Krysantemum

Beskrivning och utseende

Krysantemum är en flerårig ört som blir mellan 30 och 90 centimeter hög och bred. Den växer som en perenn ört eller en något vedartad växt med upprätta stjälkar. Bladen är bredt äggrunda i omrisset och kilformade vid bladskivan. De nedre bladen är fjäderflikiga medan de övre bladen längre upp på stjälken blir mer helbräddade. Bladen kan bli upp till 12 centimeter långa, är köttiga och täckta med grå hår. De avger en stark doft när de knölas eller skadas. Växtens struktur är tjock och läderartad.

De många grenarna är silkeslena och täckta med kort dun och bildar en tuvad växt. Blomhuvudena är typiskt strålkantade, vilket innebär att de består av perifera blomkorgar som är honliga och zygomorfa med tungor, samt centrala blomkorgar som är aktinomorfa och rörformade. De yttre holkfjällen är örtartade. Blomning sker när daglängden blir kortare än 14 timmar.

Odling och skötsel

Krysantemum odlas ofta och säljs som krukväxt men passar också utmärkt som flerårig trädgårdsväxt. I Sverige anses den vara härdig åtminstone i zon 1 och 2, men kan behöva vintertäckning för att klara sig bäst. Den är relativt lätt att driva från frö, men kan lika enkelt förökas med sticklingar som rotar sig direkt i jord. Våren är den bästa tiden för förökning. För att få en tätare och mer buskig planta toppas ofta unga plantor.

Växten trivs bäst i en fuktbevarande men väldränerad jord som kan vara en blandning av sand och lera. Den föredrar ett soligt till halvskuggigt läge. Som krukväxt kräver den regelbunden vattning för att inte tappa blommor eller knoppar. I vetenskapliga försök har krysantemum visat sig vara en av de mest effektiva växterna när det gäller att ta upp och binda bensen från luften.

Sortrikedom och blomformer

Det finns en enorm mängd sorter av denna hybrid som skiljer sig mycket i utseende. Vissa har fyllda blommor, andra har skedformiga blomblad, och ytterligare andra har enkla blommor som kan likna en prästkrage. Färgskalan är mycket bred och omfattar grönt, vitt, gult, rosa och purpur. Under mer än ett och ett halvt årtusen av odling har tiotusentals olika sorter framavlats med blomhuvuden av mycket olika storlek, form och färg. Bladen används ofta för att identifiera olika krysantemumsorter.

I Nordamerika delas krysantemum in i två grundläggande grupper: trädgårdshårda och utställningssorter. De trädgårdshårda sorterna är perenner som klarar av att övervintra på de flesta platser i norra USA och är teoretiskt härdiga till USDA-zon 5–9. Dessa producerar en mängd små blommor med minimalt behov av stöttning och tål vind och regn. Utställningssorterna är vanligtvis inte lika härdiga, kräver stöttning, övervintring i ett relativt torrt och svalt klimat och ibland extra belysning på natten. Utställningsvarianterna kan formas till många olika plantformer, som stora avknoppade blommor, sprayformer och konstnärligt tränade former som tusenblommor, standardträd, solfjädrar, hängande korgar, toppiary, bonsai och kaskader.

Den amerikanska nationella krysantemumföreningen delar in blommorna i 13 olika blomformer baserat på hur strål- och skivblommorna är arrangerade. Denna indelning följer det internationella klassificeringssystemet. Blomhuvudena består av många individuella blommor, där skivblommorna finns i mitten av blomhuvudet och strålblommorna på periferin. Strålblommorna anses vara ofullständiga blommor eftersom de bara har de kvinnliga reproduktionsorganen, medan skivblommorna är fullständiga blommor eftersom de har både manliga och kvinnliga reproduktionsorgan.

Historik och ursprung

Krysantemum har en mycket lång historia i Kina, där den har beskrivits sedan omkring 500 år före vår tideräkning. Redan år 1630 fanns mer än 500 sorter omnämnda i Kina. I Europa har växten varit känd sedan mitten av 1600-talet, särskilt i Nederländerna, men den spreds inte allmänt förrän under 1800-talet. Först uppskattades krysantemum i Kina som en medicinalväxt. Den klassificerades i det äldsta kinesiska medicinska verket, Shennong Ben Cao Jing, i kategorin överlägsna läkemedel och var en del av produkter förknippade med sökandet efter odödlighet.

Från Jin- och Tang-dynastierna, omkring 400-talet e.Kr., började krysantemum även uppskattas som en prydnadsväxt, samtidigt som den fortsatte att användas i kosthållningssyfte. Den första monografin om krysantemum publicerades år 1104 e.Kr. av Liu Meng. I sin Chrysanthemum Treatise klassificerade han växterna efter deras färger, där de normala var gula, sedan vita, purpurfärgade och slutligen röda. Han listade totalt 35 odlade sorter. På 1500-talet rapporterade den berömda läkaren Li Shizhen om ett hundratal sorter och tillskrev dem medicinska egenskaper som att eliminera värme och gifter samt förbättra synskärpan.

