Malteser

En hund med antika rötter

Maltesern har den längsta historien av alla europeiska dvärghundar, men dess exakta ursprung är omdiskuterat. Namnet härstammar från det semitiska ordet 'malet', som betyder tillflykt eller hamn, och flera platser runt Medelhavet bär namn med denna rot, som Malta, Melita på Sicilien och Mljet i Dalmatien. Detta gör att man inte med säkerhet kan knyta rasen till en specifik ort. Arkeologiska fynd tyder på att liknande hundar fanns redan i antiken. En liten hundfigurin från den Ptolemeiska dynastins tid i Egypten finns på British Museum, och en etruskisk vas från 500 fvt. visar en hund av detta slag.

I den grekiska antiken fanns en dvärgvariant som kallades 'Melitaion kunídion', vilket betyder 'liten hund från Melita'. Den grekiske filosofen Aristoteles nämnde dessa dvärghundar, och i en latinsk översättning blev de 'Canis Melitæus'. Strabo, som skrev under första århundradet e.Kr., tillskrev hundens ursprung ön Malta. Den cyniske filosofen Diogenes från Sinope kallade sig själv för en 'Maltesisk hund'. En berättelse i Aesops fabler kontrasterar en bortskämd malteser med dess ägares åsna, som avundas hundens omtanke.

Den lärde hellenistiske poeten Kallimachos identifierade, enligt Plinius den äldre, Melite som den adriatiska ön snarare än Malta. Omvänt identifierade dikten Alexandra, som tillskrivs Lykofron, Melite som Malta. Under första århundradet skrev den romerske poeten Martial verser om en sällskapshund vid namn Issa, som vissa har hävdat var en malteser, men detta är osäkert. Athenaios noterade på 200-talet e.Kr. att de sicilianska sybariterna, kända för sin raffinerade smak, tyckte om att ha Melite-sällskapshundar med sig till och med på gymnasiet.

Rasens utveckling och modern historia

Maltesern har genom århundradena förädlats och korsats med andra raser. Under 1800-talet tror man att den korsades med asiatiska dvärghundar, vilket gav upphov till en mer terrierliknande karaktär. De antika fynden visar dock en mer spetsliknande dvärghund. Under 1800-talet var ansträngningarna att få hundarna extra små så intensiva att man var tvungen att korsa in andra raser för att bevara rasens hälsa. Carl von Linné skrev att malteserna på hans tid var av en ekorres storlek.

Den moderna maltesern, som vi känner den idag, etablerades som en tydlig ras under den viktorianska eran. Genetiska experter menar att den moderna rasen inte kan länkas genom stamtavla till den antika genealogin, utan framträdde genom reglerad korsning av befintliga varianter för att producera en registrerbar ras. Genetiskt är den moderna maltesern nära besläktad med andra bichonraser som havanesen och bolognesern, troligen via en gemensam anfader från en genetisk flaskhals för två århundraden sedan. Rasen deltog på de första hundutställningarna under andra halvan av 1800-talet och har varit med i hundlitteraturen ända sedan John Caius första hundlexikon från 1570. År 1837 målade Edwin Landseer en tavla med titeln 'The Lion Dog from Malta: The Last of his Tribe', som föreställde en liten vit hund vid namn Quiz. Enligt John Henry Welsh började Londons intresse för leksakshundar senare importera kinesiska spanieler, som korsades med mopsar och bulldoggar för att få längre päls på öron och ben, och marknaden började sedan sälja så kallade 'Malteser' utan känd koppling till ön. Stanley Coren har noterat att dessa två varianter av hundar, den antika och den moderna, troligen var bland de första hundarna som användes som mänskliga följeslagare.

Utseende och fysiska kännetecken

Maltesern är en liten hund med en relativt långsträckt och rektangulär kroppsbyggnad. Enligt rasstandarden ska mankhöjden ligga mellan 20 och 25 centimeter och vikten mellan 2,5 och 4 kilogram. Kroppen är lågställd och kompakt, med rak rygg och en välutvecklad bröstkorg. Huvudet är medelstort med en flat hjässa och ett markerat stop. Öronen är högt ansatta, långa och breda, och de hålls tätt intill huvudet.

