Pekingese
Pekingese är en dvärghundsras med ursprung i Kina, där den under lång tid var reserverad för den kejserliga familjen i Peking. Rasen kom till Europa i samband med andra opiumkriget på 1860-talet, efter plundringen av Sommarpalatset, och blev efter andra världskriget världens populäraste dvärghund. Den är känd för sin vänliga, värdiga och något reserverade karaktär, sitt långa hår och sin karakteristiska trubbnosiga (brakycefal) skalle som medför speciella hälso- och skötselbehov. Alla pälsfärger är tillåtna förutom leverbrun, och rasen omfattar även en mindre variant kallad sleeve pekingese.
Ursprung och kejserlig historia
Pekingesens historia är djupt förknippad med det kejserliga Kina och dess huvudstad Peking, som gett rasen sitt namn. Rasen är sannolikt en dvärgväxtmutation av större tempelhundar och fick under lång tid enbart ägas av medlemmar av den kejserliga familjen, vilket gjorde den till en levande symbol för kejserlig makt och prestige. Dess utseende sägs med avsikt likna den rituella lejonhunden, en viktig symbol i kinesisk mytologi och konst. Rasens väg till västvärlden inleddes dramatiskt under andra opiumkriget. År 1860 intogs och plundrades Peking, och den kejserliga Sommarpalatset sattes i brand av en anglo-fransk expeditionstrupp efter att kejsaren flytt. En brittisk soldat, kapten John Hart Dunne, hittade en ensam pekinges i palatset och tog med den till England, där den blev den första av rasen att överleva resan. Han presenterade hunden för drottning Victoria som gav den namnet Looty. Enligt en annan utbredd berättelse hittades fem pekingeser bredvid kroppen av en kejserlig tant som hade begått självmord i palatset. Dessa hundar togs också med till Europa av de allierade trupperna. Efter andra världskriget nådde rasen en topp i global popularitet och blev världens populäraste dvärghund.
Utseende, mått och päls
Pekingesen är en liten, kompakt och lågställd hund med ett muskulöst och uthålligt kroppsbyggnad trots sin lilla storlek. Den har en karakteristisk rullande gång, orsakad av dess böjda framben, stadiga bakben och päronformade kropp. Kroppen är något längre än den är hög, med en ungefärlig proportion på 5 i längd till 3 i höjd när den mäts från bröstet till baken. Ansiktet är platt med stora ögon, ett direkt resultat av avlning mot en brakycefal (trubbnosig) skalle där skallbenen är kortare än normalt. Moderna utställningsdomare och uppfödare föredrar ofta den långhåriga typen framför en mer traditionell spaniel-liknande päls. En särskild variant är sleeve pekingese, även kallad miniatyrpekingese, som väger mellan 2,7 och 3,6 kg. Denna miniaturform utvecklades någon gång under kejsare Dao Guangs regeringstid och bedöms enligt exakt samma rasstandard som den vanliga storleken.
Namnet sleeve kommer från en sed, som tros vara av tidigt italienskt snarare än kinesiskt ursprung men som adopterades av det kejserliga hovet, att bära dessa små hundar i de vida ärmarna på klädnaderna. För att uppnå en så liten storlek användes historiskt olika tvivelaktiga metoder för att stympa tillväxten, som att ge valpar risvin, hålla nyfödda valpar hårt inlindade i timmar, eller sätta dem i trånga trådnät-västar. Dessa metoder förbjöds tydligt av änkekejsarinnan Cixi. Pälsfärgerna kan variera kraftigt och de flesta är guld-, röda eller sobel-färgade. Även creme, svart, vit, tan, svart-tan och ibland blågrå (slate grey) förekommer, där den blågrå ofta har dålig pigmentering och ljusa ögon. Albino-individer, som är vita med rosa ögon, bör inte avlas på grund av hälsoproblem förknippade med albinism. Oavsett pälsfärg ska den exponerade huden på nos, läppar och ögonkanter vara svart, och en svart mask eller ett självfärgat ansikte är lika acceptabelt på utställning. En pekinges som väger över 6,4 kg (14 lb) diskvalificeras i den amerikanska utställningsringen, vilket är den enda diskvalificeringen i American Kennel Clubs rasstandard för denna ras.
Hälsoutmaningar och livslängd
En brittisk studie från 2024 visade att pekingesen har en medellivslängd på 13,3 år, vilket är något högre än genomsnittet för renrasiga hundar (12,7 år) och för blandraser (12 år). Den främsta dödsorsaken för pekinges, som för många andra dvärghundsraser, är trauma. Primära hälsoproblem inkluderar neurologiska och kardiovaskulära defekter. Rasens trubbnosighet, ett resultat av avlning för ett alltmer plattat ansikte, medför flera potentiella problem. Den är särskilt utsatt för andningssvårigheter på grund av sin lilla skalle och platta ansikte, ett tillstånd som kallas brakycefalt obstruktivt airwaysyndrom. De stora ögonen är mycket känsliga för skador och infektioner från främmande föremål som fastnar i dem. Andra ögonsjukdomar som rasen är benägen för är keratit, lagoftalmos, linsluxation, progressiv retinal atrofi, keratokonjunktivit sicca (torra ögon) och stafylom.
