Norwichterrier

Ursprung och historia

Norwichterrierns historia börjar i East Anglia i England runt sekelskiftet 1800/1900. Där fanns små röda och black and tan-tecknade terrier som användes som gårds- och stallhundar, främst för att bekämpa råttor. En nyckelperson i rasens utveckling var ryttaren Frank Jones, som började renavla dessa hundar. Han lyckades göra dem populära som sällskapshundar, särskilt bland hästfolk och studenter vid universitetet i Cambridge. Jones hundar importerades även till USA, där de först var kända som 'Jones Terrier'.

Innan Frank Jones arbetade med rasen fanns två lokala typer som ofta nämns som föregångare. Under 1880-talet blev hundhandlaren Charles Lawrence känd bland studenterna i Cambridge. Han avlade fram en råttfångare och sällskapshund genom att korsa irländska terrier, yorkshireterrier och lokala röda terrier som kallades 'gypsy dogs'. Dessa hundar blev kända som cantabterrier. Efter sin examen 1889 öppnade E. Jodrell Hopkins en stall på Trumpington Street i Cambridge och började avla terrier där, vilka blev kända som Trumpingtonterrier. Han startade sin avel med en mörk brindle Aberdeen-typ av skotsk terrier tik som han ärvde, som han parade med en cantabterrier. Avkomman från denna parning inkluderade en sträv pälsad, huvudsakligen röd hund vid namn Rags.

Bildandet av en egen ras

Arbetet med att få Norwichterriern erkänd som en egen ras inleddes på allvar 1932. Tack vare insatser från Mrs D. Normandy-Rodwell bildades då den första rasklubben av en grupp på 13 Norwichterrier-ägare. Det fanns dock stora diskussioner inom gruppen om hur den ideella rasstandarden skulle se ut. En stor fråga gällde öronens form. Vissa medlemmar i klubben, trots att det var förbjudet av the Kennel Club, klippte öronen på sina hundar för att få dem att stå upp. Presidenten för Norwich Terrier Club, Jack Read, vägrade initialt tillåta black and tan-hundar och hundar med hängande öron i utkastet till standard. Sekreteraren Normandy-Rodwell ansåg att hundarna enbart borde vara 'briljant orange' och endast ha upprättstående öron. Till slut gick Read med på att tillåta black and tan-färgen, men han vägrade acceptera hundar med vita tecken.

The Kennel Club erkände rasen 1932 under namnet norwichterrier. Då inkluderades både hundar med upprätstående och hängande öron. Denna indelning ledde till fortsatt förvirring. År 1964 beslutades det att urskilja de två örontyperna som separata raser. De med hängande öron fick namnet norfolkterrier, medan de med upprätstående öron behöll namnet norwichterrier. Frank Jones, som varit så viktig för rasens tidiga utveckling, var själv emot formellt erkännande och en showstandard. År 1956 uttryckte han sitt missnöje med den moderna Norwichterriern och hävdade att hans egna hundar inte var större än yorkshireterrier.

Utseende och egenskaper

Norwichterriern är en av de minsta arbetande terrierna. Enligt rasstandarden bör den idealiskt sett inte överstiga 10 tum (cirka 25 centimeter) i mankhöjd och väger ungefär 12 pund (5,4 kilogram). Den har en kompakt och kraftfull kroppsbyggnad med en kort rygg, god djuplek och ett välvält ländparti. Benen är korta. Skallen är bred och något rundad med ett tydligt stopp. Ansiktet har en munparti som förhåller sig till skallen i proportionen 2:3. Ögonen är små och ovala. Öronen är upprätstående, spetsiga och sätts med god bredd mellan sig, även om de kan läggas bakåt när hunden är lugn. Svansen är av måttlig längd om den inte kupas, tjock vid roten och avsmalnande. Enligt den amerikanska kennelklubben AKC ska svansen vara 'medium kupad' med tillräckligt mycket kvar för att man ska kunna hålla i den.

Pälsen är en dubbelpäls som kommer i alla nyanser av rött, tan, vete, black and tan samt grizzle. Denna päls var viktig för hundens ursprungliga arbete i stall och på gårdar. Rasens arv som gårdshund märks fortfarande hos många individer idag genom en välutvecklad vaktinstinkt. Som terrier kan den ibland uppvisa beteenden som skällande och grävande, vilket är en reflektion av dess arv. Konsekvent och tidig träning kan hjälpa till att hantera dessa vanor. Norwichterriern beskrivs ofta som en glad och modig liten hund.

Hälsa och avelsutmaningar

En studie i Storbritannien har visat att Norwichterriern har en medellivslängd på cirka 14 år. Rasen är dock predisponerad för vissa hälsoproblem. En amerikansk studie som omfattade över 90 000 hundar fann att Norwichterriern var den näst mest predisponerade rasen för portosystemisk shunt, en leversjukdom, där 7,41 procent av hundarna var drabbade jämfört med 0,35 procent för blandraser. En retrospektiv studie om gråstarr baserad på patientjournaler från nordamerikanska sjukhus visade en prevalens på 4,02 procent för Norwichterriern, jämfört med 1,61 procent för blandraser.

