Shetland sheepdog
Shetland sheepdog, även kallad sheltie, är en hundras som härstammar från Shetlandsöarna utanför Skottland. Ursprungligen användes den som vallhund och gårdshund, men idag är den framförallt en populär sällskapshund. Rasen är känd för sin intelligens, vänliga läggning och karakteristiska utseende som påminner om en miniatyrversion av en collie. I en undersökning från 2012 utnämndes shetland sheepdog till en av världens trettio populäraste hundraser.
Historia och ursprung
Shetland sheepdogens ursprung finns på de karga Shetlandsöarna, där den utvecklades som en hårdig vall- och gårdshund. Rasens tidiga förfäder antas ha haft släktskap med isländsk fårhund och norsk buhund, hundar som kom till öarna under det norska styret och med fiskare. Dessa tidiga hundar var kända som toonie dogs, ett namn som kommer från norskans tun. En annan teori kopplar rasen till det fenomen där djur på isolerade öar utvecklar dvärgväxt, och menar att shetlandshundarna redan från början var en mindre variant av skotska fårhundar, liknande oförädlade border collies.
Mot slutet av 1800-talet började hundarna föras till det skotska fastlandet av fiskare och sjömän som en extrainkomstkälla. För att göra hundarna mer attraktiva skall de ha korsats med dvärgspaniel och dvärgspets. Kring år 1900 upptäcktes rasen av brittiska uppfödare under namnet Shetland Collies. Namnet orsakade protester från uppfödare av Rough Collie, vilket ledde till att namnet ändrades till Shetland Sheepdog. Rasen visades första gången på Cruft's utställning i London 1906, där den beskrevs som en brokig skara. Den första rasklubben bildades på Shetlandsöarna 1906, följd av en skotsk klubb 1909 och en engelsk 1914.
Under processen att skriva en rasstandard och få rasen erkänd av the Kennel Club skedde en medveten inkorsning av collie. Syftet var att få rasen att likna en miniatyrvariant av collien, något som ansågs tilltalande för utställningsvärlden. Denna påverkan är fortfarande synbar, även om det ibland kan födas valpar som visar spetsliknande drag från de tidigaste förfädarna. Till Sverige kom den första shetland sheepdogen 1930, och rasen etablerades snabbt, särskilt bland uppfödare som redan hade erfarenhet av collie. På grund av sitt utseende har rasen ibland oegentligt kallats dvärgcollie.
Utseende och färger
Shetland sheepdogen ger ett övergripande intryck av att vara en miniatyrversion av Rough Collie. Den är en liten, dubbelbehårad hund med en välformad huvud. Pälsen är lång och bildar ofta en man kring halsen, medan ansiktet har kortare hår. Den ideala mankhöjden är 37 centimeter för hanhundar och 35,5 centimeter för tikar. En avvikelse på mer än 2,5 centimeter från dessa mått anses inte vara önskvärd. Det är vanligare att hundarna ligger på den övre storleksgränsen än den undre. Vikten ligger vanligtvis mellan 5 och 14 kilogram.
Rasen har en dubbel päls bestående av ett hårt och rakt ytterlager och en mjuk, tät underull. När det gäller färger finns flera accepterade varianter. Sabel kan vara ren eller skuggad i alla nyanser från blekt guld till mörk mahogny, men djupa nyanser föredras. Vargsobel eller rent grå färg är inte önskvärt. Trefärgad hundar är svarta med vita och varma bruna (tan) tecken, där en intensivt svart kroppsfärg är idealisk. Blue merle har en klar silverblå grundfärg med svarta stänk och marmorering, och kan ha bruna tantecken. Stora svarta fläckar eller rostfärgade skiftningar i pälsen är inte önskvärda.
