Hummer

Familj och utbredning

Humrar tillhör familjen Nephropidae inom ordningen tiofotade kräftdjur. Familjen beskrevs vetenskapligt av James Dwight Dana år 1852. Enligt taxonomiska system som Catalogue of Life ingår humrarna i överfamiljen Nephropoidea. Den europeiska hummerns utbredningsområde sträcker sig längs den europeiska sidan av Atlanten från Tromsø i norr och ner in i Medelhavet. På den amerikanska sidan av Atlanten finns nära besläktade arter, som skiljer sig genom en tagg på undersidan av pannhornet. I Sverige förekommer arten i Skagerrak, Kattegatt och i norra delen av Öresund. Humrar är bottenlevande och trivs på klippbottnar och algbevuxna steniga bottnar, vanligtvis på ett djup mellan 10 och 30 meter.

Kroppsbyggnad och beteende

Humrar har en långsträckt kropp med ett hårt yttre skal, ett exoskelett, och en muskulös stjärt. De första benparet är förvandlade till kraftiga gripsaxar eller klor. Dessa är asymmetriska, där den ena är större och har runda knölar för att krossa föda, medan den andra är smalare och vassare för att skära. Fördelningen av vilken sida som har den större klon är 50:50 och beror på vilken sida som använts mest under hummerns uppväxt. Andra och tredje benparet har också mindre gripsaxar, medan de två sista paren slutar med en enkel klo. Humrar använder vanligtvis de två bakersta benparen för att gå framåt på havsbottnen. När de behöver fly snabbt använder de sin kraftiga stjärt med stjärtfena för att simma bakåt genom vattnet. Könsorganen sitter vid basen av det tredje respektive femte bröstbensparet.

Humrar är ryggradslösa djur och har, likt sniglar och spindlar, blått blod på grund av förekomsten av hemocyanin, som innehåller koppar. Deras ögon har en reflekterande struktur ovanför en konvex näthinna, vilket skiljer sig från de flesta andra komplexa ögon. Lobsters of the family Nephropidae skiljer sig från sötvattenskräftor genom att de saknar leden mellan de två sista segmenten på thorax. De skiljer sig från revhumrar genom att ha fullt utvecklade klor på de tre första benparen. Analyser av neurala gener har visat en extraordinär utveckling av det kemosensoriska maskineriet hos humrar.

Livslängd och tillväxt

Humrar tros kunna leva uppskattningsvis 45 till 50 år i det vilda, men att bestämma ålder är svårt och görs vanligtvis utifrån storlek och andra variabler. Nyare tekniker kan leda till mer exakta åldersbedömningar. Forskning tyder på att humrar inte nödvändigtvis blir svagare eller mindre fertila med åldern och att äldre humrar till och med kan vara mer fertila än yngre. Denna långa livslängd tros vara kopplad till enzymet telomeras, som reparerar telomererna, de repetitiva DNA-sekvenserna i kromosomernas ändar. Till skillnad från de flesta ryggradsdjur uttrycker humrar telomeras som vuxna i de flesta vävnader. Humrars tillväxt och livslängd begränsas dock av deras storlek. För att ömsa skal krävs stor metabol energi, och ju större hummern är, desto mer energi behövs. Mellan 10 och 15 procent av alla humrar dör av utmattning under ömsningen. Hos mycket gamla humrar upphör ömsningen helt, vilket leder till att exoskelettet bryts ner och hummern dör. Enligt Guinness World Records var den största hummer som någonsin fångats en hummer på 20,15 kilogram, fångad i Nova Scotia, Kanada, år 1977.

Föda och ekologi

Humrar är allätare. Deras diet består typiskt av levande byten som fisk, blötdjur, andra kräftdjur, maskar och viss växtlighet. De äter även as om det är nödvändigt. I fångenskap är de kända för att tillgripa kannibalism, och detta beteende har även observerats i vilda populationer, till exempel i Maine år 2012. Dessa första kända fall av kannibalism i det vilda tros kunna kopplas till en lokal populationsexplosion hos humrarna, orsakad av att många av deras naturliga fiender försvunnit. När man hittar hummerskal i magen på en hummer behöver det dock inte vara tecken på kannibalism, eftersom humrar äter sitt eget ömsade skal. Mindre, yngre humrar hittas vanligtvis i sprickor eller hålor under stenar och migrerar inte. Större, äldre humrar finns oftare på djupare vatten och migrerar säsongsvis tillbaka till grundare vatten.

Fortplantning

Parningen sker under sommaren. Honan bevarar hanens sädesceller i en speciell behållare över vintern. Äggläggning och befruktning sker följande sommar. Efter ytterligare ungefär ett år kläcks äggen och larverna kommer ut. Dessa larver lever pelagiskt, det vill säga de driver fritt omkring i vattnet, i två till sex veckor innan de söker sig ner till havsbotten för ett bottenlevande liv. Denna larvstadie är en sårbar period i hummerns livscykel.

Reglerat fiske i Sverige

I svenska vatten är hummerfisket strikt reglerat. Fiskesäsongen påbörjas klockan 07:00 den första måndagen efter den 20 september och varar till och med den 30 november. Hur många humrar det finns i svenska vatten är osäkert. Populationen tros ha varit som störst på 1980-talet men har sedan minskat på grund av ett ökat fisketryck. Eftersom de flesta humrarna fångas av fria fiskare är det svårt att uppskatta den totala fångstmängden exakt. Idag är hummertina det enda tillåtna redskapet för hummerfiske. Användning av ryssjor, nät eller kräftburar är förbjudet, liksom handplockning vid dykning. Den som fiskar måste personligen sätta ut och vittja sina tinor. Att låta en ställföreträdare vittja tinorna är inte tillåtet. Efter fångst får humrar förvaras levande i en sump, en bur nedsänkt vid bryggan, men sumpning är förbjudet under perioden 10 maj till hummerpremiären.

