Silvertärna

Utseende och fältkännetecken

Silvertärnan är en smäcker och långvingad fågel med en djupt kluven stjärt som ofta når utanför vingspetsarna när den står. Den adulta fågeln i häckningsdräkt är till största delen vit med en grå mantel, en helsvart hjässa och nacke samt blodröd näbb och röda ben. En viktig skillnad från den mycket lika fisktärnan är att silvertärnan har en kortare näbb, rundare huvud och kortare ben, vilket ger den en annan proportion där vingarna i flykten verkar sitta framför fågelns mittpunkt. Dess flykt är också lättare och mer fjädrande än fisktärnans. I vinterdräkt blir näbben och benen svarta, och pannan blir vit medan en svart fläck sträcker sig över ögat från hjässan. Kinden, strupen, bröstet och undersidan är helt vita under denna årstid.

Juvenila fåglar har ljusrosa ben, en orange undernäbb och en gråsvart övernäbb, samt en svart nacke och en ljus panna. I flykten har de en distinkt svart bakkant på både över- och undersidan av handpennorna medan armpennorna är vita. Denna juvenila dräkt förändras snabbt, och näbben blir helsvart redan några månader efter kläckning. De flesta ettåriga fåglar, som kallas Portlandica i sin första sommardräkt, stannar på södra halvklotet, vilket gör att denna dräkt sällan ses i de europeiska häckningsområdena. Den första sommardräkten liknar vinterdräkten men har fortfarande något vitt i pannan.

Läten och beteende

Silvertärnans läten är pipiga och klara, ofta återgivna som ”pi-pi-pi” eller ”piy’piy’piy”. Den har också ett ringande ”prri-eh” eller ett knackigt ”kt-kt-kt-krr-kt”. Dess varningsläte liknar fisktärnans men kan vara torrare, ett tvåstavigt ”krri-errrrr”. Under flyttningen flyger den ofta i mindre flockar på något eller några tiotal fåglar, målmedvetet och med rytmiska vingslag tätt över vågorna, till skillnad från den mer fladdriga flygstilen vid häckningsplatserna. Silvertärnan är känd för att vara en av de mest aggressiva tärnorna när det gäller att försvara sitt bo och sina ungar. Den kan attackera inkräktare som människor eller stora rovdjur genom att slå mot huvudet, vilket kan orsaka blåmärken även om den är för liten för allvarligare skador. Denna defensiva inställning kan även gynna andra fågelarter som häckar i samma område.

Utbredning och den episka flyttningen

Silvertärnan har en cirkumpolär utbredning och häckar under norra halvklotets sommar i kustområden från Arktis till subarktiska regioner i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa finns den från Storbritannien och Island till Skandinavien, Vadehavet, Baltikum och norra Ryssland. Arten är en extrem flyttfågel som tillbringar södra halvklotets sommar i Antarktis och Södra ishavet, där den har observerats runda hela kontinenten. Den årliga flyttningen är den längsta som är känd i djurriket, med en enkelsträcka mellan häcknings- och vinterkvarter som varierar mellan 15 000 och 45 000 kilometer. Resan tar två till tre månader enkel väg.

Enskilda fåglar kan tillryggalägga upp till 96 000 kilometer på ett år, med en genomsnittlig årlig sträcka på mellan cirka 48 000 och 71 000 kilometer beroende på population, som studerats i Nederländerna respektive Island och Grönland. Fåglarna följer vindgynnsamma, slingrande rutter över haven snarare än raka linjer. Genom denna livsstil upplever silvertärnan två somrar varje år och mer dagsljus än någon annan varelse. En fågel som lever i 30 år kan sammanlagt flyga över 2,4 miljoner kilometer, motsvarande mer än tre resor tur och retur till månen. De flesta fjolårsungar stannar kvar på södra halvklotet under sitt andra levnadsår.