Andra färgvarianter inkluderar svart och vit. Färgen svart och brun, som är samma som trefärgad men utan vita tecken, anses vara mycket ovanlig och kan till och med räknas som utdöd. Vita tecken är tillåtna hos alla färgvarianter utom svart och brun. Dessa vita markeringar kan finnas som bläs, halsring, på bröstet, benen och svansspetsen. Avsaknad av vita tecken är inte ett fel, men vita fläckar på kroppen är absolut inte önskvärda. Hundar med merlefärg kan ha en eller båda ögonen blå, medan ögonen annars alltid är mörkbruna.
Lynne och egenskaper
Shetland sheepdogen beskrivs som en sund, aktiv, alert, vänlig, nyfiken och intelligent ras. Dess intelligens har blivit vetenskapligt dokumenterad. I en undersökning från 1995 av Stanley Coren rankades sheltien som den sjätte mest intelligenta hunden av 138 testade raser. Studien visade att en genomsnittlig sheltie kunde förstå ett nytt kommando på färre än fem repetitioner och lydde ett kommando första gången det gavs i 95 procent av fallen eller mer. Rasen är känd för att vara villig att behaga och pålitlig.
Den kan vara reserverad gentemot främlingar, vilket är en accepterad egenskap, men mot sin ägare är den mycket tillgiven och uppmärksam. Sheltien ska aldrig uppträda nervöst. Dess kombination av intelligens och arbetsvilja gör den mycket lämplig för olika former av hundsport, särskilt agility där den ofta utmärker sig. Trots sitt ursprung som vallhund är den idag framförallt en omtyckt sällskapshund.
Hälsa, vård och avel
Shetland sheepdog anses vara en relativt sund ras med en god livslängd. En japansk studie baserad på data från djurkyrkogårdar fann en medellivslängd på 14.3 år för rasen. En brittisk studie rapporterade en något lägre medellivslängd på 13.4 år, men båda siffrorna ligger över genomsnittet för hundar i allmänhet. Rasen har en predisposition för vissa dermatologiska åkommor, inklusive allergisk hudsjukdom, hudreaktioner på läkemedel, cutan histiocytos, lupus och dermatomyositis. Dessutom har rasen ett fyra gånger högre risk jämfört med andra hundraser att utveckla övergångscellscancer i urinblåsan.
När det gäller skelett hälsa visade en stor nordamerikansk studie att shetland sheepdog hade den femte lägsta förekomsten av höftproblem bland de undersökta raserna. Pälsvården är relativt enkel trots den långa pälsen, men den kräver regelbunden borstning, speciellt under tiderna då hunden fäller ull. Enligt statistik från den svenska rasklubben födde en shetland sheepdog i genomsnitt 3.17 registrerade valpar per kull under perioden 1977 till 2002. Denna avelsstatistik ger en indikation om rasens generella fruktsamhet.
Rasens utveckling och status
Shetland sheepdogens utveckling skiljer sig från många andra miniatyrraser. Den skapades inte enbart genom att selektivt avla fram mindre och mindre collies. Den ursprungliga vallhunden på Shetlandsöarna var av spitz-typ, och den moderna rasen är resultatet av korsningar mellan dessa hundar, collies från fastlandet och troligen även andra småraser som dvärgspaniel och spets. Den ursprungliga spitz-typen av vallhund på Shetland anses nu vara utdöd, efter att ha ersatts i vallningssyfte av border collie.
Rasens popularitet har varit stadig. Den brittiska kennelklubben the Kennel Club erkände officiellt rasen 1909. I USA registrerades den första sheltien, Lord Scott, hos American Kennel Club redan 1911. I Sverige etablerades rasen snabbt efter det att den första hunden kom till landet 1930. Idag är shetland sheepdog en välkänd och omtyckt ras världen över, inte minst på grund av sin hanterbara storlek, vackra utseende och anpassningsbara läggning som gör den lämplig både som familjehund och för hundsport.
Vanliga frågor om Shetland sheepdog
Var kommer shetland sheepdog ifrån?