Det är förbjudet att fiska honor som bär synlig rom. Om en sådan hummer fångas ska den omedelbart släppas tillbaka i vattnet på samma plats. Samma regel gäller för humrar som inte uppfyller minimimåttet. Minimimåttet för hummer är 9 centimeter, mätt från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, parallellt med mittlinjen. På grund av de höga hummerpriserna, som kan närma sig 1000 kronor kilot vid premiären, förekommer tjuvfiske. Därför är reglerna stränga. Inom kustvattenområdet är fiske med nät, ryssjor och tinor på ett djup mellan 6 och 30 meter förbjudet från och med den 15 september fram till hummerpremiären. Brott mot fiskereglerna kan leda till böter eller fängelse.

Hummer som mat

Hummer anses som en klassisk delikatess och är högt värderad som skaldjur. I svensk matkultur serveras hummer oftast kokt, antingen hel, halverad eller ugnsgratinerad, och är en viktig ingrediens i hummersoppa. Liksom andra skaldjur bör hummer ätas färsk. I cajunkök, särskilt i USA, grillas hummer ofta direkt utan att förkokas och kryddas rikligt. På exklusiva restauranger och i saluhallar kan kunder ibland välja levande hummer från akvarier innan den tillagas. Enligt judisk religiös lag är hummer inte ett tillåtet födoämne, då den inte är kosher. Den gröna hepatopankreasen, kallad tomalley, fungerar som djurens lever och bukspottkörtel och äts också i vissa sammanhang.

Vanliga frågor om Hummer

Var finns hummer i Sverige?

I Sverige förekommer den europeiska hummern (Homarus gammarus) i Skagerrak, Kattegatt och i den norra delen av Öresund. Den lever på klipp- och stenbottnar, ofta bevuxna med alger, på ett djup mellan 10 och 30 meter. Utbredningsområdet längs den europeiska Atlantkusten sträcker sig från Tromsø i norr ner till Medelhavet. På den amerikanska sidan av Atlanten finns andra närbesläktade arter som skiljer sig genom en tagg på pannhornet.

Hur känner man igen en hummer?

Humrar har en långsträckt kropp med ett hårt yttre skal och en muskulös stjärt. Det mest karakteristiska kännetecknet är de två stora gripsaxarna på det första benparet. Dessa klor är asymmetriska, där den ena är större med runda knölar för att krossa, och den andra är smalare och vassare för att skära. Fördelningen av vilken sida som har den större klon är 50:50. Humrar har totalt tio ben, där de tre första paren bär klor av varierande storlek. De två sista benparen används främst för att gå med, medan stjärten används för att snabbt simma bakåt. Könsorganen sitter vid basen av det tredje och femte bröstbensparet.

Vad äter en hummer?

Humrar är allätare. Deras diet består främst av levande byten som fisk, blötdjur (t.ex. musslor), andra kräftdjur, maskar och viss växtlighet. De äter även as om tillfälle ges. I fångenskap och även i vilda populationer har kannibalism observerats, som i Maine år 2012. Det är dock viktigt att notera att om man hittar hummerskal i en hummermage behöver det inte betyda kannibalism, eftersom humrar äter sitt eget ömsade skal. Mindre hummar gömmer sig ofta i sprickor och jagar mindre byten, medan större humrar kan ta större djur och migrerar mellan olika djup.

Hur stor blir en hummer och hur länge lever den?

Humrar växer under hela sitt liv och kan bli mycket stora. Enligt Guinness World Records fångades den största hummern någonsin år 1977 i Nova Scotia, Kanada, och vägde 20,15 kilogram. I genomsnitt är humrar 25 till 50 centimeter långa. De tros kunna leva upp till 45–50 år i det vilda, men åldersbestämning är svårt och görs vanligtvis utifrån storlek. Livslängden begränsas av ömsningsprocessen, som kräver mycket energi, och cirka 10–15% av humrarna dör av utmattning under en ömsning. Mycket gamla humrar slutar att ömsa, vilket leder till att deras skal bryts ner och de dör.

När är hummerfiskesäsong i Sverige?

Den legala hummerfiskesäsongen i Sverige börjar klockan 07:00 på den första måndagen efter den 20 september och pågår till och med den 30 november. Endast hummertina är tillåtet som fiskeredskap. Fiske med ryssjor, nät, kräftburar eller handplockning (t.ex. vid dykning) är förbjudet. Det är också förbjudet att fiska honor som bär synlig rom, och humrar under minimimåttet på 9 centimeter (mätt på carapax) måste omedelbart släppas tillbaka. Stränga regler gäller även veckorna före säsongstart för att förhindra tjuvfiske, inklusive ett förbud mot fiske med vissa redskap på 6-30 meters djup från 15 september.

Vilka är hummerns närmaste släktingar?

Humrar tillhör familjen Nephropidae, de så kallade klohumrarna. Deras närmaste nu levande släktingar är revhumrarna (familjen Enoplometopidae) och de tre familjerna av sötvattenskräftor. De är inte nära besläktade med languster (spiny lobsters och slipper lobsters), som saknar klor, eller med squat lobsters. Inom familjen Nephropidae finns kommersiellt viktiga arter som den europeiska hummern (Homarus gammarus), den amerikanska hummern (Homarus americanus) och havskräftan (Nephrops norvegicus), som också kallas Norway lobster eller langoustine. Humrar skiljer sig från sötvattenskräftor genom att de saknar en specifik led mellan thoraxsegment.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.