Pekingesen är också benägen för ögonsår, som kan leda till att individer med detta problem diskvalificeras från hundutställningar. De karakteristiska näsvecken gör hunden särskilt mottaglig för trikias, där hår från vecken irriterar ögonen, och dessa veck kan vara mer uttalade hos pekinges än hos andra brakycefala raser. Dock är rasen mindre benägen att utveckla entropion (inkrullat ögonlock) jämfört med andra raser som mops, möjligen på grund av att den har tunnare näsveck. Som ett svar på allmänhetens oro över andningsproblem, väckt delvis av BBC-programmet Pedigree Dogs Exposed, ändrade The Kennel Club i Storbritannien rasstandarden betydligt i oktober 2008. De tog bort klausulen att profilen skulle vara platt med nosen väl upp mellan ögonen och lade istället till att munnen måste vara tydlig, i ett försök att motverka alltför extrem avlning.
Omfattande skötsel och vård
Pekingesen anses vara en mycket högkrävande ras när det gäller pälsvård och dagligt underhåll. Den har en tjock dubbelpäls, och båda lagren måste borstas regelbundet och grundligt för att förhindra tovbildning, vilket kräver frekvent och omfattande grooming. Pälsen ska aldrig rakas av, då detta kan lämna hunden utan skydd och leda till solbränna. Det är absolut nödvändigt att dagligen ta bort främmande material från ögonen och att rengöra vecken i ansiktet för att förhindra inflammation och sårbildning (så kallade hot spots). Det är också viktigt att hålla och underhålla den långa pälsen på bakdelen, ofta kallad byxor eller kjol, ren och välvårdad eftersom denna area är speciellt benägen att bli smutsig. I kallt klimat kan byxorna ackumulera klumpar av snöbollar som måste tas bort.
På grund av sin överflödiga päls och brakycefala skalle är det avgörande att hålla pekingesen sval, eftersom rasen är mycket benägen att få värmeslag när den utsätts för höga temperaturer. Pekingsens motionsbehov är minimalt jämfört med många andra raser. På grund av deras extremt korta nosar löper de en högre risk för andningssvårigheter, och de är sällan kapabla till mer än 20 minuters motion per tillfälle, med högst två sådana promenader per dag. Det är livsviktigt att övervaka deras andning under motion, särskilt i varmt väder. Om pekingesen börjar flämta eller pipa ska motionen upphöra omedelbart. Efter att ha sprungit eller ansträngt sig ska de vila på en sval plats tills deras andning återgår till det normala. De måste ha tillgång till gott om vatten före, under och efter motion för att effektivt förhindra överhettning och uttorkning, vilket de är särskilt sårbara för.
Karaktär, användning och rasstandard
Pekingesen är en vänlig och värdig hund som är både vaken och intelligent i sitt sätt. Den kan uppfattas som lite reserverad eller ståndaktig, särskilt mot främlingar, vilket återspeglar dess aristokratiska bakgrund. Ursprungligen avlad som en exklusiv sällskapshund för den kejserliga eliten i den kinesiska förbjudna staden, har den behållit denna primära roll som en innekamrat och familjehund. Trots sin lilla storlek har den en överraskande muskulös och uthållig kroppsbyggnad, vilket ger intrycket av substans och styrka. Rasens rullande gång och dess distingerade, något högdragna hållning bidrar till dess utseende på utställningsringen. Rasen är framför allt en innekamrat med mycket begränsat behov av långa eller intensiva utomhusaktiviteter, vilket gör den lämplig för lägenhetsliv, men dess skötselkrävande päls och speciella hälsobehov kräver en engagerad, medveten och tålmodig ägare. Dess historia som en kejserlig skatt och dess distinkta utseende har befäst dess plats som en populär utställningshund över hela världen. Den internationella rasstandarden, administrerad av Fédération Cynologique Internationale (FCI), beskriver i detalj de idealiska egenskaperna för utseende, gång och karaktär, och denna standard används av kennelklubbar som Svenska Kennelklubben (SKK) för att bedöma rasen.
Vanliga frågor om Pekingese
Var kommer pekingesen ifrån och hur kom den till Europa?