Den första europeiska författaren som nämnde krysantemum var Jacobus Breynius år 1689. Den första botaniska beskrivningen av floristens krysantemum gjordes av Thomas d'Audibert de Ramatuelle år 1792. Han beskrev en odlad växt med stora purpurfärgade blommor som hade förts tillbaka från Kina av sjöfararen Blancard år 1789. Ramatuelle föreslog att kalla den Chrysanthemum morifolium. Från denna första växt och senare införsel från Kina och Japan skapades tusentals sorter och hybrider i Europa, vilka tillsammans med de som utvecklats i Östasin utgör ett enormt komplext sortiment.

Botanisk klassificering och synonymer

Krysantemum (Chrysanthemum morifolium) är en hybridart i släktet Chrysanthemum. Det finns en risk att det vetenskapliga namnet är ogiltigt enligt den botaniska nomenklaturkoden och kan behöva ändras. Växten kallas också för floristkrysantemum, fuji mum och hardygarden mum. Hortikulturspecialisten Wilhelm Miller noterade att floristens vanliga krysantemum ofta är en blandningsprodukt av C. indicum och C. morifolium, två arter som växer vilt i Kina och Japan. De mer än 1000 sorter som funnits i Europa sedan 1800-talet delas in i många varieteter, där indicum-hybriderna som den äldsta gruppen har krysantemum (Chrysanthemum indicum) som förälder.

Det finns ett stort antal vetenskapliga synonymer för denna växt, vilket speglar en komplex taxonomisk historia. Några av dessa synonymer inkluderar Anthemis artemisiifolia, Anthemis grandiflora, Anthemis stipulacea, Chrysanthemum grandiflorum, Chrysanthemum hortorum och Chrysanthemum sinense. Ytterligare synonymer är Chrysanthemum stipulaceum, Dendranthema grandiflorum, Dendranthema morifolium, Dendranthema sinense, Matricaria morifolia, Pyrethrum sinense och Tanacetum morifolium. Denna mängd namn visar på hur växten har omklassificerats och studerats genom historien.

Vanliga frågor om Krysantemum

Hur ser en krysantemum ut?

Krysantemum är en flerårig ört som blir mellan 30 och 90 centimeter hög och bred. Den har upprätta stjälkar och blad som är bredt äggrunda, köttiga och täckta med grå hår. De nedre bladen är fjäderflikiga medan de övre bladen längre upp på stjälken blir mer helbräddade. Blomhuvudena kan se mycket olika ut beroende på sort, från enkla som liknar prästkrage till fyllda eller med skedformiga blomblad. Färgerna varierar mellan grönt, vitt, gult, rosa och purpur. Bladen avger en stark doft när de knölas.

Kan jag odla krysantemum i Sverige?

Ja, krysantemum kan odlas i Sverige. Den anses vara härdig åtminstone i zon 1 och 2, vilket täcker stora delar av landet. För bästa resultat kan den behöva vintertäckning. Den fungerar bra både som krukväxt inomhus och som flerårig växt i trädgården. Den trivs i en väldränerad, fuktbevarande jord och i soligt till halvskuggigt läge. Som krukväxt kräver den regelbunden vattning för att inte fälla blommor och knoppar.

Hur förökar jag en krysantemum?

Krysantemum kan förökas relativt lätt. Det går att så den från frö, men en enklare metod är att ta sticklingar. Sticklingarna rotar sig direkt i jorden. Våren är den bästa tiden för att göra detta. För att få en tätare och mer buskig planta rekommenderas det att toppa, det vill säga klippa av toppen på, unga plantor. Detta stimulerar grenbildning. För att få en knubbigare planta toppas unga plantor.

Vad betyder namnet Chrysanthemum morifolium?

Chrysanthemum morifolium är det vetenskapliga namnet på denna hybrid. Släktnamnet Chrysanthemum kommer från grekiskan. Artepitetet morifolium syftar troligen på bladens likhet med mullbärsblad (genus Morus). Det finns dock en rad andra vetenskapliga synonymer som har använts genom historien, som Dendranthema morifolium och Chrysanthemum hortorum, vilket visar på taxonomiska förändringar. Den första botaniska beskrivningen med detta namn gjordes av Thomas d'Audibert de Ramatuelle 1792.

Var kommer krysantemum ifrån och hur gammal är den?

Krysantemum har sitt ursprung i Kina, där den har varit känd och beskriven i cirka 2500 år, sedan omkring 500 år före vår tideräkning. Den var först känd som en medicinalväxt och senare som prydnadsväxt. Den fördes till Europa på slutet av 1700-talet, först till Frankrike 1789, och spreds sedan vidare. Tusentals sorter har utvecklats både i Östasien och i Europa under århundradena. Vid 1900-talets början fanns det uppskattningsvis 2000 sorter i Kina.

Vilka är de vanligaste användningsområdena för krysantemum?

Krysantemum odlas främst som prydnadsväxt, både som krukväxt och trädgårdsväxt. Historiskt har den haft en stark ställning som medicinalväxt i Kina, där den ansågs kunna lindra kroppen, bromsa åldrandet och förlänga livet. Den användes också i kosthållningssyfte. I modern tid har den även uppmärksammats för sin förmåga att rena inomhusluft, då den är en av de mest effektiva växterna för att ta upp och binda bensen. I Kina ingick den i kategorin överlägsna läkemedel i det klassiska verket Shennong Ben Cao Jing.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.