Manchesterterrier
Manchesterterrier är en hundras från Storbritannien, framavlad under 1800-talet i och kring staden Manchester. Den är en högbent, släthårig terrier med en karakteristisk svart och brun färgteckning. Rasen utvecklades för att vara en exceptionellt snabb och effektiv hund i råtthetsningstävlingar, en populär men grym sport på den tiden. Idag är den känd som en livlig, intelligent och familjetillgiven sällskapshund som även utmärker sig inom hundsport.
Rasens historiska utveckling och syfte
Manchesterterrierns historia är djupt förknippad med den industriella revolutionen och behovet av skadedjursbekämpning i trångbodda engelska städer. Rasen avlades fram från mitten av 1800-talet, med Old English Black and Tan Terrier som grund, möjligen med viss inkorsning av whippet för att öka hastigheten. Målet med aveln var specifikt att skapa en överlägsen hund för sporten råtthetsning, där en hund släpptes i en inhägnad för att döda så många råttor som möjligt på kortast möjliga tid. Denna grymma sport, som egentligen blivit olaglig 1835, var fortfarande populär och manchesterterriern visade sig exceptionellt skicklig i den. Redan på 1500-talet beskrev John Caius i De Canibus Britannicis en hund av manchesterterriertyp, och i början av 1800-talet gjorde Sydenham Edwards detsamma i sin Cynographia Britannica, vilket visar på tidiga rötter för en liknande hundtyp.
Uppfödaren John Hulme är en central gestalt i rasens utveckling, då han medvetet korsade en Black and Tan Terrier med en whippet för att producera en hund som kunde excellera både i råtthetsning och i kaninlöpning. Liknande avelsarbete skedde på andra håll i England, men Manchester blev kring 1860 det erkända centrumet för dessa nya terriers, vilket gav rasen dess nuvarande namn. Andra raser som italiensk greyhound och tax kan också ha introducerats i blodslinjen för att förfina den. Rasens effektivitet och värdiga uppträdande gav den smeknamnet Gentleman's Terrier under den viktorianska eran.
Från utställningsring till räddningsaktion
Manchesterterriern började delta på hundutställningar från och med 1860, då under namnet Black-and-Tan Terrier. Namnet Manchester Terrier förekom i tryck för första gången 1879 och blev rasens officiella namn 1923. Rasstandarden började ta form under 1800-talet, och i boken The Dog in Health and Disease av J. A. Walsh ägnades ett helt kapitel åter black and tan-terriern, där den för första gången erkändes som en etablerad ras. Walshs beskrivning av en släthårig hund med lång, konformad nos, smalt platt skalle, små ljusa ögon och ett bröst som är mer djupt än brett, med svart och brun som den enda riktiga färgen, är fortfarande relevant.
Efter andra världskriget var rasen nära att dö ut, med endast elva manchesterterrier registrerade hos den brittiska kennelklubben år 1945. Denna dramatiska nedgång tillskrivs krigets effekter och en minskad efterfrågan. Tack vade de ihärdiga ansträngningarna från British Manchester Terrier Club, som bildades 1937, och andra entusiaster, kunde rasen räddas från fullständigt utdöende. Trots denna räddningsaktion klassar den brittiska kennelklubben fortfarande manchesterterriern som en sårbar inhemsk ras, vilket innebär att den anses vara i fara att dö ut på grund av låga registreringssiffror. Mellan 2017 och 2021 registrerades i genomsnitt 177 valpar per år i Storbritannien.
Det eleganta utseendet och rasstandarden
Manchesterterriern är en välbalanserad och elegant hund som ska ge ett kompakt intryck utan att vara klumpig. Enligt den internationella rasstandarden har en hanhund en mankhöjd på omkring 41 centimeter, medan en tik mäter omkring 38 centimeter. Pälsen är kort, slät, tät och glänsande, och den enda godkända färgen är black and tan, det vill säga djupt svart med varma bruna tecken på kinderna, över ögonen, på benen och under svansen. Denna färgkombination tillsammans med den smidiga kroppsbyggnaden gör att rasen ofta jämförs med och sägs påminna om en liten dobermann.
Rasen ska vara sunt byggd med välbalanserade och effektiva rörelser. Skallen är lång, smal och platt, med en lång, kilformad nos som saknar stopp. Ögonen är små, mörka och ljusnära, med ett skarpt och alert uttryck. Öronen kan förekomma i tre olika former: små knappöron som viks framåt, naturligt stående öron, eller historiskt kuperade öron, en praxis som idag är förbjuden eller starkt ogillad i många länder. Svansen är satt och buren lågt, nå som inte når ner under haslederna.