Pekingesen har sitt ursprung i Kina, specifikt från huvudstaden Peking (Beijing), där den förbjudna staden är belägen. Rasen var en favorit hos och reserverad för kungligheten vid det kinesiska kejserliga hovet, och dess namn refererar direkt till staden. Den kom till Europa i samband med andra opiumkriget. År 1860 plundrades och brändes det kejserliga Sommarpalatset i Peking av en kombinerad anglo-fransk expeditionstrupp. En brittisk soldat, kapten John Hart Dunne, hittade en ensam pekinges på platsen och tog med den till England, där den presenterades för drottning Victoria. Enligt en annan berättelse hittades fem pekingeser bredvid kroppen av en kejserlig tant som hade stannat kvar och begått självmord. Dessa hundar togs också med av de allierade trupperna innan palatset brändes ned.
Hur ser en pekinges ut och vilka färger finns det?
Pekingesen är en liten, kompakt och lågställd dvärghund med en karakteristisk platt nos, stora ögon och ett muskulöst kroppsbyggnad. Den har en speciell rullande gång på grund av sina böjda framben och päronformade kropp. Rasen har en lång, yvig dubbelpäls som kräver mycket vård. När det gäller färger är de flesta guld-, röda eller sobel-färgade, men även creme, svart, vit, tan, svart-tan och ibland blågrå (slate grey) förekommer. Alla färger är tillåtna förutom leverbrun. Oavsett pälsfärg ska den exponerade huden på nos, läppar och ögonkanter vara svart. En fullvuxen standard pekinges väger normalt mellan 3,2 och 6,4 kg och är cirka 15–23 cm hög i manken.
Vad är en sleeve pekingese och var kommer namnet ifrån?
En sleeve pekingese, eller miniatyrpekingese, är en mindre variant av rasen som väger mellan 2,7 och 3,6 kg. Den bedöms enligt exakt samma rasstandard som den vanliga storleken. Denna miniaturform utvecklades någon gång under kejsare Dao Guangs regeringstid i Kina. Namnet sleeve kommer från en tradition att bära dessa små hundar i de vida ärmarna (sleeves) på de klädnader som bars av medlemmar i det kinesiska kejserliga hushållet. Denna sed tros vara av tidigt italienskt snarare än kinesiskt ursprung, men adopterades av hovet. För att få hundarna så små som möjligt användes historiskt olika metoder för att stympa tillväxten, som att ge valpar risvin eller klä dem i trånga trådnät-västar, vilka förbjöds av änkekejsarinnan Cixi.
Hur länge lever en pekinges och vilka är de vanligaste dödsorsakerna?
Enligt en brittisk studie från 2024 är den genomsnittliga livslängden för en pekinges 13,3 år. Detta är något högre än genomsnittet för renrasiga hundar, som ligger på 12,7 år, och för blandraser, som ligger på 12 år. Den ledande dödsorsaken för pekinges, som för många andra dvärghundsraser, är trauma. Detta innebär att olyckor och skador är en betydande risk för denna lilla ras. Utöver detta är primära hälsoproblem som påverkar rasens välbefinnande och livslängd neurologiska defekter och kardiovaskulära defekter. Deras brakycefala byggnad medför även risk för andningsproblem som kan vara allvarliga.
Vilka hälsoproblem är pekingesen speciellt utsatt för?
Pekingesen är en brakycefal (trubbnosig) ras, vilket innebär att den är särskilt utsatt för andningssvårigheter på grund av sitt platta ansikte, lilla skalle och trånga luftvägar, ett tillstånd som kallas brakycefalt obstruktivt airwaysyndrom. De stora ögonen är mycket känsliga för skador, infektioner och en rad sjukdomar inklusive keratit, lagoftalmos, linsluxation, progressiv retinal atrofi, torra ögon, stafylom och ögonsår. De karakteristiska näsvecken gör hunden mottaglig för trikias, där hår irriterar ögonen. Rasen är också benägen för neurologiska och kardiovaskulära defekter. Dessutom är den extremt känslig för värme och lätt att få värmeslag, och den har en hög risk för trauma på grund av sin litenhet.
Hur ska man sköta och motionera en pekinges på rätt sätt?
Pekingesen kräver omfattande och daglig pälsvård eftersom den har lång dubbelpäls som lätt tovar sig. Båda pälslagren måste borstas grundligt men pälsen får aldrig rakas av. Daglig rengöring av ögonen från partiklar och rengöring av ansiktsvecken är absolut nödvändigt för att förhindra infektioner och sår. Den långa pälsen på bakdelen måste hållas ren för att förhindra såroblem. På grund av sin känslighet för värme måste den hållas sval och undvika varma miljöer. Dess motionsbehov är mycket begränsat. Den klarar sällan mer än 20 minuters promenad åt gången och högst två sådana promenader per dag på grund av andningsriskerna. Under motion är det kritisk att övervaka andningen, speciellt i värme, och omedelbart stoppa om hunden börjar flämta. Efter ansträngning måste den vila på en sval plats och ha ständig tillgång till mycket vatten för att förhindra överhettning och uttorkning.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.
