Kummel
Kummel, även kallad lysing efter dess norska namn, är en stor rovfisk som tillhör familjen kummelfiskar. Den lever i östra Atlanten, Nordsjön, Kattegatt och Medelhavet. Fisken är en viktig kommersiell art inom europeiskt fiske och är känd för sin långsmala kropp och stora, svarta mun. Kummel är en nattaktiv predator som jagar andra fiskar på djupt vatten.
Utseende och kroppsbyggnad
Kummeln har en karakteristisk långsträckt och spolformad kropp som är som bredast precis bakom huvudet. Huvudet är stort och munnen är stor med kraftiga käkar. Fisken har underbett, och den nedre käken har två rader med stora, böjda tänder medan den övre har en rad. En tydlig kännetecken är att insidan av munnen och gälhålan är svart. Kroppen är blågrå på ryggen, silverglänsande på sidorna och vitaktig på buken.
Kummeln har två tydliga ryggfenor. Den främre är triangulär, hög och har en kort bas med en taggstråle och sju till tio mjukstrålar. Den bakre ryggfenan är mycket lång, nästan lika lång som analfenan, och har 36 till 40 mjukstrålar. Både den bakre ryggfenan och analfenan har en något konvex profil och är något högre baktill. Stjärtfenan är väl utvecklad och har en tvär kant. Bröstfenorna når hos ungfiskar under 20 cm fram till analfenans början, men inte hos vuxna individer. Sidolinjen är rak och mörkare än grundfärgen.
Utbredning och habitat
Kummeln har en vid utbredning i östra Atlanten. Den finns från Norge och Island i norr, längs hela den europeiska kusten söderut till Gibraltar sund och vidare längs Afrikas västkust ner till Mauritania. Den lever också i Medelhavet och förekommer i Svarta havet, främst längs dess sydvästra och västra kuster. I Östersjön når den normalt inte längre österut än Kattegatt, men har observerats så långt österut som vid Litauen.
Fisken är en havslevande djuphavsart som normalt håller till på djup mellan 70 och 370 meter. Den kan dock förekomma på ett bredare djupintervall, från grunda kustnära vatten på 30 meters djup ner till 1000 meter. Under dagen vilar den nära havsbotten, medan den blir mer aktiv och rör sig upp i vattenpelaren under natten. Ungfiskar upp till tre år gamla lever på leriga bottnar innan de rör sig närmare kusten.
Vanor och föda
Kummeln är en rovfisk och en topppredator i sitt ekosystem. Den är nattaktiv och jagar främst på djupt vatten under dagen för att sedan röra sig upp mot ytan på natten. Födan varierar kraftigt med ålder och storlek. Kummelyngel och småfiskar under 16 cm lever huvudsakligen på mindre kräftdjur som krill, mysider och märlkräftor. I centrala Medelhavet äter ungfiskar mellan 5 och 11 cm främst lysräkor av arten Nictiphanes couchi och mysiden Lophogaster typicus, med tiofotade kräftdjur som sekundär föda.
När fisken växer och blir mer piscivor, det vill säga fiskätande, migrerar den till grundare vatten. Fiskar mellan 11 och 16 cm har en mer varierad diet med ökad andel lysräkor och ett bredare utbud av tiofotade kräftdjur. Från en längd av 16 cm domineras kosten av sillfiskar som sardiner, skarpsill och ansjovis. När kummeln når en längd på 36 cm har den helt gått över till en fiskdiet, och favoritbytet blir då centracanthider som Spicara flexuosa. Vuxna kummelfiskar i nordöstra Atlanten äter också vitling, horsmakrill och sillfiskar. I Adriatiska havet ingår även makrill, horsmakrill och bläckfisk i dieten, och arten kan vara kannibalistisk.
Fortplantning och livscykel
Kummeln har en mycket lång lektid som varierar geografiskt. I Medelhavet sker leken från december till juni, i Biscayabukten från februari till maj, vid västra Island från april till juli och vid västra Skottland från maj till augusti. I Adriatiska havet förekommer lek året runt med toppar på sommaren och vintern. Honorna är partiella lekare, vilket innebär att de lägger ägg i omgångar, fyra eller fem gånger under en leksäsong med vila mellan omgångarna.
Leken sker på djupt vatten, mellan 100 och 300 meters djup i Medelhavet och på högst 150 meters djup i Keltiska havet. De viktigaste lekområdena finns i den södra delen av utbredningsområdet, speciellt i canyoner och på stenbottnar vid kontinentalsockelns kant i Biscayabukten. Högsta äggproduktion sker på cirka 200 meters djup. Honan kan lägga upp till 6 eller 7 miljoner pelagiska ägg, som kläcks efter några dagar. Larverna är också pelagiska. Efter två månader kläcks äggen och ynglen visar en dygnsrytmisk vertikal migration där de håller sig nära bottnen på dagen och stiger upp för att föda sig på nätterna.