En av rasens mest iögonfallande drag är den långa, silkeslena och vita pälsen. Maltesern fäller inte årligen, men får med tiden en mycket lång päls. När valppälsen byts ut mot vuxenpäls, vilket sker vid ungefär åtta månaders ålder, kan det bildas tovor om pälsen inte vårdas dagligen. Svansen bärs i en stolt båge över ryggen och är riktigt behårad. Tassarna är runda med svartpigmenterade trampdynor. Nosen och ögonlocksränderna ska vara kolsvarta, och ögonen är stora, mörka och framåtriktade. I vissa länder kuperas svans och öron, men detta är förbjudet i Sverige.

Rasen ska röra sig med vägvinnande steg, vilket ger intryck av att den glider fram med den långa pälsen svävande över marken. Den internationella rasstandarden, publicerad av Fédération Cynologique Internationale, specificerar dessa drag i detalj. Den australiska kennelklubben ANKC och den italienska ENCI har även utökade rasstandarder som beskriver malteserns ideal. Nicholas Cutillo har föreslagit att de antika malteserna kan ha härstammat från spitz-typer, med kort nos, spetsiga öron och bulbösa huvuden.

Personlighet och egenskaper

Maltesern beskrivs som en charmig, vänlig och intelligent hund. Den är lekfull, kelig och lätt att motionera, vilket gör den till en idealisk sällskapshund för många. Rasen är känd för att vara älskvärd och tillgiven mot sin familj. Trots sin lilla storlek är maltesern också framåt och vaksam, vilket innebär att den kan fungera som en effektiv vakthund som varslar om främlingar.

Rasen är en typisk sällskapshund som trivs med att vara nära sina ägare. Dess intelligens och vilja att behaga gör den relativt lätt att träna, men den kräver tidig socialisering och konsekvent uppfostran. Maltesern är en hund som passar väl för både erfarna och nybörjare, förutsatt att man är beredd att ge den den uppmärksamhet och vård den behöver. Dess lilla storjd gör den också lämplig för boende i lägenhet.

Historisk sett har maltesern värderats för sitt sällskap. John Caius beskrev under 1500-talet hur hälsosamt det var att värma sängen med dessa små hundar. De bars också i vida skjortärmar för att locka till sig löss och skydda bäraren från bett. Denna roll som både kamrat och praktisk hjälpreda understryker hundens långa historia som intim följeslagare till människan. Den moderna maltesern hålls för sällskap, som prydnad eller för tävlingsutställning.

Pälsvård och hälsa

Den långa, vita pälsen kräver betydande vård för att hållas i gott skick och för att förhindra tovor. Daglig borstning är absolut nödvändigt, speciellt under perioden när valppälsen byts ut. Pälsen växer kontinuerligt och fälls inte på samma sätt som hos många andra raser, vilket kan göra den till ett alternativ för personer med lindriga hundallergier, men ingen hund är helt hypoallergen. Regelbundna bad och trimning är också en del av den rutinmässiga vården.

Som många små hundraser kan maltesern vara benägen för vissa hälsoproblem, vilket understryker vikten av att köpa valpar från ansvarsfulla uppfödare som screenar sina avelsdjur. Rasens små storlek innebär att den kan vara känslig för skador. Den ljusa pälsen kan också kräva extra omsorg för att hållas ren. Svenska Kennelklubben har publicerat en rasspecifik avelsstrategi för malteser, senast uppdaterad 2022, som syftar till att främja en sund och funktionell ras. Denna avelsstrategi ger riktlinjer för aveln för att säkerställa rasens långsiktiga välfärd. Dokumentet kompletterar den internationella rasstandarden och de nationella riktlinjerna för ansvarsfull hundavel. Enligt strategin är det viktigt att fokusera på avel för god hälsa och ett stabilt temperament hos maltesern.

Rasens namn och identitet genom tiden

Namnet 'Malteser' har genom historien varit kopplat till olika typer av små hundar. När John Caius bok 'De Canibus Britannicis' översattes till engelska 1576 blev rasnamnet officiellt 'Maltese'. Caius beskrev dock hundar som snarare var spanieler, möjligen av den nyimporterade King Charles-spanieltypen, som han kallade 'Melitei' från Malta. På 1600- och 1700-talen var röda och vita varianter av dessa leksakshundar, som King Charles- eller Oxfordshire Blenheim-raserna, mycket moderiktiga.