Shetland sheepdog, eller sheltie, härstammar från Shetlandsöarna utanför Skottlands kust. Rasen utvecklades i den karga miljön på öarna, ursprungligen som en vall- och gårdshund för att hantera får. Liksom andra djur från Shetlandsöarna, som shetlandsponny och shetlandsfår, är rasen känd för sin hårdighet och relativt små storlek. Hundarna fördes senare till det skotska fastlandet av fiskare och sjömän som en extrainkomstkälla. Från fastlandet spreds rasen vidare ut i världen, där den successivt blev mer inriktad som sällskapshund.
Hur stor blir en shetland sheepdog?
Shetland sheepdog är en liten till medelstor hund. Den ideala mankhöjden är 37 centimeter för hanhundar och 35,5 centimeter för tikar. En avvikelse på mer än 2,5 centimeter från dessa mått anses inte vara önskvärd enligt rasstandarden. I praktiken är det vanligare att hundarna ligger på den övre storleksgränsen än den undre. Vikten varierar vanligtvis mellan 5 och 14 kilogram. Rasen ger ett övergripande intryck av att vara en välbalanserad miniatyrversion av en Rough Collie, med en kropp som är något längre än den är hög.
Vilka färger finns det på shetland sheepdog?
Rasen finns i flera erkända färgvarianter. De vanligaste är sabel (i nyanser från blekt guld till mörk mahogny), trefärgad (svart med vita och bruna tecken) och blue merle (silverblå med svart marmorering). Andra varianter inkluderar svart och vit. Färgen svart och brun, som är samma som trefärgad men saknar vita tecken, är mycket ovanlig och kan räknas som utdöd. Vita markeringar som bläs eller halsring är tillåtna och vanliga hos de flesta färgvarianter. Vargsobel (gråaktig) och stora vita fläckar på kroppen är inte önskvärda enligt rasstandarden.
Är shetland sheepdog en intelligent hund?
Ja, shetland sheepdog anses vara en exceptionellt intelligent hundras. I en välkänd studie av Stanley Coren från 1995, som rankade hundars arbets- och lydnadsintelligens, placerade sig sheltien på sjätte plats av 138 undersökta raser. Studien visade att rasen lär sig nya kommandon mycket snabbt, ofta på färre än fem repetitioner. Den lyder också ett känt kommando vid första försöket i över 95 procent av fallen. Denna intelligens kombineras med en natur som beskrivs som vänlig, nyfiken och villig att behaga. Dessa egenskaper gör den mycket lämplig för träning och hundsport som agility.
Hur länge lever en shetland sheepdog och vilka hälsorisker finns?
Shetland sheepdog har en förhållandevis lång livslängd. En japansk studie som analyserade data från djurkyrkogårdar fann en medellivslängd på 14.3 år för rasen. En separat brittisk studie rapporterade en något lägre medellivslängd på 13.4 år. Rasen är dock predisponerad för vissa specifika hälsoproblem. Den har ett fyra gånger högre risk än andra raser att utveckla övergångscellscancer i urinblåsan. Dessutom kan den drabbas av olika dermatologiska åkommor som allergisk hudsjukdom, lupus och dermatomyositis. En stor studie om höftproblem visade dock att sheltien hade en mycket låg förekomst av sådana besvär.
Vad är skillnaden mellan shetland sheepdog och collie?
Shetland sheepdog påminner mycket om en Rough Collie till utseendet, men är betydligt mindre. Till skillnad från vad många tror är den inte en direkt avkomma av collien som har avlats ned i storlek. Istället har den ett eget ursprung från spitz-typade vallhundar på Shetlandsöarna. Under rasens utveckling korsades den senare med collie för att få ett mer collieliknande utseende, vilket förklarar likheten. Sheltien är alltså en egen ras med en egen historia, inte en miniatyr collie, även om den ibland oegentligt kallas dvärgcollie. Den ursprungliga spitz-hunden från Shetland anses nu vara utdöd.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.