Förekomst och biotop i Sverige

I Sverige är silvertärnan en lika vanlig art som fisktärnan, men den ses ofta mindre på grund av dess häckningsvanor. Den anländer från slutet av april till början av augusti och häckar i stora koncentrationer på relativt få, ofta otillgängliga platser. Längs väst- och ostkustens ytterskärgård häckar den vid kuster, och den finns också vid Vänern, i fjällen och vid olika vatten i Norrlands inland. På dessa platser föredrar den mer växtfattiga och kala biotoper än fisktärnan, såsom grusiga stränder vid högplatåvatten, kala bergsryggar eller sandstränder. Arten är monotypisk, vilket innebär att det inte finns några underarter, och den bildar ofta blandade häckningskolonier med fisktärna.

Häckning och förökning

Silvertärnan häckar i kolonier, ofta tillsammans med fisktärnor, och bildar vanligtvis livslånga par som återvänder till samma koloni varje år. Den börjar häcka vid tre till fyra års ålder. Parningsleken är avancerad och inkluderar höga flyguppvisningar där hanen först jagar honan och sedan erbjuder henne fisk under en långsam nedflygning. Uppvaktningen på marken involverar svassande med resta stjärtfjädrar och sänkta vingar, varefter båda fåglarna ofta flyger upp och cirklar om varandra. Paret kommer överens om en boplats som de försvarar, och hanen utfodrar honan under denna period innan parning sker.

Boet är enkelt, ofta bara en fördjupning i marken som kan fodras med gräs eller liknande material. Honan lägger ett till tre kamouflerade och spräckliga ägg, vanligtvis två. Båda föräldrarna ruvar i 22 till 27 dagar, en period som kan förlängas till upp till 34 dagar om de störs ofta. I Sverige sker äggläggningen normalt i maj. Ungarna är duniga när de kläcks och börjar röra sig nära boet inom en till tre dagar. De blir flygga efter 21 till 24 dagar och matas av båda föräldrarna i ungefär en månad, huvudsakligen med fisk som hanen ofta hämtar mer av. Efter att ha blivit flygga lär sig ungarna att dyka och följer sedan med föräldrarna på flyttningen söderut.

Föda och ekologi

Silvertärnans diet varierar beroende på plats och årstid men består huvudsakligen av småfisk och marina ryggradslösa djur. Fisk, som sill, torsk, tobis och lodda, är den viktigaste födan och utgörs ofta av ett, två år gamla stimlevande arter. Bland de marina kräftdjuren återfinns tångloppor, krabbor och krill. Den äter ibland också blötdjur, marina maskar, bär och på norra häckningsplatser insekter. Som typisk för tärnor lokaliserar den bytet genom att ryttla över vattenytan, varefter den drar ihop vingarna och störtdyker för att fånga det.

Arten är långlivad och K-selekterad, vilket innebär att den investerar mycket tid och omsorg i ett fåtal ungar. Årlig överlevnad för vuxna fåglar kan vara hög, med en uppskattning på 82 procent i en studie på Farne Islands. Den globala populationstrenden är inte känd, men mänsklig aktivitet har påverkat de sydligaste populationerna negativt. Tack vare sin aggressiva försvarstaktik kan silvertärnan skydda inte bara sitt eget bo utan också andra fåglar som häckar i närheten.

Taxonomi och namn

Silvertärnan tillhör släktet Sterna inom familjen Laridae. Dess vetenskapliga artnamn, paradisaea, kommer från latinet för ”paradis”. Släktnamnet Sterna härstammar från det fornengelska ordet ”stearn”, som betyder tärna. Arten är monotypisk, vilket innebär att det inte finns några erkända underarter. På grund av svårigheten att skilja den från fisktärnan delar den många av sina informella trivialnamn, som på skotska kan vara pictarnie eller tarrock, med den arten. Dessa namn tros vara ljudhärmande och härledda från fågelns distinkta läten.

Vanliga frågor om Silvertärna

Hur känner man igen en silvertärna?