Abbé Jean Quintin skrev 1536 i sin historia över Malta att medan klassiska författare skrev om malteserhundar, som kanske en gång föddes där, var den lokala befolkningen på hans tid inte längre bekant med arten. Detta indikerar en brytning mellan den antika och den medeltida förekomsten av hunden. John Caius, som var livläkare till drottning Elizabeth I, skrev om kvinnors kammarhundar, canes delicati, som han kallade 'Melitei' från Malta, men dessa var egentligen spanieler. Den moderna malteserns roll som renodlad sällskapshund är en direkt fortsättning på en mycket lång tradition. Theofrastos, Aristoteles efterträdare, skrev i sin bok 'Karaktärer' om en typ av person som skulle resa en minnestavla över sin döda hund och kalla den för en 'avkomling av Melita'. Detta visar den höga värdering som dessa små hundar hade redan i antiken.

Vanliga frågor om Malteser

Varifrån kommer maltesern egentligen?

Maltesern härstammar från Italien, men dess namn och exakta ursprung är föremål för diskussion. Namnet kommer från ett semitiskt ord för 'hamn' eller 'tillflykt', och flera platser runt Medelhavet med liknande namn, som Malta, Melita på Sicilien och Mljet i Kroatien, har kopplats till rasen. Arkeologiska fynd av liknande hundar har gjorts i Egypten och Etrurien. Rasen kan därför inte med säkerhet sägas ha sitt ursprung på en specifik ort, men den har en mycket lång historia i Europa. Strabo tillskrev hundens ursprung ön Malta, medan andra klassiska författare pekade på andra platser.

Hur stor blir en malteser?

Maltesern är en mycket liten hund. Enligt rasstandarden ska mankhöjden ligga mellan 20 och 25 centimeter. Vikten för en vuxen malteser ligger normalt mellan 2,5 och 4 kilogram. Kroppen är långsträckt och rektangulär, men samtidigt kompakt och lågställd. Under renässansen försökte man få hundarna så små som möjligt, något som Carl von Linné noterade genom att jämföra dem med ekorrar i storlek. Den antika varieteten beskrevs som en dvärghund, och Aristoteles nämnde dem i sina skrifter.

Fäller maltesern mycket?

Nej, maltesern fäller inte årligen på samma sätt som många andra hundraser. Istället får den med tiden en mycket lång päls som växer kontinuerligt. Det finns dock en viktig period när valppälsen byts ut mot vuxenpäls, vilket sker vid ungefär åtta månaders ålder. Under denna tid kan det lätt bildas tovor om pälsen inte borstas dagligen. Efter denna övergångsfas fäller hunden normalt sett inte mer. Som för andra långhårshundar blir det problem med tovor när valppälsen fälls, vilket kräver noggrann vård.

Vilken personlighet har en malteser?

Maltesern beskrivs som charmig, vänlig, intelligent, lekfull och kelig. Den är en älskvärd och tillgiven sällskapshund som trivs med att vara nära sina ägare. Trots sin lilla storlek är den också framåt och vaksam, vilket gör att den kan fungera som en effektiv liten vakthund som varslar om främlingar. Rasen är lätt att motionera och passar väl som kamrat i olika livssituationer. John Caius beskrev redan på 1500-talet hur dessa hundar användes som sällskap för att värma sängar.

Hur mycket vård kräver malteserns päls?

Den långa, vita och silkeslena pälsen kräver betydande och regelbunden vård. För att förhindra att den tovar sig måste den borstas dagligen, särskilt under perioden när valpen byter päls. Regelbundna bad och professionell trimning är också ofta nödvändiga för att hålla pälsen ren, vit och i gott skick. Pälsvården är en viktig och tidskrävande del av att äga en malteser. Pälsen ska vara silkeslen och vit enligt rasstandarden, och den långa pälsen ska sväva över marken när hunden rör sig.

Är den moderna maltesern samma som den antika?

Nej, genetiska experter menar att den moderna maltesern inte kan länkas genom stamtavla direkt till den antika varieteten. Den moderna rasen etablerades under den viktorianska eran genom reglerad korsning av befintliga hundvarianter för att skapa en registrerbar ras. Den är genetiskt besläktad med andra bichonraser som havanes och bolognes, troligen från en gemensam anfader. De antika fynden visar en mer spetsliknande hund, medan den moderna har en annan karaktär. Nicholas Cutillo föreslog att de antika hundarna kan ha härstammat från spitz-typer.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.