Maine coon
Maine coon är en storväxt, semilånghårig kattras med amerikanskt ursprung, speciellt från delstaten Maine. Den är känd som en av de äldsta naturliga raserna i Nordamerika och är populär för sitt stabila och sociala temperament, ofta beskrivet som 'hundlikt'. Rasen har en lång historia omgiven av myter och återuppstod efter en period av minskat intresse för att bli en av världens mest populära kattraser. Den är den officiella delstatskatten i Maine och har ett karakteristiskt utseende med yvig svans, tofsade öron och stor kroppsstorlek.
Ursprung och historia
Maine coon anses vara den enda infödda kattrasen från Nordamerika. Rasens exakta ursprung är omgivet av myter och skrönor. En populär myt, som också gett rasen dess namn, är att den skulle ha uppstått genom en parning mellan en katt och en tvättbjörn (raccoon). En annan berättelse knyter rasen till den franska drottningen Marie-Antoinette, som ska ha skickat sina katter till Amerika för att rädda dem undan revolutionen. En mer trolig förklaring är att rasen utvecklades genom naturliga korsningar mellan långhåriga katter som sjömän förde med sig till Maines hamnar och de korthåriga huskatterna som nybyggarna från England tog med sig på 1600- och 1700-talen.
Genetiska studier pekar på att Maine coon är närmast släkt med den slumpmässiga kattpopulationen i nordöstra USA och med katter från Storbritannien. Likheterna med andra långhåriga raser som den norska skogkatten eller den sibiriska katten tros inte bero på direkt släktskap, utan på konvergent evolution. Det innebär att olika raser i hårda klimat utvecklat liknande anpassningar oberoende av varandra, som tjock päls och stor kroppsstorlek. Maine coon visades första gången på en utställning 1878 i Boston och vann tidigt priser, som när honan Cosey utsågs till bäst i show på en utställning i New York 1895.
Under rasens tidiga år var det bara de brunagoutifärgade katterna som officiellt fick kallas Maine coon. Katter med andra färger benämndes gemensamt som 'maine shag'. Denna tidiga färgbegränsning har sedan släppts, och idag är nästan alla färger tillåtna. Färgerna choklad, lila, kanel och fawn samt maskade mönster är dock undantagna från rasstandarden.
Rasens väg till erkännande och popularitet
Under tidigt 1900-tal minskade intresset för Maine coon kraftigt när andra importerade långhåriga raser, som persern, blev populära. Rasens sista registrerade seger på en nationell kattutställning i USA under över 40 år var 1911, och den ansågs till och med vara utdöd under 1950-talet. För att rädda rasen bildades Central Maine Cat Club på 1950-talet, som skapade den första skriftliga rasstandarden. Efter att ha nekas provisorisk status flera gånger av den stora organisationen CFA, bildades Maine Coon Cat Club 1973 för att driva rasens främjande. Ansträngningarna bar frukt och Maine coon accepterades för provisorisk status 1975 och fick fullt mästerskapsstatus 1976.
År 1985 utsågs Maine coon till officiell delstatskatt i Maine. Sedan dess har rasens popularitet ökat explosionsartat globalt. I Sverige registrerades den första Maine coonen inom SVERAK 1986, och den första kullen föddes 1989. Rasen blev snabbt en av de mest populära i landet, med över 1100 nya registreringar årligen under 2000-talet och över 200 registreringar inom IDP Sverige 2007. På global nivå rankades Maine coon som den mest populära rasen i det stora registret FIFe 2024, där den utgjorde 24.7 procent av alla registrerade kattungar, vilket motsvarade 23 775 katter. År 2025 blev den också den mest registrerade rasen inom CFA, och övertog därmed förstaplatsen från ragdollen.
Utseende och anpassningar
Maine coon är en robust och mycket storväxt ras som utvecklas långsamt och inte är fullt utvuxen förrän vid ungefär fem års ålder. Hanarna väger vanligtvis mellan 6 och 8 kilogram, medan honorna är något mindre och väger 4 till 6 kilogram. Rasen utvecklades i det kalla klimatet i nordöstra USA, vilket har gett den flera speciella anpassningar. Kroppen är lång, muskulös och har en kraftig benstomme med bred bringa. Den stora, yviga svansen kan katten svepa runt sig som ett skydd mot kylan.
Svansen är speciellt anpassad för att inte sjunka ner i snö. Huvudet är av mediumstorlek med ett fyrkantigt intryck och högt placerade, stora öron som ofta har karakteristiska tofsar på spetsarna. Öronen är välpälsade, vilket ger extra skydd. Tassarna är stora och runda och har ofta päls mellan tårna, så kallade 'snöskor', vilket hjälper till att gå på snö. Pälsen är semilånghårig, silkeslen och vattentät. Den är längre på magen, runt bakbenen och bildar ofta en krage runt halsen, medan den är kortare på huvudet och skuldrorna.
Pälsens tjocklek varierar med årstiderna och är tätare på vintern. Denna dubbla päls kräver relativt lite vård jämfört med många andra långhåriga raser, eftersom den inte tovar sig lätt och till stor del är självunderhållande. Pälsens struktur kan variera något beroende på färg. Dessa anpassningar, från den täta pälsen till de stora tassarna, gjorde att endast de starkaste och största katterna kunde överleva i det kalla nordöstra USA.
Temperament och beteende
Maine coon är känd för sitt stabila, snälla och sociala temperament, vilket i kombination med dess storlek har gett den smeknamnet 'The Gentle Giants' eller 'de milda jättarna'. De beskrivs ofta som hundlika i sitt sätt, eftersom de gärna följer med sina ägare och är nyfikna på vad som händer i hemmet. Det är inte ovanligt att de binder sig särskilt starkt till en person i familjen. De har vanligtvis lätt för att komma överens med andra husdjur, inklusive andra katter och hundar.