Silvertärnan är en medelstor, slank fågel med långa vingar och en djupt kluven, lång stjärt som når utanför vingspetsarna. Under sommaren har den en helsvart hjässa, blodröd näbb och röda ben, med en grå mantel och vit undersida. Den är mycket lik fisktärnan, men har kortare näbb och ben samt ett rundare huvud, vilket gör att vingarna i flykten ser ut att sitta framför kroppens mitt. I vinterdräkt har den svart näbb och ben samt en vit panna med svart fläck över ögat. Juvenila fåglar har ljusare ben, en orange undernäbb och en distinkt svart bakkant på vingpennorna.

Var häckar silvertärnan i Sverige och när ses den där?

I Sverige häckar silvertärnan vid kuster och i ytterskärgården längs både väst- och ostkusten. Den finns också vid Vänern, i fjällen och vid olika typer av vatten i Norrlands inland. Den anländer från slutet av april och är kvar till början av augusti. Trots att den är lika vanlig som fisktärnan ses den ofta mindre eftersom den häckar i stora koncentrationer på relativt få och för människan otillgängliga platser. Dessa platser är ofta växtfattiga biotoper som kala bergsryggar, sandstränder eller grusiga stränder vid högplatåvatten.

Vad äter silvertärnan och hur jagar den?

Silvertärnans föda består främst av småfisk som sill, torsk, tobis och lodda. Den kompletterar kosten med marina ryggradslösa djur som tångloppor, krabbor och krill. Ibland äter den också blötdjur, marina maskar, insekter och bär. Den jagar på ett karakteristiskt sätt för tärnor genom att först ryttla över vattenytan för att lokalisera bytet med synen. När den har hittat ett byte drar den ihop vingarna och störtdyker ner i vattnet för att fånga det. Föräldrarna tar med sig större byten till ungarna än de äter själva.

Hur långt flyttar silvertärnan och vilka är rekorden?

Silvertärnan genomför världens längsta kända årliga flyttning. Sträckan varierar mellan populationer, men en enkel väg mellan häcknings- och vinterkvarter kan vara mellan 15 000 och 45 000 kilometer. Den totala årliga sträckan för en individ kan vara mycket längre på grund av slingrande rutter. En genomsnittlig fågel från Island eller Grönland flyger cirka 71 000 kilometer per år, medan en från Nederländerna flyger cirka 49 000 kilometer. Rekord för en individ är 96 000 kilometer på tio månader, satt av en fågel från Farne Islands. En silvertärna som lever i 30 år kan sammanlagt flyga över 2,4 miljoner kilometer.

Hur stor är en silvertärna och hur länge lever den?

Silvertärnan är 33 till 39 centimeter lång från näbbspets till stjärtspets och har ett vingspann på 66 till 85 centimeter. Den väger drygt 100 gram, vanligtvis mellan 86 och 127 gram. Arten är mycket långlivad för en fågel av sin storlek. Många individer blir 15 till 30 år gamla, och det finns belagda fall av fåglar som blivit 31 och 34 år gamla. En hög årlig överlevnad, uppskattad till 82 procent i en population, bidrar till denna långa livslängd. En silvertärna som lever i trettio år kan tillryggalägga uppemot 1,2 miljoner kilometer enbart under sina flyttningar.

Hur skiljer man silvertärna från fisktärna och vilka läten har den?

Silvertärnan och fisktärnan är mycket lika, men det finns några nyckelskillnader. Silvertärnan har en kortare och under sommaren helt röd näbb utan svart spets, medan fisktärnan har en längre näbb med svart spets. Silvertärnan har också kortare ben, ett rundare huvud och en längre stjärt. I flykten ser silvertärnans vingar ut att sitta framför kroppens mitt, och dess flykt är lättare och mer fjädrande. Dess läten är pipiga och klara (”pi-pi-pi”, ”piy’piy’piy”), ringande (”prri-eh”) eller knackiga (”kt-kt-kt-krr-kt”), med ett varningsläte som ”krri-errrrr”.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.