Vissa Norwichterrier lider av ett övre luftvägsobstruktivt syndrom som skiljer sig från brachycefalt obstruktivt airwayssyndrom. I en studie av 12 hundar med tecken på tillståndet hade 11 avvikelser i struphuvudets öppning. En studie från 2019 fann att några Norwichterrier som led av luftvägssjukdomar delade en muterad variant av genen ADAMTS3, som vanligtvis är associerad med svullnad kring luftvägarna. Hundar med två kopior av genvarianten presterade sämre på luftvägsfunktionstester. Avelsförhoppningen är att kunna använda genetisk testning för att minimera risken att mutationen förs vidare.

Förlossningar är en betydande utmaning för rasen. En enkätstudie identifierade Norwichterriern som en ras där mer än hälften av alla tikar behövde genomgå kejsarsnitt för att föda. Samma enkät fann att mer än en femtedel av alla Norwichterriervalpar var dödfödda. En annan, brittisk enkätstudie identifierade en kejsarsnittsfrekvens på 36,6 procent. Dessa avelsutmaningar, tillsammans med de relativt små kullarna, gör att rasen är ovanlig. År 2018 listades både Norfolk- och Norwichterrier på the Kennel Clubs lista över mest sårbara hundraser, med färre än 300 födslar per år för Norwichterriern.

Vanliga frågor om Norwichterrier

Hur ser en Norwichterrier ut?

Norwichterriern är en liten och lågbent terrier med en kompakt och kraftfull kropp. Den bör inte vara högre än 10 tum (25 cm) i mankhöjd och väger normalt runt 12 pund (5,4 kg). Den har en bred och något rundad skalle med små, ovala ögon. Öronen är karakteristiskt upprätstående, spetsiga och sätts med god bredd mellan sig. Pälsen är en dubbelpäls som kan förekomma i alla nyanser av rött, tan, vete, black and tan samt grizzle. Svansen är traditionellt kupad till måttlig längd.

Vad är skillnaden mellan Norwichterrier och Norfolkterrier?

Norwichterriern och Norfolkterriern delar ett gemensamt ursprung och var ursprungligen samma ras, erkänd 1932 under namnet norwichterrier. Den avgörande skillnaden som ledde till separationen är öronens form. År 1964 beslutades det att hundar med hängande öron skulle urskiljas som en egen ras, Norfolkterriern. Hundar med upprätstående öron behöll däremot namnet Norwichterrier. Utöver detta är raserna mycket lika i utseende och temperament.

Hur är Norwichterrierns temperament?

Norwichterriern är en glad, modig och energisk liten hund. Den bär på ett starkt arv som arbetande gårdshund, vilket bland annat yttrar sig i en välutvecklad vaktinstinkt. Som många terrier kan den ibland uppvisa typiska beteenden som skällande och grävande. Dessa vanor kan hanteras med konsekvent och tidig träning. Rasen blev från början populär som sällskapshund bland både ryttare och studenter, vilket talar för dess anpassningsförmåga och vänliga läggning i kombination med sin alerthet.

Hur länge lever en Norwichterrier och vilka är vanliga hälsoproblem?

Enligt en studie i Storbritannien är medellivslängden för Norwichterriern cirka 14 år. Rasen är dock känd för att vara predisponerad för flera specifika hälsoproblem. En stor amerikansk studie visade att den är den näst mest predisponerade rasen för portosystemisk shunt, med 7,41 procent drabbade. Andra studier har visat en högre frekvens av gråstarr jämfört med blandraser. Vissa individer lider också av ett övre luftvägsobstruktivt syndrom, där en genetisk mutation i ADAMTS3-genen har kopplats till problemen. Dessa hälsoutmaningar är viktiga att vara medveten om för potentiella ägare.

Vad innebär det att Norwichterriern är en 'sårbar' ras?

Att Norwichterriern klassas som en sårbar ras innebär att den är relativt ovanlig med låga födelsetal. År 2018 placerades den på the Kennel Clubs lista över mest sårbara hundraser i Storbritannien. Kriteriet var färre än 300 registrerade födslar per år. Denna sårbarhet kan kopplas till betydande avelsutmaningar. Enkätstudier har visat att mer än hälften av alla tikar kan behöva kejsarsnitt för att föda, och mer än en femtedel av valparna kan vara dödfödda. Dessa faktorer, tillsammans med små kullstorlekar, gör aveln komplicerad och bidrar till rasens ovanlighet.

Vad var Norwichterrierns ursprungliga användningsområde?

Norwichterrierns ursprungliga användningsområde var som gårds- och stallhund i regionen East Anglia i England. Dess primära uppgift var att hålla efter och jaga råttor, vilket krävde en liten, modig och effektiv hund. Denna bakgrund som arbetande råttfångare märks fortfarande i rasens beteende och utseende. Populariteten som sällskapshund växte fram när ryttaren Frank Jones började renavla dessa hundar, och de blev omtyckta bland hästfolk och studenter i Cambridge. Arvet som vaktande gårdshund syns också i den välutvecklade vaktinstinkt som många individer fortfarande bär på.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.