Personlighet, lämplighet och relation till människan
Manchesterterriern beskrivs som en lättlärd, livlig och lekfull hund med ett starkt band till sin familj. Till skillnad från vissa andra terrierraser som kan beskrivas som stela eller butter, är manchesterterriern intelligent, nyfiken, feisig och kärleksfull samtidigt som den är modig och tuff. Denna kombination gör den till en lojal och ivrig att behaga följeslagare. Rasen är mycket lämplig för olika slags hundsport tack vare sin intelligens, uthållighet och vilja att arbeta.
Ursprungligen var rasens främsta uppgift att vara en skicklig rått- och skadedjursfångare, en färdighet den utexcellenterade i och som gjorde den omåttligt populär i råtthetsningspitcher. Idag har denna instinkt och energi omvandlats till en passion för aktiviteter som agility, lydnad och andra former av mental och fysisk stimulans. Dess värdiga och något reserverade hållning gentemot främlingar, kombinerat med sin tillgivenhet inom familjen, är vad som historiskt gav den smeknamnet Gentleman's Terrier. Rasen har även ett viktigt historiskt arv, då den är en av de raser som tros ha använts vid framavlandet av den tyska dobermannen.
Hälsa, ärftliga sjukdomar och avelsstrategier
Manchesterterriern är generellt en frisk ras med en medianlivslängd på cirka tolv år och tio månader. Enligt den brittiska kennelklubbens hälsoundersökning från 2004 dog drygt 31 procent av de rapporterade manchesterterrierna av ålderdom, vilket indikerar en god grundhälsa. Det finns dock några specifika ärftliga genetiska tillstånd som är kända inom rasen och som ansvarsfulla uppfödare aktivt arbetar med att screena för. Ett sådant tillstånd är sekundär glaukom, även kallat linsluxation, vilket är en relativt vanlig genetisk åkomma hos flera terrierraser. Tillståndet orsakas av ett för högt tryck i ögat som tvingar ut linsen ur sin normala position, och den enda effektiva behandlingen är kirurgisk borttagning av linsen.
Ett annat känt tillstånd är Von Willebrands sjukdom, en blodkoagulationsrubbning som påverkar både människor och flera hundraser. Denna sjukdom gör att drabbade hundar är benägna att få näsblod och blödningar från tandköttet. För Von Willebrands sjukdom är den genetiska mutationen autosomal recessiv, vilket innebär att en hund måste ärva den felaktiga genen från båda föräldrarna för att själv bli drabbad. Det finns DNA-tester tillgängliga för att kontrollera detta tillstånd, och den brittiska kennelklubben förvaltar ett register över testresultat. Detta möjliggör för uppfödare att fatta informerade beslut och undvika att para ihop två bärare av den felaktiga genen, vilket minskar risken för att producera sjuka valpar. Svenska Manchester & English Toy Terrierklubben har upprättat en rasspecifik avelsstrategi för att främja en sund och genetiskt mångsidig ras.
Varieteter, erkännanden och skillnader globalt
Manchesterterriern finns i olika storlekar och med något varierande erkännanden runt om i världen, vilket kan vara förvirrande. I Nordamerika erkänner både den amerikanska och den kanadensiska kennelklubben två distinkta varieteter av samma ras: den standardstora Manchesterterriern och Toy Manchester Terrier, som är en miniatyriserad variant. Den amerikanska kennelklubben har betraktat båda som varieteter av samma ras sedan 1958, medan den erkände Toy Manchester Terrier som en separat ras redan 1938. I Storbritannien och enligt Fédération Cynologique Internationale (FCI) däremot betraktas den lilla varianten som en helt separat ras, kallad English Toy Terrier (Black & Tan).
En tydlig skillnad mellan de två är öronens form och storlek. Medan standard Manchesterterriern kan ha knappöron, naturligt stående öron eller historiskt kuperade öron, har English Toy Terriern enbart naturligt stående, spetsiga öron. Förutom den uppenbara storleksskillnaden och örontypen delar de båda raserna/varieteterna i stort sett samma övergripande utseende, färgteckning och rasstandard. Den genetiska mutationen för Von Willebrands sjukdom förekommer i båda storlekarna, men ses vanligare i toy-varianten. Dessa skillnader i klassificering understryker vikten av att förstå vilken typ av hund man överväger och vilken rasstandard som tillämpas.