Ett karaktäristiskt särdrag är deras röst. Förutom vanligt jamande använder de ofta ett kvittrande eller mullrande ljud, som beskrivs som ett 'brrrp'. Detta ljud hör man ofta när de är lekfulla eller ömhetsökande. Många Maine coon-katter har också en speciell förkärlek till vatten och kan vara intresserade av att leka med vattenskålen eller till och med försöka fiska i den. Detta beteende, tillsammans med deras stora storlek och robusta byggnad, gör dem till en omtyckt ras.
Rasens tidiga framträdanden och nedgång
Maine coon nämndes första gången i litteratur 1861 i Frances Simpsons bok The Book of the Cat. Under slutet av 1860-talet hölls informella tävlingar som 'Maine State Champion Coon Cat' på lokala mässor som Skowhegan Fair. Den första större kattutställningen i Nordamerika ägde rum på Madison Square Garden i New York 1895, där en Maine coon-hona vid namn Cosey vann 'Best in Show' och en silvermedalj. Denna medalj finns idag bevarad på CFA Central Office.
Efter denna tidiga framgång började rasens popularitet att avta kraftigt under 1900-talets första decennier. Införandet av exotiska långhåriga raser från Mellanöstern, främst persern, fick allmänhetens intresse att förskjutas. Efter segern 1911 i Portland, Oregon, försvann Maine coon nästan helt från den nationella utställningsscenen. Nedgången var så markant att det på 1950-talet rapporterades att rasen var utdöd, en uppgift som dock visade sig vara förhastad och överdriven.
Vanliga frågor om Maine coon
Varifrån kommer Maine coon och vilka är de vanligaste myterna?
Maine coon har sitt ursprung i USA, specifikt från delstaten Maine, där den är officiell delstatskatt. Den anses vara den enda infödda kattrasen från Nordamerika. En vanlig myt, som gett rasen dess namn, är att den skulle vara en hybrid mellan katt och tvättbjörn (raccoon). En annan skröna länkar den till den franska drottningen Marie-Antoinette, vars katter ska ha skickats till Amerika. En tredje teori är att den härstammar från vikingarnas skeppskatter, som norska skogkatter. Vetenskapliga studier pekar dock på att den troligen utvecklats från katter som engelska nybyggare tog med sig på 1600- och 1700-talet.
Hur stor blir en Maine coon och när är den fullvuxen?
Maine coon är en storväxt ras som utvecklas mycket långsamt. Den är inte färdigvuxen förrän vid ungefär fem års ålder. Vuxna honor brukar väga mellan 4 och 6 kilogram, medan hanarna vanligtvis väger mellan 6 och 8 kilogram. Genom selektiv avel har den moderna rasen blivit större än den skulle vara enbart genom naturligt urval. Deras kropp är lång och muskulös med en bred bringa, kraftig benstomme och en stor, yvig svans som når från svansroten till skulderbladen.
Hur ser en Maine coon ut och vilka är dess speciella anpassningar?
Maine coon har ett robust och fyrkantigt huvud med stora, högt placerade öron som ofta har tofsar på spetsarna. Öronen är välpälsade. Ögonen är av mediumstorlek. Kroppen är lång och kraftig med en tjock, semilånghårig päls som är längre på magen och runt bakbenen och bildar ofta en krage. Svansen är lång, buskig och yvig, och är anpassad för att inte sjunka i snö. Tassarna är stora och runda, ofta med päls mellan tårna, så kallade 'snöskor', vilket är en anpassning för vinterklimat. Pälsen är silkeslen, vattentät och kräver relativt lite vård.
Hur är temperamentet och beteendet hos en Maine coon?
Maine coon är känd för att vara en snäll, stabil och social ras, ofta kallad 'den milda jätten'. De beskrivs ofta som 'hundlika' eftersom de gärna följer med sina ägare och är delaktiga i hemmet. De har lätt för att komma överens med andra djur, inklusive andra katter och hundar. Ett kännetecken är deras röstliga kommunikation. Förutom jamande använder de ofta ett kvittrande 'brrrp'-ljud, särskilt när de är lekfulla eller ömhetsökande. Många har också ett speciellt intresse för vatten och kan vara lekfulla kring vattenskålar.
När kom Maine coon till Sverige och hur populär är den?
Den första Maine coonen registrerades inom den svenska kattuppfödarföreningen SVERAK år 1986. Det dröjde dock till år 1989 innan den första kullen med Maine coon-kattungar föddes i Sverige. Sedan dess har rasen blivit extremt populär. Under 2000-talet registrerades det över 1120 nya Maine coons varje år i SVERAK (siffra från 2007), och inom IDP Sverige registrerades över 200 stycken 2007. Den är en av de mest populära raserna i landet. Globalt rankades den som den mest populära rasen i FIFe 2024.
Vilka färger kan en Maine coon ha och vad är speciellt med dess päls?
Idag är nästan alla färger och teckningar tillåtna för Maine coon, inklusive kombinationer med vitt. Undantagen är vissa specifika färger som choklad, lila, kanel och fawn (rödbrun), samt de så kallade maskade mönstren. Under rasens barndom var det bara brunagoutikatterna som fick namnet Maine coon. Pälsen är semilånghårig, dubbel, silkeslen och vattentät. Den är längre på undersidan och runt bakbenen för extra skydd, samt bildar ofta en krage. Pälsens tjocklek varierar med årstiderna och är tätare på vintern. Den kräver minimal vård jämfört med andra långhåriga raser eftersom den inte tovar sig lätt.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.
