hotet. För flygande fiender som rovfåglar används ett snabbt upprepat och skarpt "spett, spett", medan fiender på marken varnas för med ett långt utdraget "brrrrrrrt" eller "tschrrr". Sången är inte medfödd utan något som fågellär sig. Ungfåglar måste lära sig att sjunga under sina första 60 levnadsdagar i ett socialt sammanhang med andra starar. Utan denna inlärning kommer en ungfågel aldrig att behärska sången och har då svårt att attrahera en partner.

Utbredning och underarter

Staren har ett ursprungligt utbredningsområde som sträcker sig över tempererat Europa och västra Asien österut till Mongoliet och Kina. I Europa finns den nästan överallt, förutom i tät skogs interior, i helt utodlade jordbrukslandskap och på höjder över cirka 1500 meter. Den trivs även i stadsmiljöer och kan ses i centrala delar av större städer. I södra och västra Europa samt sydvästra Asien är den en stannfågel, medan populationerna i norra och nordöstra Europa flyttar söderut och västerut på vintern, ibland ända till Iberiska halvön och Nordafrika. Arten delas in i ett tiotal underarter, men indelningen är omstridd och gränserna mellan dem är ofta flytande. Underarterna skiljer sig främst i geografisk utbredning, mindre storleksskillnader och nyanser i fjäderdräktens metallglans. I fält är de svåra att skilja åt. Några exempel är den europeiska nominatformen vulgaris, den något större faroensis på Färöarna, och den tydligt mindre minor i nordvästra Indien. Staren bildar en så kallad superart med den mycket liknande svartstaren, som finns i södra Europa och Nordafrika.

Introducerade populationer

Staren är en av världens mest introducerade fågelarter. Människan har medvetet eller oavsiktligt fört den till många nya områden utanför dess naturliga utbredning. Introducerade populationer finns idag i Australien, Nya Zeeland, Nordamerika (Kanada och USA), Latinamerika (Mexiko, Peru, Argentina, Brasilien, Chile, Uruguay), Sydafrika och på Fiji. I dessa nya miljöer kan arten bli invasiv och orsaka problem genom att konkurrera ut inhemska fågelarter, skada fruktodlingar eller skapa störningar med sina stora, bullersamma sovflockar i städer. Olika kontrollåtgärder som avskjutning har genomförts, men med begränsad framgång utom i att förhindra kolonisering av vissa områden som Västra Australien.

Beteende och häckning

Staren är en allätare med en mycket bred kost. Den lever av en mängd ryggradslösa djur som maskar och insekter, men äter också frön, frukt och bär. Efter häckningssäsongen samlas den i karakteristiskt stora flockar som kan utföra synkroniserade flygmanövrer. Dessa flockar kan vara fördelaktiga för jordbruket genom att de äter skadeinsekter, men de kan också bli till skada genom att beta på spannmålsskörd och fruktodlingar. Staren bygger ett slarvigt bo i en håla, som kan vara naturlig i ett träd eller konstgjord som i en fågelholk. Honan lägger vanligtvis 5 till 6 ljusblå ägg. Äggen kläcks efter ungefär två veckors ruvning och ungarna stannar sedan i boet i ytterligare tre veckor innan de är flygga. Det förekommer ofta en eller två häckningsförsök per år. Staren jagas av olika rovdjur och rovfåglar och är värd för ett antal parasiter.

Bestånd och hot

Starens globala population är mycket stor och arten betraktas som livskraftig av IUCN. Trenden är dock inte enhetlig. I Europa ökade bestånden markant under 1800-talet, men sedan 1960-talet, och särskilt från 1980-talet, har en minskning noterats i delar av norra och västra Europa. En viktig orsak till detta tros vara färre gräsinsekter tillgängliga som föda åt ungarna, troligen på grund av förändrad jordbrukspraxis. Detta har gjort att de enorma, synkroniserade flockar som en gång var en vanlig syn har blivit alltmer sällsynta i vissa områden. Trots regionala minskningar är den totala världspopulationen inte under hot för att klassas som utrotningshotad.

Vanliga frågor om Stare

Hur känner man igen en stare?

Staren är en kompakt, mörk fågel på cirka 20 centimeter. På vintern är den svart med tydliga vita fläckar över hela kroppen och en svart näbb. Under häckningstiden (vår/sommar) nöts de vita fläckarna bort och fågeln blir enhetligt svart med en stark metallisk glans i grönt eller purpur, och näbben blir gul. Den har korta, rödbruna ben och i flykten ser vingarna spetsiga och trekantiga ut. Ungfåglar är enfärgat gråbruna utan glans och har en matt brunsvart näbb.

Var finns staren i Sverige?

Staren är en mycket vanlig och vida spridd fågel i hela Sverige. Den saknas i princip bara i de allra tätaste skogsområdena och på mycket höga höjder över cirka 1500 meter. Den trivs i öppna landskap med trädgrupper, i jordbruksbygd, i trädgårdar och även mitt i städer. Den högsta tätheten uppnås i områden med hålrika träd och angränsande ängsmark. Staren kan ses i de mest centrala delarna av större svenska städer.

Vad äter staren?

Staren är en allätare med en mycket varierad diet. Den äter en stor mängd ryggradslösa djur som daggmaskar, larver och andra insekter som den plockar från marken. Utöver detta ingår även vegetabilisk föda som frön, olika sorters bär och frukt i dess kost. Dess födoval gör att den ibland kan vara till nytta genom att äta skadeinsekter, men den kan också skada fruktodlingar och spannmålsskördar. Stora flockar kan kontrollera insektspopulationer i jordbruket.

Flyttar staren på vintern?

Beteendet varierar geografiskt. I de södra och västra delarna av Europa, till exempel i Sverige, är staren ofta en stannfågel eller flyttar kortare sträckor. De starar som häckar i de norra och nordöstra delarna av Europa, som i norra Skandinavien och Ryssland, är utpräglade flyttfåglar. Dessa populationer flyttar söderut och västerut inom häckningsområdet på vintern, och många tar sig ända till Iberiska halvön och Nordafrika. I sydvästra Asien är den också en stannfågel.

Varför samlas starar i så stora flockar?

Efter häckningssäsongen samlas starar i stora flockar, ett beteende som är typiskt för arten. Dessa flockar kan bestå av tusentals individer och är särskilt kända för sina spektakulära, synkroniserade flygmanövrer före att de slår sig ner för att sova på en gemensam roostingplats. Flockbildningen ger skydd mot rovdjur genom att många ögon är vaksamma och genom att förvirra rovfåglar med de snabba rörelserna. Stora sovflockar i städer kan dock orsaka problem med buller och smuts. Dessa enorma flockar har blivit alltmer sällsynta i vissa områden på grund av populationsminskningar.

Kan staren härma ljud?

Ja, staren är berömd för sin förmåga att härma ljud. Dess omusikaliska men mycket varierade sång innehåller inte bara egna pip, smack och visslingar, utan även imitationer av andra fåglars läten, som från vaktel eller ormvråk. Den kan också härma ljud från människans omvärld, exempelvis hundskall, ljud från gräsklippare eller ringsignaler från telefoner. Denna talang har fascinerat människor i århundraden och dokumenterats av antika och moderna författare. Sången är något som fågeln lär sig socialt under de första levnadsveckorna.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.