Humlor

Utseende och anatomi

Humlor är karaktäristiskt kraftigt byggda och täckta av ett tätt, mjukt hårlag som ger dem ett ludet utseende. Kroppen har ofta ett tvärrandigt mönster i kombinationer av svart, vitt, gult eller brunrött. Till skillnad från honungsbin har humlor en nästan osynlig gadd som saknar hullingar, vilket gör att honorna kan stinga flera gånger. Deras gift är svagare än honungsbiets. Humlans kropp är indelad i huvud, mellankropp och bakkropp. Huvudet bär antenner, fasettögon, punktögon och munpartier inklusive en tunga som används för att suga upp nektar. Tungans längd varierar mellan arterna, från korttungade som hushumla till långtungade som åkerhumla.

Mellankroppen bär upp de fyra vingarna, som är parvis ihopkopplade, samt benen. Bakkroppen innehåller matsmältningsorgan, könsorgan, gadd och vaxkörtlar. Endast honorna producerar vax, som de använder för att bygga nektarbehållare och täta boet. En stor del av bakkroppen upptas av honungsmagen, en säck som rymmer mellan 0,06 och 0,20 ml nektar som huvudsakligen transporteras till boet. Könsskillnaderna är tydliga. Honorna har en pollenkorg på skenbenet, en gadd och tolv leder på antennerna. Hanarna saknar pollenkorg och gadd, har tretton antennleder och oftast större ögon.

Fysiologi och sinnen

Humlor är kända för sin förmåga att reglera sin kroppstemperatur. För att kunna flyga måste temperaturen i bröstmusklerna vara över 30 grader Celsius. De värmer upp sig genom att vibrera med musklerna och kan även direkt förbränna socker från nektar för att generera värme. Denna förmåga gör att humlor, särskilt drottningar, kan vara aktiva och flyga även vid mycket låga temperaturer, till och med i snöväder. När de är inaktiva sänker de sin metabolism och kroppstemperaturen anpassar sig till omgivningen.

När det gäller sinnena har humlor inga specialiserade hörselorgan som öron, och det är inte känt om de kan uppfatta luftburna ljud. De kan däremot känna av vibrationer i fasta material, som till exempel underlaget. Synen sköts av två sammansatta fasettögon och enkla punktögon som sitter på hjässan. Flygförmågan bygger på en mekanism där vingarna är försedda med ett extremt elastiskt protein som heter resilin. Detta lagrar energi som sedan släpps lös i ett plötsligt klick, vilket ger vingarna en effektiv, oscillerande rörelse som påminner om ett helikopterblad.

Livscykel och samhällsbildning

De sociala humlorna bildar ettåriga samhällen som startas av en övervintrande, befruktad drottning. På våren letar drottningen efter en boplats, ofta i jordhålor som hon fodrar med mossa eller gräs. Hon samlar sedan pollen och nektar, lägger de första äggen och ruvar på dem för att hålla dem varma. När larverna kläcks ser hon till att temperaturen i boet hålls på minst 30 grader. Den första kullen som kläcks blir uteslutande arbetare, vilka sedan tar över ansvaret för att värma boet, sköta om yngre syskon och samla föda.

Mot sensommaren börjar drottningen lägga obefruktade ägg som utvecklas till hanar, samt befruktade ägg som blir nya drottningar. Efter parning under sensommaren övervintrar de nya, befruktade drottningarna, medan den gamla drottningen, arbetarna och hanarna dör. Snylthumlorna, tidigare klassificerade som ett eget släkte men nu ett undersläkte av Bombus, har en helt annan livscykel. Deras drottningar tränger in i bon av sociala humlor, dödar eller fördriver den ursprungliga drottningen och låter arbetarna i boet ta hand om sin egen avkomma. Snylthumlorna har inga arbetare och samlar inte själva pollen.

Paringsbeteende

Hanarnas sätt att hitta honor varierar mellan olika humlearter. Den vanligaste metoden är patrullering, där hanarna flyger längs en fast bana i terrängen och regelbundet markerar punkter som löv eller stenar med feromoner för att locka till sig drottningar. Dessa feromoner produceras av modifierade spottkörtlar i hanarnas huvuden. Andra arter, ofta med större ögon, använder en utkiksstrategi där hanarna etablerar sig på höga punkter, markerar dem med feromoner och sedan kastar sig efter flygande objekt i hopp om att det är en hona. Ett tredje, mindre vanligt sätt förekommer hos vissa arter i Europa och Nordamerika, där hanarna väntar aggressivt vid ingången till ett bo för att fånga de nykläckta ungdrottningarna när de kommer ut. Oavsett metod tar parningen ofta lång tid, upp till 40 minuter hos vissa arter som mörk jordhumla, speciellt om hanen har parat sig tidigare. Till skillnad från honungsbihanar dör inte humlehanarna direkt efter parningen, utan kan para sig flera gånger.