Vanliga frågor om Manchesterterrier
Hur känner man igen en manchesterterrier?
Manchesterterriern känns igen på sin eleganta, högbena och kompakta kroppsbyggnad med släthårig, glänsande päls. Den enda godkända färgen är svart med varma bruna tecken, så kallad black and tan, på kinderna, över ögonen, på benen och under svansen. Hanhundar är cirka 41 cm i mankhöjd och tikar cirka 38 cm. Ansiktet har ett karakteristiskt utseende med ett långt, smalt och platt skalleparti, en lång och kilformad nos samt små, mörka och alerta ögon. Öronen kan vara knappöron, naturligt stående eller historiskt kuperade. Dess utseende påminner ofta om en miniatyrdobermann.
Är manchesterterriern en bra familjehund?
Ja, manchesterterriern kan vara en utmärkt familjehund för en aktiv familj. Den beskrivs som livlig, lekfull, intelligent och mycket tillgiven mot sin familj. Rasen är lojal och ivrig att behaga, vilket gör den lättlärd. Den har ett feistigt och kärleksfullt sinnelag och är modig samtidigt som den är vänlig inom hemmet. Det är viktigt att komma ihåg att den är en terrier med energi och behov av mental stimulans, så den passar bäst i ett hem där den får regelbunden motion och engagemang. Dess värdiga sätt gav den historiskt smeknamnet Gentleman's Terrier.
Vad åt en manchesterterrier och hur sköter man pälsen?
Anteckningarna specificerar inte någon specifik kost för manchesterterriern, men som alla hundar behöver den en balanserad och näringsrik diet anpassad efter ålder, storlek och aktivitetsnivå. Pälsvården är dock mycket enkel tack vare rasens korta och släta päls. Den kräver bara regelbunden borstning med en mjuk borste eller en speciell gummi- eller handske för att ta bort döda hår och hålla pälsen glänsande. Eftersom pälsen är så kort erbjuder den lite skydd mot kyla och vät, så det kan vara nödvändigt med hundkläder under kalla vintermånader. Baden behövs bara vid behov, till exempel om hunden blir mycket smutsig.
Hur stor blir en manchesterterrier och hur länge lever den?
Manchesterterriern är en medelstor hund. En hanhund har en mankhöjd på omkring 41 centimeter och en tik mäter omkring 38 centimeter. Rasen är inte speciellt tung i förhållande till sin höjd, då den ska ge ett elegant och kompakt intryck. När det gäller livslängd har manchesterterriern en medianålder på cirka tolv år och tio månader enligt en hälsoundersökning. Drygt 31 procent av hundarna i denna undersökning dog av ålderdom, vilket tyder på att många individer når en god ålder med rätt omvårdnad och hälsa.
Vilka är de vanligaste hälsoproblemen hos rasen?
Manchesterterriern är generellt frisk, men det finns två huvudsakliga ärftliga tillstånd att vara medveten om. Det första är sekundär glaukom eller linsluxation, där ögats lins förskjuts på grund av högt tryck, vilket kräver kirurgisk behandling. Det andra är Von Willebrands sjukdom, en blodkoagulationsrubbning som leder till ökad benägenhet för blödningar, som näsblod. Den genetiska mutationen för Von Willebrand är autosomal recessiv och finns i både standard- och toy-varianten, men är vanligare i toy. DNA-test finns för båda föräldradjuren, vilket är ett viktigt verktyg för ansvarsfull avel. Många manchesterterrier dör av ålderdom.
Var kan jag hitta en manchesterterrier i Sverige och är det en vanlig ras?
Manchesterterriern är inte en vanlig ras någonstans i världen. I dess hemland Storbritannien klassas den som en sårbar inhemsk ras, vilket innebär att den anses vara i fara att dö ut på grund av låga registreringssiffror. Mellan 2017 och 2021 registrerades i genomsnitt bara 177 valpar per år i Storbritannien. I Sverige är rasen förmodligen ännu ovanligare. Den svenska rasklubben heter Svenska Manchester & English Toy Terrierklubben, och de har upprättat en rasspecifik avelsstrategi för att främja en sund ras. Den bästa vägen till en valp är att kontakta denna klubb eller den svenska kennelklubben för att få kontakt med seriösa uppfödare.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.