Könsmognaden inträffar vid olika åldrar. I Atlanten blir hanarna könsmogna vid cirka 4–5 års ålder vid en längd av 40 cm, medan honorna blir det vid cirka 7 års ålder vid 57 cm. I Medelhavet mognar hanarna tidigare, vid 26–27 cm, och honorna vid 36–40 cm. Honorna växer snabbare än hanarna. Ungfiskarna vistas nära kusten under sitt första levnadsår. Rekryteringen av unga kummel till lekbefolkningen i Adriatiska havet har två toppar, en på våren och en på hösten.
Kommersiellt fiske och status
Kummeln är en mycket viktig och populär matfisk inom europeiskt fiske. Den fångas främst som bifångst i trålfiske, men fiske med långrev förekommer också, speciellt i de södra delarna av utbredningsområdet. Spanien är den största fiskarnationen med en årlig fångst på omkring 40 000 ton (2004). För länderna runt Nordsjön var den sammanlagda fångsten 10 000 ton per år. Den svenska rekordkummeln vägde 11,82 kg.
Beståndet hotas regionalt av överfiske, och vissa populationer fiskas ohållbart. Trots detta anses den totala populationen vara stor. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) listar därför arten som livskraftig (LC). Framgångsrik rekrytering av vuxna fiskar till populationen är starkt korrelerad med hur många larver som hamnar i de skyddade uppväxtområdena, som de i Biscayabukten, vilket understryker vikten av att skydda dessa habitat.
Vanliga frågor om Kummel
Hur ser en kummel ut och hur känner man igen den?
Kummeln har en mycket långsträckt och spolformad kropp som är som bredast precis bakom huvudet. Den har ett stort huvud med en stor mun som har underbett. Insidan av munnen och gälhålan är svart, vilket är ett tydligt kännetecken. Den har två ryggfenor, där den främre är kort och triangulär och den bakre är mycket lång. Analfenan är nästan lika lång som den bakre ryggfenan. Färgen är blågrå på ryggen, silver på sidorna och vit på buken. Sidolinjen är rak och mörk.
Var finns kummel i Sverige?
I svenska vatten finns kummel i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. I Kattegatt finns ett område som kallas Kummelbank. Den lever också i de allra sydligaste delarna av Östersjön. Normalt når den inte längre österut i Östersjön än Kattegatt, men den har i sällsynta fall observerats så långt österut som vid Litauens kust.
Vad äter kummel?
Kummeln är en rovfisk och dess diet förändras med åldern. Mycket små kummel och yngel äter främst små kräftdjur som krill, mysider och märlkräftor. När de växer börjar de äta mer fisk. Vuxna kummelfiskar är nästan uteslutande fiskätare. Deras huvudsakliga byte är sillfiskar som sill, sardin och ansjovis, men de äter också makrill, horsmakrill, vitling, kolmule och bläckfisk. I vissa områden kan de även vara kannibalistiska och äta mindre kummel.
Hur stor och tung kan en kummel bli?
Kummeln kan bli en mycket stor fisk. I svenska vatten kan den nå en längd på upp till 140 centimeter och en vikt på upp till 15 kilogram. Den svenska rekordfisken vägde 11,82 kilogram. I hela sitt utbredningsområde kan den teoretiskt bli upp till 180 centimeter lång, men det är mycket ovanligt. En mer vanlig storlek för en stor vuxen kummel är runt 100 centimeter.
Hur länge lever en kummel?
Kummeln är en långlivad fisk som kan bli upp till 20 år gammal. Könsmognaden inträffar vid olika åldrar beroende på kön och var den lever. I Atlanten blir hanarna könsmogna vid cirka 4 till 5 års ålder, medan honorna blir det först vid cirka 7 års ålder. I Medelhavet blir de könsmogna tidigare, hanarna vid en längd av 26–27 centimeter och honorna vid 36–40 centimeter.
Är kummeln en hotad art?
Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) är kummeln klassificerad som livskraftig (LC), vilket innebär att den totala populationen anses vara stor och inte akut hotad. Det finns dock regionala hot mot beståndet, främst från överfiske. Vissa populationer fiskas ohållbart. Arten är en viktig kommersiell fisk som fångas i stora mängder, särskilt i Spanien och runt Nordsjön, vilket kräver en hållbar förvaltning.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.