Ekologi och betydelse

Humlor är viktiga pollinatörer som livnär sig på nektar och pollen. De använder sin långa tunga för att suga upp nektar, som de lagrar i honungsmagen för transport till boet. Pollen samlas i pollenkorgen på honornas bakben och används som proteinrik näring till larverna. Humlor använder färg och rumsliga förhållanden för att identifiera blommor, och vissa arter är kända för att 'stjäla' nektar genom att bita hål vid blommans bas för att komma åt nektaren utan att pollinera. Deras roll som pollinatörer i jordbruket och för vilda växter är av stor betydelse. Nedgången i humlepopulationer i Europa, Nordamerika och Asien, orsakad av habitatförlust, mekanisering av jordbruket och användning av bekämpningsmedel, är därför ett stort bekymmer. Humlor utövar också aposematisk färgsättning med varningsfärger och olika arter i samma region kan likna varandra i ett skyddssamarbete som kallas Mülleriansk mimicry. Harmlösa insekter som blomflugor kan härma humlor för skydd, i Batesiansk mimicry.

Systematik och evolution

Humlesläktet Bombus är det enda nu levande släktet i tribus Bombini och omfattar över 250 arter. Släktet har delats in i många undersläkten, däribland snylthumlorna (Psithyrus) som numera räknas som ett undersläkte inom Bombus. Humlor tillhör de korrikulata bina, vilket innebär att de har pollenkorgar på bakbenen. De andra grenarna är honungsbin (Apini), orchidbin (Euglossini) och gaddlösa bin (Meliponini). Fylogenin för dessa grupper har varit omdiskuterad. Tidigare teorier om att komplex eusocialitet utvecklats två gånger har ifrågasatts av nyare molekylära studier som pekar på ett enda ursprung för avancerad samhällsbildning hos de korrikulata bina. Fossila fynd visar att humlornas huvudundersläkten redan var differentierade under miocen, och att tribus Bombini kan ha sitt ursprung för 25 till 40 miljoner år sedan, medan hela den korrikulata gruppen diversifierades för betydligt längre sedan.

Vanliga frågor om Humlor

Hur känner man igen en humla?

Humlor är kraftigt byggda, plumpa och täckta av ett tätt, mjukt hårlag som gör dem ludna. De har ofta ett karakteristiskt tvärrandigt mönster i kombinationer av svart, vitt, gult eller rödbrunt. De är bredare och rundare än honungsbin, med en mer avrundad bakkroppsspets. Sociala humlehonor har en bar, blank pollenkorg på skenbenet på bakbenen, medan snylthumlehonor och alla hanar har hår över hela benet. Deras gadd är nästan osynlig på grund av det täta håret på bakkroppen.

Var i Sverige finns humlor?

Humlor finns i hela Sverige, från södra till norra delar av landet. De är anpassade för kyligare klimat och kan vara aktiva vid låga temperaturer. Drottningar kan till och med ses flyga i snöväder, till exempel på kalfjäll. De förekommer i en mängd olika habitat som ängar, skogskanter, trädgårdar och parker, där det finns tillgång till blommande växter för nektar och pollen. Vissa arter, som stenhumla, patrullerar i skogar, medan trädgårdshumla föredrar skuggig skogsmark.

Vad äter humlor?

Humlor livnär sig på nektar och pollen från blommor. Nektar är en kolhydratkälla som de använder för energi, både för flygning och för att reglera kroppstemperaturen. Pollen är proteinrikt och används främst för att föda upp larverna i boet. Arbetare och drottningar samlar både nektar och pollen, medan hanarna endast äter nektar för egen konsumtion och inte bidrar till insamlingen. Humlor lagrar nektar i sin honungsmage för transport till boet, där det används som näring åt larverna.

Hur stora är humlor och hur länge lever de?

Humlor varierar i storlek mellan arterna och kasterna. Drottningar är vanligtvis de största, följda av arbetare och sedan hanar. Kolonierna är små jämfört med honungsbisamhällen och växer sällan till mer än cirka 50 individer. De sociala humlornas samhällen är ettåriga. Endast de befruktade drottningarna överlever vintern genom att gå i dvala, medan den gamla drottningen, alla arbetare och hanar dör på hösten. En drottning kan alltså leva i ungefär ett år, medan arbetare och hanar bara lever några veckor eller månader.

Kan humlor stinga och är de farliga?

Ja, humlehonor har en gadd och kan stinga för att försvara sig eller boet. Till skillnad från honungsbin har humlornas gadd dock inga hullingar, vilket innebär att de kan dra tillbaka den och stinga om igen utan att dö. Deras gift är också svagare än honungsbiets. Humlor är generellt sett fredliga och ignorerar människor om de inte känner sig hotade eller om deras bo störs. Gadden har bildats av det omvandlade äggläggningsröret och finns därför bara hos honorna.

Vad är skillnaden mellan en vanlig humla och en snylthumla?

Snylthumlor, tidigare klassificerade som ett eget släkte, är boparasiter som inte bildar egna samhällen eller samlar pollen. Deras drottningar tränger in i bon av sociala humlor, tar över eller dödar den ursprungliga drottningen och låter arbetarna i boet ta hand om sin avkomma. Man kan skilja en snylthumlehona från en social humlehona på bakbenen. Sociala honor har en bar, skålformig pollenkorg omgiven av hår, medan snylthumlehonor har hår över hela bakbenet och saknar pollenkorg. Snylthumlorna betraktas idag som ett undersläkte inom släktet Bombus.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.